Att fläta flera perspektiv – 10 tankar och tips

”Hur många perspektiv kan jag ha?” är en vanlig fråga från deltagarna när jag håller författarkurser. Det beror på flera olika faktorer och som med så mycket annat i skrivandet finns inget standardsvar, men här kommer några av de tips jag brukar dela med mig av till författare som vill fläta perspektiv. Att fläta perspektiv innebär alltså att du vill låta läsaren följa flera olika perspektiv, antingen i första eller tredje person (mer om att välja perspektiv här). Vi tänker oss alltså de karaktärer vars perspektiv vi ska få följa, antingen nära inpå eller som om författaren följde efter dem med en filmkamera. Nedan har jag listat några vanliga samtalsämnen kring perspektiv på författarkurser  -och delat med mig av tips för hur du konsten att fläta ihop dina perspektiv till en uppslukande berättelse.

1. Du kan ha så många perspektiv som du själv och läsaren klarar av att hantera. Att fläta perspektiv påminner om att fläta hår; det blir krångligare ju fler tåtar du ska hålla reda på. Samma sak gäller för läsaren. För många nybörjare räcker det gott med ett eller två perspektiv. Kanske har du läst en bok med många perspektiv och upplever att du vill skapa något liknande, men kom ihåg att det inte är antalet perspektiv som avgör om du lyckas skriva en bra historia. Om du har en idé där det är nödvändigt med många perspektiv och upptäcker att det är besvärligt att hålla ordning på dessa, kan det vara klokt att spara idén till senare och börja med ett projekt som tekniskt sett är lite enklare. När du blivit mer varm i kläderna som författare kommer du också att kunna hantera fler perspektiv.

2. Fundera över hur många perspektiv som behövs för att berätta din historia på bästa möjliga sätt. Ett vanligt fenomen är att författaren känner ett behov av att redovisa allt om sina karaktärer, men det blir inte nödvändigtvis som mest spännande. Redan på planeringsbordet kan du fundera över hur berättelsen påverkas av olika val av perspektiv. Ibland kan antalet möjligheter och val kännas svindlande. Varje historia kan ta hundratals olika vägar, men ditt jobb som författare är också att avgränsa och göra ett urval.

3. Se till att varje perspektiv känns spännande att följa. Ibland blir en karaktär mycket mer intresseväckande än de andra. Det brukar leda till att läsaren hela tiden bläddrar fram till den karaktären i stället för att försjunka i alla sidor du har skrivit. Lösningen är att antingen satsa på den karaktär som är mest intressant, eller att utveckla de andra. Protagonister som kontrasterar mot varandra brukar vara mer intresseväckande än karaktärer som liknar varandra. Olika karaktärer ger också en god grogrund för konflikter, som är välgörande för spänningen.

4. Perspektiven ska vara delar i samma historia. Kanske låter det självklart, men ibland ser jag nybörjarmanus där karaktärerna snarare har olika livsöden och lika gärna skulle kunna ha varsin bok. Då finns ingen anledning att fläta ihop dem. Om du känner igen det här fenomenet behöver du arbeta djupare med din dramaturgi innan du börjar fundera över hur många perspektiv du vill ha med. Oftast verkar en berättelse på flera nivåer dramaturgiskt sett: karaktärerna är delar i en större historia samtidigt som de påverkar varandra, och har en inre utveckling.  Perspektivens samband behöver inte alltid vara uppenbara i början, men så småningom ska de bli det.

5. Använd perspektiv för att plantera och utlösa spänning. När du alternerar perspektiv får du också ett tillfälle att leka med spänningen genom karaktärernas intentioner, hemligheter och olikheter. Låt till exempel Markus vara på väg till ett möte med sin älskade på en restaurang och placera en förlovningsring i hans bröstficka, medan hans älskade Niklas är på väg till samma restaurang illa till mods för att hans tidigare flickvän blivit gravid. Läsaren kommer att sitta som fastnaglad inför krocken. Karaktärer som visar sig vara annorlunda än förväntat och utvecklas bidrar också till spänningen, liksom hur dina karaktärer påverkar varandra och berättelsens dynamik.

6. Låt perspektiven ha olika samband, så att de flätas allt tätare. I min roman Embla – Om du ändå levde nu leker jag med flera perspektiv. När huvudpersonen Axel blir besatt av ett gammalt käkben, får en forntida jägare bli besatt av en kvinna. Embla får ett eget perspektiv i nästa kapitel, för att Axel nu är helt inne i sina fantasier och börjar bli förälskad, mot sin egen vilja. Varje gång Axel hittar ett fynd i nutiden, ekar det i forntiden. Det näst sista perspektivet är ett nytt, återigen en effekt av Axels inre resa. De forntida perspektiven ska spegla Axels inre resa, samtidigt som jag har lagt till en knivsudd magisk realism.

7. Håll ordning på tidsaxlar och mönster. Att fläta perspektiv brukar bli som mest effektivt när du hittar någon form av mönster att jobba utifrån. Detta blev något av en utmaning i Embla, eftersom jag skildrar några sensommardagar i nutiden samtidigt som Embla ska leva hela sitt liv i forntiden.

8. Var noga med scentekniken och klippningen. För vilken författare som helst är god scenteknik mycket viktig, men när du flätar perspektiv blir det kanske ännu viktigare, för nu ska du inte bara orientera läsaren från scen till scen utan också se till att perspektiven fungerar. Om du jobbar med perspektiv vars samband inte är självklara från början kan du utnyttja cliffhangerteknik, så att läsaren hela tiden lockas vidare till nästa perspektiv. Mer om hur du kan använda cliffhangerteknik HÄR. Tycker du att scenteknik är knepigt är du inte ensam. Lär från böcker eller gå en författarkurs för att utveckla hantverket.

9. Låt utforskandet ta tid och testa olika perspektiv genom att provskriva. Att pröva nya perspektiv kan innebära att du hittar rätt väg in i ditt skrivprojekt. Det är inte alldeles ovanligt att inse att en karaktär som var tänkt som bifigur passar som bäst att vara en av huvudpersonerna, eller att en huvudperson snarare ska vara en färgstark bifigur.

10. Våga experimentera och lita på din egen känsla. När jag skrev min novell Socioterna fick jag idén att använda två perspektiv. Först tänkte jag att det kanske var vanskligt på så kort yta, men jag gick efter intuitionen och resultatet blev en novell som fick hederspris i en novelltävling.

Vill du ha inspiration och tips till ditt skrivande? Här hittar du författarkurser i Stockholm och på distans i sommar.

Share

Gör en byracka: skapa en karaktär med djup

Att göra en byracka är en teknik för att snabbt skapa karaktärer med liv och djup. Byrackan är också din räddning när du skriver om verkliga människor men inte vill hänga ut en individ: du behåller vissa drag men byter ut andra. Ägna minst någon dag åt dina karaktärer innan du börjar skriva en historia på allvar. Karaktärerna, deras inre världar och mål, kommer att påverka hur du utformar historien, men det finns också författare som i stil med en rollsättare söker rätt karaktärstyper för att bära fram ett budskap eller en preiss.

10 verkliga människor = en karaktär?
Några vanliga nybörjarproblem med karaktärer är att de tenderar att bli för slätstrukna, sakna liv eller kännas som klichéer.  För att undvika detta kan du hämta inspiration från människor ur dina minnen eller din omgivning: bakgrundshistorier och karaktärsdrag, psykologiska beteenden, utseenden och gester. Det kan mycket väl räcka med att använda en enda person som förlaga, men det sägs ibland att det går åt minst tio verkliga människor för att skapa en fiktiv karaktär.

Karaktärer som lever
En byracka består av en karaktär uppbyggd av två eller flera verkliga människor, men också av idéer och inspiration du får under resans gång. Byrackor kan också få drag av historiska figurer eller offentliga personer. En fördel med byrackor är du kan skapa originella karaktärer med flera dimensioner, utan att dina vänner och bekanta behöver bli förolämpade. Fast det som gör byrackor riktigt spännande är att de i likhet med blandrashundar inte bara liknar föräldrarna, utan får en egen personlighet och tenderar att dra iväg på egna äventyr. När du lever dig in i din karaktärer kan de rent av få en egen själ.

Vill du ha tips om mörka karaktärer? Läs mer här.

Vill du utveckla dina karaktärer på en skrivarkurs och lära dig mer om hur du skapar djup och spänning, samt en psykologisk utvecklingskurva? Vårens utbud hittar du i toppmenyn, både i Stockholm, på distans och som intensivhelger.

Share

Nygifta: Jorunmoden.com och Författarkurs.se

Nu har jag gift mig med mig själv – mina hemsidor Jorunmoden.com och Författarkurs.se har blivit till ett och jag hoppas att det ska bli ett lyckligt äktenskap. Du som brukar följa mig behöver inte göra någonting alls, du kommer att hamna här oavsett vad du knappar in i din webbläsare. För att fira bjuder jag på två nya artiklar: en som jag tidigare skulle ha publicerat på min författarhemsida och en som skulle ha hamnat här (scrolla nedåt i författarbloggen eller använd länkarna nedan). Håll till godo och jag ser fram emot ett fantastiskt skrivande år 2017 med er!

Verktyg för stressade: Skippa att-göra-listan!
Vad lyssnar din karaktär på? Kom närmare din protagonist.

Share

Vad lyssnar dina karaktärer på?

I dag skulle jag vässa en scen i romanen jag redigerar just nu. En tonårstjej tycker att hennes pappa är fruktansvärt pinsam, han älskar med sin nya kvinna så att det hörs mellan väggarna, och som hämnd sätter hon på stereon. Hon är en viktig person i boken men inte huvudkaraktär. Jag stannade till och insåg att det kan bli mer intressant om läsaren får höra exakt vad hon använder för musikspår som hämnd – och även vad hon gillar i vanliga fall. Efter en stunds efterforskningar kom jag fram till att hon drar upp volylmen på en låt med raden ”Jag skiter i det sexuella, jag behöver ingen fjälla för att tillfredsställa mitt libido. För om lusten pockar på … ” (Det är Euskefeurat om du skulle råka bli nyfiken). När ljuden från pappans älskog har tystnat spelar hon i stället en favoritskiva och när jag kom på vilken det var (”Blood” med In This Moment), fick jag också en starkare känsla för henne som person.

ÖVNING
Ta en karaktär i ditt skrivprojekt, gärna en som du inte riktigt fått grepp om ännu.
1) Fundera över karaktärens musiksmak. Gå gärna utanför din egen komfortzon eller fråga någon i passande ålder om råd. Lyssna på musiken samtidigt som du skriver om karaktären.

2) Du kan få massor av information genom att på samma sätt gå igenom karaktärens favoritmaträtt, smultronställe, en avskydd plats som väcker jobbiga minnen, ovana, klädsmak och vad du nu kommer på.

3) Tänk dig nu att karaktären ska packa en handväska/ ryggsäck/ manbag inför en helg på landet. Vad hamnar i packningen? Det kan förtydliga karaktärsdrag och intressen, och rätt som det är kan det dyka upp en oväntad idé.

4) Nu har du en samling detaljer som du kan använda till din gestaltning! Att utforska karaktären på det här sättet kan också vara ett sätt att komma djupare in i personen, eller till och med uppleva din protagonist inifrån.

Share

Att skapa ett monster – om författarens karaktärer

Var kommer författarens mörka karaktärer ifrån? Det händer att jag får frågan om författares förmåga att porträttera obehagliga och onda varelser betyder att de också har otrevliga sidor hos sig själva. Ibland kan en nykläckt författare till och med bli oroad av sin egen text. Särskilt om de skriver ur den obehagliga karaktärens perspektiv. I media porträtteras gärna skräckförfattarna som allvarsamma och gråbleka med genomträngande blick, som om de skulle likna sina egna skapelser. Obehagliga och svåra karaktärer kan dock lika gärna dyka upp i diskbänksrealism som i skräck, fantasy eller science fiction.

Författarens DNA består av alla våra upplevelser, minnen, tankar, känslor och fantasi.

Förälder, katalysator eller gud?
Som tur är, brukar de flesta författare vara betydligt trevligare än sina mörka karaktärer och antagonister. Författare är inte identiska med sina karaktärer, och inte hellre riktigt som deras föräldrar, utan snarare en katalysator. Det gäller oavsett om karaktären är ”god” eller ”ond”. Protagonisterna har (förhoppningsvis) olika sidor och nyanser, kan bryta mot förväntningar eller visa sig annorlunda än vi trodde från början. Författarens DNA består av erfarenheter, människor vi mött, minnen och förnimmelser, allt vi läst, känt och tänkt, som kan kombineras på nytt i oändliga former.

Karaktärerna är så att säga barn av våra tankeexperiment, känslor och fantasi. Ofta är de byrackor. Socioterna i en av mina noveller med samma namn, är till exempel en framtida samhällsklass vars DNA består av skräckscenarion från försäkringskassan och ett implanterat chip som ger dem en gemensam mentalitet.

Det kan vara frestande att likna författaren vid en gud, men i så fall är vi gudar som inte alltid har makt över våra skapelser. Karaktärerna hittar ju ofta på saker vi varken har bestämt eller önskat på förhand. Speciellt när vi skriver i flow.

Tack Michael Mansén för ett samtal som ledde till den här artikeln. Klicka på bilden för att läsa mer om hans roman.

Tack Michael Mansén för ett samtal som inspirerade till den här artikeln! Klicka på bilden för att köpa hans roman.

Avgrund och rädslor
Jag tror att en ”mörk” karaktär blir till precis som vilken karaktär som helst, det är bara det att de inger obehag eller rent av skräck. Många författare hittar sina huvudpersoner och antagonister i sina egna rädslor och fasor. Det som skrämmer författaren kommer sannolikt även att få läsaren att rysa. Känslan kan tänkas påminna om Friedrich Nietsches citat: Om du stirrar in i en avgrund tillräckligt länge kommer avgrunden också att stirra in i dig. Vilken karaktär som helst sitter liksom ihop med författaren som genom en navelsträng. För vissa författare är det som om navelsträngen klipps och de kan bara titta in i sin berättelse och skriva ned vad varelsen gör. Andra kränger på sig varelsen varje gång de skriver och upplever berättelsen genom karaktärens ögon.

Att pröva det mörka perspektivet
I arbetet med min debutroman Samael minns jag hur jag körde fast med en av mina viktigaste mörka karaktärer, Nat. Jag insåg att det var för att jag hela tiden såg Nat utifrån, att jag dömde hans handlingar. Han gick hela tiden över gränsen, slogs för hårt och mördade så småningom sin egen bror. För att gå vidare behövde jag pröva att gå in i honom på allvar. Jag började skriva ett kapitel ur Nats perspektiv och upptäckte att han det fanns skäl till hur han betedde sig. Inte bara ilska och frustration, utan också att det fanns en person i hans närhet som hotade och manipulerade honom. När kapitlet var klart var det som om en viktig pusselbit fallit på plats. Precis det kapitlet blev senare utvalt till antologin Från Tolkien till Thydell.

Vem värker mest?
Orson Scott Card gjorde ett spännande experiment. Han är mest känd för sin prisbelönta roman Ender’s Game, där en överbegåvad pojke med en sadistisk storebror och en empatisk syster har huvudrollen. Card valde några år senare att skriva en ny roman med titeln Ender’s Shadow. Samma värld och händelseförlopp, men den här gången ur en tidigare bifigurs perspektiv, Bean, som har en bakgrund som gatubarn. I sin bok How to Write Fantasy and Science Fiction tipsar Orson Scott Card om att fokusera på de karaktärer som värker som mest. De karaktärer som värker bär på spännande berättelser. Omvänt kan du jobba på att utsätta din karaktär för prövningar.

Kurt Vonnegut har förresten ibland blivit missförstådd på grund av sitt berömda citat ”Be a sadist” – men om du läser hela citatet säger han att du ska vara låta hemska saker hända dina karaktärer för att ta reda på vad de är gjorda av. Genom att pröva dina karaktärer uppstår utveckling, vändningar och budskap.

Varför ska jag bry mig?
Du kan få din läsare att knyta an till dina karaktärer på olika sätt, men kärnfrågan är inte hur du ska få dem att gilla din karaktär, utan hur du ska få dem att bry sig om din karaktär. Låt karaktärerna följa sina ideal och värderingar, göra något dumdristigt eller hjältemodigt, och ge dem mänskliga behov att känna igen sig i. Ömma punkter och oväntade sidor (till exempel skönhetssinne hos en annars brutal person) väcker både känslor och trovärdighet. En författare i min manusgrupp tipsade om att hon gärna låter sina karaktärer få ett specialintresse såsom att klottra, för att hjälpa läsaren att knyta an till dem.

Nedan följer några övningar för att utforska vilken karaktär som helst, men kanske särskilt de som känns svåra att komma underfund om.

Loup-garou-LebrunBli din karaktär
Pröva att gå in i en av dina obehagligaste karaktärer, antingen i dina tankar (alltså som i en dagdröm), eller i ett kapitel. Mary Shelley fann idén till Frankensteins monster efter att ha funderat i flera dagar och sedan drömt en mardröm. Skifta hamn precis som en varulv eller skådespelare. Bli din karaktär. Dina sinnen ska nu filtreras genom karaktären: du upplever dofter på ett annat sätt, lägger märke till andra saker och reagerar annorlunda. Skriv om en händelse ur din obehagliga karaktärs perspektiv.

Intervjutricket
Om du har svårt för att nå din karaktär, testa i stället intervjutricket. Utsätt din karaktär för en närgången intervju. Du kan antingen be någon intervjua dig medan du svarar som din karaktär, eller utföra en fiktiv intervju med din egen karaktär. Exempel på frågor:
”Vad kan få dig att tappa kontrollen?”
”Varför gifte du dig med honom, ni verkar ju inte älska varandra?”
”Vad finns i dina fickor/ i din väska/ på ditt rum?”
”Vad skäms du som mest över?”
”Vad är din största hemlighet?”
Använd också följdfrågor:
”Varför?” ”Hur menar du nu?” ”Hur blev det så här?”

Boktips
Dvärgen av Pär Lagerkvist
Ender’s Game och Ender’s Shadow av Orson Scott Card
Frankenstein av Mary Shelley
Elin, Kärleken är ful och fylld av smärta av Michael Mansén
Parfymen av Patrick Süskind
Samael och Socioterna av Jorun Modén
The Robber Bride av Margaret Atwood

Tack!
Ett innerligt tack både till min manusgrupp och författaren Ferenc Mikael Mansen som har bidragit med inspiration!

Share