Fyra magiska ord för författare – och lite om scenskiften

Det är rätt vanligt att nybörjartexter liksom trevar sig fram, men om du känner till de 4 frågor som läsare ställer på undermedveten nivå kan du snabbt förbättra din skrivteknik, speciellt i början av berättelsen, eller vid scenskiften.

1. Varför läser jag det här? Vad ska läsaren bli nyfiken på och vilja följa vidare? Du behöver ge berättelsen ett driv och en riktning, även om denna riktning kan ändras under resans gång. Ett driv behöver inte betyda en explosion, det kan kännas under huden eller märkas i detaljer. Väck nyfikenhet kring din karaktär, ställ till med ett problem, låt något gå fel eller skeva. Om du inte ger svar på fråga nr 1 tappar du snart din läsare.

2. Vem följer jag? Vem i texten är huvudperson (alternativt flera) och vems perspektiv är det som gäller? Du behöver dessutom väcka en känsla för den här personen, få läsaren att bry sig oavsett om du vill skapa en hjälte eller en obehaglig person. Men se upp – i modern litteratur brukar läsaren tröttna om du tecknar karaktär och bakgrund som om det var ett stilleben. Låt oss hellre skapa en relation med karaktärerna under resans gång.

3. Vad händer? En hel del nybörjartexter blir lite av en betraktande dagdröm. Ofta är det klokt att tänka att berättelsen är kung och väva in tankar och funderingar där de blir relevanta i handlingen. Det tredje ordet är släkt med det första; båda kommer att påverka upplevelsen av att historien är på väg någonstans. Kanske har du hämtat inspiration från en författare som inleder sin bok med att skriva filosoferande/ i tankarna? Läs gärna den boken en gång till. Förmodligen får författaren fram svar på nr 1 och 2, vilket kan räcka till att börja med.

4. Var är jag? Någon detalj ur miljön eller ett ord i en replik kan visa detta. Det är särskilt viktigt att orientera läsaren inför något nytt, när du skapar en ny scen eller när du byter perspektiv.

Var och När
– att tänka på vid
 scenskiften
I både nybörjarmanus och utgivna manus händer det att läsaren blir osäker på om ett scenskifte har skett, något som för dig som skriver kan kännas alldeles självklart. Tänk dig varje scen i ditt manus som en byggsten. Varje scen sker på en PLATS under en TIDSRYMD och det är något som HÄNDER. Så fort du flyttar kameran i tiden eller rummet blir det en ny scen. Där behöver du antingen vara extra noga med gestaltning och rekvisita för att orientera läsaren, eller skriva en berättande rad i still med ”När nästa dag grydde … ” eller ”Två veckor senare …”
Tänk på att scen och kapitel är två olika saker. Scener är dramaturgiska enheter, medan kapitel är klippningen. Ett kapitel kan bestå av en del ur en scen, eller av flera scener.

Svar på 4 magiska ord i en mening
Ibland kan en författare få med svaren på alla de fyra magiska orden i en enda mening.
Exempel:
”Graven som Li hade grävt låg i lä för vinden”.
I den här meningen får du veta att Li (2 = aha – vi ska följa Li) står vid en grav som hon har grävt (3 = detta har hänt), vid graven är det är vindstilla (4 = var är jag?), och vi undrar också vem hon har begravt (1 =varför läser jag det här). Dessutom har meningen en vacker melodi.
(Första meningen ur Törnrosens nyckel av Tone Almhjell)

ÖVNINGAR
Använd de fyra frågeorden medan du läser första sidorna i en bok och fundera över hur snabbt du får svar på dina magiska ord. Ibland kan det ske på bara en mening, i andra böcker tar det ett antal sidor. På Provläs.se kan man träna samtidigt som man hittar nya böcker att läsa. Testa till exempel med Jaktturen av Agnès Desarthe.

b) Skriv en egen mening eller längre text där du använder alla de 4 magiska orden – och det ska inte märkas utan ske sömlöst.

Mer att läsa (du kan också söka skrivtips i högermarginalen)
Så skriver du en spännande början
Vässa din känsla för röst och perspektiv
Välja tempus

Share

Världens äldsta virtuella verklighet

Berättelser är en simulerad verklighet. Vi underhåller barn med rim och sagor tills de kan berättandets grammatik lika säkert som sitt språk. När jag håller skrivarkurser händer det ibland att jag frågar vad deltagarna tycker ska hända om vi har en berättelse med en vidrig, ond människa som vägrar förändra sig. Svaret brukar komma simultant från flera i gruppen. Jag tror att du som läser kan gissa vad de säger; det står nämligen inskrivet i berättelsens moraliska kompass. Onda figurer ska rullas i tjära eller rullas utför berg i spiktunnor, eller låsas in. I ett klassiskt slut utdelas ofta både straff och belöningar (bland en rad andra vanliga ingredienser).

En del berättelser får eget liv trots författarens noggranna planering. Bildkälla: Wikicommons.

Berättelsens anatomi
De mönster och regler som finns i berättelser är urgamla, även om det förekommer kulturell variation. Jag upplever dessa strukturer som en sorts anatomi. Ibland sägs det att ”alla berättelser redan finns” eller att det bara finns ett visst antal berättelser. Visserligen finns en sanningshalt i dessa påståenden, men föreställ dig nu berättelsens anatomi som ett skelett i en människa. Vi människor har alla skelett som är väldigt likartade till sin struktur, ändå är varje individ unik och har en egen personlighet. Möjligheterna är oändliga vare sig det gäller genetik eller berättarteknik.
En del författare upplever att berättelsen eller karaktärerna har en egen vilja och ställer till med händelser som inte var planerade. Kanske är det berättarinstinkten som på det här viset ger sig till känna på ett så påtagligt vis att manuset känns mer som ett egensinnigt väsen, än som ett prydligt planerat projekt.

Och javisst, självfallet har vi en rad berättare och författare som medvetet väljer att bryta mot reglerna. Då brukar läsaren antingen bli överraskad eller irriterad – just för att reglerna sitter så djupt i oss att de kan upplevas som ren magkänsla. Märk väl att även en så kallad twist eller vändning består av en viss byggnadskonst (som kan vara instinktiv eller planerad från författarens sida), där ledtrådar och planteringar måste etableras i förväg. En modern berättelse består ofta av en kombination av urgamla mönster och ett och annat regelbrott. Det kräver fingertoppskänsla så att berättelsen fortfarande levererar budskap och känslor, och inte uppfattas som ett hån mot läsaren.

Hallucination eller drog?
Spelreglerna fascinerar för att de bygger på verkliga mänskliga behov. Lösa problem. Självförverkligande. Förstå sociala spelregler (det är därför vi bryr oss så mycket om karaktärerna). Överlevnad. Det är samma villkor som intresserar oss när vi spelar dataspel, eller rollspel.
Kommer min karaktär att klara sig och utvecklas?

När du läser uppstår den simulerade verkligheten i din hjärna och det finns forskare som menar att fenomenet är nära besläktat med att hallucinera. Din fantasi tolkar texten och framkallar känslor, bilder och förnimmelser. Jag kallar det lika gärna magi. Text som dansar fram på ett papper och kommer till liv i läsaren. Du kan till exempel få tillfälle att förvandlas till en tjänare vid ett historiskt hov, vara någon av det motsatta könet, ta ställning till förbjuden kärlek, tolka världen genom någon annans religion, uppleva ett förödande krig, försöka lösa ett brott, tvingas genom en smärtsam skilsmässa eller lista ut hur du ska klara dig i en värld där det inte längre finns elektricitet. Allt detta medan du befinner dig i din vardag.

Några läsare vill att bokens värld ska kännas välbekant, andra föredrar att förflyttas till en existens de aldrig någonsin kan uppleva i verkligheten. Oavsett smak finns en betydande skillnad jämfört med filmer och dataspel: hela läsupplevelsen är som en trans som uppstår innanför ditt pannben. Att maratonläsa en riktigt bra bok har vissa likheter med ett beroende: det är svårt att lägga boken ifrån sig och när berättelsen är slut kan läsaren drabbas av en upplevelse av svårmod. Abstinens. Den botas enklast genom att inom kort läsa en ny bok. Att läsa och skriva hör förmodligen till de mest hälsosamma beroenden en människa kan ägna sig åt.

Saga och verklighet
Den som skriver och fascineras av berättarmönster brukar också lära sig att se vad som blir historier i omvärlden, och hur man levererar en verklig upplevelse för att skapa spänning eller locka till skratt. Vår verklighet och sagovärlden speglar ständigt varandra. Du är inte längre begränsad till att leva ditt eget liv, utan kan ta del av andras, eller hitta på nya. Berika dina erfarenheter, eller fördjupa ditt sätt att tänka. Att läsa, skriva och spela spel är ett sätt att få nya perspektiv.  Samtidigt som vi genom berättelser simulerar andra världar, använder vi berättelser för att skapa mening ur våra livsupplevelser. Genom berättelser, oavsett form och genre, skapas inte bara människans massmedvetande och kultur, utan också en begripligare verklighet.

Vill du studera mer om berättarteknik? Varmt välkommen på en författarkurs hos mig – du hittar skrivarkurserna via menyn längst upp på sidan. 

Mer läsning om berättelser och människor (på engelska)
http://bigthink.com/errors-we-live-by/how-stories-configure-human-nature

Intervju med Jonathan Gottschall, författare till ”The Storytelling Animal”:
https://blogs.scientificamerican.com/literally-psyched/the-storytelling-animal-a-conversation-with-jonathan-gottschall/

Margaret Atwood: Why we tell stories
https://www.youtube.com/watch?v=T2FsnPzgZJw

Share

Leklust och skrivande

”Som att leka med lego men först efter en stund fått veta att det är lego.”
(Niklas på Bootcamp/ Författarkurs 1 efter att vi har gått igenom gestaltning)

Vill du ta ditt skrivande till nya nivåer, så utforska din leklust. Ambition kan vara en styrka, men även de skarpaste vetenskapsmän leker sig ofta fram för att bli mer kreativa och produktiva. Kör nu iväg din inre perfektionist (åtminstone tills det blir dags att redigera och korrläsa) och lek dig fram. Planering är som att bygga med legobitar, berättarknep som att ha en påse full med magiska trick, att göra karaktärer påminner om att rita och själva skrivandet kan upplevas som både måleri och som barns fantasilekar; tänk att få kliva in i en alternativ verklighet och låtsas på riktigt.

”Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskap begränsar sig till allt vi vet och kan förstå, medan fantasi omger hela världen och allt som någonsin kommer att vetas och förstås.” Albert Einstein

Share

Hur du skriver en spännande början

girlbikers”Återblickar alldeles i början av berättelsen, utan att man etablerat vare sig personer eller något problem, riskerar att distansera läsaren från huvudhandlingen.”
Lars Åke Augustsson (Så skriver du romaner och noveller, Voltaire Publishing 2009).

Att börja i händelsernas förlopp, också kallat in medias res, är ett effektivt sätt att skapa intresse och nyfikenhet för din berättelse. ”Äntligen stod prästen i predikstolen.” är ett välkänt exempel från Selma Lagerlöfs debutroman Gösta Berlings saga. Läsaren vill genast veta hur prästen hamnade där och varför det står ”äntligen”. Även Iliaden och Pulp Fiction börjar in medias res, liksom ett stort antal moderna romaner.

För att knepet ska fungera behöver du dock avstå från att i nästa andetag lägga in tillbakablickar eller en genomarbetad bakgrund till karaktären. Effekten blir att du bromsar ner berättelsen och läsaren undrar var du egentligen är på väg. Några tumregler för dig som vill börja in medias res:

1. Börja vid en brännpunkt, någonstans där historien tar fart och börjar bli spännande. Det är inte samma sak som att börja mitt i en kris eller ett klimax.
2. Fortsätt berättelsen. Etablera dina karaktärer där de är NU, se till att lägga grunderna till ett problem, en konflikt eller en spänning.
3. Planera in tillbakablickarna där de blir nödvändiga. Ett bra skrivarknep generellt är relevans. Tillbakablicken bör tillföra något till handlingen, säga något om karaktären, sätta atmosfär eller ge ledtrådar.
4. Få balans på berättelsen genom att låta den huvudsakliga berättartråden dominera och hålla tillbakablickar kortare.

Share

Fånga din läsare på första raden – knepet som funkar!

typewritergirl3Det sägs att lektörer på bokförlag läser upp till tio till tjugo sidor innan de bestämmer sig för om ditt manus är värt en genomgång eller ska refuseras. Dina första rader kommer att sätta tonen och ge läsaren svaret på frågan ”Är det här en berättelse jag ska ägna tid åt att läsa?” Precis som när du träffar en ny person har du chansen att ge ett första intryck som ger mersmak.

Om du läser första meningarna i några av dina favoritromaner kan de vid första anblicken tyckas mycket olika. En författare kan inleda med en dialog eller inre monolog, en annan går utan omsvep rakt in i en händelse (in medias res) och en tredje skildrar en miljö för att så småningom zooma in på karaktärerna. Kombinationer är också vanliga, men nyckeln till en bra början kan sammanfattas i en en enda mening.

Varför läser jag det här?
Något klassiker, bästsäljare och favoritböcker har gemensamt är att de alla väcker en nyfikenhet. En bra början innehåller en konflikt, en kontrast, ett problem, något som skaver eller en atmosfär. Ibland mer subtilt och på stilnivå. Samtidigt orienteras läsaren i tid och rum för att börja dras in i en historia. Fundera över om läsaren kommer att bli nyfiken, om du väcker en fråga, antingen rakt på sak eller mellan raderna. Frågan din läsare kommer att ställa sig, medvetet eller ej, är helt enkelt:
”Varför läser jag det här?”

7 exempel på att börja
Ställ dig samma fråga som författare för att skapa en början som engagerar, oavsett om det är med spänning i handlingen, hos karaktären, i miljön eller i språket. Nedan har jag plockat fram några exempel.

”När Döden kom in i mitt liv var jag oförberedd och mycket dålig på att säga nej. Jag släppte in honom när han bad om det och hade faktiskt inte en tanke på att jag hade kunnat stänga dörren och be honom dra, ja, varför inte åt helvete.”
(Caipirinha med döden, Maria Ernestam)

”Ingen vind. Inte ett ljud i träden på ön, ingen rörelse över sjön. Det är inte bra. Det gör att årtagen hörs.”
(För tidig död, Maria Küchen).

”Den lille pojken var rädd. Orm vidrörde varsamt hans heta panna. Bakom henne stod tre vuxna tätt tillsammans; iakttagande, misstänksamma, rädda att genom annat än tunna rynkor runt ögonen visa sin oro.”
(Om Gräs och Dis och Sand, Vonda N McIntyre).

”Bergen på andra sidan Ebrodalen var långa och vita. På denna sida fanns ingen skugga och inga träd och stationsbyggnaden låg mellan två långa järnvägsspår i solen. En smal remsa längs byggnadens ena sida låg i varm skugga och ett förhänge, tillverkat av sammanknutna små bambustavar, hängde för dörren till baren så att flugorna inte skulle komma in.”
(Berg som vita elefanter, Ernest Hemingway)

”Berättelsen om Zenia borde börja där Zenia började. Det måste ha varit någonstans för länge sedan och på långt avstånd, tänker Tony; en mycket blåmärkt och tilltrasslad plats.”
(Rövarbruden, Margaret Atwood)

”Cellen kramade om henne och luften var varm och stinkande. Alla leder i hennes kropp brann av hennes desperata vridande mot väggarna, hennes huvud var nedpressat mot bröstet och hennes ben krampade, men hennes kamp hade fungerat – en vägg kändes svagare.”
(The Bees, av Laline Paull)

”Semjon Ardaljonovitj sa just i förrgår till mig:
Tänker du bli nykter nån gång, Ivan Ivanitj, kan du säga mig det?
En underlig begäran. Jag blir inte stött, jag är en blyg människa: men nu har man gjort mig vansinnig också.”
(Bobok, Fjodor Dostojevskij)

Ibland utnyttjas en prolog för att väcka läsarens nyfikenhet och premissen (författarens löfte/ budskap till sin läsare) – kom bara ihåg att en prolog på sätt och vis är ett sätt att börja två gånger och att det inte är alldeles ovanligt att läsare hoppar över prologer. Kapitel 1 bör vara lika starkt som prologen.

Vänta med början till slutet
Slutligen: Jag brukar ge rådet att avstå från att fila på de första meningarna alltför mycket innan man har ett utkast klart. Början är förmodligen den del av boken man skriver om flest gånger och när du når slutet av manuset kommer du garanterat att vilja titta på dina första rader igen.

Övning: Plocka upp några böcker i din närhet som fångar dig. Läs de första raderna och fundera över vad det är som väcker ditt intresse. Finns där en konflikt eller kontrast? Något som väcker en fråga eller en spänning? En oväntad atmosfär? En stil som fångar dig?

Mer om att börja
Vill du bli riktigt skicklig på att skriva en bra början? Välkommen på Författarkurs 1 (i Stockholm och på distans) så ger jag dig lektörskritik och bollplank till ditt skrivprojekt! Har du kommit längre i ditt skrivande kan du gå en fördjupningskurs/ Författarkurs 2 eller delta i en manusgrupp.

Läs även:
Hur du skriver en spännande början
Nybörjarmissar i början
4 magiska frågor

Share