Att fläta flera perspektiv – 10 tankar och tips

”Hur många perspektiv kan jag ha?” är en vanlig fråga från deltagarna när jag håller författarkurser. Det beror på flera olika faktorer och som med så mycket annat i skrivandet finns inget standardsvar, men här kommer några av de tips jag brukar dela med mig av till författare som vill fläta perspektiv. Att fläta perspektiv innebär alltså att du vill låta läsaren följa flera olika perspektiv, antingen i första eller tredje person (mer om att välja perspektiv här). Vi tänker oss alltså de karaktärer vars perspektiv vi ska få följa, antingen nära inpå eller som om författaren följde efter dem med en filmkamera. Nedan har jag listat några vanliga samtalsämnen kring perspektiv på författarkurser  -och delat med mig av tips för hur du konsten att fläta ihop dina perspektiv till en uppslukande berättelse.

1. Du kan ha så många perspektiv som du själv och läsaren klarar av att hantera. Att fläta perspektiv påminner om att fläta hår; det blir krångligare ju fler tåtar du ska hålla reda på. Samma sak gäller för läsaren. För många nybörjare räcker det gott med ett eller två perspektiv. Kanske har du läst en bok med många perspektiv och upplever att du vill skapa något liknande, men kom ihåg att det inte är antalet perspektiv som avgör om du lyckas skriva en bra historia. Om du har en idé där det är nödvändigt med många perspektiv och upptäcker att det är besvärligt att hålla ordning på dessa, kan det vara klokt att spara idén till senare och börja med ett projekt som tekniskt sett är lite enklare. När du blivit mer varm i kläderna som författare kommer du också att kunna hantera fler perspektiv.

2. Fundera över hur många perspektiv som behövs för att berätta din historia på bästa möjliga sätt. Ett vanligt fenomen är att författaren känner ett behov av att redovisa allt om sina karaktärer, men det blir inte nödvändigtvis som mest spännande. Redan på planeringsbordet kan du fundera över hur berättelsen påverkas av olika val av perspektiv. Ibland kan antalet möjligheter och val kännas svindlande. Varje historia kan ta hundratals olika vägar, men ditt jobb som författare är också att avgränsa och göra ett urval.

3. Se till att varje perspektiv känns spännande att följa. Ibland blir en karaktär mycket mer intresseväckande än de andra. Det brukar leda till att läsaren hela tiden bläddrar fram till den karaktären i stället för att försjunka i alla sidor du har skrivit. Lösningen är att antingen satsa på den karaktär som är mest intressant, eller att utveckla de andra. Protagonister som kontrasterar mot varandra brukar vara mer intresseväckande än karaktärer som liknar varandra. Olika karaktärer ger också en god grogrund för konflikter, som är välgörande för spänningen.

4. Perspektiven ska vara delar i samma historia. Kanske låter det självklart, men ibland ser jag nybörjarmanus där karaktärerna snarare har olika livsöden och lika gärna skulle kunna ha varsin bok. Då finns ingen anledning att fläta ihop dem. Om du känner igen det här fenomenet behöver du arbeta djupare med din dramaturgi innan du börjar fundera över hur många perspektiv du vill ha med. Oftast verkar en berättelse på flera nivåer dramaturgiskt sett: karaktärerna är delar i en större historia samtidigt som de påverkar varandra, och har en inre utveckling.  Perspektivens samband behöver inte alltid vara uppenbara i början, men så småningom ska de bli det.

5. Använd perspektiv för att plantera och utlösa spänning. När du alternerar perspektiv får du också ett tillfälle att leka med spänningen genom karaktärernas intentioner, hemligheter och olikheter. Låt till exempel Markus vara på väg till ett möte med sin älskade på en restaurang och placera en förlovningsring i hans bröstficka, medan hans älskade Niklas är på väg till samma restaurang illa till mods för att hans tidigare flickvän blivit gravid. Läsaren kommer att sitta som fastnaglad inför krocken. Karaktärer som visar sig vara annorlunda än förväntat och utvecklas bidrar också till spänningen, liksom hur dina karaktärer påverkar varandra och berättelsens dynamik.

6. Låt perspektiven ha olika samband, så att de flätas allt tätare. I min roman Embla – Om du ändå levde nu leker jag med flera perspektiv. När huvudpersonen Axel blir besatt av ett gammalt käkben, får en forntida jägare bli besatt av en kvinna. Embla får ett eget perspektiv i nästa kapitel, för att Axel nu är helt inne i sina fantasier och börjar bli förälskad, mot sin egen vilja. Varje gång Axel hittar ett fynd i nutiden, ekar det i forntiden. Det näst sista perspektivet är ett nytt, återigen en effekt av Axels inre resa. De forntida perspektiven ska spegla Axels inre resa, samtidigt som jag har lagt till en knivsudd magisk realism.

7. Håll ordning på tidsaxlar och mönster. Att fläta perspektiv brukar bli som mest effektivt när du hittar någon form av mönster att jobba utifrån. Detta blev något av en utmaning i Embla, eftersom jag skildrar några sensommardagar i nutiden samtidigt som Embla ska leva hela sitt liv i forntiden.

8. Var noga med scentekniken och klippningen. För vilken författare som helst är god scenteknik mycket viktig, men när du flätar perspektiv blir det kanske ännu viktigare, för nu ska du inte bara orientera läsaren från scen till scen utan också se till att perspektiven fungerar. Om du jobbar med perspektiv vars samband inte är självklara från början kan du utnyttja cliffhangerteknik, så att läsaren hela tiden lockas vidare till nästa perspektiv. Mer om hur du kan använda cliffhangerteknik HÄR. Tycker du att scenteknik är knepigt är du inte ensam. Lär från böcker eller gå en författarkurs för att utveckla hantverket.

9. Låt utforskandet ta tid och testa olika perspektiv genom att provskriva. Att pröva nya perspektiv kan innebära att du hittar rätt väg in i ditt skrivprojekt. Det är inte alldeles ovanligt att inse att en karaktär som var tänkt som bifigur passar som bäst att vara en av huvudpersonerna, eller att en huvudperson snarare ska vara en färgstark bifigur.

10. Våga experimentera och lita på din egen känsla. När jag skrev min novell Socioterna fick jag idén att använda två perspektiv. Först tänkte jag att det kanske var vanskligt på så kort yta, men jag gick efter intuitionen och resultatet blev en novell som fick hederspris i en novelltävling.

Vill du ha inspiration och tips till ditt skrivande? Här hittar du författarkurser i Stockholm och på distans i sommar.

Share

Självförtroende för författare

May the writing force be with you!

Den här hösten har jag redan skrivit minst tio mail till författare med sviktande självförtroende eller skrivkramp. Ibland har jag tänkt att det skulle behövas en kolumn för författarproblem, en sorts hjärtespalt för skrivande själar.

Det kan vara skönt att veta att det är vanligt och fullt normalt att känna dig som ett geni ena dagen, och som om du inte kan någonting alls nästa. Ibland beror det på att du pendlar mellan flow och en överaktiv inre kritiker, och det kan också vara ett tecken på en utvecklingsfas.

Ambitiös på flera plan
Det är inte sällan begåvade författare med höga ambitioner som hamnar i en ond cirkel med självförtroendet. Kanske handlar det inte bara om att du vill vässa ditt skrivande, utan simultant ger du järnet på jobbet och försöker vara en vettig familjemedlem? Rannsaka din situation.  Det börjar bli dags att omvärdera din livsbalans, genom att till exempel bestämma dig för att skrivandet är en hobby som du vill njuta av när du har tid och lust, eller komma fram till att skrivandet är en livsnerv. Då gäller det att planera in mer tid, eftersom du behöver avskildhet och övning för att nå dina mål.

Författande är en tacksam sport – du behöver bara tävla mot dig själv.

Jämförelseångest
En del författare börjar snarare snegla på sina skrivkompisar, eller läser en god roman vars författare blir en måttstock snarare än förebild och läromästare. Rätt som det är sätter jämförelseångesten in. Precis som när du jämför resten av livet med andras, räcker det sällan med att konstatera att en skrivarkompis eller utgiven författare är begåvad. Nej, du önskar dig en stil som Margaret Atwood, ett driv som Max Barry och en produktivitet som Stephen King. Eftersom du sannolikt inte har en livssituation som deras, och dessutom försöker leva upp till någon sorts totalideal, blir ekvationen omöjlig.

Din unika skrivarresa
Tänk i stället att du är ute på en egen skrivarresa, en process i ditt inre liv och i ditt författande. Den är unik. Ingen kan skriva som du. Andra författare (på skrivarkursen, i din närhet eller i romaner du läser) är där för att du ska lära dig nya sätt att se på ditt eget skrivande, men var och en av dem är också ute på sin egen författarresa. Ni kommer att anlända till olika destinationer och på olika sätt. I går arbetade jag med en  av mina manusgrupper i Stockholm, och lärde ut ett nytt verktyg för dramaturgi. En av deltagarna påpekade att han behöver skriva intuitivt, utan att att tänka för mycket, och så kommer han tillbaka till verktygen senare.

”Helt rätt”, sa jag. ”Använd verktyget på ett sätt som fungerar i din process.”

Använd verktyg på ditt eget sätt.

En egen kompass
Under en författarkurs kan det hända att jag lär ut ett verktyg, till exempel dramaturgi. Det är lite som om var och en i gruppen har fått en kompass. Några i gruppen börjar planera sin resa utifrån kompassen, från början till slut. Ett par andra åker iväg och ser var de hamnar, och kollar sedan med kompassen hur det blev. Det kan också finnas någon i gruppen som skruvar upp kompassen och ändrar den lite efter egna behov. Slutligen ser jag framför mig en resenär som lägger tillbaka kompassen i verktygslådan, för att den inte känns relevant just nu.

Mitt förhållningssätt som lärare i kreativt skrivande är att ge perspektiv att lägga till de kunskaper du redan har, och lära ut allt jag önskar att jag hade förstått innan jag blev utgiven. Målet är inte att du ska lära dig en ”totalmetod” utan att du ska få tillgång till verktyg som hjälper dig att förverkliga dina författardrömmar. Bästa experten på ditt skrivande kommer alltid att vara du själv.

Relaterade artiklar
Övervinn din inre kritiker
10 tips mot skrivkramp
Värsta skrivkrampen

Vill du utveckla ditt skrivande tillsammans med andra? Välkommen på en författarkurs!

 

Share

Vägen till publicering: 1. Ett välarbetat manus

Redigering kräver kaffe och läsglasögon.

En av de vanligaste fallgroparna när författare skickar manus till bokförlag, är att låta något som mer eller mindre är ett utkast susa iväg genom cyberrymden, alternativt via Postnords otillförlitliga budbärare (om förlaget ännu inte har digitaliserat sitt manussystem). När du nått sista sidan i din berättelse kan känslan av att vara klar vara så tillfredsställande och uppfyllande att det tycks näst intill otänkbart att det finns jobb kvar att göra. Alla manus jag känner till som blivit utgivna har dock genomgått en rad bearbetningar. Skåla för all del med dig själv i bubbel av valfri prisklass, för du har i sanning arbetat hårt och är värd en paus. Du är på väg in i nästa skrivfas – redigeringen.

Firar delmål med mitt bokmanus ”Embla – Om du ändå levde nu” med ett glas blått vin, Marques de Alcantara.

Den illusoriska känslan av att vara klar fyller förmodligen syftet att belöna hjärnan för dess hårda ansträngningar innan det är dags för ett nytt varv av genomgång och redigering. Sa jag ett varv? Vanligtvis är det fler varv än författaren kommer att vilja erkänna, inte ens över ett glas rödtjut en sen kväll, men det kan kännas trösterikt att känna till att även Strindberg förkastade texter och hade en välfylld papperskorg. Att slänga texter och bearbeta dem gör dig inte till en misslyckad författare, utan till ett proffs.

I början av min bana som författare upplevde jag ärligt talat redigering som rätt tråkigt, men så småningom blev det roligare. Numera hamnar jag ofta i eufori mitt under redigeringen. Jag tror inte att det beror på att jag blivit galen, utan snarare att jag fått vettigare verktyg och erfarenhet som gör jobbet lättare och mer intressant. Många föreställer sig att redigering innebär att rätta till språket, men det är så mycket mer: forma manusets själ … först dramaturgi, klippning och struktur, riktning och tempo, och så småningom gestaltning, språkdräkt och ton. När du väl kommer till korrekturläsningen är det inte mer än att putsa bort en och annan tråd.

Om du vill ha sällskap på vägen till färdigt bokmanus är du förresten välkommen till min kurs i redigering och lektörsläsning. Tillsammans hittar vi både genvägar och massor av inspiration.

Det här är del 1 i serien ”Vägen till publicering”. Nästa del kommer att handla om att skicka ut ditt manus till olika bokförlag. I december 2018 utkommer min nästa roman Embla – Om du ändå levde nu hos Bokförlaget Mormor. Under processen från manus till utgiven bok passar jag på att blogga om utgivningsprocessen.

Relaterade artiklar:
Vägen till publicering del 5:
Manusvässning och omslag

Vägen till publicering del 4:
Äntligen kontrakt

Vägen till publicering del 3:
Att hantera refuseringar

Vägen till publicering del 2:
Dags att skicka manus!

Vägen till publicering del 1:
Ett välarbetat manus

Share

Författarfrossa och bokbord – vad önskar du dig?

Det är redan augusti och jag varvar sommardopp i sjön med barnen, lektörsarbete med min kommande roman Embla – Om du ändå levde nu, och förberedelser inför höstens författarkurser. Höstens kursprogram hittar du HÄR – varmt välkommen med din anmälan oavsett om du är en nyfiken nybörjare, vill fördjupa dig och lära dig verktyg för proffs, eller behöver en författarkurs om manusbearbetning och redigering.

Under hösten kommer jag att både arrangera och delta i en rad olika evenemang för författare och bokälskare, bland annat:

Bokbordet Stockholm – ställ en fråga eller köp en bok
Jag kommer att delta på Bokbordet Stockholm där du kan ställa frågor till mig om skrivande och författarkurser, köpa ett signerat exemplar av Samael, eller få veta mer om min kommande roman Embla – Om du ändå levde nu. Den 19 augusti klockan 11 – 18 står jag bland Författarcentrums författare alldeles vid Författarnas Hus på Drottninggatan 88. Du hittar en presentation om mitt bidrag till dagen HÄR.

Författarkurser i Stockholm och på distans
Jag fortsätter att hålla författarkurser både fysiskt och på distans. Utgår från några enkla principer, till exempel att lära ut allt jag önskar att jag hade förstått innan jag blev utgiven, att alla ska känna sig välkomna, och att vi tillsammans avmystifierar skrivandets konst.
Höstens program hittar du HÄR.

Blogg om att bli utgiven
I takt med att Embla – Om du ändå levde nu ges ut hos Bokförlaget Mormor kommer jag att blogga om utgivningsprocessen. Vill dela med mig av viktiga tips och inspiration kring att hitta rätt bokförlag, skriva kontrakt, processen med bokomslag, marknadsföring och releasefest. Sist men inte minst: hur i hela fridens namn hinner vi skapa ett skrivande liv?  Hoppas att du följer med på resan!

Hemlig antologi
Jag kommer att delta med en novell i en hemlig novellantologi … jag kan lova att det är ett vackert, galet och spännande projekt. Så snart jag får berättar jag mer.

Författarcafé med öppen scen
Den 2 december kommer jag att bjuda in alla skrivande själar men framför allt dig som tidigare gått en skrivarkurs hos mig till författarcafé med öppen scen. Här får alla som skriver en chans att ta plats på scenen. Vi ska också ha bokbord för de som redan är utgivna. Räkna med spännande möten och massor av inspiration! Lokalen är inte fastställd ännu, men det blir i Stockholmstrakten.

Skriva ny roman
Denna sista punkt känns rätt galen med tanke på allt annat som händer, men jätteviktig. Det blir säkert en utmaning att skapa skrivtid med skolstart, utgivning av ny bok och allt annat som händer, men jag kommer att använda den skrivtidkalender som jag alltid delar ut på mina författarkurser.

Frågor eller funderingar? Välkommen att maila mig på jorun.moden@gmail.com

Väl mött!
Jorun

Share

Kupa potatis och skrivtid

Potatis – kupad och klar.

I dag har jag unnat mig skrivtid samtidigt som jag kupade potatis. Principen är enkel: gör en plan, avvik från den och upptäck att både skrivandet och potatisen växte ändå. Jag tittar på morgonens planering, en neonrosa post-it där jag har skrivit följande:
Meditera
Hundpromenad
Träna
Skriva
Feedback, Författarkurs på distans, chatt… (listan fortsätter). 

Under hundpromenaden mot kolonilotten upptäcker jag dock att potatisen har vuxit sig kämpahög. Den måste helt enkelt kupas i dag. Nåväl, att skyffla jord och köra några skottkärror innebär i alla fall att träningen är avklarad, eller hur?

Några spadtag kan vara både skrivmeditation och lite styrketräning.

Medan jag kupar potatisen, tänker jag på hur bra det är att jag inte har rensat i onödan. Några spadtag med jord och vips syns bara de allra längsta snyltgästerna, som jag enkelt rycker upp ur myllan. Jag passar på att känna in spadhandtaget med tanke på att min kommande roman (Embla – Om du ändå levde nu) inleds med just några spadtag i jorden, så får jag några levande detaljer att lägga till. På andra halvan av landet slingrar sig ouppfostrade ogräs kring tålmodigt vajande jordärtskockor. De ser ut att trivas utmärkt tillsammans.  Plötsligt slår det mig att trädgårdsarbetet påminner om skrivandets olika faser, men just i dag tänker jag mest på struktur och planering.

Oplanerad blomning är ofta den allra vackraste.

Inför en ny roman har jag alltid en planering, och det var så jag började jobba med kolonilotten också. I en vattenskadad anteckningsbok finns en blyertsvision av hur koloniotten ska se ut. Jodå, rosenbågen står på plats och kryddcirkeln med inspiration från Medeltiden är en av mina favoritplatser. Ändå är det som roligast när en oväntad sammetssvart akleja dyker upp i kryddlandet, eller när något jag misstänkte var ett ogräs slår ut i skir, rosa blom. Flera av mina favoriter på kolonilotten tycks ha uppstått av sig själva på ett nästan magiskt sätt, till exempel mattan av penningblad. Rätt som det är känner jag doften av kryddor när jag rensar och sparar något som visar sig vara en brokbladig kungsmynta.

På samma sätt älskar jag när skrivandet kommer till liv. Planen är ett skelett, inte en färdig varelse. Ibland är det viktigt att spara en och annan darling, inte rensa bort dem för fort. Några rader potatis och några promenadsteg blev till en skrivmeditation.

När jag har ont om skrivtid brukar jag ofta tänka ut hela scener i huvudet, eller för den delen blogginlägg som liksom bara rinner ur fingrarna när jag kommer hem. Jag går hemåt med ett leende, och en känsla av väl använd tid. Hunden är rastad, meditationen avklarad, träningen fixad, skrivandet har fått sitt, och potatisen är kupad.