Precis när du har firat ditt färdiga manus tar din förläggare kontakt med dig och börjar prata om lektörsläsning och slutkorr. Hemligheten bakom varje utgiven författare är mer slit än utomstående någonsin kan föreställa sig. Lektören kommer att ge ett omdöme som du får ta ställning till. Det är rätt vanligt att nybörjare tänker att de måste följa alla råd, men det är fortfarande ditt manus och när kontraktet är påskrivet har du rätt att säga nej till förslag på ändringar. Jag försöker dock vara ödmjuk inför förslagen, då tanken ju är att så många som möjligt ska uppskatta boken. Inför färdigställandet av Embla – Om du ändå levde nu fick jag i uppdrag att höja drivet i ett kapitel, och även att flytta ett stycke text.

Titeln – första intrycket 
Även om bokomslaget är det första läsaren ser, är titeln nästan viktigare. Det är titeln läsarna ska komma ihåg och söka efter, och som syns på bokryggen. När det gällde Embla – Om du ändå levde nu, hade vi en rätt långvarig diskussion om titeln. Lägg inte för mycket energi på din titel medan du skriver manuset alltså: det visar sig oftast vara en arbetstitel. Några av förslagen på titlar för min roman innan vi slutligen bestämde oss var:

Arkeologen (min arbetstitel som min förläggare ansåg helt fel – och jag kan hålla med om att den var lite torr).
Gravmön – En otidsenlig kärlekshistoria (ett förslag från en vän som jag älskar).
Axel och Embla – En tidlös kärlekshistoria
Embla – Om du ändå levde nu – denna kunde vi till slut enas om.

Det kan vara frestande att fråga hela släkten eller vänkretsen om titlar (inte helt olikt att namnge ett barn) men det kan bli för många åsikter. En bra titel ska väcka rätt associationer hos mottagaren och vara sökbar på ett vettigt sätt. Vissa ord kan till exempel bli lite väl vaga i sökmotorer. Förmodligen vill du inte ha en titel som nyligen använts i bokhandeln (detta kan hända ändå men gör en förundersökning i samarbete med förlaget). Du och bokförlaget behöver bli överens.

Omslaget
Titeln och omslaget ska tillsammans ge ett intryck av berättelsens själ. Än så länge har jag haft tur när det gäller bokomslag – jag har gillat förslagen till nästan alla mina böcker redan vid första anblicken. Omslaget till Embla – Om du ändå levde nu är skapat av Håkan Olsson, som valde att låta en rekonstruktion av en bronsålderskvinna tona fram i bakgrunden. I förgrunden syns hällristningar och Emblas andedjur falken flyger uppe till höger. Min egen tanke var en man och kvinna i profil med skallar som syns igenom, att de är levande och döda för varandra på samma gång, men Håkan tog fasta på att Embla kommer till liv för Axel. Snyggt med ockratonerna dessutom – som återkommer i hällristningen. Ja, som du redan har förstått är jag supernöjd!

Precis som när det gäller lektörssamarbete har du som författare en röst och kan säga till om du upplever att omslaget inte alls stämmer med din vision (men ha i bakhuvudet att förlaget vill ditt bästa – att boken säljer). Jag har vid ett tillfälle fått en omslagsskiss till en novell som jag uppfattade som alldeles för klyschigt och förlaget tog fram en ny illustration som jag blev nöjd med.

Om du ger ut en roman på egen hand kan jag inte nog betona hur viktigt det är att anlita ett proffs till omslaget. Det är lätt hänt att bli stolt över sina förmågor i Photoshop, men be en expert om ett ärligt utlåtande också. Jag har sett en hel del fantastiska egenutgivna böcker dolda i omslag som är oattraktiva, eller som ser amatörmässiga ut. Samtidigt finns det ju begåvningar som faktiskt gör proffsiga omslag helt på egen hand … det svåra är att vara lagom självkritisk. Ett bokomslag som upplevs som oattraktivt kommer att sänka försäljningssiffrorna, så det kan vara värt att be om utomstående åsikter kring omslaget.

Sista koll av korrekturläsningen

Emblas följare är en tornfalk.

När du fått möjlighet att korrläsa ditt manus en sista gång, skickas det till en redaktör och en korrläsare, eller bara direkt till korrläsning. Därefter får du sannolikt ta en sista titt på inlagan så att allt fortfarande ser ut som det ska. Just när det gäller korrekturläsning är det lätt att bli hemmablind, så du kan inte göra genomgången själv. Dubbelkoll och trippelkoll av det slutgiltiga manuset kan tära på krafterna, men med kaffe och choklad på skrivbordet går det lättare. Jag har också ett par knep för slutredigering: att vända på ordningen. Först korrläste jag manuset från sista kapitlet och baklänges till det första, därefter tittade jag på ett perspektiv i sänder. Det var som om jag fick nya ögon att se med och arbetet blev lite roligare. Spänningen stiger nu på allvar … för nu börjar nedräkningen. Inlagan skickas till  tryckeriet samtidigt som bokförlaget jobbar med att uppdatera hemsidor och skicka information till bokhandeln, samt annan marknadsföring. Snart är det dags att hålla din tryckta bok i handen!

Det här är del 5 i serien ”Vägen till publicering”. Del 6 kommer att handla om konsten att hantera motgångar.  I december utkommer min nästa roman Embla – Om du ändå levde nu hos Bokförlaget Mormor. Under processen från manus till utgiven bok passar jag på att blogga om utgivningsprocessen.

Relaterade artiklar:
Vägen till publicering del 4:
Äntligen kontrakt

Vägen till publicering del 3:
Att hantera refuseringar

Vägen till publicering del 2:
Dags att skicka manus!

Vägen till publicering del 1:
Ett välarbetat manus

Så vet du om ditt manus är redo för en lektör