Kört fast i romanprojektet? Få ny styrfart i 5 steg!

Det är jättelätt att skriva en bok tills man har försökt på allvar. Om du skriver på ett romanprojekt men har kört fast är du inte ensam, det händer nog de allra flesta författare förr eller senare – och ofta flera gånger om. Den senaste tiden har jag pratat flera författare som beskriver en upplevelse av att det bara känns dimmigt, de vet inte längre vart historien ska ta vägen eller om den är meningsfull, och framför allt vet man inte hur man ska fortsätta. Jag upplever att det är särskilt vanligt att hamna i känslan av att köra fast i följande faser av skrivandet:

1. Någonstans bortom första tredjedelen. Det brukar gå fint att skriva början, men många har svårare för att ta sig genom mitten och slutet. Fenomenet beror ofta på en ovana att skriva en hel berättelse: många nybörjare skriver hela tiden på nya historier. Resultatet blir att de blir allt skickligare på att skriva just ”börjor” men inte får träna på mitten och slut.

2. Någonstans i mitten. På engelska pratar man ofta om ”the troublesome middle” och det finns goda orsaker till detta. Berättelsen behöver behålla sin spänning men också trappas upp. Just här brukar berättarknep av olika slag vara som mest användbara, även om de kan komma till nytta genom hela manuset. Ibland handlar det också om att idén egentligen passar bättre till en kortare bok och det är inget fel med det, se bara på denna lista om du tvekar.

3. Vid första, andra eller tredje (fyll i så många redigeringsfaser du behöver) utkastet. Vi tänker oss medan vi skriver att boken snart ska bli klar. När du inser att den resulterande manushögen snarare är ett utkast kan det inge tvivel och missmod. Påminn dig om att det ingår i författarens arbete att skriva om texten. Omfattande bearbetningar är mycket vanliga, även om ett fåtal klarar sig med ett par vässningar. Ett första utkast är en milstolpe, fantastiskt jobbat!

Att köra fast är med andra ord helt normalt i författarens utveckling av texten, så ta ett djupt andetag. Du kommer att ta dig ur diket med hjälp av överblick och analys.

Överblick och förnyad styrfat

Fastnat i romanprojektet? Då fixar vi lite ny styrfart!

När man fastnat i ett bokprojekt kan det vara viktigt att ta ett steg tillbaka och revidera planen. Det du behöver tänka på är att inte genast fastna i sådant som detaljer, stilkänsla och korrektur utan pröva snarare att göra så här:

1. Försök beskriva handlingen i en mening. Alternativt uttrycka premissen. Max 20 ord. Den här meningen ska hjälpa dig att hålla röda tråden.

2. Lista problem och lösningar. Upplever du att det finns det problem i manuset? Skriv en lista. Bolla gärna med en skrivande vän för att diskutera lösningar. Skriv en att-göra-lista, sådant som behöver lösas innan du kan fortsätta. Ibland behöver författaren jobba igenom listan innan det är dags att gå till steg 3. Exempel: Om du kört fast efter början och inser att ett av dina problem är att du behöver lära dig mer om dramaturgi och struktur, så kan lösningen vara att inhämta kunskap. Se till att gå en skrivarkurs som innehåller kunskaper om drama, eller lär dig motsvarande på egen hand genom självstudier.

3. Skriv ett nytt arbetssynopsis på så få sidor som möjligt. Om du redan har ett synopsis kollar du att det fortfarande stämmer, annars uppdaterar du allt som har blivit annorlunda än du planerade från början (vilket är ganska vanligt och till och med ett gott tecken – berättelsen har fått ett eget liv).

4. Gå nu igenom din arbetsplan, kolla om den fortfarande stämmer. Strunta i detaljer, kolla bara på scener, vad du har och vad som behöver fyllas i. Ta bort scener som du inser är överflödiga, och lägg till nya om det behövs.

5. Skriv på! Vid det här laget brukar inspirationen komma smygande tillbaka. Titta på din mening som beskriver handlingen varje dag. Jobba igenom din att-göra-lista och fortsätt följa arbetsplanen tills utkastet är klart och det börjar närma sig redigering.

Den här artikeln skrev jag medan jag lyssnade på Caro Emeralds låt ”Stuck” – lyssna här. 

Är det snarare skrivkramp du upplever? Läs i så fall 10 tips mot skrivkramp.

Har du kört fast i skrivandet av en novell eller roman och behöver förnyad styrfart? Vill du skriva på ditt bokprojekt och diskutera i grupp med andra författare? Då är du välkommen att anmäla dig till Författarkurs 1 – 4 (finns både på distans och fysiskt i Stockholm) eller till Manusgruppen.

Share

Anställ din inre kritiker

Har du också en inre kritiker som viskar hånfulla ord i ditt öra när du som minst behöver dem? Jag har märkt att många beskriver sin inre kritiker på just det sättet – en varelse som sitter på axeln. Alldeles nyligen skrev jag klart ett nytt manusutkast och nu säger min inre kritiker Helmut att mina testläsare kommer att hata den. Vi känner varandra väl vid det här laget, min inre kritiker och jag. Jag har förstått att de allra flesta skrivande människor har en och vi är nästan (men bara nästan) goda vänner vid det här laget. Ibland kan jag dock tycka att den inre kritikern är alltför fruktad. Den inre kritikern kan nämligen vara en stor tillgång. Den inre kritikern manar ständigt till utveckling samtidigt som vi behåller en hälsosam ödmjukhet (bara vi inte låter oss pulveriseras tills endast stoftet av en aspirerande författare återstår). Sedan ett par år tillbaka har jag sett min inre kritiker som en fågel, förbaskat verbal i sina nedlåtande kväden. Det gav mig idén att vidareutveckla den här figuren, bara för ros skull. Om du vill kan du testa att göra samma sak genom att svara på frågorna nedan. Processen påminner om att skapa en karaktär.

1. Hur ser din inre kritiker ut?
Min inre kritiker har en brunsvart, svavelosande fjäderdräkt och börjar bli skallig, ungefär som en gam. Han lyckas med konsten att vara både tufsig och elegant på samma gång, ungefär som en advokat som glömt att kamma sig.

2. Vad heter din inre kritiker?
Författaren Julia Cameron kallar sin för Nigel. Ett tag kallade jag min för Terminator men jag har nu bestämt att han (det är absolut en han) heter Helmut. Ett stiligt, germanskt namn: helm betyder hjälm och muth står för sinne. Namnet kan få påminna mig om att han må vara krigisk, men han är ändå bara en varelse i mitt sinne.

3. Vad säger din inre kritiker?
Helmut brukar alltid inleda med ett milt överseende och håndrypande skratt. Han är kreativ och säger alltid något nytt och svidande, som nu i morse:
”Du tror alltså att du har skrivit en roman, men det här är en enda sörja av ord som med nöd och näppe håller ihop. Du gillar författare som Margaret Atwood men du är inte ens värdig att kräla i gyttjan vid hennes fötter – i form av en daggmask. Du duger inte ens till lunch.”

4. Motargument/ motpol
I takt med att Helmut blev mer konkret upptäckte jag att jag på något plan faktiskt tycker om honom. Ibland ger jag honom några motargument:
”Jag kan tänka mig värre varelser än daggmaskar, de förvandlar löv, bark, matrester, svamphyfer och fjädrar till näringsrik jord.”
”Jag är inte död än, du får vänta länge om jag ska bli din lunch.”
”Bry dig inte om vad kritikerna tycker och säger. Ingen har någonsin rest en staty till minne av en kritiker.” (Sagt av Sibelius som har räddat min självkänsla sedan jag var tonåring.)

Allt oftare nöjer jag mig med att påminna Helmut om att han ska jobba för mig och inte tvärt om: ”Kom ihåg att det är jag som är författaren och du är min inre kritiker. Det blir din tur att kommentera och korrläsa senare.”

Eller helt enkelt: ”Inte nu.”

Din inre kritiker som tillgång
När du försöker ta dig över skrivartröskeln eller vill bibehålla ditt flöde måste den inre kritikern obönhörligen motas bort. Inre kritiker kan emellertid vara mycket skickliga när det blir dags för redigering och de har precis den hänsynslösa karaktär som krävs för att döda älsklingar i manus. Så – i redigeringsfasen kan det uppstå en besynnerlig vänskap mellan författaren och den inre kritikern.

Har man en alltför förintande inre kritiker kan man däremot ge upp, så det gäller att hitta en balans (du hittar en övning för detta via länken nedan). Lycka till!

Inte redo att anställa den inre kritikern? Ett vänligt husdjur kan bli din bästa författarvän!

Övning: Släng ut din inre kritiker, för dig som behöver få distans till din inre kritiker och bjuda in en mer konstruktiv röst.

P.S. När jag hade postat den här artikeln såg Helmut att jag skrivit ”faktiskt” två gånger. Så han var verkligen till nytta även den här gången, även om han inte behöver säga ”ha ha!” varje gång. D.S.

Författarkurser för dig som vill skriva romaner och noveller
Vill du bli av med din inre kritiker eller omskola den inre kritikern till en konstruktiv lektör? Välkommen på en författarkurs på distans eller i Stockholm! Du får verktyg för att skriva noveller och romaner, oavsett om du är nybörjare eller redan skriver på avancerad nivå.

Share

Kan alla bli författare?

Bildkälla: Wiki commons

En fråga jag ofta får är om alla kan bli författare. Krävs det talang eller kan vem som helst skriva? Räcker det med att gå en författarkurs eller två? Jag tror att det handlar mycket om passion och övning. Just för att alla kan sätta ihop ord och meningar skulle man kunna tro att det inte är så svårt att skriva – men låt oss använda en liknelse som Margaret Atwood gärna använder sig av – att lära sig dansa balett. Vem som helst kan snöra på sig ett par balettskor och leka fram några steg men det är långt ifrån samma sak som att bli så skicklig att någon vill betala för att se dig dansa. Precis som att man kan vara dansant eller musikalisk kan man ha skrivtalang, det vill säga ha en viss grundkänsla för drama, språk och stil, men det är inte tillräckligt för att bli författare.

Det behövs en särskild drivkraft och passion för att bli publicerad författare och det är fler som föreställer sig att de kan bli det, än som faktiskt lyckas hela vägen. Man kan lära sig att skapa skrivrutiner på egen hand eller på en författarkurs, men de som blir författare brinner starkare för själva skrivandet än för drömmen om att bli utgivna, de skriver om sina manus gång på gång och ger sig aldrig. Att bli författare handlar givetvis om stil, drama och att kunna dra in sin läsare i texten men mer än något annat om antingen mani eller en mer stillsam envishet. Allt blir heller inte som förväntat – en deltagare som bara skriver några texter som en övning kan bli den som satsar på en skrivarlinje eller går vidare till publicering.

Frågan innehåller många fler nyanser, som att det beror på både ambitionsnivå och tänkt målgrupp. Bästsäljare präglas av ett enkelt och rappt språk och kan komma undan med en och annan klyscha. Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris med flera ställer andra litterära och konstnärliga krav.

Vi befinner oss dessutom i en tid där bokförlagen präglas av allt tuffare ekonomiska krav och ett manus kan mycket väl vara bra men ändå inte bli utgivet. Det är också enklare än någonsin att ge ut sin bok själv, men det är ingen vits att ge ut sitt första utkast, utan man måste jobba hårt och medvetet med alltifrån redigering och korrläsning till formgivning, marknadsföring och distribution. Något som inte alla vet är att även egenutgivna författare kan ansöka om medlemskap i SFF förutsatt att böckerna håller tillräckligt god kvalitet.

Jag brukar säga att det är enkelt att skriva en bok innan man har försökt på allvar. Det är värt att betona att skrivande är ett kreativt uttryck och som sådant kan alla som vill pröva på. Skrivande människor får ofta frågan ”men vad har du gett ut då?”, men om någon målar akvareller är det av någon anledning inte lika laddat. Genom skrivandet skärper du dina sinnen, får starkare inlevelse och skapar något eget. Att skriva är inte bara att sätta ihop meningar utan ett sätt att skapa mening.

Hur vet du då om du kan bli författare? Det enda sättet att ta reda på det är att skriva och om du har den drivkraft som krävs, kommer du helt enkelt inte att kunna låta bli. Du kommer att ta dig förbi skrivhinder och ursäkter för att det är när du skriver som du känner dig som mest levande.

Vill du gå en författarkurs med mig? På en skrivarkurs får du hjälp att bygga rutiner och skrivdisciplin, men också verktyg för drama, gestaltning och stil. Vårens program för skrivarkurser på distans samt Författarkurs 1 – 3 vid Hötorget i Stockholm hittar du här.

Share

Kom igång och skriv på 2 veckor

Väck din inre författare på egen hand – eller i sällskap med likasinnade på en författarkurs.

Har du bestämt dig för att skriva år 2019 men upptäckt att det verkar omöjligt att hinna med? Här får du ett program som ger dig idéer och inspiration för de två första veckorna. Jag rekommenderar flexibel skrivtid, vilket innebär att du skriver i allra minst en kvart men ökar på tiden när du har möjlighet, till exempel på helgen. För att underlätta disciplinen kan du även gå en författarkurs.

Dag 1: Bestäm dig för en tid då du är utvilad (morgon eller kväll) och boka in skrivtiden just där. Gör ett skrivschema på en Post-It-lapp och sätt upp på väggen eller klistra fast direkt på din laptop. Fulskriv – det vill säga skriv oavsett hur bra eller dåligt det blir. Svårt att komma på ett ämne? Tänk dig att det börjar brinna där du är… skriv om detta i minst fem minuter.

Dag 2: I dag är det dags att fundera igenom din mediala diet… vilka TV-program kan du lika gärna skippa? Kan du hoppa över att läsa vissa tidningar? Ägna mindre tid åt att hänga på Facebook? Mediebantning är ett av de enklaste sätten att få mer skrivtid. Skriv enligt skrivschemat du bestämde dag 1, om du inte vet vad du ska skriva om så pröva med att skriva om mediebantning.

Dag 3: Skriv utan att skriva. Tanketid är en viktig del av skrivandet – samla idéer på väg till jobbet eller medan du står och väntar på bussen. Ha ett litet block, Post-It-lappar eller en mobiltelefon att samla anteckningar på. Kom ihåg att skriva i minst en kvart. Svårt att hitta ett ämne? Titta ut genom fönstret och skriv ner dina intryck.

Dag 4: Fundera över allt som kan gå galet – det är inte alltid så roligt när det händer men brukar kunna bli bra historier. Fantisera också över vad som kan gå fel för andra människor i verkligheten eller i fantasin. Anteckna om du får bra idéer.  Skriv i minst en kvart på den tid du har bestämt, antingen på ett projekt du tänkt ut eller om en dag då du gjorde bort dig.

Dag 5: Släng ut din inre kritiker om du ofta tänker att du inte kan skriva eller att du är en usel skribent. Instruktioner om hur du går till väga hittar du här. Skriv vidare – fortsätt på ett skrivprojekt om du kommit på ett, annars kan du skriva ett avskedsbrev till din inre kritiker.

Dag 6: Gör en inspirationshylla. Töm ett hyllplan och fyll på det med dina favoritböcker genom tiderna. Fundera också över vad du vill läsa för att vidareutvecklas som författare och gör en lista. Det vanligaste skrivrådet som finns är förmodligen ”läs”! Låna eller köp en ny bok som du saknar. Skriv vidare på din bestämda skrivtid i minst en kvart. Vet du inte vad du ska skriva om så ta en bok från din inspirationshylla, öppna den var som helst och slumpa fram en mening som får bli första meningen i en berättelse.

Dag 7: Svårt att hitta disciplinen? Pröva med att rycka ur internetuppkopplingen, dela upp skrivandet i efterforskningar (då är det okej att surfa) och skrivtid då det endast är skrivande som gäller. Skriv vidare på din bestämda skrivtid i minst en kvart. Ett ämne om du behöver: skriv om vad skrivandet betyder för dig så här långt.

Dag 8: Grattis, du har skrivit i en hel vecka och en dag! Belönar du dig själv då och då? Om inte är det hög tid att börja nu. Locka dig själv till skrivplatsen med kaffe, te och kanske en bit mörk choklad, eller ett visst musikstycke. Bestäm dig själv för en belöning du ska få när dina två träningsveckor är slut, till exempel ett biobesök. Skriv vidare på din utsatta skrivtid, pröva att skriva ett brev till din favoritförfattare, död eller levande om du inte vet vad du ska skriva om.

Dag 9: Vad brinner du för som mest? Hur skulle det kunna bli en historia? Skissa en idé på papper, tankarna flödar friare utan linjer. Skriv vidare på ditt skrivprojekt eller börja skissa på en historia om någon som gjort ett stort intryck på dig.

Dag 10: Gräv där du står brukar det ju heta. Fundera över dina livserfarenheter, inte bara jobb utan alla upplevelser du har lärt dig något av, som varit spännande eller som du bär med dig. Hur kan du använda dina erfarenheter som stoff i en berättelse? Vad händer om du skriver precis som det var? Vad skulle hända om du gjorde om stoffet till en saga eller en fiktiv berättelse? Skriv vidare på din bestämda tid, till exempel om en av dina upplevelser. Välj själv om du vill skriva verklighetsnära eller omvandla minnet och blanda med påhitt.

Dag 11: Lär av mästarna – läs tio skrivråd från berömda författare här. ”Skriv klart det du skriver. Vad du än måste göra, skriv klart det”, säger till exempel Neil Gaiman medan Margaret Atwood påpekar att det är viktigt att ta pauser och tänka på ryggen. Skriv på din bestämda skrivtid. Vid det här laget har du förmodligen en strid ström av idéer, men om du vill ha en uppgift, så skriv om en konstnär som målar med bara en färg.

Dag 12:Tycker du hela tiden att din senaste idé är bättre än den där novellen du egentligen skulle skriva klart? Skaffa i så fall en idémapp där du kan arkivera dina nya tankar tills du är klar med det projekt just nu håller på med. Tänk dig hur det skulle bli om någon med ett annat yrke än författarens aldrig gjorde klart något, till exempel en modedesigner. Det skulle bli massor av halvfärdiga plagg och designern skulle aldrig få tillfälle att öva sig i hur man sammanfogar alla delar till ett plagg som gick att ha på sig. För varje projekt du avslutar blir du skickligare på hantverket – precis som när det gäller att sy ihop ett klädesplagg är det betydligt enklare att få en idé och påbörja en historia än att avsluta den. Skriv på din bestämda tid. Om du inte vet vad du ska skriva om så berätta en historia genom ett gammalt plagg eller ett par skor.

Dag 13: Ta en av de första texterna du skrev under den här tiden. Det brukar ta minst två veckor att få ett nytt perspektiv på sin text. Vad skulle du vilja ändra på nu? Konsten att skriva handlar egentligen mest av allt att skriva om tills du når ditt personbästa, eller som Rober Cormier säger :”Den vackra delen av skrivandet är att du inte behöver få till det rätt första gången, till skillnad från till exempel en hjärnkirurg. Du kan alltid göra det bättre, hitta det exakta ordet, den passande frasen, den spänstiga liknelsen.” Skriv vidare på din bestämda skrivtid i minst en kvart. Ett ämne om du behöver, annars skriver du fritt: Redigera en dag i ditt liv – du kan till exempel skriva om dagen då hittade precis de rätta orden till någon som förtjänade dem.

Dag 14: Gör en måltavla. Samla ihop bilder och anteckningar som inspirerar dig och klistra upp dem på ett stort papper som får plats ovanför skrivbordet eller i en garderob. Fundera över hur de här två veckorna har gått och om ditt skrivschema fungerar som det var tänkt, eller om det behöver ändras. Sätt nu ditt skrivschema på måltavlan och se till att nära och kära är införstådda med att din skrivtid är lika helig som annan arbetstid eller fika med en kär vän. Njut av den belöning du bestämde dig för dag 8 och skriv nu vidare under hela år 2015 och bortom!

Om du missar någon dag…. 
… det händer alla och jag menar verkligen alla, även utgivna författare. Ge inte upp bara för det, utan börja om så snart du har möjlighet i stället. Vitsen med att bestämma sig själv för en skrivtid är att ta ditt skrivande på allvar och skapa utrymme för det men alla kan någon gång råka ut för oförutsedda hinder eller stress. Enligt en studie från European Journal of Psychology är det en myt att man måste hålla fast vid en ny vana varje dag för att lyckas, så var förlåtande mot dig själv och ge inte upp.

En författarkurs kan som sagt underlätta och hjälpa dig att bygga rutiner och skrivdisciplin. Vårens program för skrivarkurser på distans samt Författarkurs 1 – 3 vid Hötorget i Stockholm hittar du här. På författarkursen får du lära dig tekniker som finslipar din känsla för drama och stil och skapa rutiner samtidigt som du får sällskap av andra människor som brinner för skrivandet.

Skrivardrömmar är till för att förverkligas och levas.

Share

Att fläta flera perspektiv – 10 tankar och tips

”Hur många perspektiv kan jag ha?” är en vanlig fråga från deltagarna när jag håller författarkurser. Det beror på flera olika faktorer och som med så mycket annat i skrivandet finns inget standardsvar, men här kommer några av de tips jag brukar dela med mig av till författare som vill fläta perspektiv. Att fläta perspektiv innebär alltså att du vill låta läsaren följa flera olika perspektiv, antingen i första eller tredje person (mer om att välja perspektiv här). Vi tänker oss alltså de karaktärer vars perspektiv vi ska få följa, antingen nära inpå eller som om författaren följde efter dem med en filmkamera. Innan vi går vidare är det viktigt att komma ihåg att du kan ha fler karaktärer än de vars perspektiv vi följer.

Perspektivkaraktär, bifigur och kulissfigur
Perspektivkaraktär – också kallad POV (point of view) är en karaktär vars perspektiv läsaren får följa tätt inpå.
Huvudperson är en viktig karaktär. Din perspektivkaraktär är också en huvudperson, men det kan hända att du har fler huvudpersoner men som vi möter genom andra huvudkpersoners perspektiv. Den inre utvecklingen brukar vara viktig hos huvudpersonerna, men exakt hur viktig beror på genre.
Bifigurer är mindre viktiga karaktärer men som ändå behövs för handlingen. En bifigur ska ha en funktion eller en roll av något slag men behöver inte alltid ha en inre utveckling. Vi följer inte bifigurernas perspektiv.
Kulissfigurer är karaktärer som fungerar som en del i miljön. Om dina karaktärer ska njuta av en kväll på en teaterföreställning behöver du till exempel ett publikhav, men vi lär inte känna personerna som sitter i publiken.

Nedan har jag listat några vanliga samtalsämnen kring perspektiv på författarkurser  -och delat med mig av tips för hur du konsten att fläta ihop dina perspektiv till en uppslukande berättelse.

1. Du kan ha så många perspektiv som du själv och läsaren klarar av att hantera. Att fläta perspektiv påminner om att fläta hår; det blir krångligare ju fler tåtar du ska hålla reda på. Samma sak gäller för läsaren. För många nybörjare räcker det gott med ett eller två perspektiv. Kanske har du läst en bok med många perspektiv och upplever att du vill skapa något liknande, men kom ihåg att det inte är antalet perspektiv som avgör om du lyckas skriva en bra historia. Om du har en idé där det är nödvändigt med många perspektiv och upptäcker att det är besvärligt att hålla ordning på dessa, kan det vara klokt att spara idén till senare och börja med ett projekt som tekniskt sett är lite enklare. När du blivit mer varm i kläderna som författare kommer du också att kunna hantera fler perspektiv.

2. Fundera över hur många perspektiv som behövs för att berätta din historia på bästa möjliga sätt. Ett vanligt fenomen är att författaren känner ett behov av att redovisa allt om sina karaktärer, men det blir inte nödvändigtvis som mest spännande. Redan på planeringsbordet kan du fundera över hur berättelsen påverkas av olika val av perspektiv. Ibland kan antalet möjligheter och val kännas svindlande. Varje historia kan ta hundratals olika vägar, men ditt jobb som författare är också att avgränsa och göra ett urval.

3. Se till att varje perspektiv känns spännande att följa. Ibland blir en karaktär mycket mer intresseväckande än de andra. Det brukar leda till att läsaren hela tiden bläddrar fram till den karaktären i stället för att försjunka i alla sidor du har skrivit. Lösningen är att antingen satsa på den karaktär som är mest intressant, eller att utveckla de andra. Protagonister som kontrasterar mot varandra brukar vara mer intresseväckande än karaktärer som liknar varandra. Olika karaktärer ger också en god grogrund för konflikter, som är välgörande för spänningen.

4. Perspektiven ska vara delar i samma historia. Kanske låter det självklart, men ibland ser jag nybörjarmanus där karaktärerna snarare har olika livsöden och lika gärna skulle kunna ha varsin bok. Då finns ingen anledning att fläta ihop dem. Om du känner igen det här fenomenet behöver du arbeta djupare med din dramaturgi innan du börjar fundera över hur många perspektiv du vill ha med. Oftast verkar en berättelse på flera nivåer dramaturgiskt sett: karaktärerna är delar i en större historia samtidigt som de påverkar varandra, och har en inre utveckling.  Perspektivens samband behöver inte alltid vara uppenbara i början, men så småningom ska de bli det.

5. Använd perspektiv för att plantera och utlösa spänning. När du alternerar perspektiv får du också ett tillfälle att leka med spänningen genom karaktärernas intentioner, hemligheter och olikheter. Låt till exempel Markus vara på väg till ett möte med sin älskade på en restaurang och placera en förlovningsring i hans bröstficka, medan hans älskade Niklas är på väg till samma restaurang illa till mods för att hans tidigare flickvän blivit gravid. Läsaren kommer att sitta som fastnaglad inför krocken. Karaktärer som visar sig vara annorlunda än förväntat och utvecklas bidrar också till spänningen, liksom hur dina karaktärer påverkar varandra och berättelsens dynamik.

6. Låt perspektiven ha olika samband, så att de flätas allt tätare. I min roman Embla – Om du ändå levde nu leker jag med flera perspektiv. När huvudpersonen Axel blir besatt av ett gammalt käkben, får en forntida jägare bli besatt av en kvinna. Embla får ett eget perspektiv i nästa kapitel, för att Axel nu är helt inne i sina fantasier och börjar bli förälskad, mot sin egen vilja. Varje gång Axel hittar ett fynd i nutiden, ekar det i forntiden. Det näst sista perspektivet är ett nytt, återigen en effekt av Axels inre resa. De forntida perspektiven ska spegla Axels inre resa, samtidigt som jag har lagt till en knivsudd magisk realism.

7. Håll ordning på tidsaxlar och mönster. Att fläta perspektiv brukar bli som mest effektivt när du hittar någon form av mönster att jobba utifrån. Detta blev något av en utmaning i Embla, eftersom jag skildrar några sensommardagar i nutiden samtidigt som Embla ska leva hela sitt liv i forntiden.

8. Var noga med scentekniken och klippningen. För vilken författare som helst är god scenteknik mycket viktig, men när du flätar perspektiv blir det kanske ännu viktigare, för nu ska du inte bara orientera läsaren från scen till scen utan också se till att perspektiven fungerar. Om du jobbar med perspektiv vars samband inte är självklara från början kan du utnyttja cliffhangerteknik, så att läsaren hela tiden lockas vidare till nästa perspektiv. Mer om hur du kan använda cliffhangerteknik HÄR. Tycker du att scenteknik är knepigt är du inte ensam. Lär från böcker eller gå en författarkurs för att utveckla hantverket.

9. Låt utforskandet ta tid och testa olika perspektiv genom att provskriva. Att pröva nya perspektiv kan innebära att du hittar rätt väg in i ditt skrivprojekt. Det är inte alldeles ovanligt att inse att en karaktär som var tänkt som bifigur passar som bäst att vara en av huvudpersonerna, eller att en huvudperson snarare ska vara en färgstark bifigur.

10. Våga experimentera och lita på din egen känsla. När jag skrev min novell Socioterna fick jag idén att använda två perspektiv. Först tänkte jag att det kanske var vanskligt på så kort yta, men jag gick efter intuitionen och resultatet blev en novell som fick hederspris i en novelltävling.

Vill du ha inspiration och tips till ditt skrivande? Här hittar du författarkurser i Stockholm och på distans i sommar.

Share