författardrömmar
Kategoriarkiv: författardrömmar
Planering – bästa boten mot skrivkramp och stress
Svara
Vill du skriva en novell eller en roman? Planering tar dig från början till mål!
Det är många som frågar mig hur jag hinner allt: skriva romaner och noveller, vara egenföretagare och mamma till tre barn, träna och träffa vänner. På sätt och vis är jag nog väldigt vanlig: jag hinner verkligen inte allt jag skulle önska. Ändå är jag övertygad om att jag hinner dubbelt så mycket tack vare att jag är noga med planeringen. Det handlar om att välja vad du ska göra med din tid i stället för att styras av omvärlden eller distraheras av impulser. Med en envis rutin går du förr eller senare i mål. Eftersom min hjärna är rätt kaotisk, fylld av idéer och även kan få för sig att hänge sig till dagdrömmande, snöa in på ett intresse in absurdum eller bara stirra in i en blomma, behöver jag vara extra noga med att-göra-listor, men samtidigt har jag insett att stress dödar både hjärnceller och kreativitet. Ungefär så här fungerar min planering just nu:
1. Meditera. Varje morgon och varje kväll mediterar jag i tio minuter, vilket inte är så lång tid, men ger en inramning åt dagen. Ibland gör jag även en minimeditation under dagen för att rensa huvudet och kunna börja på nytt. Det blir också hundpromenader varje dag, antingen till skogen eller till vår kolonilott.
2. Planera. Det har blivit vanligt att använda mobiltelefonen till det mesta, så även planering och fungerar det redan bra för dig, ska du så klart fortsätta på det viset. För mig blir mobilen dock lite väl distraherande. Jag kommer heller inte ihåg påminnelser och scheman när de ligger i den digitala världen. Sedan åratal tillbaka använder jag en dagbok. Bästa systemet för mig är en ”Bullet Journal” – det vill säga en dagbok med punkter där jag skapar vad jag behöver. Att sitta med dagboken en stund varje morgon ger struktur, medan en session på kvällen är som att landa och rensa huvudet inför nästa dag.
3. Fokusera. När det väl är dags att skriva, ska det inte finnas några distraktioner i omgivningen. För mig innebär det att ta på favorithörlurarna, sätta på musik och ta en klunk kaffe. Skrivkrampen då? Jag tar helt enkelt inte hänsyn till sådana känslor, utan skriver ändå. Det kan få bli lite sämre text en stund, tids nog lossnar det och dagdrömmande tankar omvandlas till flow, och rinner ut i form av ord i fingrarna. Har du ändå besvärlig skrivkramp? Läs då artikeln 10 tips för en givande skrivkramp.
4. Variera och kombinera. Att skriva för full maskin i åtta timmar är det rätt få som klarar av. Med tanke på att de flesta yrkesförfattare ägnar ungefär 1 – 4 timmar om dagen åt att skriva, är det heller inget att oroa sig över. När du lär känna hur du fungerar kan du börja planera för att ta vara på flödet fullt ut. Efter ett skrivpass längtar jag efter att dyka i sjön med barnen, och vips har jag fått både ett träningspass och härlig sommarlovskänsla. Medan jag jobbar i trädgården eller tar ett avkopplande bad händer det att jag råkar skriva en hel scen i huvudet, som jag sedan kan gå och ösa ut. Allt skrivande behöver inte ske vid datorn – se även Skriv utan att skriva.
5. Acceptera. Jag blir så trött varje gång jag hör den gamla klyschan att bara vi prioriterar bättre, så ska allt ordna sig. Det är ju inte sant. Prioriteringsmyten får mig att se en jonglör framför sig, och ger intrycket att det går att hinna allt bara vi tar en sak i sänder. Jag har slutat att säga ”det är mycket nu”, för det är ju oftast på det viset, och livet kommer alltid med oväntade situationer. I stället gör jag så gott jag kan för att acceptera att tillvaron inte alltid är enkel, och att det kan vara en alldeles utmärkt idé att flytta en tänkt punkt på dagens lista till en annan dag. Precis som i ett romanprojekt ser jag inte en plan som en rigid ram, utan som något levande som ska anpassa sig till livets nerv.
Har du en extremt stressig situation? Läs då mina tips mot stress som ger mer skrivtid – eller hur du faktiskt skippar att-göra-listan helt och hållet.
Vill du utvecklas med en skrivarkurs på distans eller en författarkurs i kreativa lokaler i lokaler alldeles i närheten av Hötorget i Stockholm? Vi övervinner skrivkramp, skapar skrivrutiner och levande karaktärer, allt med massor av inspiration och konstruktiv återkoppling från författaren Jorun Modén. Kursprogrammet passar för dig som vill lära dig skriva noveller och romaner, eller helt enkelt se vad som händer när du släpper loss ditt skrivande. Välkommen att botanisera i utbudet via toppmenyn, eller klicka här för att få en överblick av alla författarkurserna.
Fritt inträde till författarkurs – med filminspelning
Fira nationaldagen med att delta i ett fritt seminarium om konsten att döda i fiktion – oavsett om du skriver thriller, skräck eller drama. Nybörjare och etablerade författare är lika välkomna, men antalet platser är begränsat (boka via biljettlänken eller maila jorun.moden@gmail.com). Detta är alltså en enstaka lektion snarare än en hel författarkurs. Vi får sällskap av ett filmteam från Frankrike: Régis Croizer är dokumentärfilmare och ska skapa ett reportage för serien Échappées belles som visas på France 5 (en av de stora franska kanalerna). Programmets idé är att visa olika länders själ och kultur. För Sverige har de valt att utgå från besattheten för skrivande och det svenska författarfenomenet. Svenskar skriver allt fler böcker, går på författarkurser och blir även utgivna författare som går på export.
Kom ihåg att föranmäla dig. Här hittar du Facebookeventet:
https://www.facebook.com/events/572001606623888/?active_tab=about
Kvällens program kommer att innehålla:
18:00 Samling på Cinemantrix . Inledning till kvällens tema. Skrivuppdrag utomhus i de vackra omgivningarna kring Adolf Fredriks kyrka.
– Mörka karaktärer och seriemördare – hur skapar man dessa?
Hur viktig är trovärdigheten? Vad är fiktiv trovärdighet?
Källforskning.
– Författarnas frågor. Ställ vilka frågor du vill om mord i skrivkonstens tecken.
– Slut på temakvällen ca 20:00.
Mer om dokumentärserien http://europe.tv5monde.com/en/tv-shows/documentary/echappees-belles
Fotograf: Pia Tohveri ♥
Söker du snarare en längre författarkurs med feedback, verktyg till ditt skrivande och massor av inspiration? Läs mer här: https://forfattarkurs.se/forfattarkurs/
Har Axel en diagnos?
Har min huvudperson Axel ett annorlunda funktionssätt såsom Aspergers syndrom, eller är han bara lite eljest? Eller är Axel snarare en variant av mig?
I dag är det världsautismdagen och jag passar på att svara på en fråga som börjat dyka upp kring min roman Embla – Om du ändå levde nu. Redan i första intervjun frågade journalisten om Axel har en diagnos. Han är bland annat besatt av arkeologi så till den grad att han blir förälskad i en kvinna som varit död ända sedan bronsåldern, är oförmögen att avläsa en del sociala signaler, och bryr sig föga om social status. Nyligen fick Embla en ny recension där det står att läsaren får följa en ”aspergerkille”. När jag började skriva Embla fick Axel ett eget liv samt några drag av mig själv, men ordet Aspergers finns inte med i romanen. Däremot har Axel en del likheter med mig och hur jag upplever världen.
När jag var liten sa jag att jag var ett hittebarn. Ibland gillade jag att sova på golvet, och en gång somnade jag i en låda 🙂
Neurodivergent – en karta och kompass
Insikten om att jag är neurodivergent (ett uttryck jag tycker om) fick jag sent i livet i takt med att en nära anhörig fick diagnosen Aspergers syndrom, och det var som att plötsligt få karta och kompass. Att prata om autism och neurodivergens är dock fortfarande knepigt, både för att jag riskerar att trötta ut omgivningen med ämnet (som blev ett specialintresse medan jag försökte lära mig så mycket som möjligt) och för att många är precis lika okunniga om autismspektrumet som jag en gång själv var. Samtidigt har jag väldigt lätt för att tycka om och acceptera människor som är lite eljest, i synnerhet om vi delar intresset för litteratur och skrivande.
Jag fick min diagnostiska bekräftelse från Rachael Lee Harris, som är en av få psykoterapeuter som själva är autistiska och kvinnor. Rachael bor i Australien och erbjuder internationell konsultation. Något jag varit ängslig över är om jag ska bli tagen på allvar utan en svensk diagnos, men jag har även hankat mig fram med en First Class B.A. i engelska från U.C.L. som nästan ingen i Sverige vet vad den betyder. Att jag sökte mig hela vägen till Australien beror på att jag ville träffa någon som verkligen förstår vad jag säger, efter att ha blivit bortviftad av min allmänläkare, och fått autistiska drag bekräftade av en psykiater som ville skriva ut SSRI-preparat. Jag ville börja med att reda ut helheten.
Hysteri eller trend?
Första skoldagen. Jag minns att jag tyckte att det var spännande men ser ut som Wednesday Adams i blont hår.
Dessutom är jag sedan barnsben van vid att inte bli tagen på allvar. Det jag har svårare att vänja mig vid är när folk frågar vad diagnoser ska vara bra för, eller till och med pratar om diagnoshysteri eller trend. Nej, det är ingen trend utan växande kunskap, som förhoppningsvis kommer att växa ännu mer. Med tanke på att fler individer på autismspektrumet råkar illa ut, begår självmord eller lever med oro och ångest, är det rent av livsviktig kunskap. Vi kan leva oerhört rika liv, men behöver ofta extra stöd och förståelse i skolan och hemifrån. För mig hade det varit en fördel att få kartan och kompassen som barn, men diagnosen fanns inte förrän i början av 90-talet och då med fokus på pojkars utveckling.
Till mina syskons fasa var jag inte så trendkänslig när jag var 13. Två väninnor tog mig under sina vingar och lärde mig tupera luggen, bland annat.
Jag fick höra att jag var flummig, klumpig, lat, slarvig, tönt, nörd och konstig. Flickors sociala samspel hade jag jättesvårt för att se någon vits med i tonåren: det fanns många klasskompisar som var väldigt snälla men andra ägnade sig regelbundet åt att håna och sprida falska rykten. Som tur var hade jag starkt stöd hemifrån, från mina syskon och några goda vänner. Även i böckernas värld fann jag gemenskap och förebilder. Jag älskade att leka att hela världen var ett rymdskepp, att lära mig så mycket som möjligt om mina intressen, och så småningom började jag spela rollspel.
Tillbaka till Axel i Embla – Om du ändå levde nu: har han en diagnos? Vid det här laget kan jag känna igen autistiska eller ”aspiga” drag hos honom, men han har inte blivit utredd och det är inte alls säkert att han skulle kvala in för en diagnos. Däremot har jag valt att medvetet gestalta nästa figur i mitt skapande som autistisk. Hon vet inte heller om det, eftersom hon lever år 1876, en tid då diagnoser inte fanns. Innan årets slut får ni träffa henne i novellen Den mekaniska varulven.
Funktionsnedsättning eller förhöjning?
Aspergers syndrom brukar kallas funktionsnedsättning, men jag säger hellre funktionssätt eftersom det kan finnas både nedsättningar och förhöjningar som varierar beroende på individen. Nedan har jag listat några för- och nackdelar i min tillvaro.
| Fördelar | Nackdelar |
|---|---|
| Förmåga att ta in stora mängder intryck och detaljer. Kan uppleva berusande skönhet. | Behov av återhämtning samt förhöjd risk för depression. |
| Känslig perception. Slappnar av till ljudet av vatten (vitt brus), eller genom att betrakta vatten. Lägger märke till visuella detaljer och mönster. | Blir trött av intryck och ljud. Missar ibland helheten eller hur ett ansiktsuttryck ska tolkas. Obehag från kläder med lappar eller fel material, eller skavande skärning. |
| Kan fokusera, ser mönster, former och korrektur i texter. Hyperlexi. Njuter av att forska och skriva. | Svårt att hantera förändringar i scheman. Kortsluter och blandar ihop siffror. Kan missa viktiga möten även om jag har en kalender, listor och kopiösa mängder post-its. |
| Rak, ärlig och lojal. Bryr mig inte om social status. Noga med att leverera vad jag har lovat. | Lättlurad och naiv. Hade som barn svårt för att se sociala spelregler - behöver lära in dem. |
| Är alltid väl förberedd inför uppdrag och möten. Går igenom ett stort antal tänkbara scenarion och repliker i huvudet. | Maskerar för att passa in, vilket många autister och i synnerhet kvinnor gör, och det tar på krafterna att "spela sig själv" (även om det är bättre än att spela någon annan). |
| Kreativ nattuggla. | Insomnia. |
| Blir aldrig sur när andra har sönder saker eller spiller vätska på golvet. | Krossar alla vinglas, går in i dörrar och snubblar. |
| Älskar att lära och lära ut allt om skrivande. Har många intressen och passioner. | Kan råka hålla monologer. Har väldigt svårt för att stå ut med kallprat. |
| Funkar oftast fint i kris tack vara fördröjda känslor. Jag kan agera utan att känna efter. | Fördröjda känslor måste komma fram någon gång. Stänger ned när det blir för mycket. |
Jag trodde att jag var en bortbyting – och det visade sig stämma rätt bra 🙂
Checklista för kvinnor med fokus på Aspergers
https://the-art-of-autism.com/females-and-aspergers-a-checklist/
Rachael Lee Harris
https://www.youtube.com/watch?v=uxJ6_5gMEEE
https://www.rlharrispsy.com/autism.php
Är Aspergers och högkänslighet samma sak?
https://anarkoautism.wordpress.com/2016/09/04/ableism-och-autismhat-inom-hogkanslighets-grupper/
Filmen ”Are You Autistic” från BBC
https://www.youtube.com/watch?v=RCgPN6uFJME
Anställ din inre kritiker
_-_Lip_Kee.jpg)
Har du också en inre kritiker som viskar hånfulla ord i ditt öra när du som minst behöver dem? Jag har märkt att många beskriver sin inre kritiker på just det sättet – en varelse som sitter på axeln. Alldeles nyligen skrev jag klart ett nytt manusutkast och nu säger min inre kritiker Helmut att mina testläsare kommer att hata den. Vi känner varandra väl vid det här laget, min inre kritiker och jag. Jag har förstått att de allra flesta skrivande människor har en och vi är nästan (men bara nästan) goda vänner vid det här laget. Ibland kan jag dock tycka att den inre kritikern är alltför fruktad. Den inre kritikern kan nämligen vara en stor tillgång. Den inre kritikern manar ständigt till utveckling samtidigt som vi behåller en hälsosam ödmjukhet (bara vi inte låter oss pulveriseras tills endast stoftet av en aspirerande författare återstår). Sedan ett par år tillbaka har jag sett min inre kritiker som en fågel, förbaskat verbal i sina nedlåtande kväden. Det gav mig idén att vidareutveckla den här figuren, bara för ros skull. Om du vill kan du testa att göra samma sak genom att svara på frågorna nedan. Processen påminner om att skapa en karaktär.
1. Hur ser din inre kritiker ut?
Min inre kritiker har en brunsvart, svavelosande fjäderdräkt och börjar bli skallig, ungefär som en gam. Han lyckas med konsten att vara både tufsig och elegant på samma gång, ungefär som en advokat som glömt att kamma sig.
2. Vad heter din inre kritiker?
Författaren Julia Cameron kallar sin för Nigel. Ett tag kallade jag min för Terminator men jag har nu bestämt att han (det är absolut en han) heter Helmut. Ett stiligt, germanskt namn: helm betyder hjälm och muth står för sinne. Namnet kan få påminna mig om att han må vara krigisk, men han är ändå bara en varelse i mitt sinne.
3. Vad säger din inre kritiker?
Helmut brukar alltid inleda med ett milt överseende och håndrypande skratt. Han är kreativ och säger alltid något nytt och svidande, som nu i morse:
”Du tror alltså att du har skrivit en roman, men det här är en enda sörja av ord som med nöd och näppe håller ihop. Du gillar författare som Margaret Atwood men du är inte ens värdig att kräla i gyttjan vid hennes fötter – i form av en daggmask. Du duger inte ens till lunch.”
4. Motargument/ motpol
I takt med att Helmut blev mer konkret upptäckte jag att jag på något plan faktiskt tycker om honom. Ibland ger jag honom några motargument:
”Jag kan tänka mig värre varelser än daggmaskar, de förvandlar löv, bark, matrester, svamphyfer och fjädrar till näringsrik jord.”
”Jag är inte död än, du får vänta länge om jag ska bli din lunch.”
”Bry dig inte om vad kritikerna tycker och säger. Ingen har någonsin rest en staty till minne av en kritiker.” (Sagt av Sibelius som har räddat min självkänsla sedan jag var tonåring.)
Allt oftare nöjer jag mig med att påminna Helmut om att han ska jobba för mig och inte tvärt om: ”Kom ihåg att det är jag som är författaren och du är min inre kritiker. Det blir din tur att kommentera och korrläsa senare.”
Eller helt enkelt: ”Inte nu.”
Din inre kritiker som tillgång
När du försöker ta dig över skrivartröskeln eller vill bibehålla ditt flöde måste den inre kritikern obönhörligen motas bort. Inre kritiker kan emellertid vara mycket skickliga när det blir dags för redigering och de har precis den hänsynslösa karaktär som krävs för att döda älsklingar i manus. Så – i redigeringsfasen kan det uppstå en besynnerlig vänskap mellan författaren och den inre kritikern.
Har man en alltför förintande inre kritiker kan man däremot ge upp, så det gäller att hitta en balans (du hittar en övning för detta via länken nedan). Lycka till!
Inte redo att anställa den inre kritikern? Ett vänligt husdjur kan bli din bästa författarvän!
Övning: Släng ut din inre kritiker, för dig som behöver få distans till din inre kritiker och bjuda in en mer konstruktiv röst.
P.S. När jag hade postat den här artikeln såg Helmut att jag skrivit ”faktiskt” två gånger. Så han var verkligen till nytta även den här gången, även om han inte behöver säga ”ha ha!” varje gång. D.S.
Författarkurser för dig som vill skriva romaner och noveller
Vill du bli av med din inre kritiker eller omskola den inre kritikern till en konstruktiv lektör? Välkommen på en författarkurs på distans eller i Stockholm! Du får verktyg för att skriva noveller och romaner, oavsett om du är nybörjare eller redan skriver på avancerad nivå.
10 tips för att optimera inlärning med feedback
Har du fått feedback från mig eller kompisarna på författarkursen och känner dig taggad att redigera? Eller har du kanske fått en lista med lektörstips? Vad kul! Här kommer några tips för att du ska utnyttja kritik på ett optimalt sätt och lära dig snabbare, utan att begå lustmord vare sig på din självkänsla eller din text.
1. Skriv vidare – låt redigeringen vänta
Vill du genast redigera texten du fått feedback på, så rekommenderar jag faktiskt att du avstår. Skriv hellre en ny text eller (om du har ett skrivprojekt) tillämpa det du tagit till dig på nästa text. En del ambitiösa kursdeltagare vill helst rätta till allt på en gång, men du gör dig bara en otjänst. Om du ägnar för mycket kurstid åt redigering kopplar du nämligen på den vänstra hjärnhalvan lite väl hårt, så även din inre kritiker.
2. Be om feedback så snart som möjligt
Några nybörjare väntar så länge som möjligt med att visa upp en text. Ofta känner de att de vill förbättra texten ordentligt innan någon annan läser, men den här strategin kan leda till att det blir allt mer laddat att visa upp skrivandet. Gör tvärt om: dela med dig av opretentiösa utkast. Även professionella författare redigerar sina texter flera gånger innan det börjar närma sig publicering. Om du sprider ut dina tillfällen att få feedback över hela författarkursen, får du lagom mycket att tänka igenom åt gången.
3. Skriv vidare medan du väntar på feedback
Medan du väntar på feedback kan du passa på att träna på hur det känns att vänta på svar från ett bokförlag: då brukar bästa strategin vara att skriva vidare.Vi lever i en tid där vi är vana vid att omedelbart få bekräftelse (såsom på Facebook och sociala media), men det tar tid, energi och närvaro att lektörsläsa och kommentera texter på ett konstruktivt sätt. Varje övning är fristående och det är meningen att du enbart ska tänka på ett tema i sänder. Hjärnan har svårt för att hålla reda på fler än 1 – 3 principer i taget. Genom att fokusera på en övning i taget lär du dig på ett mer effektivt sätt. Utnyttja också möjligheten att utbyta feedback med kurskamraterna: det brukar vara ett av de mest lärorika momenten i en författarkurs.
4. Om du behöver: be om en skrivbubbla!
Det finns en del författare som mår som bäst när de inte får för detaljerad återkoppling. Dessa skribenter vill vara i en sorts ombonad bubbla där de själva bestämmer, och de önskar sig feedback senare i processen, när manuset börjar bli mer färdigt. Var tydlig med vilken typ av återkoppling du behöver. Kanske vill du hellre ställa frågor eller få bollplank av kursledaren och dina skrivande vänner? Kursen är din och du väljer själv hur du vill utvecklas.
5. Vila ger dig nya ögon
Texter brukar behöva ”vila” i minst 2 veckor innan du kan få perspektiv på dem och redigera på ett optimalt sätt. Du kommer att lära dig nya saker under hela kursen och du kommer ändå att vilja skriva om texterna ytterligare gånger. Mot slutet av kursen kan du ge dig i kast med tidigare material med helt nya ögon!
6. Tillämpa kunskap i en ny text
Fulskriv och släpp fram din inre bohem så att du får flow när du skriver på nästa text. Efteråt kan du med fördel använda feedback INNAN du lägger in den i din skrivarlya. Exempel: om du på en tidigare text fått kommentar på att du behöver jobba mer med sinnena, se till att få med dem nu.
Efter några texter kommer du att se något intressant: upprepar du dina missar eller kommer det helt nya? De upprepade missarna är viktigast att komma till rätta med. Det kommer att lyfta hela ditt personbästa!
7. Använd din hjärna på ett smart sätt
Forskning visar att hjärnan inte alls lär sig bra när den försöker ”multitaska”. Koncentrera dig på att förstå 1, 2 eller 3 saker i taget. Inte allt på en gång. Då kommer du att utvecklas snabbare utan att känna dig överväldigad. Ofta får du från mig en lång lista med tips, samma sak gäller naturligtvis här: jobba med att ta till dig 1, 2 eller 3 tips i taget. När du känner att det börjar sitta, jobba med några nya.
8. Var beredd på dippar
Under en kurs brukar några kursdeltagare uppleva lite av en berg-och-dalbana i lärandet. Då kan det vara skönt att veta att det är naturligt att ena dagen känna sig som ett geni och nästa dag uppleva att du inte förstår något alls. Ta det lugnt. Tids nog faller allt på plats. Se även tips nr 4.
9. Behåll ditt självförtroende
Du behöver inte ändra din text så fort du får förslag från mig eller någon annan. Som författare är det du som bestämmer över texten. Ändra bara om du verkligen håller med, eller om flera läsare har gett dig samma typ av förslag. Att avvakta är klokt även för självförtroendet; så småningom kommer du att våga ta emot det du behöver, men också säga ifrån när du har en tanke som du faktiskt vill uttrycka precis som du har gjort.
10. En text måste inte vara perfekt
Faktum är att många utgivna böcker innehåller så kallade skavanker och tekniska missar. Det kanske kan vara skönt att komma ihåg att din bok inte heller behöver bli ”perfekt”. Då är det betydligt viktigare att den har en själ, något originellt och att den berör.
LYCKA TILL!
Vill du lära dig skriva romaner och noveller? Välkommen till Författarkurs 1 – 4, ett komplett program med skrivarkurser oavsett om du vill bli utgiven eller skriver för nöjes skull.