Anställ din inre kritiker

Har du också en inre kritiker som viskar hånfulla ord i ditt öra när du som minst behöver dem? Jag har märkt att många beskriver sin inre kritiker på just det sättet – en varelse som sitter på axeln. Alldeles nyligen skrev jag klart ett nytt manusutkast och nu säger min inre kritiker Helmut att mina testläsare kommer att hata den. Vi känner varandra väl vid det här laget, min inre kritiker och jag. Jag har förstått att de allra flesta skrivande människor har en och vi är nästan (men bara nästan) goda vänner vid det här laget. Ibland kan jag dock tycka att den inre kritikern är alltför fruktad. Den inre kritikern kan nämligen vara en stor tillgång. Den inre kritikern manar ständigt till utveckling samtidigt som vi behåller en hälsosam ödmjukhet (bara vi inte låter oss pulveriseras tills endast stoftet av en aspirerande författare återstår). Sedan ett par år tillbaka har jag sett min inre kritiker som en fågel, förbaskat verbal i sina nedlåtande kväden. Det gav mig idén att vidareutveckla den här figuren, bara för ros skull. Om du vill kan du testa att göra samma sak genom att svara på frågorna nedan. Processen påminner om att skapa en karaktär.

1. Hur ser din inre kritiker ut?
Min inre kritiker har en brunsvart, svavelosande fjäderdräkt och börjar bli skallig, ungefär som en gam. Han lyckas med konsten att vara både tufsig och elegant på samma gång, ungefär som en advokat som glömt att kamma sig.

2. Vad heter din inre kritiker?
Författaren Julia Cameron kallar sin för Nigel. Ett tag kallade jag min för Terminator men jag har nu bestämt att han (det är absolut en han) heter Helmut. Ett stiligt, germanskt namn: helm betyder hjälm och muth står för sinne. Namnet kan få påminna mig om att han må vara krigisk, men han är ändå bara en varelse i mitt sinne.

3. Vad säger din inre kritiker?
Helmut brukar alltid inleda med ett milt överseende och håndrypande skratt. Han är kreativ och säger alltid något nytt och svidande, som nu i morse:
”Du tror alltså att du har skrivit en roman, men det här är en enda sörja av ord som med nöd och näppe håller ihop. Du gillar författare som Margaret Atwood men du är inte ens värdig att kräla i gyttjan vid hennes fötter – i form av en daggmask. Du duger inte ens till lunch.”

4. Motargument/ motpol
I takt med att Helmut blev mer konkret upptäckte jag att jag på något plan faktiskt tycker om honom. Ibland ger jag honom några motargument:
”Jag kan tänka mig värre varelser än daggmaskar, de förvandlar löv, bark, matrester, svamphyfer och fjädrar till näringsrik jord.”
”Jag är inte död än, du får vänta länge om jag ska bli din lunch.”
”Bry dig inte om vad kritikerna tycker och säger. Ingen har någonsin rest en staty till minne av en kritiker.” (Sagt av Sibelius som har räddat min självkänsla sedan jag var tonåring.)

Allt oftare nöjer jag mig med att påminna Helmut om att han ska jobba för mig och inte tvärt om: ”Kom ihåg att det är jag som är författaren och du är min inre kritiker. Det blir din tur att kommentera och korrläsa senare.”

Eller helt enkelt: ”Inte nu.”

Din inre kritiker som tillgång
När du försöker ta dig över skrivartröskeln eller vill bibehålla ditt flöde måste den inre kritikern obönhörligen motas bort. Inre kritiker kan emellertid vara mycket skickliga när det blir dags för redigering och de har precis den hänsynslösa karaktär som krävs för att döda älsklingar i manus. Så – i redigeringsfasen kan det uppstå en besynnerlig vänskap mellan författaren och den inre kritikern.

Har man en alltför förintande inre kritiker kan man däremot ge upp, så det gäller att hitta en balans (du hittar en övning för detta via länken nedan). Lycka till!

Inte redo att anställa den inre kritikern? Ett vänligt husdjur kan bli din bästa författarvän!

Övning: Släng ut din inre kritiker, för dig som behöver få distans till din inre kritiker och bjuda in en mer konstruktiv röst.

P.S. När jag hade postat den här artikeln såg Helmut att jag skrivit ”faktiskt” två gånger. Så han var verkligen till nytta även den här gången, även om han inte behöver säga ”ha ha!” varje gång. D.S.

Författarkurser för dig som vill skriva romaner och noveller
Vill du bli av med din inre kritiker eller omskola den inre kritikern till en konstruktiv lektör? Välkommen på en författarkurs på distans eller i Stockholm! Du får verktyg för att skriva noveller och romaner, oavsett om du är nybörjare eller redan skriver på avancerad nivå.

Share

Kan alla bli författare?

Bildkälla: Wiki commons

En fråga jag ofta får är om alla kan bli författare. Krävs det talang eller kan vem som helst skriva? Räcker det med att gå en författarkurs eller två? Jag tror att det handlar mycket om passion och övning. Just för att alla kan sätta ihop ord och meningar skulle man kunna tro att det inte är så svårt att skriva – men låt oss använda en liknelse som Margaret Atwood gärna använder sig av – att lära sig dansa balett. Vem som helst kan snöra på sig ett par balettskor och leka fram några steg men det är långt ifrån samma sak som att bli så skicklig att någon vill betala för att se dig dansa. Precis som att man kan vara dansant eller musikalisk kan man ha skrivtalang, det vill säga ha en viss grundkänsla för drama, språk och stil, men det är inte tillräckligt för att bli författare.

Det behövs en särskild drivkraft och passion för att bli publicerad författare och det är fler som föreställer sig att de kan bli det, än som faktiskt lyckas hela vägen. Man kan lära sig att skapa skrivrutiner på egen hand eller på en författarkurs, men de som blir författare brinner starkare för själva skrivandet än för drömmen om att bli utgivna, de skriver om sina manus gång på gång och ger sig aldrig. Att bli författare handlar givetvis om stil, drama och att kunna dra in sin läsare i texten men mer än något annat om antingen mani eller en mer stillsam envishet. Allt blir heller inte som förväntat – en deltagare som bara skriver några texter som en övning kan bli den som satsar på en skrivarlinje eller går vidare till publicering.

Frågan innehåller många fler nyanser, som att det beror på både ambitionsnivå och tänkt målgrupp. Bästsäljare präglas av ett enkelt och rappt språk och kan komma undan med en och annan klyscha. Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris med flera ställer andra litterära och konstnärliga krav.

Vi befinner oss dessutom i en tid där bokförlagen präglas av allt tuffare ekonomiska krav och ett manus kan mycket väl vara bra men ändå inte bli utgivet. Det är också enklare än någonsin att ge ut sin bok själv, men det är ingen vits att ge ut sitt första utkast, utan man måste jobba hårt och medvetet med alltifrån redigering och korrläsning till formgivning, marknadsföring och distribution. Något som inte alla vet är att även egenutgivna författare kan ansöka om medlemskap i SFF förutsatt att böckerna håller tillräckligt god kvalitet.

Jag brukar säga att det är enkelt att skriva en bok innan man har försökt på allvar. Det är värt att betona att skrivande är ett kreativt uttryck och som sådant kan alla som vill pröva på. Skrivande människor får ofta frågan ”men vad har du gett ut då?”, men om någon målar akvareller är det av någon anledning inte lika laddat. Genom skrivandet skärper du dina sinnen, får starkare inlevelse och skapar något eget. Att skriva är inte bara att sätta ihop meningar utan ett sätt att skapa mening.

Hur vet du då om du kan bli författare? Det enda sättet att ta reda på det är att skriva och om du har den drivkraft som krävs, kommer du helt enkelt inte att kunna låta bli. Du kommer att ta dig förbi skrivhinder och ursäkter för att det är när du skriver som du känner dig som mest levande.

Vill du gå en författarkurs med mig? På en skrivarkurs får du hjälp att bygga rutiner och skrivdisciplin, men också verktyg för drama, gestaltning och stil. Vårens program för skrivarkurser på distans samt Författarkurs 1 – 3 vid Hötorget i Stockholm hittar du här.

Share

Vägen till publicering del 6: Vänd motgång till medvind

När min förläggare ringde upp för att berätta att trycket är försenat, var det som om golvet svajade till. Jag tänkte på kvinnan som beställt tre exemplar av Embla och som har ett barnbarn med samma namn, och alla andra som har förhandsbokat signerade böcker. Dessutom är två intervjuer redan ordnade genom bokförlagets duktiga marknadsförare. Hela min varelse ställde in sig på panik, men jag kom att tänka på ett citat av Douglas Adams:
”Jag älskar deadlines – jag älskar det susande ljudet som uppstår när de flyger förbi”.

Med andra ord: jag är knappast den första eller sista författaren som behöver lära sig att hantera motgångar. Precis som med så mycket annat här i livet kan saker och ting gå snett i vägen till publicering. Vidunder blev ett helt år försenad för att bokförlaget sökte efter rätt illustratörer. En god vän till mig som landade ett dubbelt bokkontrakt för sina feelgoodromaner, insåg lagom till releasefesten att utgivningen blivit uppskjuten. Jag känner dessutom en begåvad författare som skulle ge ut en handbok om marknadsföring, vars böcker ironiskt nog också blev försenade på grund av en kommunikationsmiss.

Release blir prelease
Jag låter mig inspireras av min vän, feelgoodförfattaren, som förvandlade den planerade releasefesten till preleasefest. Visserligen har vi inte spikat datum för releasefesten ännu, men jag ska vara arrangör för en författarfika med öppen scen där jag hade tänkt få smygvisa Embla. Nu får jag i stället ge publiken en tjuvlyssning och en förhandsvisning av bokomslaget. Till evenemanget har jag bjudit ett antal andra författare och bokslukare. Vi kommer alla att få tillfälle att utbyta erfarenheter och nätverka.  Dessutom kommer vi att ordna en releasefest vid ett senare datum … och som den tidspessimist jag är, har jag redan beställt ett antal flaskor Embla-ale. I stället för en fest, blir det med andra ord två eller tre!

Motgången som nyhet
Det kändes ärligt talat inte roligt att gå ut i etern och berätta för alla om förseningen, men vi såg till att göra det så snart som möjligt. Jag möttes av en upplyftande värmevåg av glada tillrop och trevliga hälsningar. Fler beställningar trillade också in. När du kämpar i motvind uppstår ironiskt nog en nyhet, eftersom något har gått snett (vilket är dramatiskt – det känner alla som skriver igen). För min del är det lite väl spännande med den här nyheten och jag känner mig som en höggravid kvinna som gått över tiden, men det hela kommer att sluta med en utgiven bok, oavsett vad. Genom att sprida informationen har jag belönats med förnyad inspiration och styrfart. Det är fantastiskt värmande att upptäcka hur vänliga och uppmuntrande dina läsare och vänner kan vara!

Nya tider – nya möjligheter
På grund av förseningen med trycket kommer Embla även att lanseras som vårbok och vi planerar just nu ett program med spännande möten och litterära sammanhang. En god bok har ju egentligen inget bäst-före-datum, och vi ser redan fram emot Umeå Littfest, Sveriges största litteraturfestival som går av stapeln den 14 – 16 mars 2019. Dessutom kämpar vi vidare för att om möjligt få loss förbeställda böcker så tidigt som möjligt. Vi hoppas att det ska bli före jul.

Än en gång: innerlig tack för att ni följer oss på denna resa, och för glada tillrop, kommentarer och visat intresse för denna vansinniga kärlekshistoria! Boken är inte bara en hyllning till kärlek och människor som är eljest, utan också till er.

Det här är del 6 i serien ”Vägen till publicering”. Nästa del kommer att handla om marknadsföring och intervjuer, och därefter följer boksläpp och bubbel.  I december utkommer min nästa roman Embla – Om du ändå levde nu hos Bokförlaget Mormor. Under processen från manus till utgiven bok passar jag på att blogga om utgivningsprocessen.

Relaterade artiklar:
Vägen till publicering del 5:
Manusvässning och omslag

Vägen till publicering del 4:
Äntligen kontrakt

Vägen till publicering del 3:
Att hantera refuseringar

Vägen till publicering del 2:
Dags att skicka manus!

Vägen till publicering del 1:
Ett välarbetat manus

Share

Vägen till publicering: 1. Ett välarbetat manus

Redigering kräver kaffe och läsglasögon.

En av de vanligaste fallgroparna när författare skickar manus till bokförlag, är att låta något som mer eller mindre är ett utkast susa iväg genom cyberrymden, alternativt via Postnords otillförlitliga budbärare (om förlaget ännu inte har digitaliserat sitt manussystem). När du nått sista sidan i din berättelse kan känslan av att vara klar vara så tillfredsställande och uppfyllande att det tycks näst intill otänkbart att det finns jobb kvar att göra. Alla manus jag känner till som blivit utgivna har dock genomgått en rad bearbetningar. Skåla för all del med dig själv i bubbel av valfri prisklass, för du har i sanning arbetat hårt och är värd en paus. Du är på väg in i nästa skrivfas – redigeringen.

Firar delmål med mitt bokmanus ”Embla – Om du ändå levde nu” med ett glas blått vin, Marques de Alcantara.

Den illusoriska känslan av att vara klar fyller förmodligen syftet att belöna hjärnan för dess hårda ansträngningar innan det är dags för ett nytt varv av genomgång och redigering. Sa jag ett varv? Vanligtvis är det fler varv än författaren kommer att vilja erkänna, inte ens över ett glas rödtjut en sen kväll, men det kan kännas trösterikt att känna till att även Strindberg förkastade texter och hade en välfylld papperskorg. Att slänga texter och bearbeta dem gör dig inte till en misslyckad författare, utan till ett proffs.

I början av min bana som författare upplevde jag ärligt talat redigering som rätt tråkigt, men så småningom blev det roligare. Numera hamnar jag ofta i eufori mitt under redigeringen. Jag tror inte att det beror på att jag blivit galen, utan snarare att jag fått vettigare verktyg och erfarenhet som gör jobbet lättare och mer intressant. Många föreställer sig att redigering innebär att rätta till språket, men det är så mycket mer: forma manusets själ … först dramaturgi, klippning och struktur, riktning och tempo, och så småningom gestaltning, språkdräkt och ton. När du väl kommer till korrekturläsningen är det inte mer än att putsa bort en och annan tråd.

Om du vill ha sällskap på vägen till färdigt bokmanus är du förresten välkommen till min kurs i redigering och lektörsläsning. Tillsammans hittar vi både genvägar och massor av inspiration.

Det här är del 1 i serien ”Vägen till publicering”. Nästa del kommer att handla om att skicka ut ditt manus till olika bokförlag. I december 2018 utkommer min nästa roman Embla – Om du ändå levde nu hos Bokförlaget Mormor. Under processen från manus till utgiven bok passar jag på att blogga om utgivningsprocessen.

Relaterade artiklar:
Vägen till publicering del 5:
Manusvässning och omslag

Vägen till publicering del 4:
Äntligen kontrakt

Vägen till publicering del 3:
Att hantera refuseringar

Vägen till publicering del 2:
Dags att skicka manus!

Vägen till publicering del 1:
Ett välarbetat manus

Share

Författarfrossa och bokbord – vad önskar du dig?

Det är redan augusti och jag varvar sommardopp i sjön med barnen, lektörsarbete med min kommande roman Embla – Om du ändå levde nu, och förberedelser inför höstens författarkurser. Höstens kursprogram hittar du HÄR – varmt välkommen med din anmälan oavsett om du är en nyfiken nybörjare, vill fördjupa dig och lära dig verktyg för proffs, eller behöver en författarkurs om manusbearbetning och redigering.

Under hösten kommer jag att både arrangera och delta i en rad olika evenemang för författare och bokälskare, bland annat:

Bokbordet Stockholm – ställ en fråga eller köp en bok
Jag kommer att delta på Bokbordet Stockholm där du kan ställa frågor till mig om skrivande och författarkurser, köpa ett signerat exemplar av Samael, eller få veta mer om min kommande roman Embla – Om du ändå levde nu. Den 19 augusti klockan 11 – 18 står jag bland Författarcentrums författare alldeles vid Författarnas Hus på Drottninggatan 88. Du hittar en presentation om mitt bidrag till dagen HÄR.

Författarkurser i Stockholm och på distans
Jag fortsätter att hålla författarkurser både fysiskt och på distans. Utgår från några enkla principer, till exempel att lära ut allt jag önskar att jag hade förstått innan jag blev utgiven, att alla ska känna sig välkomna, och att vi tillsammans avmystifierar skrivandets konst.
Höstens program hittar du HÄR.

Blogg om att bli utgiven
I takt med att Embla – Om du ändå levde nu ges ut hos Bokförlaget Mormor kommer jag att blogga om utgivningsprocessen. Vill dela med mig av viktiga tips och inspiration kring att hitta rätt bokförlag, skriva kontrakt, processen med bokomslag, marknadsföring och releasefest. Sist men inte minst: hur i hela fridens namn hinner vi skapa ett skrivande liv?  Hoppas att du följer med på resan!

Hemlig antologi
Jag kommer att delta med en novell i en hemlig novellantologi … jag kan lova att det är ett vackert, galet och spännande projekt. Så snart jag får berättar jag mer.

Författarcafé med öppen scen
Den 2 december kommer jag att bjuda in alla skrivande själar men framför allt dig som tidigare gått en skrivarkurs hos mig till författarcafé med öppen scen. Här får alla som skriver en chans att ta plats på scenen. Vi ska också ha bokbord för de som redan är utgivna. Räkna med spännande möten och massor av inspiration! Lokalen är inte fastställd ännu, men det blir i Stockholmstrakten.

Skriva ny roman
Denna sista punkt känns rätt galen med tanke på allt annat som händer, men jätteviktig. Det blir säkert en utmaning att skapa skrivtid med skolstart, utgivning av ny bok och allt annat som händer, men jag kommer att använda den skrivtidkalender som jag alltid delar ut på mina författarkurser.

Frågor eller funderingar? Välkommen att maila mig på jorun.moden@gmail.com

Väl mött!
Jorun

Share