Fyra magiska ord för författare – och lite om scenskiften

Det är rätt vanligt att nybörjartexter liksom trevar sig fram, men om du känner till de 4 frågor som läsare ställer på undermedveten nivå kan du snabbt förbättra din skrivteknik, speciellt i början av berättelsen, eller vid scenskiften.

1. Varför läser jag det här? Vad ska läsaren bli nyfiken på och vilja följa vidare? Du behöver ge berättelsen ett driv och en riktning, även om denna riktning kan ändras under resans gång. Ett driv behöver inte betyda en explosion, det kan kännas under huden eller märkas i detaljer. Väck nyfikenhet kring din karaktär, ställ till med ett problem, låt något gå fel eller skeva. Om du inte ger svar på fråga nr 1 tappar du snart din läsare.

2. Vem följer jag? Vem i texten är huvudperson (alternativt flera) och vems perspektiv är det som gäller? Du behöver dessutom väcka en känsla för den här personen, få läsaren att bry sig oavsett om du vill skapa en hjälte eller en obehaglig person. Men se upp – i modern litteratur brukar läsaren tröttna om du tecknar karaktär och bakgrund som om det var ett stilleben. Låt oss hellre skapa en relation med karaktärerna under resans gång.

3. Vad händer? En hel del nybörjartexter blir lite av en betraktande dagdröm. Ofta är det klokt att tänka att berättelsen är kung och väva in tankar och funderingar där de blir relevanta i handlingen. Det tredje ordet är släkt med det första; båda kommer att påverka upplevelsen av att historien är på väg någonstans. Kanske har du hämtat inspiration från en författare som inleder sin bok med att skriva filosoferande/ i tankarna? Läs gärna den boken en gång till. Förmodligen får författaren fram svar på nr 1 och 2, vilket kan räcka till att börja med.

4. Var är jag? Någon detalj ur miljön eller ett ord i en replik kan visa detta. Det är särskilt viktigt att orientera läsaren inför något nytt, när du skapar en ny scen eller när du byter perspektiv.

Var och När
– att tänka på vid
 scenskiften
I både nybörjarmanus och utgivna manus händer det att läsaren blir osäker på om ett scenskifte har skett, något som för dig som skriver kan kännas alldeles självklart. Tänk dig varje scen i ditt manus som en byggsten. Varje scen sker på en PLATS under en TIDSRYMD och det är något som HÄNDER. Så fort du flyttar kameran i tiden eller rummet blir det en ny scen. Där behöver du antingen vara extra noga med gestaltning och rekvisita för att orientera läsaren, eller skriva en berättande rad i still med ”När nästa dag grydde … ” eller ”Två veckor senare …”
Tänk på att scen och kapitel är två olika saker. Scener är dramaturgiska enheter, medan kapitel är klippningen. Ett kapitel kan bestå av en del ur en scen, eller av flera scener.

Svar på 4 magiska ord i en mening
Ibland kan en författare få med svaren på alla de fyra magiska orden i en enda mening.
Exempel:
”Graven som Li hade grävt låg i lä för vinden”.
I den här meningen får du veta att Li (2 = aha – vi ska följa Li) står vid en grav som hon har grävt (3 = detta har hänt), vid graven är det är vindstilla (4 = var är jag?), och vi undrar också vem hon har begravt (1 =varför läser jag det här). Dessutom har meningen en vacker melodi.
(Första meningen ur Törnrosens nyckel av Tone Almhjell)

ÖVNINGAR
Använd de fyra frågeorden medan du läser första sidorna i en bok och fundera över hur snabbt du får svar på dina magiska ord. Ibland kan det ske på bara en mening, i andra böcker tar det ett antal sidor. På Provläs.se kan man träna samtidigt som man hittar nya böcker att läsa. Testa till exempel med Jaktturen av Agnès Desarthe.

b) Skriv en egen mening eller längre text där du använder alla de 4 magiska orden – och det ska inte märkas utan ske sömlöst.

Mer att läsa (du kan också söka skrivtips i högermarginalen)
Så skriver du en spännande början
Vässa din känsla för röst och perspektiv
Välja tempus

Share

Konsten att hantera transportsträckor

”Försök att utelämna de delar som läsare brukar skippa.” Elmore Leonard

Under senaste mötet med min manusgrupp vid Hötorget kom ämnet transportsträckor upp. Hur viktigt är det att fylla i alla delar av historien? Ett vanligt misstag är att sätta igång med att redovisa alla transportsträckor i ett försök att se till att historien blir komplett. I stället kan du fundera över om det finns något syfte med transportsträckan. Om svaret är nej – då kan du kanske helt hoppa över att skriva den. Den författare som är noga med sina anslag, det vill säga skapa atmosfär och orientering i början (och ibland slutet) av ett kapitel, kan rent av hoppa från scen till scen. Dina läsare är smarta nog att räkna ut att det har förflutit tid mellan en scen där det faller snö, och en annan där huvudpersonen smörjer in sig med solkräm. Tomrum mellan scener i vissa fall vara en sorts gestaltning på scennivå.

Transportsträckor – en definition
Transportsträckor behöver inte vara resor, även om de mycket väl kan vara det. Då skulle vi knappast kunna njuta av Jorden runt på 80 dagar av Jules Vernes. Det vi menar med transportsträckor är tråkiga resor, eller att karaktärerna förflyttar sig från en plats till en annan utan att det händer något av vikt. Det kan också vara dagar som förflyter utan intresseväckande händelser eller konflikter. Dramaturgiskt sett är transportsträckor tid som förflyter utan att något särskilt händer. Om transportsträckan är trivsam eller saknar konfliktlager, så kan den tas bort eller berättas med ett par korta meningar.
Undantag: Ibland kan författaren med avsikt skapa en lugnare transportsträcka som kontrast.

Hitta transportsträckans syfte
Precis som med vilken scen som helst behöver du veta vad du vill med transportsträckan och vad den ska bidra med i historien, till exempel driva handlingen till en viss punkt, eller visa hur en karaktär fungerar. Ibland behöver författaren provskriva texten först och senare ställa sig frågan om transportsträckan har ett syfte.

Om svaret blir nej har du grovt räknat tre val:
a) Ta bort
b) Korta (till exempel genom en eller några berättande meningar)
c) Lägg till ett syfte

Lycka till – och välkommen att delta i en författarkurs om du vill ha personliga tips och feedback. Skrivarkurserna hittar du till via toppmenyn.

Share

Kört fast i romanprojektet? Få ny styrfart i 5 steg!

Fastnat i romanprojektet? Då fixar vi lite ny styrfart!

Det är jättelätt att skriva en bok tills man har försökt på allvar.
Om du skriver på ett romanprojekt men har kört fast är du inte ensam, det händer nog de allra flesta författare förr eller senare. Den senaste tiden har jag pratat flera författare som beskriver en upplevelse av att det bara känns dimmigt, man vet inte längre vart historien ska ta vägen eller om den är meningsfull, och framför allt vet man inte hur man ska fortsätta. Jag befann mig själv i en sådan dimma i början av sommaren och tänkte dela med mig av hur man kan lösa detta.

När man fastnat i ett bokprojekt kan det vara viktigt att ta ett steg tillbaka och revidera planen. Det du behöver tänka på är att inte genast fastna i detaljerna utan pröva snarare att göra så här:
1. Försök beskriva handlingen i en mening. Alternativt uttrycka premissen. Max 20 ord.
2. Skriv ett nytt synopsis på 1 – 2 sidor. Om du redan har ett synopsis kollar du att det fortfarande stämmer, annars uppdaterar du allt som har blivit annorlunda än du planerade från början (vilket är ganska vanligt och till och med ett gott tecken – berättelsen har fått ett eget liv).
3. Gå nu igenom planen, kolla om den fortfarande stämmer. Strunta i detaljer, kolla bara på scener, vad du har och vad som behöver fyllas i.
4. Skriv en att-göra-lista, sådant som behöver lösas innan du kan fortsätta.
5. Vid det här laget brukar inspirationen komma smygande tillbaka. Titta på din mening som beskriver handlingen varje dag. Jobba igenom din att-göra-lista och fortsätt sedan skriva nya scener.

Den här artikeln skrev jag medan jag lyssnade på Caro Emeralds låt ”Stuck” – lyssna här.

LYCKA TILL!

Share

Världens äldsta virtuella verklighet

Berättelser är en simulerad verklighet. Vi underhåller barn med rim och sagor tills de kan berättandets grammatik lika säkert som sitt språk. När jag håller skrivarkurser händer det ibland att jag frågar vad deltagarna tycker ska hända om vi har en berättelse med en vidrig, ond människa som vägrar förändra sig. Svaret brukar komma simultant från flera i gruppen. Jag tror att du som läser kan gissa vad de säger; det står nämligen inskrivet i berättelsens moraliska kompass. Onda figurer ska rullas i tjära eller rullas utför berg i spiktunnor, eller låsas in. I ett klassiskt slut utdelas ofta både straff och belöningar (bland en rad andra vanliga ingredienser).

En del berättelser får eget liv trots författarens noggranna planering. Bildkälla: Wikicommons.

Berättelsens anatomi
De mönster och regler som finns i berättelser är urgamla, även om det förekommer kulturell variation. Jag upplever dessa strukturer som en sorts anatomi. Ibland sägs det att ”alla berättelser redan finns” eller att det bara finns ett visst antal berättelser. Visserligen finns en sanningshalt i dessa påståenden, men föreställ dig nu berättelsens anatomi som ett skelett i en människa. Vi människor har alla skelett som är väldigt likartade till sin struktur, ändå är varje individ unik och har en egen personlighet. Möjligheterna är oändliga vare sig det gäller genetik eller berättarteknik.
En del författare upplever att berättelsen eller karaktärerna har en egen vilja och ställer till med händelser som inte var planerade. Kanske är det berättarinstinkten som på det här viset ger sig till känna på ett så påtagligt vis att manuset känns mer som ett egensinnigt väsen, än som ett prydligt planerat projekt.

Och javisst, självfallet har vi en rad berättare och författare som medvetet väljer att bryta mot reglerna. Då brukar läsaren antingen bli överraskad eller irriterad – just för att reglerna sitter så djupt i oss att de kan upplevas som ren magkänsla. Märk väl att även en så kallad twist eller vändning består av en viss byggnadskonst (som kan vara instinktiv eller planerad från författarens sida), där ledtrådar och planteringar måste etableras i förväg. En modern berättelse består ofta av en kombination av urgamla mönster och ett och annat regelbrott. Det kräver fingertoppskänsla så att berättelsen fortfarande levererar budskap och känslor, och inte uppfattas som ett hån mot läsaren.

Hallucination eller drog?
Spelreglerna fascinerar för att de bygger på verkliga mänskliga behov. Lösa problem. Självförverkligande. Förstå sociala spelregler (det är därför vi bryr oss så mycket om karaktärerna). Överlevnad. Det är samma villkor som intresserar oss när vi spelar dataspel, eller rollspel.
Kommer min karaktär att klara sig och utvecklas?

När du läser uppstår den simulerade verkligheten i din hjärna och det finns forskare som menar att fenomenet är nära besläktat med att hallucinera. Din fantasi tolkar texten och framkallar känslor, bilder och förnimmelser. Jag kallar det lika gärna magi. Text som dansar fram på ett papper och kommer till liv i läsaren. Du kan till exempel få tillfälle att förvandlas till en tjänare vid ett historiskt hov, vara någon av det motsatta könet, ta ställning till förbjuden kärlek, tolka världen genom någon annans religion, uppleva ett förödande krig, försöka lösa ett brott, tvingas genom en smärtsam skilsmässa eller lista ut hur du ska klara dig i en värld där det inte längre finns elektricitet. Allt detta medan du befinner dig i din vardag.

Några läsare vill att bokens värld ska kännas välbekant, andra föredrar att förflyttas till en existens de aldrig någonsin kan uppleva i verkligheten. Oavsett smak finns en betydande skillnad jämfört med filmer och dataspel: hela läsupplevelsen är som en trans som uppstår innanför ditt pannben. Att maratonläsa en riktigt bra bok har vissa likheter med ett beroende: det är svårt att lägga boken ifrån sig och när berättelsen är slut kan läsaren drabbas av en upplevelse av svårmod. Abstinens. Den botas enklast genom att inom kort läsa en ny bok. Att läsa och skriva hör förmodligen till de mest hälsosamma beroenden en människa kan ägna sig åt.

Saga och verklighet
Den som skriver och fascineras av berättarmönster brukar också lära sig att se vad som blir historier i omvärlden, och hur man levererar en verklig upplevelse för att skapa spänning eller locka till skratt. Vår verklighet och sagovärlden speglar ständigt varandra. Du är inte längre begränsad till att leva ditt eget liv, utan kan ta del av andras, eller hitta på nya. Berika dina erfarenheter, eller fördjupa ditt sätt att tänka. Att läsa, skriva och spela spel är ett sätt att få nya perspektiv.  Samtidigt som vi genom berättelser simulerar andra världar, använder vi berättelser för att skapa mening ur våra livsupplevelser. Genom berättelser, oavsett form och genre, skapas inte bara människans massmedvetande och kultur, utan också en begripligare verklighet.

Vill du studera mer om berättarteknik? Varmt välkommen på en författarkurs hos mig – du hittar skrivarkurserna via menyn längst upp på sidan. 

Mer läsning om berättelser och människor (på engelska)
http://bigthink.com/errors-we-live-by/how-stories-configure-human-nature

Intervju med Jonathan Gottschall, författare till ”The Storytelling Animal”:
https://blogs.scientificamerican.com/literally-psyched/the-storytelling-animal-a-conversation-with-jonathan-gottschall/

Margaret Atwood: Why we tell stories
https://www.youtube.com/watch?v=T2FsnPzgZJw

Share

Skriva fackbok – så gör du en framgångsrik plan

”Att skriva fackbok är mer som en skulptur, en fråga om att forma sina efterforskningar till det färdiga verket.” Joan Didion

Allt fler hör av sig till mig om sina fackbokprojekt och här tänkte jag dela med mig av några tips kring arbetsprocessen. Jag har skrivit fackbok flera gånger vid det här laget och det är oerhört roligt och givande. Du får en hel del nytta av kunskaper om dramaturgi, gestaltning och stil, men du behöver tänka igenom ämne, vinkel, ton och struktur på ett lite annorlunda sätt. Med ett grundligt förarbete blir det enklare och roligare att skriva din bok.

1. Ämne och vinkel
En av de vanligaste fallgroparna är att skriva ytterligare en bok i ett ämne som är rätt i tiden – utan att fundera igenom vad du kan tillföra som är unikt. När du får en idé till en fackbok behöver du orientera dig och titta igenom vilka titlar som redan finns inom ditt område. För enkelhetens skull tänker vi oss en fackbok om trädgårdsarbete. Fördelen med ett sådant ämne är att det finns många potentiella läsare, men vad kan du skriva om som ingen annan redan avhandlat? Vad är det som ska vara speciellt med just din bok?

Exempel på olika vinklar
Latmansträdgården av Kerstin Engstrand (min personliga favorit!) En handbok för hobbyodlare som vill njuta mer och jobba mindre. Fylld av praktiska råd. Bokens styrka är att den är så praktisk och enkel att följa. Flexband passar fint till en bok som får följa med till kolonilotten.

Skillnadens trädgård: ett ekologiskt trädgårdsskafferi av Sara Bäckmo. Saras personliga historia om hur hon blev självförsörjande på grönsaker. Råd om hur du kan bli självförsörjande ingår. I Sara Bäckmos bok varvas det personliga med erfarenheter till dig som läsare.

The Secret Gardener, Dumsnåla tips för nygamla odlare av Elin Unnes. Rockjournalisten Elin Unnes skriver rappt och informativt om nördiga grönsakssorter och mat som medicin. Hennes stil är en av hennes främsta styrkor, men också urvalet av bilder.

Varför ska jag bry mig?
Fundera alltså igenom vad du vill ge din läsare. Ett knep är att vända på perspektivet: varför ska läsaren bry sig om just din bok? Du kan också fråga vänner och bekanta vad de skulle vilja få ut av en bok om ditt ämne. Vill de läsa en bok som känns rent informativ och saklig eller ta del av dina personliga erfarenheter? Önskar de sig praktiska råd? Till min bok Nära föräldrar: Om anknytning, samsovning och konsten att bära barn valde jag att genomföra intervjuer med en rad familjer som fick dela med sig av egna livshistorier. Dessa föräldrar gav mig också en bild av målgruppen och deras behov.

2. Målgrupp och ton
Redan innan du börjar skriva kan det vara klokt att tänka igenom vem du vänder dig till, vad de önskar sig och vad du vill skriva i för ton. När jag skrev min bok Nära föräldrar (som snart kommer att ges ut som ljudbok via Saga Egmont) var min utgångspunkt att skriva den bok jag själv önskade hade funnits när jag blev förälder – och den skulle skrivas som om jag vände mig till en god vän. Boken skulle vara enkel att ta till sig, men också vetenskapligt trovärdig. Din målgruppsanalys kommer så småningom att avgöra om du lyckas sälja in boken till förlag, eller ger ut på egen hand med goda försäljningssiffror.

Naturguiden – slutsåld på förlag men kan hittas på Bokbörsen.

Informativ eller personlig?
När du är klar med din målgruppsanalys kan du fundera över vad de vill läsa för typ av texter, vilken ton de förväntar sig. Det finns böcker som ska vara rent informativa, såsom Naturguiden som jag ofta har med mig i naturen. Trenden går mot att läsarna önskar sig engagerande fackböcker snarare än torra: det vill säga att du använder dig av storytelling (personliga historier) och gestaltning. En del författare trivs inte om att skriva ”för personligt” – men ofta är det när du vågar gå in i egna svårigheter och misslyckanden som läsaren blir som mest engagerad. Dessutom blir de mer benägna att lyssna till dina förslag på lösningar. Fundera över hur personlig du trivs med att vara. För mig hjälper det att skilja mellan vad som är personligt och vad som är privat: jag är gärna personlig och där går gränsen vid vad jag skulle kunna tänka mig att skriva på ett vykort eller i sociala media. Privatlivet är sådant som endast bästa vännerna och dagboken får veta.

LIX:a – gör en textanalys
Vill du testa om din stil passar målgruppen kan du använda verktyget LIX – klistra helt enkelt in din text för att undersöka hur svårläst den är. Om du vänder dig till allmänheten kan du sikta på ett LIX-värde på din text på 30 – 40 (vilket texten du just nu läser också har): https://www.lix.se/

3. Struktur
Ska boken delas upp utifrån teman eller följa din livshistoria? Bör det vara enkelt att slå upp i boken efter behov, eller ska den hellre läsas från början till slut? Om du vill ge råd till läsaren: ska dessa sammanfattas mot slutet av varje avsnitt? Tänk igenom din struktur, både för att underlätta ditt arbete med boken och för att din läsare enkelt ska kunna orientera sig.

Exempel på struktur
Boken ”Våga vara rädd – en bok om utmattningssyndrom” av Emma Holmgren går nära författarens personliga upplevelse av att gå in i väggen. Den är skriven i jag-form och i högsta grad personlig. Hon har valt att varva självbiografiska stycken med vetenskapliga fakta om stress, och tips till läsaren. Boken följer dessutom de fyra faserna i utmattningssyndrom: uppvarvning, kaos, återhämtning och nyorientering. Hon har även lagt till kapitel som riktar sig till anhöriga och arbetsgivare.

Om du inte redan är van vid att skriva eller arbetar som journalist kan det vara roligt och givande att gå en skrivarkurs inför fackbokprojektet. Jag har ofta deltagare som vill utveckla sin gestaltning och stil inför ett fackbokprojekt på distanskursen Skriv som en journalist och Författarkurs 1. Kontakta mig gärna på jorun.moden@gmail.com med några rader om ditt bokprojekt så guidar jag dig till den kurs som passar bäst.

Share