Världens äldsta virtuella verklighet

Berättelser är en simulerad verklighet. Vi underhåller barn med rim och sagor tills de kan berättandets grammatik lika säkert som sitt språk. När jag håller skrivarkurser händer det ibland att jag frågar vad deltagarna tycker ska hända om vi har en berättelse med en vidrig, ond människa som vägrar förändra sig. Svaret brukar komma simultant från flera i gruppen. Jag tror att du som läser kan gissa vad de säger; det står nämligen inskrivet i berättelsens moraliska kompass. Onda figurer ska rullas i tjära eller rullas utför berg i spiktunnor, eller låsas in. I ett klassiskt slut utdelas ofta både straff och belöningar (bland en rad andra vanliga ingredienser).

Berättelsens anatomi
De mönster och regler som finns i berättelser är urgamla, även om det förekommer kulturell variation. Jag upplever dessa strukturer som en sorts anatomi. Ibland sägs det att ”alla berättelser redan finns” eller att det bara finns ett visst antal berättelser. Visserligen finns en sanningshalt i dessa påståenden, men föreställ dig nu berättelsens anatomi som ett skelett i en människa. Vi människor har alla skelett som är väldigt likartade till sin struktur, ändå är varje individ unik och har en egen personlighet. Möjligheterna är oändliga vare sig det gäller genetik eller berättarteknik.
En del författare upplever att berättelsen eller karaktärerna har en egen vilja och ställer till med händelser som inte var planerade. Kanske är det berättarinstinkten som på det här viset ger sig till känna på ett så påtagligt vis att manuset känns mer som ett egensinnigt väsen, än som ett prydligt planerat projekt.

Och javisst, självfallet har vi en rad berättare och författare som medvetet väljer att bryta mot reglerna. Då brukar läsaren antingen bli överraskad eller irriterad – just för att reglerna sitter så djupt i oss att de kan upplevas som ren magkänsla. Märk väl att även en så kallad twist eller vändning består av en viss byggnadskonst (som kan vara instinktiv eller planerad från författarens sida), där ledtrådar och planteringar måste etableras i förväg. En modern berättelse består ofta av en kombination av urgamla mönster och ett och annat regelbrott. Det kräver fingertoppskänsla så att berättelsen fortfarande levererar budskap och känslor, och inte uppfattas som ett hån mot läsaren.

Hallucination eller drog?
Spelreglerna fascinerar för att de bygger på verkliga mänskliga behov. Lösa problem. Självförverkligande. Förstå sociala spelregler (det är därför vi bryr oss så mycket om karaktärerna). Överlevnad. Det är samma villkor som intresserar oss när vi spelar dataspel, eller rollspel.
Kommer min karaktär att klara sig och utvecklas?

När du läser uppstår den simulerade verkligheten i din hjärna och det finns forskare som menar att fenomenet är nära besläktat med att hallucinera. Din fantasi tolkar texten och framkallar känslor, bilder och förnimmelser. Jag kallar det lika gärna magi. Text som dansar fram på ett papper och kommer till liv i läsaren. Du kan till exempel få tillfälle att förvandlas till en tjänare vid ett historiskt hov, vara någon av det motsatta könet, ta ställning till förbjuden kärlek, tolka världen genom någon annans religion, uppleva ett förödande krig, försöka lösa ett brott, tvingas genom en smärtsam skilsmässa eller lista ut hur du ska klara dig i en värld där det inte längre finns elektricitet. Allt detta medan du befinner dig i din vardag.

Några läsare vill att bokens värld ska kännas välbekant, andra föredrar att förflyttas till en existens de aldrig någonsin kan uppleva i verkligheten. Oavsett smak finns en betydande skillnad jämfört med filmer och dataspel: hela läsupplevelsen är som en trans som uppstår innanför ditt pannben. Att maratonläsa en riktigt bra bok har vissa likheter med ett beroende: det är svårt att lägga boken ifrån sig och när berättelsen är slut kan läsaren drabbas av en upplevelse av svårmod. Abstinens. Den botas enklast genom att inom kort läsa en ny bok. Att läsa och skriva hör förmodligen till de mest hälsosamma beroenden en människa kan ägna sig åt.

Saga och verklighet
Den som skriver och fascineras av berättarmönster brukar också lära sig att se vad som blir historier i omvärlden, och hur man levererar en verklig upplevelse för att skapa spänning eller locka till skratt. Vår verklighet och sagovärlden speglar ständigt varandra. Du är inte längre begränsad till att leva ditt eget liv, utan kan ta del av andras, eller hitta på nya. Berika dina erfarenheter, eller fördjupa ditt sätt att tänka. Att läsa, skriva och spela spel är ett sätt att få nya perspektiv.  Samtidigt som vi genom berättelser simulerar andra världar, använder vi berättelser för att skapa mening ur våra livsupplevelser. Genom berättelser, oavsett form och genre, skapas inte bara människans massmedvetande och kultur, utan också en begripligare verklighet.

Vill du studera mer om berättarteknik? Varmt välkommen på en författarkurs hos mig – du hittar skrivarkurserna via menyn längst upp på sidan. 

Mer läsning om berättelser och människor (på engelska)
http://bigthink.com/errors-we-live-by/how-stories-configure-human-nature

Intervju med Jonathan Gottschall, författare till ”The Storytelling Animal”:
https://blogs.scientificamerican.com/literally-psyched/the-storytelling-animal-a-conversation-with-jonathan-gottschall/

Margaret Atwood: Why we tell stories
https://www.youtube.com/watch?v=T2FsnPzgZJw