Fira nationaldagen med att delta i ett fritt seminarium om konsten att döda i fiktion – oavsett om du skriver thriller, skräck eller drama. Nybörjare och etablerade författare är lika välkomna, men antalet platser är begränsat (boka via biljettlänken eller maila jorun.moden@gmail.com). Detta är alltså en enstaka lektion snarare än en hel författarkurs. Vi får sällskap av ett filmteam från Frankrike: Régis Croizer är dokumentärfilmare och ska skapa ett reportage för serien Échappées belles som visas på France 5 (en av de stora franska kanalerna). Programmets idé är att visa olika länders själ och kultur. För Sverige har de valt att utgå från besattheten för skrivande och det svenska författarfenomenet. Svenskar skriver allt fler böcker, går på författarkurser och blir även utgivna författare som går på export.
Kom ihåg att föranmäla dig. Här hittar du Facebookeventet:
https://www.facebook.com/events/572001606623888/?active_tab=about

Kvällens program kommer att innehålla:

18:00 Samling på Cinemantrix . Inledning till kvällens tema. Skrivuppdrag utomhus i de vackra omgivningarna kring Adolf Fredriks kyrka.

– Mörka karaktärer och seriemördare – hur skapar man dessa?
Hur viktig är trovärdigheten? Vad är fiktiv trovärdighet?
Källforskning.
– Författarnas frågor. Ställ vilka frågor du vill om mord i skrivkonstens tecken.
– Slut på temakvällen ca 20:00.

Mer om dokumentärserien http://europe.tv5monde.com/en/tv-shows/documentary/echappees-belles

Fotograf: Pia Tohveri ♥

Söker du snarare en längre författarkurs med feedback, verktyg till ditt skrivande och massor av inspiration? Läs mer här: https://forfattarkurs.se/forfattarkurs/

Har min huvudperson Axel ett annorlunda funktionssätt såsom Aspergers syndrom, eller är han bara lite eljest? Eller är Axel snarare en variant av mig?

I dag är det världsautismdagen och jag passar på att svara på en fråga som börjat dyka upp kring min roman Embla – Om du ändå levde nu. Redan i första intervjun frågade journalisten om Axel har en diagnos. Han är bland annat besatt av arkeologi så till den grad att han blir förälskad i en kvinna som varit död ända sedan bronsåldern, är oförmögen att avläsa en del sociala signaler, och bryr sig föga om social status. Nyligen fick Embla en ny recension där det står att läsaren får följa en ”aspergerkille”. När jag började skriva Embla fick Axel ett eget liv samt några drag av mig själv, men ordet Aspergers finns inte med i romanen. Däremot har Axel en del likheter med mig och hur jag upplever världen.

När jag var liten sa jag att jag var ett hittebarn. Ibland gillade jag att sova på golvet, och en gång somnade jag i en låda 🙂

Neurodivergent – en karta och kompass
Insikten om att jag är neurodivergent (ett uttryck jag tycker om) fick jag sent i livet i takt med att en nära anhörig fick diagnosen Aspergers syndrom, och det var som att plötsligt få karta och kompass. Att prata om autism och neurodivergens är dock fortfarande knepigt, både för att jag riskerar att trötta ut omgivningen med ämnet (som blev ett specialintresse medan jag försökte lära mig så mycket som möjligt) och för att många är precis lika okunniga om autismspektrumet som jag en gång själv var. Samtidigt har jag väldigt lätt för att tycka om och acceptera människor som är lite eljest, i synnerhet om vi delar intresset för litteratur och skrivande.

Jag fick min diagnostiska bekräftelse från Rachael Lee Harris, som är en av få psykoterapeuter som själva är autistiska och kvinnor. Rachael bor i Australien och erbjuder internationell konsultation. Något jag varit ängslig över är om jag ska bli tagen på allvar utan en svensk diagnos, men jag har även hankat mig fram med en First Class B.A. i engelska från U.C.L. som nästan ingen i Sverige vet vad den betyder. Att jag sökte mig hela vägen till Australien beror på att jag ville träffa någon som verkligen förstår vad jag säger, efter att ha blivit bortviftad av min allmänläkare, och fått autistiska drag bekräftade av en psykiater som ville skriva ut SSRI-preparat. Jag ville börja med att reda ut helheten.

Hysteri eller trend?

Första skoldagen. Jag minns att jag tyckte att det var spännande men ser ut som Wednesday Adams i blont hår.

Dessutom är jag sedan barnsben van vid att inte bli tagen på allvar. Det jag har svårare att vänja mig vid är när folk frågar vad diagnoser ska vara bra för, eller till och med pratar om diagnoshysteri eller trend. Nej, det är ingen trend utan växande kunskap, som förhoppningsvis kommer att växa ännu mer. Med tanke på att fler individer på autismspektrumet råkar illa ut, begår självmord eller lever med oro och ångest, är det rent av livsviktig kunskap. Vi kan leva oerhört rika liv, men behöver ofta extra stöd och förståelse i skolan och hemifrån. För mig hade det varit en fördel att få kartan och kompassen som barn, men diagnosen fanns inte förrän i början av 90-talet och då med fokus på pojkars utveckling.

Till mina syskons fasa var jag inte så trendkänslig när jag var 13. Två väninnor tog mig under sina vingar och lärde mig tupera luggen, bland annat.

Jag fick höra att jag var flummig, klumpig, lat, slarvig, tönt, nörd och konstig. Flickors sociala samspel hade jag jättesvårt för att se någon vits med i tonåren: det fanns många klasskompisar som var väldigt snälla men andra ägnade sig regelbundet åt att håna och sprida falska rykten. Som tur var hade jag starkt stöd hemifrån, från mina syskon och några goda vänner. Även i böckernas värld fann jag gemenskap och förebilder. Jag älskade att leka att hela världen var ett rymdskepp, att lära mig så mycket som möjligt om mina intressen, och så småningom började jag spela rollspel.

Tillbaka till Axel i Embla – Om du ändå levde nu: har han en diagnos? Vid det här laget kan jag känna igen autistiska eller ”aspiga” drag hos honom, men han har inte blivit utredd och det är inte alls säkert att han skulle kvala in för en diagnos. Däremot har jag valt att medvetet gestalta nästa figur i mitt skapande som autistisk. Hon vet inte heller om det, eftersom hon lever år 1876, en tid då diagnoser inte fanns. Innan årets slut får ni träffa henne i novellen Den mekaniska varulven.

Funktionsnedsättning eller förhöjning?
Aspergers syndrom brukar kallas funktionsnedsättning, men jag säger hellre funktionssätt eftersom det kan finnas både nedsättningar och förhöjningar som varierar beroende på individen. Nedan har jag listat några för- och nackdelar i min tillvaro.

Jag trodde att jag var en bortbyting – och det visade sig stämma rätt bra 🙂

Checklista för kvinnor med fokus på Aspergers
https://the-art-of-autism.com/females-and-aspergers-a-checklist/

Rachael Lee Harris
https://www.youtube.com/watch?v=uxJ6_5gMEEE
https://www.rlharrispsy.com/autism.php

Är Aspergers och högkänslighet samma sak?
https://anarkoautism.wordpress.com/2016/09/04/ableism-och-autismhat-inom-hogkanslighets-grupper/

Filmen ”Are You Autistic” från BBC
https://www.youtube.com/watch?v=RCgPN6uFJME

Har du fått feedback från mig eller kompisarna på författarkursen och känner dig taggad att redigera? Eller har du kanske fått en lista med lektörstips? Vad kul! Här kommer några tips för att du ska utnyttja kritik på ett optimalt sätt och lära dig snabbare, utan att begå lustmord vare sig på din självkänsla eller din text.

1. Skriv vidare – låt redigeringen vänta
Vill du genast redigera texten du fått feedback på, så rekommenderar jag faktiskt att du avstår. Skriv hellre en ny text eller (om du har ett skrivprojekt) tillämpa det du tagit till dig på nästa text. En del ambitiösa kursdeltagare vill helst rätta till allt på en gång, men du gör dig bara en otjänst. Om du ägnar för mycket kurstid åt redigering kopplar du nämligen på den vänstra hjärnhalvan lite väl hårt, så även din inre kritiker.

2. Be om feedback så snart som möjligt
Några nybörjare väntar så länge som möjligt med att visa upp en text. Ofta känner de att de vill förbättra texten ordentligt innan någon annan läser, men den här strategin kan leda till att det blir allt mer laddat att visa upp skrivandet. Gör tvärt om: dela med dig av opretentiösa utkast. Även professionella författare redigerar sina texter flera gånger innan det börjar närma sig publicering. Om du sprider ut dina tillfällen att få feedback över hela författarkursen, får du lagom mycket att tänka igenom åt gången.

3. Skriv vidare medan du väntar på feedback
Medan du väntar på feedback kan du passa på att träna på hur det känns att vänta på svar från ett bokförlag: då brukar bästa strategin vara att skriva vidare.Vi lever i en tid där vi är vana vid att omedelbart få bekräftelse (såsom på Facebook och sociala media), men det tar tid, energi och närvaro att lektörsläsa och kommentera texter på ett konstruktivt sätt. Varje övning är fristående och det är meningen att du enbart ska tänka på ett tema i sänder. Hjärnan har svårt för att hålla reda på fler än 1 – 3 principer i taget. Genom att fokusera på en övning i taget lär du dig på ett mer effektivt sätt. Utnyttja också möjligheten att utbyta feedback med kurskamraterna: det brukar vara ett av de mest lärorika momenten i en författarkurs.

4. Om du behöver: be om en skrivbubbla!
Det finns en del författare som mår som bäst när de inte får för detaljerad återkoppling. Dessa skribenter vill vara i en sorts ombonad bubbla där de själva bestämmer, och de önskar sig feedback senare i processen, när manuset börjar bli mer färdigt. Var tydlig med vilken typ av återkoppling du behöver. Kanske vill du hellre ställa frågor eller få bollplank av kursledaren och dina skrivande vänner? Kursen är din och du väljer själv hur du vill utvecklas.

5. Vila ger dig nya ögon
Texter brukar behöva ”vila” i minst 2 veckor innan du kan få perspektiv på dem och redigera på ett optimalt sätt. Du kommer att lära dig nya saker under hela kursen och du kommer ändå att vilja skriva om texterna ytterligare gånger. Mot slutet av kursen kan du ge dig i kast med tidigare material med helt nya ögon!

6. Tillämpa kunskap i en ny text
Fulskriv och släpp fram din inre bohem så att du får flow när du skriver på nästa text. Efteråt kan du med fördel använda feedback INNAN du lägger in den i din skrivarlya. Exempel: om du på en tidigare text fått kommentar på att du behöver jobba mer med sinnena, se till att få med dem nu.

Efter några texter kommer du att se något intressant: upprepar du dina missar eller kommer det helt nya? De upprepade missarna är viktigast att komma till rätta med. Det kommer att lyfta hela ditt personbästa!

7. Använd din hjärna på ett smart sätt
Forskning visar att hjärnan inte alls lär sig bra när den försöker ”multitaska”. Koncentrera dig på att förstå 1, 2 eller 3 saker i taget. Inte allt på en gång. Då kommer du att utvecklas snabbare utan att känna dig överväldigad. Ofta får du från mig en lång lista med tips, samma sak gäller naturligtvis här: jobba med att ta till dig 1, 2 eller 3 tips i taget. När du känner att det börjar sitta, jobba med några nya.

8. Var beredd på dippar
Under en kurs brukar några kursdeltagare uppleva lite av en berg-och-dalbana i lärandet. Då kan det vara skönt att veta att det är naturligt att ena dagen känna sig som ett geni och nästa dag uppleva att du inte förstår något alls. Ta det lugnt. Tids nog faller allt på plats. Se även tips nr 4.

9. Behåll ditt självförtroende
Du behöver inte ändra din text så fort du får förslag från mig eller någon annan. Som författare är det du som bestämmer över texten. Ändra bara om du verkligen håller med, eller om flera läsare har gett dig samma typ av förslag. Att avvakta är klokt även för självförtroendet; så småningom kommer du att våga ta emot det du behöver, men också säga ifrån när du har en tanke som du faktiskt vill uttrycka precis som du har gjort.

10. En text måste inte vara perfekt
Faktum är att många utgivna böcker innehåller så kallade skavanker och tekniska missar. Det kanske kan vara skönt att komma ihåg att din bok inte heller behöver bli ”perfekt”. Då är det betydligt viktigare att den har en själ, något originellt och att den berör.

LYCKA TILL!

Vill du lära dig skriva romaner och noveller? Välkommen till Författarkurs 1 – 4, ett komplett program med skrivarkurser oavsett om du vill bli utgiven eller skriver för nöjes skull.

Långa stycken med exposition, det vill säga bakgrund och förklaringar, brukar också kallas infodumpar (från engelskans information dumps) och riskerar att tråka ut läsaren. Ofta är infodumparna i själva verket författarens bakgrundsmaterial och nödvändigt för att kunna skriva berättelsen men läsaren behöver inte veta allt.

En hel del infodumpar dyker upp i dialogen i form av långa föreläsningar, vilket riskerar att bli precis lika ansträngande som en föreläsning i verkligheten. Vi författare behöver ofta jobba djupgående med efterforskningar, men bara en bråkdel  ska märkas av i det färdiga manuset. Läsaren vill inte få kunskap om all bakgrund, sådant kan de ta reda på själva, utan de vill få ta del av en levande historia.

Skräpa alltså inte ner i manuset med infodumpar, utan tänk hellre i detaljer och småportioner. Knepet heter relevans: väv in informationen där det blir nödvändigt för att förstå berättelsen men lämna också utrymme för läsaren att dra egna slutsatser. Du kan väva in exposition i:
– detaljer i gestaltningen
– berättelsen
– beskrivningar
– tillbakablickar (men håll dem i schack så att inte manuset blir baktungt)
– dialoger (men se upp så att det inte känns krystat, som när skurken håller tal om hela sin plan och sina motiv precis innan han ska döda hjälten, eller när en karaktär berättar om sitt specialområde)

Hur du hanterar exposition är betydelsefullt oavsett i vilken genre du skriver men om du ska presentera en helt ny upplevelse eller värld för läsaren blir det extra viktigt, till exempel om du skriver på en historisk roman, science fiction eller fantasy.

Vill du lära dig mer om hur du hanterar skrivteknik, infodumpar, tillbakablickar och andra grepp inom författarens hantverk? Välkommen att gå en författarkurs med mig – finns både i Stockholm och på distans!