Cliffhangers – sno knepen

Vill du skriva en bladvändare, är cliffhangers en effektiv teknik, oavsett om du jobbar med en feelgoodroman, en thriller eller ett litterärt drama. Själva ordet visar tydligt vad det handlar om: att skapa känslan av att hänga vid ett stup. Spännande med andra ord! Kapitlet kapas innan läsaren når klimax/ upplösningen (som kommer i nästa kapitel). Många bästsäljare består av två eller tre sammanflätade perspektiv och varje kapitel avslutas med en stigande spänning. Effekten blir att läsaren vill vidare till upplösningen men först måste läsa det andra perspektivet, som i sin tur avslutas med en cliffhanger.

Det är vanligt att tänka på deckare och thrillers i samband med ordet cliffhanger, men det är i själva verket en gammal och välbeprövad teknik. I Tusen och en natt avslutar Scheherazade varje berättelse när den är som mest spännande, vilket får sultanen att ständigt fråga efter henne igen. Hennes cliffhangerteknik räddar till och med hennes liv.* Även Dickens jobbade mycket med cliffhangers, eftersom hans levebröd hängde på att få läsarna att längta efter nästa episod.

3 fallgropar
1. Det finns både läsare och författare som ogillar cliffhangers, speciellt om de blir alltför uppenbara. En uppenbar cliffhanger kan bli som rör och ledningar utanpå ett hus.

2. Om du jobbar med alternerande perspektiv, se till att samtliga är spännande att följa. Ibland kan ett perspektiv vara svagare än de andra och då kan läsaren bli irriterad.

3. Läsare kan bli frustrerade över slut som i sig är en cliffhanger. Man behöver inte knyta ihop allt i en historia, men de flesta läsare vill få en känsla av avslut. Av samma anledning blir vi frustrerade av TV-serier där spänningen hela tiden höjs men ingen egentlig upplösning kommer.

5 cliffhangerlägen
Här är en handfull situationer du kan använda för att träna på cliffhangers. Skapa gärna egna varianter och fundera också på hur du kan skapa mer subtil spänning och gå under huden.

1. Låt din karaktär närma sig en fara.

2. Utsätt din huvudkaraktär för ett dilemma.

3. Låt en karaktär klanta till det, fysiskt eller psykiskt.

4. Viktig information är på väg att avslöjas.

5. En person är inte den han/ hon/ hen verkade vara.

* Tips om cliffhangers från Christina Hamlett (med exempel): http://www.ehow.com/how_8456972_write-cliffhanger-ending.html

Vill du utveckla ditt författande med en skrivarkurs på distans eller i grupp med andra som brinner för att skriva? Välkommen till Författarkurs 1 – 4 – skrivarkurser som ges både på distans och i kreativa lokaler alldeles vid Hötorget i Stockholm.

Share

Symboler och rekvisita

Ett symboliskt föremål är inte bara ett föremål i en berättelse. Det representerar något större än sig självt och är en genväg till tema.
– Paola Corso.

Ett experiment jag ofta genomför på författarkurser, är att berätta följande historia för deltagarna: Kim är en fjortonårig tjej som precis har börjat i en ny skola där det finns en klassdrottning som genast fryser ut henne. När Kim protesterar blir hon i stället fysiskt och verbalt trakasserad. En dag får hon en oväntad present av sin pappa: en röd skinnjacka. När hon tar på sig den röda jackan känner hon sig som en av de populära tjejerna i skolan. Nu är hon oövervinnerlig! Här vänder jag mig till kursdeltagarna och frågar: Vad tycker ni ska hända med jackan nu? Några av de svar jag har fått hittills är:
– Klassdrottningen sprutar ned den röda jackan med hårbalsam på gymnastiklektionen.
– Klasskamraterna klipper i jackan, stjäl den eller trycker ned den i toaletten.
– När Kim kommer till skolan har flera andra tjejer också röda jackor på sig.
– Kim byter helt personlighet varje gång hon har den röda jackan på sig. Det är nästan som om den är magisk!
– Kim blir attackerad av klassdrottningen men kämpar tills hon står som segrare i en nu rätt förstörd jacka, men den har blivit som en trofé.

Kraften i symboler
Vad skulle hända om du slängde in en jacka, en kniv eller ett äpple i en scen du jobbar med just nu? Ett är säkert och det är att äpplet kommer att förändra laddningen eller berättelsen på något sätt. Fallfrukt kan avge en odör av döende sommar, vara en förbjuden frukt som leder till arvssynd, synas som en logotyp på en dator, innehålla en halv mask, ge evig ungdom, placeras på en pojkes huvud, vara förgiftat eller skalas i spiral tills din karaktär skär sig på fingret. Kanska kan ett äppelträd få växa i ditt manus och bli nav för en hel livsresa där din karaktär har sitt favoritgömställe som barn, som välter i en storm när hon är vuxen, och vars rot fått nya skott som går i blom när hon är gammal.

Miljöer, platser och dramaturgisk form 
Ibland kan en viss plats ha en laddning i berättelsen. Du kan zooma ut och använda scener och platser för att skapa symbolisk laddning, till exempel ett litet avfolkat samhälle eller en myllrande, metallisk storstad. Fundera över vilka känslor platsen ska vara laddad med i början, och om det ska finnas andra känslor mot slutet, ungefär som när du betraktar en karaktärs utveckling. Laddningar är som gjorda för att vändas upp-och-ned! Det kan bli mycket effektfullt och spännande att låta en plats eller ett föremål styra hela dramaturgin.

Tema och vändning

M29027-219 001

Symboler kan vara både verkliga och sinnliga men också ge berättelsen ett tema. Författaren och läraren Meredith Sue Willis låter sina elever slänga in ett äpple i sina texter som en övning i att ladda objekt med mening. Jag brukar låta mina elever kasta in valfria objekt, gärna i en scen som behöver en extra laddning, konflikt eller djup. Just objekt och rekvisita är ofta underutnyttjade i nybörjarmanus men väldigt enkla att börja leka med. Fundera också över föremål och rekvisita i böcker du läser. Är några av dem återkommande och vad får de för innebörd för dig som läsare? Det finns ibland saker som byter betydelse eller värde på samma sätt som när en karaktär kan visa sig vara annorlunda än förväntat.

En extra utmaning för dig som vill jobba med gestaltning: Väl valda föremål kan förstärka din gestaltning, berätta något om din karaktär och hur de känner sig. Fråga dig hur de reagerar på föremålet. Exempel: Ett tappat äpple som rullar iväg kan uttrycka att karaktären känner sig hjälplös, upplever sig ha förlorat något eller just fått höra något otroligt. Ett äpple som inte längre har någon smak kan visa på att din karaktär är på väg att bli utbränd eller sjuk.

Övning: Släng in ett äpple
Som du säkert redan har gissat, så är äpplet symboliskt. Du kan lägga in vilken rekvisita du vill och ladda den med spänning, mening, konflikt och känslor. Välj fritt ett föremål att kasta in i en scen du jobbar med, eller slå två tärningar och låt slumpen avgöra:
2. Ett äpple
3. En kniv
4. En docka
5. Ett par handskar
6. Krossat glas
7. Ett halssmycke
8. Bubblande dryck
9. En doftande blomma
10. En hund
11. En penna
12. En dödskalle

Inspiration/källa: The Writer Magazine, September 2012, s 28 – 29, ”Put Objects to Work in your Fiction”, Paola Corso.

Vill du ha inspiration, tips och verktyg till ditt skrivande? Välkommen att gå en författarkurs med mig! Författarkurserna ges både fysiskt vid Hötorget i Stockholm, och som skrivarkurser på distans.

Share

Kört fast i romanprojektet? Få ny styrfart i 5 steg!

Det är jättelätt att skriva en bok tills man har försökt på allvar. Om du skriver på ett romanprojekt men har kört fast är du inte ensam, det händer nog de allra flesta författare förr eller senare – och ofta flera gånger om. Den senaste tiden har jag pratat flera författare som beskriver en upplevelse av att det bara känns dimmigt, de vet inte längre vart historien ska ta vägen eller om den är meningsfull, och framför allt vet man inte hur man ska fortsätta. Jag upplever att det är särskilt vanligt att hamna i känslan av att köra fast i följande faser av skrivandet:

1. Någonstans bortom första tredjedelen. Det brukar gå fint att skriva början, men många har svårare för att ta sig genom mitten och slutet. Fenomenet beror ofta på en ovana att skriva en hel berättelse: många nybörjare skriver hela tiden på nya historier. Resultatet blir att de blir allt skickligare på att skriva just ”börjor” men inte får träna på mitten och slut.

2. Någonstans i mitten. På engelska pratar man ofta om ”the troublesome middle” och det finns goda orsaker till detta. Berättelsen behöver behålla sin spänning men också trappas upp. Just här brukar berättarknep av olika slag vara som mest användbara, även om de kan komma till nytta genom hela manuset. Ibland handlar det också om att idén egentligen passar bättre till en kortare bok och det är inget fel med det, se bara på denna lista om du tvekar.

3. Vid första, andra eller tredje (fyll i så många redigeringsfaser du behöver) utkastet. Vi tänker oss medan vi skriver att boken snart ska bli klar. När du inser att den resulterande manushögen snarare är ett utkast kan det inge tvivel och missmod. Påminn dig om att det ingår i författarens arbete att skriva om texten. Omfattande bearbetningar är mycket vanliga, även om ett fåtal klarar sig med ett par vässningar. Ett första utkast är en milstolpe, fantastiskt jobbat!

Att köra fast är med andra ord helt normalt i författarens utveckling av texten, så ta ett djupt andetag. Du kommer att ta dig ur diket med hjälp av överblick och analys.

Överblick och förnyad styrfat

Fastnat i romanprojektet? Då fixar vi lite ny styrfart!

När man fastnat i ett bokprojekt kan det vara viktigt att ta ett steg tillbaka och revidera planen. Det du behöver tänka på är att inte genast fastna i sådant som detaljer, stilkänsla och korrektur utan pröva snarare att göra så här:

1. Försök beskriva handlingen i en mening. Alternativt uttrycka premissen. Max 20 ord. Den här meningen ska hjälpa dig att hålla röda tråden.

2. Lista problem och lösningar. Upplever du att det finns det problem i manuset? Skriv en lista. Bolla gärna med en skrivande vän för att diskutera lösningar. Skriv en att-göra-lista, sådant som behöver lösas innan du kan fortsätta. Ibland behöver författaren jobba igenom listan innan det är dags att gå till steg 3. Exempel: Om du kört fast efter början och inser att ett av dina problem är att du behöver lära dig mer om dramaturgi och struktur, så kan lösningen vara att inhämta kunskap. Se till att gå en skrivarkurs som innehåller kunskaper om drama, eller lär dig motsvarande på egen hand genom självstudier.

3. Skriv ett nytt arbetssynopsis på så få sidor som möjligt. Om du redan har ett synopsis kollar du att det fortfarande stämmer, annars uppdaterar du allt som har blivit annorlunda än du planerade från början (vilket är ganska vanligt och till och med ett gott tecken – berättelsen har fått ett eget liv).

4. Gå nu igenom din arbetsplan, kolla om den fortfarande stämmer. Strunta i detaljer, kolla bara på scener, vad du har och vad som behöver fyllas i. Ta bort scener som du inser är överflödiga, och lägg till nya om det behövs.

5. Skriv på! Vid det här laget brukar inspirationen komma smygande tillbaka. Titta på din mening som beskriver handlingen varje dag. Jobba igenom din att-göra-lista och fortsätt följa arbetsplanen tills utkastet är klart och det börjar närma sig redigering.

Den här artikeln skrev jag medan jag lyssnade på Caro Emeralds låt ”Stuck” – lyssna här. 

Är det snarare skrivkramp du upplever? Läs i så fall 10 tips mot skrivkramp.

Har du kört fast i skrivandet av en novell eller roman och behöver förnyad styrfart? Vill du skriva på ditt bokprojekt och diskutera i grupp med andra författare? Då är du välkommen att anmäla dig till Författarkurs 1 – 4 (finns både på distans och fysiskt i Stockholm) eller till Manusgruppen.

Share

Anställ din inre kritiker

Har du också en inre kritiker som viskar hånfulla ord i ditt öra när du som minst behöver dem? Jag har märkt att många beskriver sin inre kritiker på just det sättet – en varelse som sitter på axeln. Alldeles nyligen skrev jag klart ett nytt manusutkast och nu säger min inre kritiker Helmut att mina testläsare kommer att hata den. Vi känner varandra väl vid det här laget, min inre kritiker och jag. Jag har förstått att de allra flesta skrivande människor har en och vi är nästan (men bara nästan) goda vänner vid det här laget. Ibland kan jag dock tycka att den inre kritikern är alltför fruktad. Den inre kritikern kan nämligen vara en stor tillgång. Den inre kritikern manar ständigt till utveckling samtidigt som vi behåller en hälsosam ödmjukhet (bara vi inte låter oss pulveriseras tills endast stoftet av en aspirerande författare återstår). Sedan ett par år tillbaka har jag sett min inre kritiker som en fågel, förbaskat verbal i sina nedlåtande kväden. Det gav mig idén att vidareutveckla den här figuren, bara för ros skull. Om du vill kan du testa att göra samma sak genom att svara på frågorna nedan. Processen påminner om att skapa en karaktär.

1. Hur ser din inre kritiker ut?
Min inre kritiker har en brunsvart, svavelosande fjäderdräkt och börjar bli skallig, ungefär som en gam. Han lyckas med konsten att vara både tufsig och elegant på samma gång, ungefär som en advokat som glömt att kamma sig.

2. Vad heter din inre kritiker?
Författaren Julia Cameron kallar sin för Nigel. Ett tag kallade jag min för Terminator men jag har nu bestämt att han (det är absolut en han) heter Helmut. Ett stiligt, germanskt namn: helm betyder hjälm och muth står för sinne. Namnet kan få påminna mig om att han må vara krigisk, men han är ändå bara en varelse i mitt sinne.

3. Vad säger din inre kritiker?
Helmut brukar alltid inleda med ett milt överseende och håndrypande skratt. Han är kreativ och säger alltid något nytt och svidande, som nu i morse:
”Du tror alltså att du har skrivit en roman, men det här är en enda sörja av ord som med nöd och näppe håller ihop. Du gillar författare som Margaret Atwood men du är inte ens värdig att kräla i gyttjan vid hennes fötter – i form av en daggmask. Du duger inte ens till lunch.”

4. Motargument/ motpol
I takt med att Helmut blev mer konkret upptäckte jag att jag på något plan faktiskt tycker om honom. Ibland ger jag honom några motargument:
”Jag kan tänka mig värre varelser än daggmaskar, de förvandlar löv, bark, matrester, svamphyfer och fjädrar till näringsrik jord.”
”Jag är inte död än, du får vänta länge om jag ska bli din lunch.”
”Bry dig inte om vad kritikerna tycker och säger. Ingen har någonsin rest en staty till minne av en kritiker.” (Sagt av Sibelius som har räddat min självkänsla sedan jag var tonåring.)

Allt oftare nöjer jag mig med att påminna Helmut om att han ska jobba för mig och inte tvärt om: ”Kom ihåg att det är jag som är författaren och du är min inre kritiker. Det blir din tur att kommentera och korrläsa senare.”

Eller helt enkelt: ”Inte nu.”

Din inre kritiker som tillgång
När du försöker ta dig över skrivartröskeln eller vill bibehålla ditt flöde måste den inre kritikern obönhörligen motas bort. Inre kritiker kan emellertid vara mycket skickliga när det blir dags för redigering och de har precis den hänsynslösa karaktär som krävs för att döda älsklingar i manus. Så – i redigeringsfasen kan det uppstå en besynnerlig vänskap mellan författaren och den inre kritikern.

Har man en alltför förintande inre kritiker kan man däremot ge upp, så det gäller att hitta en balans (du hittar en övning för detta via länken nedan). Lycka till!

Inte redo att anställa den inre kritikern? Ett vänligt husdjur kan bli din bästa författarvän!

Övning: Släng ut din inre kritiker, för dig som behöver få distans till din inre kritiker och bjuda in en mer konstruktiv röst.

P.S. När jag hade postat den här artikeln såg Helmut att jag skrivit ”faktiskt” två gånger. Så han var verkligen till nytta även den här gången, även om han inte behöver säga ”ha ha!” varje gång. D.S.

Författarkurser för dig som vill skriva romaner och noveller
Vill du bli av med din inre kritiker eller omskola den inre kritikern till en konstruktiv lektör? Välkommen på en författarkurs på distans eller i Stockholm! Du får verktyg för att skriva noveller och romaner, oavsett om du är nybörjare eller redan skriver på avancerad nivå.

Share

Kan alla bli författare?

Bildkälla: Wiki commons

En fråga jag ofta får är om alla kan bli författare. Krävs det talang eller kan vem som helst skriva? Räcker det med att gå en författarkurs eller två? Jag tror att det handlar mycket om passion och övning. Just för att alla kan sätta ihop ord och meningar skulle man kunna tro att det inte är så svårt att skriva – men låt oss använda en liknelse som Margaret Atwood gärna använder sig av – att lära sig dansa balett. Vem som helst kan snöra på sig ett par balettskor och leka fram några steg men det är långt ifrån samma sak som att bli så skicklig att någon vill betala för att se dig dansa. Precis som att man kan vara dansant eller musikalisk kan man ha skrivtalang, det vill säga ha en viss grundkänsla för drama, språk och stil, men det är inte tillräckligt för att bli författare.

Det behövs en särskild drivkraft och passion för att bli publicerad författare och det är fler som föreställer sig att de kan bli det, än som faktiskt lyckas hela vägen. Man kan lära sig att skapa skrivrutiner på egen hand eller på en författarkurs, men de som blir författare brinner starkare för själva skrivandet än för drömmen om att bli utgivna, de skriver om sina manus gång på gång och ger sig aldrig. Att bli författare handlar givetvis om stil, drama och att kunna dra in sin läsare i texten men mer än något annat om antingen mani eller en mer stillsam envishet. Allt blir heller inte som förväntat – en deltagare som bara skriver några texter som en övning kan bli den som satsar på en skrivarlinje eller går vidare till publicering.

Frågan innehåller många fler nyanser, som att det beror på både ambitionsnivå och tänkt målgrupp. Bästsäljare präglas av ett enkelt och rappt språk och kan komma undan med en och annan klyscha. Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris med flera ställer andra litterära och konstnärliga krav.

Vi befinner oss dessutom i en tid där bokförlagen präglas av allt tuffare ekonomiska krav och ett manus kan mycket väl vara bra men ändå inte bli utgivet. Det är också enklare än någonsin att ge ut sin bok själv, men det är ingen vits att ge ut sitt första utkast, utan man måste jobba hårt och medvetet med alltifrån redigering och korrläsning till formgivning, marknadsföring och distribution. Något som inte alla vet är att även egenutgivna författare kan ansöka om medlemskap i SFF förutsatt att böckerna håller tillräckligt god kvalitet.

Jag brukar säga att det är enkelt att skriva en bok innan man har försökt på allvar. Det är värt att betona att skrivande är ett kreativt uttryck och som sådant kan alla som vill pröva på. Skrivande människor får ofta frågan ”men vad har du gett ut då?”, men om någon målar akvareller är det av någon anledning inte lika laddat. Genom skrivandet skärper du dina sinnen, får starkare inlevelse och skapar något eget. Att skriva är inte bara att sätta ihop meningar utan ett sätt att skapa mening.

Hur vet du då om du kan bli författare? Det enda sättet att ta reda på det är att skriva och om du har den drivkraft som krävs, kommer du helt enkelt inte att kunna låta bli. Du kommer att ta dig förbi skrivhinder och ursäkter för att det är när du skriver som du känner dig som mest levande.

Vill du gå en författarkurs med mig? På en skrivarkurs får du hjälp att bygga rutiner och skrivdisciplin, men också verktyg för drama, gestaltning och stil. Vårens program för skrivarkurser på distans samt Författarkurs 1 – 3 vid Hötorget i Stockholm hittar du här.

Share