Börja inte med att skriva synopsis

En av de första frågorna många nybörjare ställer sig är hur de ska gå till väga för att skriva ett synopsis. Jag frågar alltid hur långt de har kommit i författarprocessen, eftersom ett vanligt missförstånd cirkulerar: att ett synopsis skulle vara det första steget till att skriva en bok. Ibland får jag svaret att de inte riktigt vet vad de ska skriva om ännu, eller att de bara vet hur boken ska börja, eller vissa fragment. Låt oss ta en titt på ordbokens definition av begreppet synopsis:

Synopsis, från grekiskans syn och optik (samskådande), kortfattad översikt och summering (över berättelse), av de stora händelsepunkterna i berättelsen.

Att börja med att skriva synopsis när du inte har tänkt igenom berättelsens viktigaste händelsepunkter, eller inte ens kommit på några idéer, kan liknas vid att försöka klä på dig när garderoben är tom. Det blir en utmaning i klass med ”Kejsarens nya kläder”. Om du har klart för dig hur du ska börja, eller kanske kommit på vissa fragment, är det som om du har underkläder, eller lösryckta plagg. Att försöka rita upp en treaktsstruktur (eller någon annan dramaturgisk teori du har googlat fram) är sällan till någon större hjälp i det här stadiet, utan du behöver se till att fylla på idégarderoben och unna dig en kreativ fas.

Idéfas: Fyll idégarderoben 
Processen med att skriva en bok inleds alltså inte med att skriva synopsis, utan snarare med att fylla din idégarderob, utforska din stil och pröva att kombinera olika plagg tills du börjar bli nöjd. Jag brukar kalla denna fas för idéfas och den får gärna ta tid, i synnerhet när du tänker skriva en roman. Räkna med att det kan ta veckor, månader och i vissa fall år, speciellt om du är nybörjare eller behöver samla erfarenheter och forska. Eftersom du redan har levt ett antal år har du säkert med dig vissa mognare idéer som du kan utgå från redan nu: minnen eller tankar som du funderat över under en längre tid. Har du inga idéer eller känner att fantasin brister så finns knep att ta till för att gräva fram idéer, kombinera och skapa – du är välkommen till en författarkurs så tar vi oss förbi alla låsningar.

Kreativ fas: Experimentera och kombinera
Om dina idéer har börjat leva, brukar det även löna sig att testa idéerna, utmana dem och hjärnstorma. Vad händer om du vill berätta idén ur ett annat perspektiv? Vad ska hända bortom början? Finns fler än en möjlig början (svaret är nästan alltid ja) och vad får dina olika val för konsekvenser? Ska berättelsen stegras? Hur kan det sluta? Om du unnar dig att undersöka idéerna, vad de betyder och vad de vill, kommer din romanidé att bli starkare, mer mångbottnad och komplex. Testa berättarknep, lek med konflikter och vad som händer om du fördjupar eller förändrar dina karaktärer, eller byter ut miljöer.

Planeringsfas: Sortera 
När idéerna börjar utvecklas till scener, händelser och mönster med orsak och konsekvens är det dags att överblicka, sortera och göra ett urval. Det kan vara frestande att vilja ta med alla dina idéer i bokprojektet, men det kan vi likna vid att ta på sig alla plagg du har i garderoben i ett försök att visa vem du verkligen är. De allra flesta färdigskrivna romaner är som toppen på ett isberg: författaren har forskat, funderat, provskrivit och förkastat innan boken blev klar. När du ska sortera brukar det bli lättare om du försöker identifiera vilka scener som behövs till din historia. Ifrågasätt dem alla. Varje scen ska ha ett syfte.

Gör en plan – eller ett synopsis – eller skriv fritt
Vid det här laget har du tillräckligt med stoff för att skapa en första plan för bokprojektet. Det är rätt sannolikt att den kommer att förändras eller till och med rivas upp, men vissa författare följer sin plan in i minsta detalj. Särskilt deckarförfattare och författare som skriver på projekt med flertalet planteringar och twister har ofta en detaljerad planering. Mer om hur du skapar en plan till romanprojektet hittar du HÄR. Några författare trivs dock bäst med att skriva mer spontant och utan en definitiv plan. De allra flesta har en mer flexibel plan och kanske ett tänkt slut. När jag håller författarkurs brukar jag erbjuda guider till hur du skriver synopsis: det är nämligen stor skillnad mellan ett arbetssynopsis (som är ditt personliga arbetsverktyg och kan vara rätt fritt) och ett synopsis som är tänkt att ingå i ett följebrev, eller komplettera ett följebrev.

Rätt skelett till rätt kropp
Gedigna kunskaper om dramaturgi och struktur kommer att vara till stor hjälp när du ska forma din berättelse. Utgå dock alltid från din berättelse och hur den bäst kan uttryckas. Om du vill arbeta med hjälp av en dramaturgisk modell eller kanske en idébärande symbol (det finns många olika) som bidrar till att ge ditt bokprojekt ett mönster, så ska modellen passa till den historia du vill berätta: till dess känsla, budskap och driv, samt dess stilistiska utförande.

Drama är underbar kunskap och kan liknas vid berättelsens anatomi, men en modell passar inte alla. Även om skelett har vissa gemensamma principer, kan inte en människas skelett bära upp en elefants kropp, och en elefants skelett bör inte tryckas in i en människa. Det är heller ingen som vill lägga märke till dramaturgin, utan när du väl skriver är det dags att låta berättelsen leva också.

Vill du gå en författarutbildning där du får alla verktyg du behöver för att komma igång med ditt romanprojekt, inklusive guider till att skriva synopsis, dramaturgisk kunskap och individuell handledning? Välkommen till Författarkurs 1 – 4 som ges både på distans och i lokaler i Stockholm! 

Share

Har Axel en diagnos?

Författaren Jorun Modén och hennes manliga alter ego.

Har min huvudperson Axel ett annorlunda funktionssätt såsom Aspergers syndrom, eller är han bara lite eljest? Eller är Axel snarare en variant av mig?

I dag är det världsautismdagen och jag passar på att svara på en fråga som börjat dyka upp kring min roman Embla – Om du ändå levde nu. Redan i första intervjun frågade journalisten om Axel har en diagnos. Han är bland annat besatt av arkeologi så till den grad att han blir förälskad i en kvinna som varit död ända sedan bronsåldern, är oförmögen att avläsa en del sociala signaler, och bryr sig föga om social status. Nyligen fick Embla en ny recension där det står att läsaren får följa en ”aspergerkille”. När jag började skriva Embla fick Axel ett eget liv samt några drag av mig själv, men ordet Aspergers finns inte med i romanen. Däremot har Axel en del likheter med mig och hur jag upplever världen.

Flicka sover på golvet i en låda.

När jag var liten sa jag att jag var ett hittebarn. Ibland gillade jag att sova på golvet, och en gång somnade jag i en låda 🙂

Neurodivergent – en karta och kompass
Insikten om att jag är neurodivergent (ett uttryck jag tycker om) fick jag sent i livet i takt med att en nära anhörig fick diagnosen Aspergers syndrom, och det var som att plötsligt få karta och kompass. Att prata om autism och neurodivergens är dock fortfarande knepigt, både för att jag riskerar att trötta ut omgivningen med ämnet (som blev ett specialintresse medan jag försökte lära mig så mycket som möjligt) och för att många är precis lika okunniga om autismspektrumet som jag en gång själv var. Samtidigt har jag väldigt lätt för att tycka om och acceptera människor som är lite eljest, i synnerhet om vi delar intresset för litteratur och skrivande.

Jag fick min diagnostiska bekräftelse från Rachael Lee Harris, som är en av få psykoterapeuter som själva är autistiska och kvinnor. Rachael bor i Australien och erbjuder internationell konsultation. Något jag varit ängslig över är om jag ska bli tagen på allvar utan en svensk diagnos, men jag har även hankat mig fram med en First Class B.A. i engelska från U.C.L. som nästan ingen i Sverige vet vad den betyder. Att jag sökte mig hela vägen till Australien beror på att jag ville träffa någon som verkligen förstår vad jag säger, efter att ha blivit bortviftad av min allmänläkare, och fått autistiska drag bekräftade av en psykiater som ville skriva ut SSRI-preparat. Jag ville börja med att reda ut helheten.

Hysteri eller trend?

Första skoldagen. Jag minns att jag tyckte att det var spännande men ser ut som Wednesday Adams i blont hår.

Dessutom är jag sedan barnsben van vid att inte bli tagen på allvar. Det jag har svårare att vänja mig vid är när folk frågar vad diagnoser ska vara bra för, eller till och med pratar om diagnoshysteri eller trend. Nej, det är ingen trend utan växande kunskap, som förhoppningsvis kommer att växa ännu mer. Med tanke på att fler individer på autismspektrumet råkar illa ut, begår självmord eller lever med oro och ångest, är det rent av livsviktig kunskap. Vi kan leva oerhört rika liv, men behöver ofta extra stöd och förståelse i skolan och hemifrån. För mig hade det varit en fördel att få kartan och kompassen som barn, men diagnosen fanns inte förrän i början av 90-talet och då med fokus på pojkars utveckling.

Till mina syskons fasa var jag inte så trendkänslig när jag var 13. Två väninnor tog mig under sina vingar och lärde mig tupera luggen, bland annat.

Jag fick höra att jag var flummig, klumpig, lat, slarvig, tönt, nörd och konstig. Flickors sociala samspel hade jag jättesvårt för att se någon vits med i tonåren: det fanns många klasskompisar som var väldigt snälla men andra ägnade sig regelbundet åt att håna och sprida falska rykten. Som tur var hade jag starkt stöd hemifrån, från mina syskon och några goda vänner. Även i böckernas värld fann jag gemenskap och förebilder. Jag älskade att leka att hela världen var ett rymdskepp, att lära mig så mycket som möjligt om mina intressen, och så småningom började jag spela rollspel.

Tillbaka till Axel i Embla – Om du ändå levde nu: har han en diagnos? Vid det här laget kan jag känna igen autistiska eller ”aspiga” drag hos honom, men han har inte blivit utredd och det är inte alls säkert att han skulle kvala in för en diagnos. Däremot har jag valt att medvetet gestalta nästa figur i mitt skapande som autistisk. Hon vet inte heller om det, eftersom hon lever år 1876, en tid då diagnoser inte fanns. Innan årets slut får ni träffa henne i novellen Den mekaniska varulven.

Funktionsnedsättning eller förhöjning?
Aspergers syndrom brukar kallas funktionsnedsättning, men jag säger hellre funktionssätt eftersom det kan finnas både nedsättningar och förhöjningar som varierar beroende på individen. Nedan har jag listat några för- och nackdelar i min tillvaro.

FördelarNackdelar
Förmåga att ta in stora mängder intryck och detaljer. Kan uppleva berusande skönhet.Behov av återhämtning samt förhöjd risk för depression.
Känslig perception. Slappnar av till ljudet av vatten (vitt brus), eller genom att betrakta vatten. Lägger märke till visuella detaljer och mönster. Blir trött av intryck och ljud. Missar ibland helheten eller hur ett ansiktsuttryck ska tolkas. Obehag från kläder med lappar eller fel material, eller skavande skärning.
Kan fokusera, ser mönster, former och korrektur i texter. Hyperlexi. Njuter av att forska och skriva. Svårt att hantera förändringar i scheman. Kortsluter och blandar ihop siffror. Kan missa viktiga möten även om jag har en kalender, listor och kopiösa mängder post-its.
Rak, ärlig och lojal. Bryr mig inte om social status. Noga med att leverera vad jag har lovat. Lättlurad och naiv. Hade som barn svårt för att se sociala spelregler - behöver lära in dem.
Är alltid väl förberedd inför uppdrag och möten. Går igenom ett stort antal tänkbara scenarion och repliker i huvudet. Maskerar för att passa in, vilket många autister och i synnerhet kvinnor gör, och det tar på krafterna att "spela sig själv" (även om det är bättre än att spela någon annan).
Kreativ nattuggla.Insomnia.
Blir aldrig sur när andra har sönder saker eller spiller vätska på golvet.Krossar alla vinglas, går in i dörrar och snubblar.
Älskar att lära och lära ut allt om skrivande. Har många intressen och passioner. Kan råka hålla monologer. Har väldigt svårt för att stå ut med kallprat.
Funkar oftast fint i kris tack vara fördröjda känslor. Jag kan agera utan att känna efter.Fördröjda känslor måste komma fram någon gång. Stänger ned när det blir för mycket.
Kvinna i skogsbryn

Jag trodde att jag var en bortbyting – och det visade sig stämma rätt bra 🙂

Checklista för kvinnor med fokus på Aspergers
https://the-art-of-autism.com/females-and-aspergers-a-checklist/

Rachael Lee Harris
https://www.youtube.com/watch?v=uxJ6_5gMEEE
https://www.rlharrispsy.com/autism.php

Är Aspergers och högkänslighet samma sak?

https://anarkoautism.wordpress.com/2016/09/04/ableism-och-autismhat-inom-hogkanslighets-grupper/

Filmen ”Are You Autistic” från BBC
https://www.youtube.com/watch?v=RCgPN6uFJME

Share

Kört fast i romanprojektet? Få ny styrfart i 5 steg!

Det är jättelätt att skriva en bok tills man har försökt på allvar. Om du skriver på ett romanprojekt men har kört fast är du inte ensam, det händer nog de allra flesta författare förr eller senare – och ofta flera gånger om. Den senaste tiden har jag pratat flera författare som beskriver en upplevelse av att det bara känns dimmigt, de vet inte längre vart historien ska ta vägen eller om den är meningsfull, och framför allt vet man inte hur man ska fortsätta. Jag upplever att det är särskilt vanligt att hamna i känslan av att köra fast i följande faser av skrivandet:

1. Någonstans bortom första tredjedelen. Det brukar gå fint att skriva början, men många har svårare för att ta sig genom mitten och slutet. Fenomenet beror ofta på en ovana att skriva en hel berättelse: många nybörjare skriver hela tiden på nya historier. Resultatet blir att de blir allt skickligare på att skriva just ”börjor” men inte får träna på mitten och slut.

2. Någonstans i mitten. På engelska pratar man ofta om ”the troublesome middle” och det finns goda orsaker till detta. Berättelsen behöver behålla sin spänning men också trappas upp. Just här brukar berättarknep av olika slag vara som mest användbara, även om de kan komma till nytta genom hela manuset. Ibland handlar det också om att idén egentligen passar bättre till en kortare bok och det är inget fel med det, se bara på denna lista om du tvekar.

3. Vid första, andra eller tredje (fyll i så många redigeringsfaser du behöver) utkastet. Vi tänker oss medan vi skriver att boken snart ska bli klar. När du inser att den resulterande manushögen snarare är ett utkast kan det inge tvivel och missmod. Påminn dig om att det ingår i författarens arbete att skriva om texten. Omfattande bearbetningar är mycket vanliga, även om ett fåtal klarar sig med ett par vässningar. Ett första utkast är en milstolpe, fantastiskt jobbat!

Att köra fast är med andra ord helt normalt i författarens utveckling av texten, så ta ett djupt andetag. Du kommer att ta dig ur diket med hjälp av överblick och analys.

Överblick och förnyad styrfat

Fastnat i romanprojektet? Då fixar vi lite ny styrfart!

När man fastnat i ett bokprojekt kan det vara viktigt att ta ett steg tillbaka och revidera planen. Det du behöver tänka på är att inte genast fastna i sådant som detaljer, stilkänsla och korrektur utan pröva snarare att göra så här:

1. Försök beskriva handlingen i en mening. Alternativt uttrycka premissen. Max 20 ord. Den här meningen ska hjälpa dig att hålla röda tråden.

2. Lista problem och lösningar. Upplever du att det finns det problem i manuset? Skriv en lista. Bolla gärna med en skrivande vän för att diskutera lösningar. Skriv en att-göra-lista, sådant som behöver lösas innan du kan fortsätta. Ibland behöver författaren jobba igenom listan innan det är dags att gå till steg 3. Exempel: Om du kört fast efter början och inser att ett av dina problem är att du behöver lära dig mer om dramaturgi och struktur, så kan lösningen vara att inhämta kunskap. Se till att gå en skrivarkurs som innehåller kunskaper om drama, eller lär dig motsvarande på egen hand genom självstudier.

3. Skriv ett nytt arbetssynopsis på så få sidor som möjligt. Om du redan har ett synopsis kollar du att det fortfarande stämmer, annars uppdaterar du allt som har blivit annorlunda än du planerade från början (vilket är ganska vanligt och till och med ett gott tecken – berättelsen har fått ett eget liv).

4. Gå nu igenom din arbetsplan, kolla om den fortfarande stämmer. Strunta i detaljer, kolla bara på scener, vad du har och vad som behöver fyllas i. Ta bort scener som du inser är överflödiga, och lägg till nya om det behövs.

5. Skriv på! Vid det här laget brukar inspirationen komma smygande tillbaka. Titta på din mening som beskriver handlingen varje dag. Jobba igenom din att-göra-lista och fortsätt följa arbetsplanen tills utkastet är klart och det börjar närma sig redigering.

Den här artikeln skrev jag medan jag lyssnade på Caro Emeralds låt ”Stuck” – lyssna här. 

Är det snarare skrivkramp du upplever? Läs i så fall 10 tips mot skrivkramp.

Har du kört fast i skrivandet av en novell eller roman och behöver förnyad styrfart? Vill du skriva på ditt bokprojekt och diskutera i grupp med andra författare? Då är du välkommen att anmäla dig till Författarkurs 1 – 4 (finns både på distans och fysiskt i Stockholm) eller till Manusgruppen.

Share

Anställ din inre kritiker

Har du också en inre kritiker som viskar hånfulla ord i ditt öra när du som minst behöver dem? Jag har märkt att många beskriver sin inre kritiker på just det sättet – en varelse som sitter på axeln. Alldeles nyligen skrev jag klart ett nytt manusutkast och nu säger min inre kritiker Helmut att mina testläsare kommer att hata den. Vi känner varandra väl vid det här laget, min inre kritiker och jag. Jag har förstått att de allra flesta skrivande människor har en och vi är nästan (men bara nästan) goda vänner vid det här laget. Ibland kan jag dock tycka att den inre kritikern är alltför fruktad. Den inre kritikern kan nämligen vara en stor tillgång. Den inre kritikern manar ständigt till utveckling samtidigt som vi behåller en hälsosam ödmjukhet (bara vi inte låter oss pulveriseras tills endast stoftet av en aspirerande författare återstår). Sedan ett par år tillbaka har jag sett min inre kritiker som en fågel, förbaskat verbal i sina nedlåtande kväden. Det gav mig idén att vidareutveckla den här figuren, bara för ros skull. Om du vill kan du testa att göra samma sak genom att svara på frågorna nedan. Processen påminner om att skapa en karaktär.

1. Hur ser din inre kritiker ut?
Min inre kritiker har en brunsvart, svavelosande fjäderdräkt och börjar bli skallig, ungefär som en gam. Han lyckas med konsten att vara både tufsig och elegant på samma gång, ungefär som en advokat som glömt att kamma sig.

2. Vad heter din inre kritiker?
Författaren Julia Cameron kallar sin för Nigel. Ett tag kallade jag min för Terminator men jag har nu bestämt att han (det är absolut en han) heter Helmut. Ett stiligt, germanskt namn: helm betyder hjälm och muth står för sinne. Namnet kan få påminna mig om att han må vara krigisk, men han är ändå bara en varelse i mitt sinne.

3. Vad säger din inre kritiker?
Helmut brukar alltid inleda med ett milt överseende och håndrypande skratt. Han är kreativ och säger alltid något nytt och svidande, som nu i morse:
”Du tror alltså att du har skrivit en roman, men det här är en enda sörja av ord som med nöd och näppe håller ihop. Du gillar författare som Margaret Atwood men du är inte ens värdig att kräla i gyttjan vid hennes fötter – i form av en daggmask. Du duger inte ens till lunch.”

4. Motargument/ motpol
I takt med att Helmut blev mer konkret upptäckte jag att jag på något plan faktiskt tycker om honom. Ibland ger jag honom några motargument:
”Jag kan tänka mig värre varelser än daggmaskar, de förvandlar löv, bark, matrester, svamphyfer och fjädrar till näringsrik jord.”
”Jag är inte död än, du får vänta länge om jag ska bli din lunch.”
”Bry dig inte om vad kritikerna tycker och säger. Ingen har någonsin rest en staty till minne av en kritiker.” (Sagt av Sibelius som har räddat min självkänsla sedan jag var tonåring.)

Allt oftare nöjer jag mig med att påminna Helmut om att han ska jobba för mig och inte tvärt om: ”Kom ihåg att det är jag som är författaren och du är min inre kritiker. Det blir din tur att kommentera och korrläsa senare.”

Eller helt enkelt: ”Inte nu.”

Din inre kritiker som tillgång
När du försöker ta dig över skrivartröskeln eller vill bibehålla ditt flöde måste den inre kritikern obönhörligen motas bort. Inre kritiker kan emellertid vara mycket skickliga när det blir dags för redigering och de har precis den hänsynslösa karaktär som krävs för att döda älsklingar i manus. Så – i redigeringsfasen kan det uppstå en besynnerlig vänskap mellan författaren och den inre kritikern.

Har man en alltför förintande inre kritiker kan man däremot ge upp, så det gäller att hitta en balans (du hittar en övning för detta via länken nedan). Lycka till!

Inte redo att anställa den inre kritikern? Ett vänligt husdjur kan bli din bästa författarvän!

Övning: Släng ut din inre kritiker, för dig som behöver få distans till din inre kritiker och bjuda in en mer konstruktiv röst.

P.S. När jag hade postat den här artikeln såg Helmut att jag skrivit ”faktiskt” två gånger. Så han var verkligen till nytta även den här gången, även om han inte behöver säga ”ha ha!” varje gång. D.S.

Författarkurser för dig som vill skriva romaner och noveller
Vill du bli av med din inre kritiker eller omskola den inre kritikern till en konstruktiv lektör? Välkommen på en författarkurs på distans eller i Stockholm! Du får verktyg för att skriva noveller och romaner, oavsett om du är nybörjare eller redan skriver på avancerad nivå.

Share

10 tips för att optimera inlärning med feedback

Har du fått feedback från mig eller kompisarna på författarkursen och känner dig taggad att redigera? Eller har du kanske fått en lista med lektörstips? Vad kul! Här kommer några tips för att du ska utnyttja kritik på ett optimalt sätt och lära dig snabbare, utan att begå lustmord vare sig på din självkänsla eller din text.

1. Skriv vidare – låt redigeringen vänta
Vill du genast redigera texten du fått feedback på, så rekommenderar jag faktiskt att du avstår. Skriv hellre en ny text eller (om du har ett skrivprojekt) tillämpa det du tagit till dig på nästa text. En del ambitiösa kursdeltagare vill helst rätta till allt på en gång, men du gör dig bara en otjänst. Om du ägnar för mycket kurstid åt redigering kopplar du nämligen på den vänstra hjärnhalvan lite väl hårt, så även din inre kritiker.

2. Be om feedback så snart som möjligt
Några nybörjare väntar så länge som möjligt med att visa upp en text. Ofta känner de att de vill förbättra texten ordentligt innan någon annan läser, men den här strategin kan leda till att det blir allt mer laddat att visa upp skrivandet. Gör tvärt om: dela med dig av opretentiösa utkast. Även professionella författare redigerar sina texter flera gånger innan det börjar närma sig publicering. Om du sprider ut dina tillfällen att få feedback över hela författarkursen, får du lagom mycket att tänka igenom åt gången.

3. Skriv vidare medan du väntar på feedback
Medan du väntar på feedback kan du passa på att träna på hur det känns att vänta på svar från ett bokförlag: då brukar bästa strategin vara att skriva vidare.Vi lever i en tid där vi är vana vid att omedelbart få bekräftelse (såsom på Facebook och sociala media), men det tar tid, energi och närvaro att lektörsläsa och kommentera texter på ett konstruktivt sätt. Varje övning är fristående och det är meningen att du enbart ska tänka på ett tema i sänder. Hjärnan har svårt för att hålla reda på fler än 1 – 3 principer i taget. Genom att fokusera på en övning i taget lär du dig på ett mer effektivt sätt. Utnyttja också möjligheten att utbyta feedback med kurskamraterna: det brukar vara ett av de mest lärorika momenten i en författarkurs.

4. Om du behöver: be om en skrivbubbla!
Det finns en del författare som mår som bäst när de inte får för detaljerad återkoppling. Dessa skribenter vill vara i en sorts ombonad bubbla där de själva bestämmer, och de önskar sig feedback senare i processen, när manuset börjar bli mer färdigt. Var tydlig med vilken typ av återkoppling du behöver. Kanske vill du hellre ställa frågor eller få bollplank av kursledaren och dina skrivande vänner? Kursen är din och du väljer själv hur du vill utvecklas.

5. Vila ger dig nya ögon
Texter brukar behöva ”vila” i minst 2 veckor innan du kan få perspektiv på dem och redigera på ett optimalt sätt. Du kommer att lära dig nya saker under hela kursen och du kommer ändå att vilja skriva om texterna ytterligare gånger. Mot slutet av kursen kan du ge dig i kast med tidigare material med helt nya ögon!

6. Tillämpa kunskap i en ny text
Fulskriv och släpp fram din inre bohem så att du får flow när du skriver på nästa text. Efteråt kan du med fördel använda feedback INNAN du lägger in den i din skrivarlya. Exempel: om du på en tidigare text fått kommentar på att du behöver jobba mer med sinnena, se till att få med dem nu.

Efter några texter kommer du att se något intressant: upprepar du dina missar eller kommer det helt nya? De upprepade missarna är viktigast att komma till rätta med. Det kommer att lyfta hela ditt personbästa!

7. Använd din hjärna på ett smart sätt
Forskning visar att hjärnan inte alls lär sig bra när den försöker ”multitaska”. Koncentrera dig på att förstå 1, 2 eller 3 saker i taget. Inte allt på en gång. Då kommer du att utvecklas snabbare utan att känna dig överväldigad. Ofta får du från mig en lång lista med tips, samma sak gäller naturligtvis här: jobba med att ta till dig 1, 2 eller 3 tips i taget. När du känner att det börjar sitta, jobba med några nya.

8. Var beredd på dippar
Under en kurs brukar några kursdeltagare uppleva lite av en berg-och-dalbana i lärandet. Då kan det vara skönt att veta att det är naturligt att ena dagen känna sig som ett geni och nästa dag uppleva att du inte förstår något alls. Ta det lugnt. Tids nog faller allt på plats. Se även tips nr 4.

9. Behåll ditt självförtroende
Du behöver inte ändra din text så fort du får förslag från mig eller någon annan. Som författare är det du som bestämmer över texten. Ändra bara om du verkligen håller med, eller om flera läsare har gett dig samma typ av förslag. Att avvakta är klokt även för självförtroendet; så småningom kommer du att våga ta emot det du behöver, men också säga ifrån när du har en tanke som du faktiskt vill uttrycka precis som du har gjort.

10. En text måste inte vara perfekt
Faktum är att många utgivna böcker innehåller så kallade skavanker och tekniska missar. Det kanske kan vara skönt att komma ihåg att din bok inte heller behöver bli ”perfekt”. Då är det betydligt viktigare att den har en själ, något originellt och att den berör.

LYCKA TILL!

Vill du lära dig skriva romaner och noveller? Välkommen till Författarkurs 1 – 4, ett komplett program med skrivarkurser oavsett om du vill bli utgiven eller skriver för nöjes skull.

Share