10 trender för författare 2019

God fortsättning – jag hoppas att alla dina skrivdrömmar ska slå in 2019! Jag önskar mig ett år med levande möten, generositet och värme, spännande samtal och mer skrivtid (vilket är lite utopiskt med tre barn men det går!). I dag bjuder jag på nio trender och en mottrend för författare inför det nya året, håll till godo!

1. Vi vidgar skrivtidbegreppet
Skrivtid innebär inte bara att sitta framför en datorskärm, utan också ägna sig åt planering och tankar, samt acceptera att hjärnan ibland behöver arbeta i bakgrunden medan vi gör något helt annat. Genom att luta dig mot rutiner och sätta rimliga mål tar du hela tiden skrivandet framåt. Har du svårt för att bygga rutiner delar jag gärna med mig av mina bästa knep på en författarkurs.

2. Vi skriver fler hybridgenreböcker
Ibland känns det som om författare i likhet med rockmusiker vill hitta på en ny genre varje gång de skriver på en ny bok, till exempel ”Stockholm noir” som vid det här laget är ett etablerat begrepp. Bland mina kursdeltagare är det allt fler som skriver på kreativa korsningar såsom feelgood + science fiction, diskbänksrealism + skräck och fantasy. Lyckas du hitta en helt ny hybridgenre kan det vara en väg till en originell historia.

3. Vi ger nya perspektiv på att vara människa
Sedan flera år tillbaka har vi haft ett stort antal författare som berättar om annorlunda eller svåra upplevelser. Bland mina författarelever har jag sett alster som tar upp teman som att befinna sig i fel kropp, växa upp som adopterad, drabbas av blindhet, eller överleva en sjukdom. Genom att dela med sig av sina historier ger dessa författare nya perspektiv och ökad förståelse kring angelägna ämnen. Ibland är huvudsyftet att förstå sin egen historia. Har någon annan redan skrivit om din erfarenhet behöver det inte vara någon nackdel: varje upplevelse är unik och det finns säkert utrymme för fler. År 2019 ser vi ut att få får fler författare som skriver om olika funktionssätt och livserfarenheter, både i form av självbiografier och fiktion. När du skriver om funktionssätt är det en enorm fördel om du har egna upplevelser att använda (annars krävs gedigen research för att inte råka skildra klichéer).

4. Vi skriver för klimatet
En av vår tids viktigaste frågor är klimathotet. Mats Söderlund var tidigt ute med sin kritikerrosade trilogi Hotet som skildrar en nära framtid med klimatkatastrofer. Vi behöver fler sådana röster samtidigt som klimataktivister som Greta Thunberg sprider ordet live i etern: vi har inte råd att vänta. Även bland journalister och bloggare delar vi med oss av tips för att leva klimatvänligt och bidra till en hållbar livsstil.

5. Vi skriver för hälsa och glädje
Det är vid det här laget vetenskapligt belagt att skrivande kan ha effekter motsvarande psykoterapi. Vi blir friskare och gladare av att skriva! Det är många som går en skrivarkurs eller väljer att skriva på egen hand utan att drömma om att bli utgivna – i stället är skrivandet en väg till välmående. I mina kurser har jag valt att låta alla gå i samma grupp, eftersom det också händer att någon som skriver för ros skull så småningom inser att det verkligen ska bli en utgiven bok, eller att en annan deltagare slutar jaga mål och i stället skriver mest av allt för själva glädjen.

6. Vi skriver om våra intressen
Vinkännaren skriver en bok om vin, eller en feelgoodroman som utspelar sig på en vingård, researrangören skriver om sina upplevelser på exotiska resmål, och hjärnforskaren skriver en självhjälpsbok baserad på sina erfarenheter. Den här typen av författare kombinerar sin bok med föreläsningar och framträdanden, ofta som en del i ett liv som egen företagare, men ibland som ett sidoprojekt. Under årens lopp har jag haft många elever som skriver fackböcker inom sitt expertisområde – och våren 2019 erbjuder jag en ny kurs med fokus på just att skriva fackböcker. Med en journalistisk bakgrund och två fackböcker i bagaget känns det som om det äntligen är dags. Intresset för att lära sig skriva journalistiskt, både för att blogga och frilansa, är också starkt.

7. Vi åker på författarweeekend
Författarresor har varit populära under flera år, men intensivkurser och helgretreat ser ut att bli ännu mer uppskattade. Skrivtid är ofta en utmaning, men genom att boka in skrivarresor på egen hand eller med en arrangör, uppstår en koncentrerad bubbla. Om din tillvaro är hektisk kan det kännas svårt att resa bort under en längre tid, medan en helg här och var kan upplevas som lättare att inflika bland alla åtaganden. Under en intensivhelg kan du exempelvis jobba med skrivandet under lika många timmar som under åtta veckor med normal studietakt!

8. Vi vägrar bli refuserade
Vägarna till utgivning har blivit fler. De allra flesta drömmer om kontrakt på bokförlag, men det finns uppstickare som vägrar vänta så länge, eller som aldrig får det efterlängtade kontraktet. Om du funderar över att testa egenutgivarespåret, är det extra viktigt att utbilda dig kring utgivningens alla moment för att få ett proffsigt och snyggt resultat. Även marknadsföringen är jätteviktig om boken ska spridas utanför din närmsta vänkrets. Vi som envist skickar manus till bokförlagen skriver proffsigare följebrev och skickar mer genomarbetade manus – för proffsens författarverktyg är nu tillgängliga för alla som är beredda att lägga tid och energi på att lära sig mer. Se även serien Vägen till publicering och Att hantera refuseringar.

9. Vi ses på författarträffar och bildar nätverk
Varje gång en grupp skrivande människor möts, oavsett om det är på distans eller i verkligheten, brukar det uppstå en vibrerande kemi. Fler och fler författare samlas på caféer eller går på litterära evenemang och releasefester för att ladda om med inspiration, nätverka och köpa signerade verk direkt från författaren. Ibland möts vi i en kreativ miljö för att skriva i en magiskt laddad tystnad. De författare som är mer introverta använder sig snarare av digitala nätverk. Författare brukar dessutom vara bokslukare. Vi läser gärna varandras böcker samtidigt som vi skriver vidare på ett eget verk, och vi firar med glädje varandras framgångar med ett glas bubbel.

10. Vi vägrar vara trendiga!
Att berätta historier hör till det äldsta mänskligheten ägnar sig åt och har säkert hjälpt vår art att överleva. År 2019 fortsätter jag alltså att i vanlig ordning göra mossiga saker som att skriva dagbok, skriva rutinerat varje dag och betrakta hur mossan växer i skogen (långsamt). Jag gläder mig åt att Stockholm har fått ett helt nytt antikvariat i form av Stockholms Science Fiction Antikvariat, och besöker Rönnells antikvariat med flera traditionella bokaffärer så ofta jag har möjlighet för att inandas den förtrollande doften av gamla böcker.

Share

Vägen till publicering del 6: Vänd motgång till medvind

När min förläggare ringde upp för att berätta att trycket är försenat, var det som om golvet svajade till. Jag tänkte på kvinnan som beställt tre exemplar av Embla och som har ett barnbarn med samma namn, och alla andra som har förhandsbokat signerade böcker. Dessutom är två intervjuer redan ordnade genom bokförlagets duktiga marknadsförare. Hela min varelse ställde in sig på panik, men jag kom att tänka på ett citat av Douglas Adams:
”Jag älskar deadlines – jag älskar det susande ljudet som uppstår när de flyger förbi”.

Med andra ord: jag är knappast den första eller sista författaren som behöver lära sig att hantera motgångar. Precis som med så mycket annat här i livet kan saker och ting gå snett i vägen till publicering. Vidunder blev ett helt år försenad för att bokförlaget sökte efter rätt illustratörer. En god vän till mig som landade ett dubbelt bokkontrakt för sina feelgoodromaner, insåg lagom till releasefesten att utgivningen blivit uppskjuten. Jag känner dessutom en begåvad författare som skulle ge ut en handbok om marknadsföring, vars böcker ironiskt nog också blev försenade på grund av en kommunikationsmiss.

Release blir prelease
Jag låter mig inspireras av min vän, feelgoodförfattaren, som förvandlade den planerade releasefesten till preleasefest. Visserligen har vi inte spikat datum för releasefesten ännu, men jag ska vara arrangör för en författarfika med öppen scen där jag hade tänkt få smygvisa Embla. Nu får jag i stället ge publiken en tjuvlyssning och en förhandsvisning av bokomslaget. Till evenemanget har jag bjudit ett antal andra författare och bokslukare. Vi kommer alla att få tillfälle att utbyta erfarenheter och nätverka.  Dessutom kommer vi att ordna en releasefest vid ett senare datum … och som den tidspessimist jag är, har jag redan beställt ett antal flaskor Embla-ale. I stället för en fest, blir det med andra ord två eller tre!

Motgången som nyhet
Det kändes ärligt talat inte roligt att gå ut i etern och berätta för alla om förseningen, men vi såg till att göra det så snart som möjligt. Jag möttes av en upplyftande värmevåg av glada tillrop och trevliga hälsningar. Fler beställningar trillade också in. När du kämpar i motvind uppstår ironiskt nog en nyhet, eftersom något har gått snett (vilket är dramatiskt – det känner alla som skriver igen). För min del är det lite väl spännande med den här nyheten och jag känner mig som en höggravid kvinna som gått över tiden, men det hela kommer att sluta med en utgiven bok, oavsett vad. Genom att sprida informationen har jag belönats med förnyad inspiration och styrfart. Det är fantastiskt värmande att upptäcka hur vänliga och uppmuntrande dina läsare och vänner kan vara!

Nya tider – nya möjligheter
På grund av förseningen med trycket kommer Embla även att lanseras som vårbok och vi planerar just nu ett program med spännande möten och litterära sammanhang. En god bok har ju egentligen inget bäst-före-datum, och vi ser redan fram emot Umeå Littfest, Sveriges största litteraturfestival som går av stapeln den 14 – 16 mars 2019. Dessutom kämpar vi vidare för att om möjligt få loss förbeställda böcker så tidigt som möjligt. Vi hoppas att det ska bli före jul.

Än en gång: innerlig tack för att ni följer oss på denna resa, och för glada tillrop, kommentarer och visat intresse för denna vansinniga kärlekshistoria! Boken är inte bara en hyllning till kärlek och människor som är eljest, utan också till er.

Det här är del 6 i serien ”Vägen till publicering”. Nästa del kommer att handla om marknadsföring och intervjuer, och därefter följer boksläpp och bubbel.  I december utkommer min nästa roman Embla – Om du ändå levde nu hos Bokförlaget Mormor. Under processen från manus till utgiven bok passar jag på att blogga om utgivningsprocessen.

Relaterade artiklar:
Vägen till publicering del 5:
Manusvässning och omslag

Vägen till publicering del 4:
Äntligen kontrakt

Vägen till publicering del 3:
Att hantera refuseringar

Vägen till publicering del 2:
Dags att skicka manus!

Vägen till publicering del 1:
Ett välarbetat manus

Share

Populäraste inläggen just nu

Programmet inför 2019 börjar falla på plats … schemat för distanskurser för dig som vill utveckla ditt författande på kreativ eller professionell nivå är klart. Du väljer mellan fyra olika inriktningar/ nivåer – dessa hittar du i menyn eller genom att klicka HÄR. Lokaler på Cinemantrix alldeles vid Hötorget är också bokade, för dig som bor i Stockholmstrakten och hellre träffas live. Det blir också intensivhelg i Älta även i vår. Nedan hittar du några av de populäraste artiklarna just nu: Vägen till publicering, 10 tips för mer skrivtid och Så förbereder du dig för skrivarkursen.

Share

Vägen till publicering: 1. Ett välarbetat manus

Redigering kräver kaffe och läsglasögon.

En av de vanligaste fallgroparna när författare skickar manus till bokförlag, är att låta något som mer eller mindre är ett utkast susa iväg genom cyberrymden, alternativt via Postnords otillförlitliga budbärare (om förlaget ännu inte har digitaliserat sitt manussystem). När du nått sista sidan i din berättelse kan känslan av att vara klar vara så tillfredsställande och uppfyllande att det tycks näst intill otänkbart att det finns jobb kvar att göra. Alla manus jag känner till som blivit utgivna har dock genomgått en rad bearbetningar. Skåla för all del med dig själv i bubbel av valfri prisklass, för du har i sanning arbetat hårt och är värd en paus. Du är på väg in i nästa skrivfas – redigeringen.

Firar delmål med mitt bokmanus ”Embla – Om du ändå levde nu” med ett glas blått vin, Marques de Alcantara.

Den illusoriska känslan av att vara klar fyller förmodligen syftet att belöna hjärnan för dess hårda ansträngningar innan det är dags för ett nytt varv av genomgång och redigering. Sa jag ett varv? Vanligtvis är det fler varv än författaren kommer att vilja erkänna, inte ens över ett glas rödtjut en sen kväll, men det kan kännas trösterikt att känna till att även Strindberg förkastade texter och hade en välfylld papperskorg. Att slänga texter och bearbeta dem gör dig inte till en misslyckad författare, utan till ett proffs.

I början av min bana som författare upplevde jag ärligt talat redigering som rätt tråkigt, men så småningom blev det roligare. Numera hamnar jag ofta i eufori mitt under redigeringen. Jag tror inte att det beror på att jag blivit galen, utan snarare att jag fått vettigare verktyg och erfarenhet som gör jobbet lättare och mer intressant. Många föreställer sig att redigering innebär att rätta till språket, men det är så mycket mer: forma manusets själ … först dramaturgi, klippning och struktur, riktning och tempo, och så småningom gestaltning, språkdräkt och ton. När du väl kommer till korrekturläsningen är det inte mer än att putsa bort en och annan tråd.

Om du vill ha sällskap på vägen till färdigt bokmanus är du förresten välkommen till min kurs i redigering och lektörsläsning. Tillsammans hittar vi både genvägar och massor av inspiration.

Det här är del 1 i serien ”Vägen till publicering”. Nästa del kommer att handla om att skicka ut ditt manus till olika bokförlag. I december 2018 utkommer min nästa roman Embla – Om du ändå levde nu hos Bokförlaget Mormor. Under processen från manus till utgiven bok passar jag på att blogga om utgivningsprocessen.

Relaterade artiklar:
Vägen till publicering del 5:
Manusvässning och omslag

Vägen till publicering del 4:
Äntligen kontrakt

Vägen till publicering del 3:
Att hantera refuseringar

Vägen till publicering del 2:
Dags att skicka manus!

Vägen till publicering del 1:
Ett välarbetat manus

Share

Ja absolut – du får skriva en jag-roman

Under det senaste året får jag allt oftare frågan om det är okej att skriva en jag-roman. Det vimlar nämligen av förståsigpåare som menar att det är något som man absolut inte bör göra. Ibland undrar jag om de som kläcker ur sig dylika påståenden över huvud taget har läst några böcker. Ett andetag senare erinrar jag mig att de flesta har svårt för att erinra sig om den senaste boken de läst var skriven i första eller tredje person, och vilket tempus som användes. Tänk efter nu, eller gå till ditt hemmabibliotek om du har ett. På mindre än fem minuter hittade jag ett gäng jag-romaner här hemma, de du ser på bilden. Följande titlar blev det:

Margaret Atwood – The Handmaid’s Tale. Nutida klassiker som filmatiserats flera gånger.
Karin Boye – Kallocain. Svensk klassiker och dystopi som är kusligt aktuell.
Angela Carter – The Bloody Chamber. Kultförklarad sagosamling.
Joan Grant – Winged Pharaoh – Kultklassiker.
S.E. Hinton – The Outsiders. En bok om min uppväxt … eller det kändes i alla fall lite så när jag läste den.
Fjodor Dostojevskij – En löjlig människas dröm. Slå upp vem den här ryske författaren är om du behöver.
Jorun Modén – Samael. Jo, min debutroman var en jag-roman, helt enkelt för att det kändes rätt att skriva på det viset.

Några fler exempel på romaner i första person till när vi ändå är igång på ämnet jag-romaner:
Pär Lagerkvist – Dvärgen
Harper Lee – Dödssynden (To Kill a Mockingbird)
Suzanne Collins – Divergent och The Hunger Games
F. Scott Fitzgerald – The Great Gatsby
Charlotte Brontë – Jane Eyre
Anthony Burgess – A Clockwork Orange
Kazuo Ishiguro – Återstoden av dagen (han har skrivit fler böcker i första person)
Knut Hamsun – Svält
Iain Banks – Getingfabriken
Bret Easton Ellis – American Pscyho

Självfallet finns en hel del populära dagboksromaner också – en tradition som började redan på 1400-talet och nådde en höjdpunkt på 1800-talet med romaner som Les Liaisons Dangereuses av Choderlos de Laclos, men som också anammats av exempelvis Maria Ernestam i Busters öron. När jag växte upp älskade jag Barbro Lindgrens Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner, och nu läser mina barn både Barbro Lindgrens böcker och Diary of a Wimpy Kid av Jeff Kinney. Bland feeelgoodromaner är jag-formen mycket vanlig och ger en upplevelse att följa med i huvudpersonens medvetandeström. Även i deckargenren finns författare som skrivit i jag-form, till exempel Raymond Chandler och Dashiel Hammett.

Jag-romanen har med andra ord funnits länge och är även populär bland moderna romaner … den är rent av vanlig. Du hittar jag-romaner bland klassiker och nyare böcker, på hyllan som riktar sig till ungdomar och bland vuxenböcker, i feelgoodgenren och hos ryska mästare. Litterär kvalitet avgörs alltså inte av vilket tempus du väljer, och inte heller om du skriver i första eller tredje person (däremot är det rätt svårt att få till andra person, det vill säga du-romanen). Hur ska du då välja mellan första och tredje person? Jag tycker att du ska ta den form där du skriver som bäst, så att du kan använda så mycket som möjligt av din kreativa kraft till att skapa en berättelse som engagerar och lever.

Mer om …
Litterär genre eller popfiktion – hur vet vi om boken är bra?
Så väljer du tempus

Välkommen att lägga grunderna till ditt skrivande på en författarkurs – eller utveckla ditt manus i en manusgrupp!