författardrömmar

Behöver karaktärer alltid ett namn?

Det är inte så vanligt men händer bland att karaktärer i en novell saknar namn, och i romaner är det ännu mer sällsynt (även om en uppåtgående trend noterades från 2015 och framåt). Däremot läser jag rätt många nybörjarmanus där karaktärerna inte har något namn. Ibland för att skribenten inte har valt namn ännu och ibland i ett försök att skapa mer spänning, eller för att vem som helst ska kunna identifiera sig med karaktären. Jag tror dock att det finns flera goda anledningar till att författare vanligen ger namn till sina protagonister:

– Vi blir mer intresserade av karaktärer med namn. Det räcker med att prata om djur för att inse detta: om du får höra att min granne har en hund låter det inte lika intressant som om jag berättar att min grannes hund heter Sture. Namn förvandlar det allmänna till något specifikt och säger också något om både den som bär namnet och grannen.

– Namn ger förankring. Det är lättare att hålla reda på vem som är vem när karaktärerna har namn, speciellt när du har flera karaktärer av samma kön. Av samma anledning kan det vara smart att undvika namn som råkar låta alltför lika eller är ungefär lika långa. Blicken har oftast lättare för att skilja på Anja och Kristina än Anja och Anita.

– Genom namn blir karaktärerna minnesvärda. Det finns karaktärer ur litteratur som vi minns med samma värme som en god vän och andra som framkallar rysningar. Dessutom kan vi fråga andra vad de tycker om Dorian Gray, Jane Eyre eller Älskade (av Oscar Wilde, Charlotte Brontë och Toni Morrison).

– Vi kommer närmare karaktären. I de flesta fall känner vi starkare anknytning till en karaktär som har ett namn. Det är till och med lagstiftat att spädbarn måste få ett namn inom tre månader efter födelsen och i extremfall kan föräldrarna få böter om de dröjer för länge med att anmäla namn.

– Namn kan säga något om karaktären och tidsandan, familjen och vännerna. Det finns föräldrar som föredrar vanliga namn, de som vill hedra släkten och de som vill ha ett namn som låter unikt. Smeknamn är också vanliga, så även tillfälliga smeknamn innan vi vet vem någon är.

– Det finns också namn som utgår från karaktärens yrke eller funktion, speciellt hos bifigurer men också hos en och annan huvudperson. Precis som i verkligheten: när vi inte vet vad någon heter kanske vi säger ”mannen med rosa slips” eller någon annan detalj som skapar igenkänning.

Karaktärer utan namn
Även om namn kan förstärka en karaktär på olika sätt finns det romaner där huvudpersonerna saknar namn. Några fantastiska böcker med namnlösa karaktärer är:
Cormac McCarthy, Vägen. Far och son är huvudpersoner.
Edgar Allan Poe, Det skvallrande hjärtat. Berättas av en huvudperson som aldrig namnges.
Ralph Ellison, Osynlig man. Huvudpersonen är en ung svart man i en värld där alla bara ser vad de låtsas se.
Om du avstår från att använda namn bör det ske av en god anledning. En sådan anledning kan vara att vi befinner oss i en framtid där namn inte längre har samma innebörd, att personen befinner sig i en identitetskris eller att du skriver i dagboksform och det inte finns någon anledning att avslöja namnet. Avsaknaden av namn kan skapa effekter som distans, isolering eller frustration, men ibland känns det helt enkelt rätt naturligt.

MER LÄSNING OM NAMN
Vill du ha fler tips om att välja namn? Läs då också Vad ska karaktärerna heta?

Läs mer om den namnlöse berättaren (särskilt vanlig i jag-romaner):
https://www.newyorker.com/books/page-turner/the-rise-of-the-nameless-narrator

En spännande artikel om namn och om vad ett namn egentligen är:
https://bookriot.com/genius-behind-nameless-protagonists/

Vill du lära dig mer om skrivkonsten? Då kan du gå en författarkurs på distans, en fysisk författarkurs eller en intensivhelg i Stockholm. Samtliga bokningsbara skrivarkurser står listade i toppmenyn. Författarkurserna blir ofta fulltecknade snabbt, men du kan maila mig om du vill stå på intresselista. Kontakta mig via mail: jorun.moden@gmail.com

Print Friendly, PDF & Email
Share

Jag heter Jorun och jobbar som författare, leder skrivkurser och frilansar. Som trebarnsmamma har jag en hel del knep och erfarenheter kring hur man skapar skrivtid och prioriterar. Jag brinner också för skrivandet som hantverk, från idéer och berättarknep till den magi som uppstår när karaktärerna får ett eget liv och berättelsen tar över.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *