10 trender för författare 2019

God fortsättning – jag hoppas att alla dina skrivdrömmar ska slå in 2019! Jag önskar mig ett år med levande möten, generositet och värme, spännande samtal och mer skrivtid (vilket är lite utopiskt med tre barn men det går!). I dag bjuder jag på nio trender och en mottrend för författare inför det nya året, håll till godo!

1. Vi vidgar skrivtidbegreppet
Skrivtid innebär inte bara att sitta framför en datorskärm, utan också ägna sig åt planering och tankar, samt acceptera att hjärnan ibland behöver arbeta i bakgrunden medan vi gör något helt annat. Genom att luta dig mot rutiner och sätta rimliga mål tar du hela tiden skrivandet framåt. Har du svårt för att bygga rutiner delar jag gärna med mig av mina bästa knep på en författarkurs.

2. Vi skriver fler hybridgenreböcker
Ibland känns det som om författare i likhet med rockmusiker vill hitta på en ny genre varje gång de skriver på en ny bok, till exempel ”Stockholm noir” som vid det här laget är ett etablerat begrepp. Bland mina kursdeltagare är det allt fler som skriver på kreativa korsningar såsom feelgood + science fiction, diskbänksrealism + skräck och fantasy. Lyckas du hitta en helt ny hybridgenre kan det vara en väg till en originell historia.

3. Vi ger nya perspektiv på att vara människa
Sedan flera år tillbaka har vi haft ett stort antal författare som berättar om annorlunda eller svåra upplevelser. Bland mina författarelever har jag sett alster som tar upp teman som att befinna sig i fel kropp, växa upp som adopterad, drabbas av blindhet, eller överleva en sjukdom. Genom att dela med sig av sina historier ger dessa författare nya perspektiv och ökad förståelse kring angelägna ämnen. Ibland är huvudsyftet att förstå sin egen historia. Har någon annan redan skrivit om din erfarenhet behöver det inte vara någon nackdel: varje upplevelse är unik och det finns säkert utrymme för fler. År 2019 ser vi ut att få får fler författare som skriver om olika funktionssätt och livserfarenheter, både i form av självbiografier och fiktion. När du skriver om funktionssätt är det en enorm fördel om du har egna upplevelser att använda (annars krävs gedigen research för att inte råka skildra klichéer).

4. Vi skriver för klimatet
En av vår tids viktigaste frågor är klimathotet. Mats Söderlund var tidigt ute med sin kritikerrosade trilogi Hotet som skildrar en nära framtid med klimatkatastrofer. Vi behöver fler sådana röster samtidigt som klimataktivister som Greta Thunberg sprider ordet live i etern: vi har inte råd att vänta. Även bland journalister och bloggare delar vi med oss av tips för att leva klimatvänligt och bidra till en hållbar livsstil.

5. Vi skriver för hälsa och glädje
Det är vid det här laget vetenskapligt belagt att skrivande kan ha effekter motsvarande psykoterapi. Vi blir friskare och gladare av att skriva! Det är många som går en skrivarkurs eller väljer att skriva på egen hand utan att drömma om att bli utgivna – i stället är skrivandet en väg till välmående. I mina kurser har jag valt att låta alla gå i samma grupp, eftersom det också händer att någon som skriver för ros skull så småningom inser att det verkligen ska bli en utgiven bok, eller att en annan deltagare slutar jaga mål och i stället skriver mest av allt för själva glädjen.

6. Vi skriver om våra intressen
Vinkännaren skriver en bok om vin, eller en feelgoodroman som utspelar sig på en vingård, researrangören skriver om sina upplevelser på exotiska resmål, och hjärnforskaren skriver en självhjälpsbok baserad på sina erfarenheter. Den här typen av författare kombinerar sin bok med föreläsningar och framträdanden, ofta som en del i ett liv som egen företagare, men ibland som ett sidoprojekt. Under årens lopp har jag haft många elever som skriver fackböcker inom sitt expertisområde – och våren 2019 erbjuder jag en ny kurs med fokus på just att skriva fackböcker. Med en journalistisk bakgrund och två fackböcker i bagaget känns det som om det äntligen är dags. Intresset för att lära sig skriva journalistiskt, både för att blogga och frilansa, är också starkt.

7. Vi åker på författarweeekend
Författarresor har varit populära under flera år, men intensivkurser och helgretreat ser ut att bli ännu mer uppskattade. Skrivtid är ofta en utmaning, men genom att boka in skrivarresor på egen hand eller med en arrangör, uppstår en koncentrerad bubbla. Om din tillvaro är hektisk kan det kännas svårt att resa bort under en längre tid, medan en helg här och var kan upplevas som lättare att inflika bland alla åtaganden. Under en intensivhelg kan du exempelvis jobba med skrivandet under lika många timmar som under åtta veckor med normal studietakt!

8. Vi vägrar bli refuserade
Vägarna till utgivning har blivit fler. De allra flesta drömmer om kontrakt på bokförlag, men det finns uppstickare som vägrar vänta så länge, eller som aldrig får det efterlängtade kontraktet. Om du funderar över att testa egenutgivarespåret, är det extra viktigt att utbilda dig kring utgivningens alla moment för att få ett proffsigt och snyggt resultat. Även marknadsföringen är jätteviktig om boken ska spridas utanför din närmsta vänkrets. Vi som envist skickar manus till bokförlagen skriver proffsigare följebrev och skickar mer genomarbetade manus – för proffsens författarverktyg är nu tillgängliga för alla som är beredda att lägga tid och energi på att lära sig mer. Se även serien Vägen till publicering och Att hantera refuseringar.

9. Vi ses på författarträffar och bildar nätverk
Varje gång en grupp skrivande människor möts, oavsett om det är på distans eller i verkligheten, brukar det uppstå en vibrerande kemi. Fler och fler författare samlas på caféer eller går på litterära evenemang och releasefester för att ladda om med inspiration, nätverka och köpa signerade verk direkt från författaren. Ibland möts vi i en kreativ miljö för att skriva i en magiskt laddad tystnad. De författare som är mer introverta använder sig snarare av digitala nätverk. Författare brukar dessutom vara bokslukare. Vi läser gärna varandras böcker samtidigt som vi skriver vidare på ett eget verk, och vi firar med glädje varandras framgångar med ett glas bubbel.

10. Vi vägrar vara trendiga!
Att berätta historier hör till det äldsta mänskligheten ägnar sig åt och har säkert hjälpt vår art att överleva. År 2019 fortsätter jag alltså att i vanlig ordning göra mossiga saker som att skriva dagbok, skriva rutinerat varje dag och betrakta hur mossan växer i skogen (långsamt). Jag gläder mig åt att Stockholm har fått ett helt nytt antikvariat i form av Stockholms Science Fiction Antikvariat, och besöker Rönnells antikvariat med flera traditionella bokaffärer så ofta jag har möjlighet för att inandas den förtrollande doften av gamla böcker.

Share

Självförtroende för författare

May the writing force be with you!

Den här hösten har jag redan skrivit minst tio mail till författare med sviktande självförtroende eller skrivkramp. Ibland har jag tänkt att det skulle behövas en kolumn för författarproblem, en sorts hjärtespalt för skrivande själar.

Det kan vara skönt att veta att det är vanligt och fullt normalt att känna dig som ett geni ena dagen, och som om du inte kan någonting alls nästa. Ibland beror det på att du pendlar mellan flow och en överaktiv inre kritiker, och det kan också vara ett tecken på en utvecklingsfas.

Ambitiös på flera plan
Det är inte sällan begåvade författare med höga ambitioner som hamnar i en ond cirkel med självförtroendet. Kanske handlar det inte bara om att du vill vässa ditt skrivande, utan simultant ger du järnet på jobbet och försöker vara en vettig familjemedlem? Rannsaka din situation.  Det börjar bli dags att omvärdera din livsbalans, genom att till exempel bestämma dig för att skrivandet är en hobby som du vill njuta av när du har tid och lust, eller komma fram till att skrivandet är en livsnerv. Då gäller det att planera in mer tid, eftersom du behöver avskildhet och övning för att nå dina mål.

Författande är en tacksam sport – du behöver bara tävla mot dig själv.

Jämförelseångest
En del författare börjar snarare snegla på sina skrivkompisar, eller läser en god roman vars författare blir en måttstock snarare än förebild och läromästare. Rätt som det är sätter jämförelseångesten in. Precis som när du jämför resten av livet med andras, räcker det sällan med att konstatera att en skrivarkompis eller utgiven författare är begåvad. Nej, du önskar dig en stil som Margaret Atwood, ett driv som Max Barry och en produktivitet som Stephen King. Eftersom du sannolikt inte har en livssituation som deras, och dessutom försöker leva upp till någon sorts totalideal, blir ekvationen omöjlig.

Din unika skrivarresa
Tänk i stället att du är ute på en egen skrivarresa, en process i ditt inre liv och i ditt författande. Den är unik. Ingen kan skriva som du. Andra författare (på skrivarkursen, i din närhet eller i romaner du läser) är där för att du ska lära dig nya sätt att se på ditt eget skrivande, men var och en av dem är också ute på sin egen författarresa. Ni kommer att anlända till olika destinationer och på olika sätt. I går arbetade jag med en  av mina manusgrupper i Stockholm, och lärde ut ett nytt verktyg för dramaturgi. En av deltagarna påpekade att han behöver skriva intuitivt, utan att att tänka för mycket, och så kommer han tillbaka till verktygen senare.

”Helt rätt”, sa jag. ”Använd verktyget på ett sätt som fungerar i din process.”

Använd verktyg på ditt eget sätt.

En egen kompass
Under en författarkurs kan det hända att jag lär ut ett verktyg, till exempel dramaturgi. Det är lite som om var och en i gruppen har fått en kompass. Några i gruppen börjar planera sin resa utifrån kompassen, från början till slut. Ett par andra åker iväg och ser var de hamnar, och kollar sedan med kompassen hur det blev. Det kan också finnas någon i gruppen som skruvar upp kompassen och ändrar den lite efter egna behov. Slutligen ser jag framför mig en resenär som lägger tillbaka kompassen i verktygslådan, för att den inte känns relevant just nu.

Mitt förhållningssätt som lärare i kreativt skrivande är att ge perspektiv att lägga till de kunskaper du redan har, och lära ut allt jag önskar att jag hade förstått innan jag blev utgiven. Målet är inte att du ska lära dig en ”totalmetod” utan att du ska få tillgång till verktyg som hjälper dig att förverkliga dina författardrömmar. Bästa experten på ditt skrivande kommer alltid att vara du själv.

Relaterade artiklar
Övervinn din inre kritiker
10 tips mot skrivkramp
Värsta skrivkrampen

Vill du utveckla ditt skrivande tillsammans med andra? Välkommen på en författarkurs!

 

Share

Fyra magiska ord för författare – och lite om scenskiften

Det är rätt vanligt att nybörjartexter liksom trevar sig fram, men om du känner till de 4 frågor som läsare ställer på undermedveten nivå kan du snabbt förbättra din skrivteknik, speciellt i början av berättelsen, eller vid scenskiften.

1. Varför läser jag det här? Vad ska läsaren bli nyfiken på och vilja följa vidare? Du behöver ge berättelsen ett driv och en riktning, även om denna riktning kan ändras under resans gång. Ett driv behöver inte betyda en explosion, det kan kännas under huden eller märkas i detaljer. Väck nyfikenhet kring din karaktär, ställ till med ett problem, låt något gå fel eller skeva. Om du inte ger svar på fråga nr 1 tappar du snart din läsare.

2. Vem följer jag? Vem i texten är huvudperson (alternativt flera) och vems perspektiv är det som gäller? Du behöver dessutom väcka en känsla för den här personen, få läsaren att bry sig oavsett om du vill skapa en hjälte eller en obehaglig person. Men se upp – i modern litteratur brukar läsaren tröttna om du tecknar karaktär och bakgrund som om det var ett stilleben. Låt oss hellre skapa en relation med karaktärerna under resans gång.

3. Vad händer? En hel del nybörjartexter blir lite av en betraktande dagdröm. Ofta är det klokt att tänka att berättelsen är kung och väva in tankar och funderingar där de blir relevanta i handlingen. Det tredje ordet är släkt med det första; båda kommer att påverka upplevelsen av att historien är på väg någonstans. Kanske har du hämtat inspiration från en författare som inleder sin bok med att skriva filosoferande/ i tankarna? Läs gärna den boken en gång till. Förmodligen får författaren fram svar på nr 1 och 2, vilket kan räcka till att börja med.

4. Var är jag? Någon detalj ur miljön eller ett ord i en replik kan visa detta. Det är särskilt viktigt att orientera läsaren inför något nytt, när du skapar en ny scen eller när du byter perspektiv.

Var och När
– att tänka på vid
 scenskiften
I både nybörjarmanus och utgivna manus händer det att läsaren blir osäker på om ett scenskifte har skett, något som för dig som skriver kan kännas alldeles självklart. Tänk dig varje scen i ditt manus som en byggsten. Varje scen sker på en PLATS under en TIDSRYMD och det är något som HÄNDER. Så fort du flyttar kameran i tiden eller rummet blir det en ny scen. Där behöver du antingen vara extra noga med gestaltning och rekvisita för att orientera läsaren, eller skriva en berättande rad i still med ”När nästa dag grydde … ” eller ”Två veckor senare …”
Tänk på att scen och kapitel är två olika saker. Scener är dramaturgiska enheter, medan kapitel är klippningen. Ett kapitel kan bestå av en del ur en scen, eller av flera scener.

Svar på 4 magiska ord i en mening
Ibland kan en författare få med svaren på alla de fyra magiska orden i en enda mening.
Exempel:
”Graven som Li hade grävt låg i lä för vinden”.
I den här meningen får du veta att Li (2 = aha – vi ska följa Li) står vid en grav som hon har grävt (3 = detta har hänt), vid graven är det är vindstilla (4 = var är jag?), och vi undrar också vem hon har begravt (1 =varför läser jag det här). Dessutom har meningen en vacker melodi.
(Första meningen ur Törnrosens nyckel av Tone Almhjell)

ÖVNINGAR
Använd de fyra frågeorden medan du läser första sidorna i en bok och fundera över hur snabbt du får svar på dina magiska ord. Ibland kan det ske på bara en mening, i andra böcker tar det ett antal sidor. På Provläs.se kan man träna samtidigt som man hittar nya böcker att läsa. Testa till exempel med Jaktturen av Agnès Desarthe.

b) Skriv en egen mening eller längre text där du använder alla de 4 magiska orden – och det ska inte märkas utan ske sömlöst.

Mer att läsa (du kan också söka skrivtips i högermarginalen)
Så skriver du en spännande början
Vässa din känsla för röst och perspektiv
Välja tempus

Share

Vägen till publicering: 1. Ett välarbetat manus

Redigering kräver kaffe och läsglasögon.

En av de vanligaste fallgroparna när författare skickar manus till bokförlag, är att låta något som mer eller mindre är ett utkast susa iväg genom cyberrymden, alternativt via Postnords otillförlitliga budbärare (om förlaget ännu inte har digitaliserat sitt manussystem). När du nått sista sidan i din berättelse kan känslan av att vara klar vara så tillfredsställande och uppfyllande att det tycks näst intill otänkbart att det finns jobb kvar att göra. Alla manus jag känner till som blivit utgivna har dock genomgått en rad bearbetningar. Skåla för all del med dig själv i bubbel av valfri prisklass, för du har i sanning arbetat hårt och är värd en paus. Du är på väg in i nästa skrivfas – redigeringen.

Firar delmål med mitt bokmanus ”Embla – Om du ändå levde nu” med ett glas blått vin, Marques de Alcantara.

Den illusoriska känslan av att vara klar fyller förmodligen syftet att belöna hjärnan för dess hårda ansträngningar innan det är dags för ett nytt varv av genomgång och redigering. Sa jag ett varv? Vanligtvis är det fler varv än författaren kommer att vilja erkänna, inte ens över ett glas rödtjut en sen kväll, men det kan kännas trösterikt att känna till att även Strindberg förkastade texter och hade en välfylld papperskorg. Att slänga texter och bearbeta dem gör dig inte till en misslyckad författare, utan till ett proffs.

I början av min bana som författare upplevde jag ärligt talat redigering som rätt tråkigt, men så småningom blev det roligare. Numera hamnar jag ofta i eufori mitt under redigeringen. Jag tror inte att det beror på att jag blivit galen, utan snarare att jag fått vettigare verktyg och erfarenhet som gör jobbet lättare och mer intressant. Många föreställer sig att redigering innebär att rätta till språket, men det är så mycket mer: forma manusets själ … först dramaturgi, klippning och struktur, riktning och tempo, och så småningom gestaltning, språkdräkt och ton. När du väl kommer till korrekturläsningen är det inte mer än att putsa bort en och annan tråd.

Om du vill ha sällskap på vägen till färdigt bokmanus är du förresten välkommen till min kurs i redigering och lektörsläsning. Tillsammans hittar vi både genvägar och massor av inspiration.

Det här är del 1 i serien ”Vägen till publicering”. Nästa del kommer att handla om att skicka ut ditt manus till olika bokförlag. I december 2018 utkommer min nästa roman Embla – Om du ändå levde nu hos Bokförlaget Mormor. Under processen från manus till utgiven bok passar jag på att blogga om utgivningsprocessen.

Relaterade artiklar:
Vägen till publicering del 5:
Manusvässning och omslag

Vägen till publicering del 4:
Äntligen kontrakt

Vägen till publicering del 3:
Att hantera refuseringar

Vägen till publicering del 2:
Dags att skicka manus!

Vägen till publicering del 1:
Ett välarbetat manus

Share

Ja absolut – du får skriva en jag-roman

Under det senaste året får jag allt oftare frågan om det är okej att skriva en jag-roman. Det vimlar nämligen av förståsigpåare som menar att det är något som man absolut inte bör göra. Ibland undrar jag om de som kläcker ur sig dylika påståenden över huvud taget har läst några böcker. Ett andetag senare erinrar jag mig att de flesta har svårt för att erinra sig om den senaste boken de läst var skriven i första eller tredje person, och vilket tempus som användes. Tänk efter nu, eller gå till ditt hemmabibliotek om du har ett. På mindre än fem minuter hittade jag ett gäng jag-romaner här hemma, de du ser på bilden. Följande titlar blev det:

Margaret Atwood – The Handmaid’s Tale. Nutida klassiker som filmatiserats flera gånger.
Karin Boye – Kallocain. Svensk klassiker och dystopi som är kusligt aktuell.
Angela Carter – The Bloody Chamber. Kultförklarad sagosamling.
Joan Grant – Winged Pharaoh – Kultklassiker.
S.E. Hinton – The Outsiders. En bok om min uppväxt … eller det kändes i alla fall lite så när jag läste den.
Fjodor Dostojevskij – En löjlig människas dröm. Slå upp vem den här ryske författaren är om du behöver.
Jorun Modén – Samael. Jo, min debutroman var en jag-roman, helt enkelt för att det kändes rätt att skriva på det viset.

Några fler exempel på romaner i första person till när vi ändå är igång på ämnet jag-romaner:
Pär Lagerkvist – Dvärgen
Harper Lee – Dödssynden (To Kill a Mockingbird)
Suzanne Collins – Divergent och The Hunger Games
F. Scott Fitzgerald – The Great Gatsby
Charlotte Brontë – Jane Eyre
Anthony Burgess – A Clockwork Orange
Kazuo Ishiguro – Återstoden av dagen (han har skrivit fler böcker i första person)
Knut Hamsun – Svält
Iain Banks – Getingfabriken
Bret Easton Ellis – American Pscyho

Självfallet finns en hel del populära dagboksromaner också – en tradition som började redan på 1400-talet och nådde en höjdpunkt på 1800-talet med romaner som Les Liaisons Dangereuses av Choderlos de Laclos, men som också anammats av exempelvis Maria Ernestam i Busters öron. När jag växte upp älskade jag Barbro Lindgrens Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner, och nu läser mina barn både Barbro Lindgrens böcker och Diary of a Wimpy Kid av Jeff Kinney. Bland feeelgoodromaner är jag-formen mycket vanlig och ger en upplevelse att följa med i huvudpersonens medvetandeström. Även i deckargenren finns författare som skrivit i jag-form, till exempel Raymond Chandler och Dashiel Hammett.

Jag-romanen har med andra ord funnits länge och är även populär bland moderna romaner … den är rent av vanlig. Du hittar jag-romaner bland klassiker och nyare böcker, på hyllan som riktar sig till ungdomar och bland vuxenböcker, i feelgoodgenren och hos ryska mästare. Litterär kvalitet avgörs alltså inte av vilket tempus du väljer, och inte heller om du skriver i första eller tredje person (däremot är det rätt svårt att få till andra person, det vill säga du-romanen). Hur ska du då välja mellan första och tredje person? Jag tycker att du ska ta den form där du skriver som bäst, så att du kan använda så mycket som möjligt av din kreativa kraft till att skapa en berättelse som engagerar och lever.

Mer om …
Litterär genre eller popfiktion – hur vet vi om boken är bra?
Så väljer du tempus

Välkommen att lägga grunderna till ditt skrivande på en författarkurs – eller utveckla ditt manus i en manusgrupp!