Vägen till publicering del 7:
Att överleva en oväntad intervju

Husdjur och velour är oumbärliga vid oväntade intervjuer.

Mitt under en välbehövlig sovmorgon ringer en journalist som vill intervjua mig om min bok Embla – Om du ändå levde nu, gärna redan i dag. Jag hör min lindrigt urholkade stämma svara:
”Klart det går bra, vad roligt!”. Vi bestämmer en tid innan jag lägger på och tittar på klockan. Att bli stressad brukar sällan vara gynnsamt i tillvaron, men min reaktion är en salig blandning av rutin och panik. Min exekutiva förmåga i oväntade situationer är inte alldeles optimal och det händer att jag blir tidsblind, det vill säga att jag gör felbedömningar om hur lång tid saker och ting ska ta. Så även denna gång.

Att ställa fram muminte är helt onödigt men kan ha en viss lugnande effekt.

Snabbstädning och muminte
Jag sveper en kopp kaffe lika svart som en norrländsk tjärn, och snabbstädar lägenheten. Placerar några av mina böcker och även kursdeltagares verk i bokhyllan, utifall att det kommer frågor om skrivarkurserna (det gör det). Kastar in en del grejer som inte ska vara framme i garderoben (en klassiker). Ställer fram en ask mumintepåsar och tio stycken muminmuggar. Inser att det här är fullständigt irrationellt, det är ju EN journalist och inte tio, men det känns på något vis lugnande med alla tedofter, och att han kan få välja vilken muminmugg som känns rätt. Hjärncellerna tycks flyga kors och tvärs, såsom de ofta gör, vilket är välgörande för kreativiteten men mindre bra för att fungera i det jordiska livet.

Tidsoptimist på strövtåg
Hunden ska så klart ha sitt inser jag, släpper allt och jag går ut i skogen med Shiva. Känslan av tid löser upp sig i skogens välgörande andetag. Skogens famn är verkligen magisk. Säger åt mig själv att jag inte behöver tänka ut vad jag ska säga, för journalisten kommer att ställa sina frågor och det löser sig nog. Att jag har begränsat med tid har jag helt glömt bort, vilket för all del säkert var välgörande för både Shiva och mig.

Ett hyllplan böcker av kursdeltagare – och några av mina böcker.

En journalist – och arkeolog!
Väl hemma igen inser jag att journalisten kommer om en halvtimme. Skogspromenaden var visserligen välgörande, men jag tappade alla koncept om tidens natur, något som visserligen är ett tema i Embla, men just nu innebär blixtsnabba kalkyler. På trettio minuter ska jag duscha både hundens leriga tassar och mig själv, byta om och kamma mig, äta frukost och sätta på kaffe. Visst räknas en halv mörk chokladkaka med torkade tranbär som frukost? Gissar på att journalisten är tio minuter försenad, för det brukar alla som kör bil vara. På soffan ligger kläder jag hade tänkt ha på mig, men jag hinner inte stryka den svarta tishan. Kastar in dem i garderoben och tar på mig ett skimrande velourset i stället. Sammet behöver som bekant inte strykas, perfekta plagg för en förvirrad författare.

Journalisten ringer sju minuter försenad. Hunden är fortfarande lite blöt men jag har fyllt på energi och är redo. Säger hej och välkommen till Lennart Spetz från Nacka Värmdö Posten – och det visar sig att han tidigare har studerat arkeologi, precis som min huvudperson Axel! Vilka är oddsen för att få besök av en journalist med just arkeologi som specialområde? Även om Lennart tackar nej till te i muminmugg och i stället ber om ett tar ett glas vatten, uppstår genast en positiv kemi. Resultatet får vi se i Nacka Värmdö Posten på tisdag nästa vecka.

Medieträning för författare
1. Förbered dig i god tid, för du vet aldrig när journalister ringer.

2. Tänk igenom vad din bok har för nyhetsvärde. Om du är osäker: be någon annan ställa frågor till dig. Det kan vara ett visst ämne, en oväntad vinkel, något annorlunda om dig själv som författare, eller en utmaning kring boken som journalisten tycker är som mest intressant. Svårigheter och utmaningar under skrivprocessen eller med utgivningen kan ibland ha ett nyhetsvärde.

3. Tänk igenom vilka som är målgruppen för din bok, och vilka som är målgruppen för journalistens uppdragsgivare. Vad kan du ge dem som de upplever som intressant, spännande eller värdefullt?

4. Är du väldigt ovan vid intervjuer kan du öva. Skriv upp tänkta frågor på papperslappar och skriv svaret på baksidan, eller be en vän intervjua dig.

5. Bokförlaget ska se till att journalisten får intresseväckande material om dig och din bok, samt lite om din bakgrund. Om du ger ut på egen hand tar du fram ett motsvarande mail eller en pressrelease på egen hand.

6. Se gärna till att fylla på din hemsida med en presentation om dig också, samt med pressbilder. Dels tvingas du fundera igenom hur du ska prata om dig själv, dels har du då en sida att hänvisa till vid behov.

7. När journalisten väl är på väg behöver du inte vara nervös, det är ett proffs som kommer.

8. Se upp med att snöa in på sidospår under intervjun. Allt du säger kan komma att citeras.

9. Har du några guldkorn att berätta kring boken, så nämn dessa. Exempel: en upplevelse under källforskningsfasen. Om journalisten inte verkar så intresserad, är det dock bättre att vänta på nästa fråga.

10. Du kan be att få titta igenom den färdiga intervjun. Ofta är det okej, och då kan du hjälpa till med att ändra fakta eller citat. Visa respekt för journalistens arbete genom att rätta så lite som tänkas kan.

Det här är del 7 i serien ”Vägen till publicering”. Nästa del kommer att handla om marknadsföring, och därefter följer boksläpp och bubbel.  I december utkommer min nästa roman Embla – Om du ändå levde nu hos Bokförlaget Mormor. Lyssna på en intervju om Embla HÄR. Under processen från manus till utgiven bok passar jag på att blogga om utgivningsprocessen.

Relaterade artiklar:
Vägen till publicering del 6:
Vänd motgång till medvind

Vägen till publicering del 5:
Manusvässning och omslag

Vägen till publicering del 4:
Äntligen kontrakt

Vägen till publicering del 3:
Att hantera refuseringar

Vägen till publicering del 2:
Dags att skicka manus!

Vägen till publicering del 1:
Ett välarbetat manus

Vill du utveckla ditt skrivande på en författarkurs med mig?
Välkommen att botanisera i kursprogrammet.

Share

Vägen till publicering del 6: Vänd motgång till medvind

När min förläggare ringde upp för att berätta att trycket är försenat, var det som om golvet svajade till. Jag tänkte på kvinnan som beställt tre exemplar av Embla och som har ett barnbarn med samma namn, och alla andra som har förhandsbokat signerade böcker. Dessutom är två intervjuer redan ordnade genom bokförlagets duktiga marknadsförare. Hela min varelse ställde in sig på panik, men jag kom att tänka på ett citat av Douglas Adams:
”Jag älskar deadlines – jag älskar det susande ljudet som uppstår när de flyger förbi”.

Med andra ord: jag är knappast den första eller sista författaren som behöver lära sig att hantera motgångar. Precis som med så mycket annat här i livet kan saker och ting gå snett i vägen till publicering. Vidunder blev ett helt år försenad för att bokförlaget sökte efter rätt illustratörer. En god vän till mig som landade ett dubbelt bokkontrakt för sina feelgoodromaner, insåg lagom till releasefesten att utgivningen blivit uppskjuten. Jag känner dessutom en begåvad författare som skulle ge ut en handbok om marknadsföring, vars böcker ironiskt nog också blev försenade på grund av en kommunikationsmiss.

Release blir prelease
Jag låter mig inspireras av min vän, feelgoodförfattaren, som förvandlade den planerade releasefesten till preleasefest. Visserligen har vi inte spikat datum för releasefesten ännu, men jag ska vara arrangör för en författarfika med öppen scen där jag hade tänkt få smygvisa Embla. Nu får jag i stället ge publiken en tjuvlyssning och en förhandsvisning av bokomslaget. Till evenemanget har jag bjudit ett antal andra författare och bokslukare. Vi kommer alla att få tillfälle att utbyta erfarenheter och nätverka.  Dessutom kommer vi att ordna en releasefest vid ett senare datum … och som den tidspessimist jag är, har jag redan beställt ett antal flaskor Embla-ale. I stället för en fest, blir det med andra ord två eller tre!

Motgången som nyhet
Det kändes ärligt talat inte roligt att gå ut i etern och berätta för alla om förseningen, men vi såg till att göra det så snart som möjligt. Jag möttes av en upplyftande värmevåg av glada tillrop och trevliga hälsningar. Fler beställningar trillade också in. När du kämpar i motvind uppstår ironiskt nog en nyhet, eftersom något har gått snett (vilket är dramatiskt – det känner alla som skriver igen). För min del är det lite väl spännande med den här nyheten och jag känner mig som en höggravid kvinna som gått över tiden, men det hela kommer att sluta med en utgiven bok, oavsett vad. Genom att sprida informationen har jag belönats med förnyad inspiration och styrfart. Det är fantastiskt värmande att upptäcka hur vänliga och uppmuntrande dina läsare och vänner kan vara!

Nya tider – nya möjligheter
På grund av förseningen med trycket kommer Embla även att lanseras som vårbok och vi planerar just nu ett program med spännande möten och litterära sammanhang. En god bok har ju egentligen inget bäst-före-datum, och vi ser redan fram emot Umeå Littfest, Sveriges största litteraturfestival som går av stapeln den 14 – 16 mars 2019. Dessutom kämpar vi vidare för att om möjligt få loss förbeställda böcker så tidigt som möjligt. Vi hoppas att det ska bli före jul.

Än en gång: innerlig tack för att ni följer oss på denna resa, och för glada tillrop, kommentarer och visat intresse för denna vansinniga kärlekshistoria! Boken är inte bara en hyllning till kärlek och människor som är eljest, utan också till er.

Det här är del 6 i serien ”Vägen till publicering”. Nästa del kommer att handla om marknadsföring och intervjuer, och därefter följer boksläpp och bubbel.  I december utkommer min nästa roman Embla – Om du ändå levde nu hos Bokförlaget Mormor. Under processen från manus till utgiven bok passar jag på att blogga om utgivningsprocessen.

Relaterade artiklar:
Vägen till publicering del 5:
Manusvässning och omslag

Vägen till publicering del 4:
Äntligen kontrakt

Vägen till publicering del 3:
Att hantera refuseringar

Vägen till publicering del 2:
Dags att skicka manus!

Vägen till publicering del 1:
Ett välarbetat manus

Share

Populäraste inläggen just nu

Programmet inför 2019 börjar falla på plats … schemat för distanskurser för dig som vill utveckla ditt författande på kreativ eller professionell nivå är klart. Du väljer mellan fyra olika inriktningar/ nivåer – dessa hittar du i menyn eller genom att klicka HÄR. Lokaler på Cinemantrix alldeles vid Hötorget är också bokade, för dig som bor i Stockholmstrakten och hellre träffas live. Det blir också intensivhelg i Älta även i vår. Nedan hittar du några av de populäraste artiklarna just nu: Vägen till publicering, 10 tips för mer skrivtid och Så förbereder du dig för skrivarkursen.

Share

Vägen till publicering 5: Titel, manusvässning och omslag

Precis när du har firat ditt färdiga manus tar din förläggare kontakt med dig och börjar prata om lektörsläsning och slutkorr. Hemligheten bakom varje utgiven författare är mer slit än utomstående någonsin kan föreställa sig. Lektören kommer att ge ett omdöme som du får ta ställning till. Det är rätt vanligt att nybörjare tänker att de måste följa alla råd, men det är fortfarande ditt manus och när kontraktet är påskrivet har du rätt att säga nej till förslag på ändringar. Jag försöker dock vara ödmjuk inför förslagen, då tanken ju är att så många som möjligt ska uppskatta boken. Inför färdigställandet av Embla – Om du ändå levde nu fick jag i uppdrag att höja drivet i ett kapitel, och även att flytta ett stycke text.

Titeln – första intrycket 
Även om bokomslaget är det första läsaren ser, är titeln nästan viktigare. Det är titeln läsarna ska komma ihåg och söka efter, och som syns på bokryggen. När det gällde Embla – Om du ändå levde nu, hade vi en rätt långvarig diskussion om titeln. Lägg inte för mycket energi på din titel medan du skriver manuset alltså: det visar sig oftast vara en arbetstitel. Några av förslagen på titlar för min roman innan vi slutligen bestämde oss var:

Arkeologen (min arbetstitel som min förläggare ansåg helt fel – och jag kan hålla med om att den var lite torr).
Gravmön – En otidsenlig kärlekshistoria (ett förslag från en vän som jag älskar).
Axel och Embla – En tidlös kärlekshistoria
Embla – Om du ändå levde nu – denna kunde vi till slut enas om.

Det kan vara frestande att fråga hela släkten eller vänkretsen om titlar (inte helt olikt att namnge ett barn) men det kan bli för många åsikter. En bra titel ska väcka rätt associationer hos mottagaren och vara sökbar på ett vettigt sätt. Vissa ord kan till exempel bli lite väl vaga i sökmotorer. Förmodligen vill du inte ha en titel som nyligen använts i bokhandeln (detta kan hända ändå men gör en förundersökning i samarbete med förlaget). Du och bokförlaget behöver bli överens.

Omslaget
Titeln och omslaget ska tillsammans ge ett intryck av berättelsens själ. Än så länge har jag haft tur när det gäller bokomslag – jag har gillat förslagen till nästan alla mina böcker redan vid första anblicken. Omslaget till Embla – Om du ändå levde nu är skapat av Håkan Olsson, som valde att låta en rekonstruktion av en bronsålderskvinna tona fram i bakgrunden. I förgrunden syns hällristningar och Emblas andedjur falken flyger uppe till höger. Min egen tanke var en man och kvinna i profil med skallar som syns igenom, att de är levande och döda för varandra på samma gång, men Håkan tog fasta på att Embla kommer till liv för Axel. Snyggt med ockratonerna dessutom – som återkommer i hällristningen. Ja, som du redan har förstått är jag supernöjd!

Precis som när det gäller lektörssamarbete har du som författare en röst och kan säga till om du upplever att omslaget inte alls stämmer med din vision (men ha i bakhuvudet att förlaget vill ditt bästa – att boken säljer). Jag har vid ett tillfälle fått en omslagsskiss till en novell som jag uppfattade som alldeles för klyschigt och förlaget tog fram en ny illustration som jag blev nöjd med.

Om du ger ut en roman på egen hand kan jag inte nog betona hur viktigt det är att anlita ett proffs till omslaget. Det är lätt hänt att bli stolt över sina förmågor i Photoshop, men be en expert om ett ärligt utlåtande också. Jag har sett en hel del fantastiska egenutgivna böcker dolda i omslag som är oattraktiva, eller som ser amatörmässiga ut. Samtidigt finns det ju begåvningar som faktiskt gör proffsiga omslag helt på egen hand … det svåra är att vara lagom självkritisk. Ett bokomslag som upplevs som oattraktivt kommer att sänka försäljningssiffrorna, så det kan vara värt att be om utomstående åsikter kring omslaget.

Sista koll av korrekturläsningen

Emblas följare är en tornfalk.

När du fått möjlighet att korrläsa ditt manus en sista gång, skickas det till en redaktör och en korrläsare, eller bara direkt till korrläsning. Därefter får du sannolikt ta en sista titt på inlagan så att allt fortfarande ser ut som det ska. Just när det gäller korrekturläsning är det lätt att bli hemmablind, så du kan inte göra genomgången själv. Dubbelkoll och trippelkoll av det slutgiltiga manuset kan tära på krafterna, men med kaffe och choklad på skrivbordet går det lättare. Jag har också ett par knep för slutredigering: att vända på ordningen. Först korrläste jag manuset från sista kapitlet och baklänges till det första, därefter tittade jag på ett perspektiv i sänder. Det var som om jag fick nya ögon att se med och arbetet blev lite roligare. Spänningen stiger nu på allvar … för nu börjar nedräkningen. Inlagan skickas till  tryckeriet samtidigt som bokförlaget jobbar med att uppdatera hemsidor och skicka information till bokhandeln, samt annan marknadsföring. Snart är det dags att hålla din tryckta bok i handen!

Det här är del 5 i serien ”Vägen till publicering”. Del 6 kommer att handla om konsten att hantera motgångar.  I december utkommer min nästa roman Embla – Om du ändå levde nu hos Bokförlaget Mormor. Under processen från manus till utgiven bok passar jag på att blogga om utgivningsprocessen.

Relaterade artiklar:
Vägen till publicering del 4:
Äntligen kontrakt

Vägen till publicering del 3:
Att hantera refuseringar

Vägen till publicering del 2:
Dags att skicka manus!

Vägen till publicering del 1:
Ett välarbetat manus

Så vet du om ditt manus är redo för en lektör

Share

Aldrig öppna e-post före 12

Lektörsläsning i nya, gröna brillor.

Ska jag ge dig ett enda tips om att bli mer effektiv både när det gäller skrivtid och viktiga arbetsuppgifter, så är det att låta bli att öppna e-post före 12. Det kan kännas lite ovant att se alla ”god morgon” på eftermiddagen men det blir mer gjort. Så fort jag öppnar min e-post-låda (som inte sällan innehåller 20 – 50 nya mail) blir jag inställd på att hjälpa alla. Det är något jag inte är ensam om: effekten har kallats för internethjärna. När vi besvarar e-post eller kollar sociala media kan hjärnan hamna i en sorts brandsläckarläge, medan sociala media inte sällan leder till vad jag tänker på som någon sorts sökande koma. För att skriva behöver du snarare hamna i flow, vilket brukar kräva fokus och en hyfsat utvilad hjärna. Om du har ett yrke där det finns ett krav på att vara uppkopplad, kanske du kan boka in skrivtiden på eftermiddagen eller kvällen, och då använder du samma regel … öppna inte e-posten förrän EFTER skrivpasset.

Mellan varven är jag värsta skogsmullen 🙂

Sämst i världen på multitasking
Sedan jag startade skrivföretag för sju år sedan, har jag lärt mig en hel del om stress och konsten att hantera tid, både genom kursdeltagare och egna erfarenheter. Jag får ofta frågor om hur jag hinner med allt: vem är min fotograf (jag eller någon i familjen), vem bygger hemsidan och kurserna (jag), och hur hinner jag skriva böcker? Ibland får jag höra att jag måste vara helt grym på multitasking, men i själva verket är det just vad jag är allra sämst på. Järnfokus på en sak i sänder kan jag däremot hantera, gärna med musik i öronen. Förmiddagen är värdefull, kreativ tid trots att jag är en boren nattsuddare. Efter hundpromenaden (som ibland också blir en fotosession) är det skriva, feedback offline och stora, kreativa uppgifter som gäller. På eftermiddagen blir det däremot e-post och onlinejobb.

Ladda om med pauser
Kom också ihåg att ta paus – det är något jag tyckte var svårt innan vi skaffade hund – men hjärnan laddar om och du blir mer effektiv. När jag lektörsläser (oavsett om det är online eller på papper) brukar jag läsa texten flera gånger, låta den sjunka in, och några timmar senare eller nästa dag jobbar jag igenom på djupet, med kommentarer på alltifrån dramaturgi till gestaltning och småpill.

Sortera mera
Ett knep när vi ändå är inne på e-post är att börja med att sortera posten, som om de var pappersbrev. Jag har en mapp för texter som ska skrivas ut, så skriver jag ut allt samtidigt, en mapp för viktiga mail som tar lång tid, en mapp för allt som handlar om barn och skola, en mapp för allt som har med distanskurser att göra och så vidare. Därefter tar jag itu med en mapp i sänder. Jag tror inte att du behöver följa ett visst system för e-posten, bara du skapar en vettig arbetsordning. För mig är det också viktigt att besvara de som väntat längst först, precis som när jag hanterar feedback.

Sist men inte minst: det är faktiskt okej att ha en dag då du glömmer allt ovanstående och börjar med e-posten i alla fall. Det är svårt att vara konsekvent, och rätt som det är glömmer vi något vi egentligen vet. Då är det bara att ta nya tag.

Share