författardrömmar

Här hittar du ingen mall för att skriva en roman

Om du menar allvar med att bli författare hoppas jag dock att du läser några rader till. Jag får nämligen allt oftare frågan om jag har en mall eller steg-för-steg-lista för att skriva en berättelse. Det är rätt enkelt att googla fram sådana, och visst kan du lära dig ett och annat, men du bör vara medveten om att det är ungefär som att skaffa sig en parlör i stället för att lära sig ett språk ordentligt. Du kommer att repetera samma meningar som alla andra turister inom skrivandet. Om du menar allvar med att bli författare studerar du språket: dess grammatik, vokabulär och nyanser.

I stället för att ladda hem en mall som utlovar en bra bok med hjälp av ett visst antal punkter, rekommenderar jag alltså att du lär dig dramaturgi från grunden. Vissa författare sätter sig in i ämnet via intuition och behöver ingen skolning, men vägen till utgivning blir ofta lättare med förståelse för dramaturgi. Den som kan berättandets anatomi kan också bryta mot regler efter eget huvud, precis som en konstnär. Både i min bok Skriv skriv skriv: Verktyg för författare och i min undervisning delar jag med mig av illustrationer om berättarkonst, från de grundläggande ingredienserna och formerna till en hel roman.

Berättandets grammatik

Det här är inte en mall – utan en modell tänkt att ge ökad förståelse.

Poängen är inte att skriva enligt en mall, utan att ge dig bästa möjliga förutsättningar till att förverkliga dina idéer som författare. När du förstår berättandets grammatik kan du antingen medvetet bygga en historia, eller införliva det du har lärt dig i dina instinkter. Ungefär som när du har lärt dig ett språk och inte längre behöver tänka på grammatiken. På mina författarkurser brukar jag även erbjuda verktyg anpassade till den genre författaren vill utforska. Återigen: bilderna ska inte tolkas som ett facit, utan ge förståelse för hur en bok ur en viss genre brukar se ut. Det är relevant om du vill nå en bred publik och öka chansen att bli utgiven.

Även inom så kallad genrelitteratur behövs dock förnyelse. Bokförlagen efterfrågar författare som gestaltar aktuella frågor, tar upp tabuämnen, utforskar en ovanlig miljö eller har en unik förmåga att beröra. Att skriva i en hybridgenre kan också vara ett sätt att skapa något nytt. Olydiga och originella författare gör mig alltid lite extra glad.

Skriv vad du vill!

Visserligen finns det en hel del sanning att hämta från sagor, teorier som Save the Cat och Hjältens resa (men faserna i ”Hjältens resa” kan kastas om), men det riskerar att bli förutsägbart och tråkigt om alla berättelser följer samma snitslade spår. Att en berättelse i grunden i stort sett alltid kommer att innehålla en karaktär med mål och hinder (ofta flera) kommer vi inte ifrån, men tänk om du vill börja efter katastrofen, om det känns som om antagonisten ska dyka upp senare än i den manual du hittade på Google, eller om du vill gå rakt in i den andra världen utan att ha etablerat den vanliga?

Den enkla sanningen är att du som författare kan skapa precis vad du vill så länge du kan behålla dina läsares uppmärksamhet. Börja med att skriva något som fascinerar dig själv och ta därefter in testläsare. Som Margaret Atwood sa en gång: ”Du vet inte vem läsaren är, så det är som att skjuta fiskar med en slangbella i mörkret.”

Författare som bryter mot regler

Några exempel på berättelser som bryter regler (det finns givetvis många fler):
Regel: Skriv inte i du-form. Det där som nästan kväver dig av prisade Chimananda Ngozie Adichie är skriven i du-form. ”Om en vinternatt en resande” av Italo Calvino är också skriven i du-form. Somliga anser att man heller inte bör skriva seriösa romaner i jag-form, men de verkar inte ha läst så många böcker (se även Ja – du får skriva en jag-roman).

Regel: Håll en konsekvent stil och ton: Blommor till Algy av Daniel Keyes börjar på ett simpelt språk med många felstavningar. Så småningom övergår texten till akademisk prosa och landar åter i det enkla. Allt detta hänger ihop med handlingen: huvudpersonens IQ tredubblas under berättelsens gång i ett experiment. Novellen finns att läsa HÄR (på engelska).

Regel: Driv handlingen framåt i varje scen. ”The Mezzanine” av Nicholson Baker består av en tankeström och fotnoter som sträcker sig över hela sidor. Den består egentligen av en enda scen där huvudpersonen upplever en lunchrast.

Lär av regelbrytarna

Finns det något regelbrytarna har gemensamt? Kanske att de har låtit idén styra både dramaturgin och utförandet. Viktigast av allt kommer alltid att vara utförandet, det vill säga hur du skriver och håller läsaren som klistrad vid dina ord.

Det finns dock uppenbara genreregler som vi inte kommer ifrån – dessa kan vi betrakta som en del i genrens grammatik. Feelgoodromanen slutar lyckligt lika säkert som att tragedin slutar med elände (även om det kan finnas stråk av mörker i det ljusa och tvärtom). Däremot vill både bokförlagen och läsarna som sagt få uppleva något nytt oavsett genre, till exempel i form av teman, historier eller utförande.

Det är också i den kreativa sfären som vi kan bryta ny mark och erbjuda något som AI än så länge inte kan: innovation och författarens eget, unika stoff.

Författarkurser i Stockholm och online

Vill du går en författarkurs med mig? Du hittar alla skrivkurser jag erbjuder via toppmenyn eller genom att gå direkt in på bokningssidan. Jag håller både författarkurser på La Petite Mort alldeles vid Karlaplan och på distans via ZOOM, eller i form av självstudier. Du kan också välja att studera skrivkonsten på egen hand med hjälp av min bok Skriv skriv skriv: Verktyg för författare som även finns att låna på biblioteket.

Källor

Why Structures Like The Hero’s Journey Don’t Work

Print Friendly, PDF & Email
Share

Jag heter Jorun och jobbar som författare, leder skrivkurser och frilansar. Som trebarnsmamma har jag en hel del knep och erfarenheter kring hur man skapar skrivtid och prioriterar. Jag brinner också för skrivandet som hantverk, från idéer och berättarknep till den magi som uppstår när karaktärerna får ett eget liv och berättelsen tar över.