Sluta infodumpa – några tekniker och råd

Långa stycken med exposition, det vill säga bakgrund och förklaringar, brukar också kallas infodumpar (från engelskans information dumps) och riskerar att tråka ut läsaren. Exposition kan också likställas med att meddela, medan vi både på film och i litteratur brukar njuta som mest av att få uppleva det som visas, eller antyds. Ofta är infodumparna författarens bakgrundsmaterial och nödvändiga för att kunna skriva berättelsen men läsaren behöver inte veta allt. Att ge för mycket information kan rent av döda gestaltningen. Läsaren vill som bekant inte gärna bli skriven på näsan. Ändå behöver vi ibland inkludera exposition om sådant som alla karaktärer redan vet, eller som bara ett fåtal karaktärer känner till.
Karaktärer som ger exposition
Både i TV-serier och romaner finns det rollfigurer och skeenden som helt naturligt lämpar sig för exposition, och som är särskilt vanliga för att förmedla information till publiken, till exempel:
– någon som behöver ställa frågor, till exempel en person som är ny i en familj, på jobbet eller i en annan roll. Det kan också vara en turist, en student eller främling.
– någon som är expert och förklarar för de övriga, till exempel en obducent, en auktoritetsfigur eller en mentor.
– en karaktär går i lära hos en annan (en kombination av ovanstående), till exempel en yngre polis hos en äldre, vilket också är en arketypisk situation.
Om du använder karaktärer för att ge exposition, ska det ske på ett naturligt sätt.

Relevans
Läsaren vill få ta del av en levande historia, och de behöver inte kunskap om all bakgrund, fakta eller historik. De uppskattar däremot att få ledtrådar, antydningar och små mängder information så att de kan lägga pussel kring vad som försiggår. Ett knep är att nöja dig med de detaljer som dina karaktärer lägger märke till. Skräpa alltså inte ner i manuset med infodumpar, utan tänk hellre i detaljer och småportioner. Knepet heter relevans: väv in informationen där det blir nödvändigt för att förstå berättelsen men lämna också utrymme för läsaren att dra egna slutsatser. Du kan väva in exposition i:
– detaljer i gestaltningen
– planteringar
– beskrivningar
– tillbakablickar (men håll dem i schack så att inte manuset blir baktungt)
– dialoger (men se upp så att det inte känns krystat, som när skurken håller tal om hela sin plan och sina motiv precis innan han ska döda hjälten, eller när en karaktär berättar om sitt specialområde)

Håll dialoger naturliga
En hel del infodumpar brukar dyka upp i nybörjardialoger i form av föreläsningar eller en stil som nästan liknar en artikel på Wikipedia, vilket riskerar att bli precis lika ansträngande som en föreläsning i verkligheten. Dessutom blir läsaren irriterad om föreläsningen känns artificiell. När vi människor pratar med varandra, brukar vi utesluta information som vi tar för givet att andra redan känner till. Vi kräver att dialoger i litteratur ska vara mer intresseväckande än ett samtal vi råkar tjuvlyssna på, men samtidigt ska tonen kännas äkta och naturlig.

Konflikt, planteringar och exposition 
Det kan också fungera att skruva upp känslovolymen med planteringar och konflikt, vilket också ger starkare spänning. Om hela släkten i din roman ska känna till att en viss moster är kleptoman och det ska bli betydelsefullt i upplösningen, kan du lösa det på flera olika sätt, till exempel skapa en scen i början av berättelsen där värdeföremål göms undan inför mosters besök. Hon kan också bli anklagad för snatteri i lokalbutiken men blåneka i en hetsig dialog. Ett annat alternativ är en dialog inför ett bröllop, där brudgummen inte kan förstå varför moster inte blir bjuden.
”Ska vi inte bjuda din moster också”?
Anna snörpte på näsan och skrattade till.
”Då måste jag be någon hålla koll på henne hela tiden, hon är en riktig skata.”
”Det kan du ändå inte mena, hon verkar ju urgullig”, sa Anders och kom ihåg hur Annas moster hade frågat vad hon kunde göra för att få honom att känna sig välkommen i familjen.
”Nej, jag menar att hon dras till allt som glittrar. Ringar, smycken, silverskedar … och en och annan mobiltelefon. Jag skulle skämmas ihjäl om hon gav sig på någon av de andra gästerna.”

Hur du hanterar exposition är betydelsefullt oavsett i vilken genre du skriver men om du ska presentera en helt ny upplevelse eller värld för läsaren blir det extra viktigt, till exempel om du skriver på en historisk roman, science fiction eller fantasy. Dock använder du samma knep även här: låt expositionen smälta in allt eftersom och spara dina mer detaljerade bakgrundsskisser för dig själv.

Vill du lära dig mer om hur du hanterar skrivteknik, infodumpar, tillbakablickar och andra grepp inom författarens hantverk? Välkommen att gå en författarkurs med mig – finns både i Stockholm och på distans! Skrivkurserna är indelade på olika nivåer och områden, från nybörjare till avancerad författarkurs.

Share