författartips,  inspiration,  struktur,  teknik,  tempus

Falska tillbakablickar

avonfantasy
Vi lär oss skilja mellan falska tillbakablickar (eller omkastad kronologi) och de egentliga tillbakablickarna.

Tillbakablickar kan bli problematiska bromsklossar när du skriver en roman. I den här artikeln får du veta hur du hanterar olika typer av tillbakablickar. Det är lätt hänt att börja ifrågasätta om det går att blicka bakåt i tiden över huvud taget utan att tappa sin läsare. För att hantera dina tillbakablickar på ett mer medvetet sätt, behöver du känna till att man ofta säger tillbakablickar om två typer av bakåtblickande som tekniskt sett är två helt olika saker.

1. Tillbakablick med tempusskifte
Det läsare och lektörer oftast hakar upp sig på är tillbakablickar med tempusskifte, i synnerhet de som blir mycket långa och kanske till och med börjar dominera berättelsen. Om huvudberättelsen skildras med i nutid/ presens sker tillbakablicken med hjälp av dåtid/ preterium.

Exempel: ”Hennes fingrar smeker mjukt över det vitnade ärret på låret och Luca minns hur hon en gång försökte karva in sin älskades namn med ett rakblad.”

Om huvudberättelsen skildras med dåtid/ preterium sker tillbakablicken med hjälp av pluskvamperfekt.

Exempel: ”Hennes fingrar smekte mjukt över det vitnade ärret på låret och Luca mindes hur hon en gång hade försökt karva in sin älskades namn med ett rakblad.”

Tillbakablickar med tempusskifte är ofta av en mer berättande karaktär och om de pågår länge riskerar läsaren att bli distanserad eller tappar tråden. Ett vanligt nybörjarfel är att skriva en lång tillbakablick i dåtid med hjälp av ”hade”-konstruktion vilket brukar kännas klumpigt. I stället kan man etablera tillbakablicken med ett eller ett par hade och därefter återgå till sin vanliga tidsform. När tillbakablicken är klar måste man vara noga med att orientera läsaren i tid och rum, gärna med hjälp av rekvisita och gestaltning. Tillbakablickar med tempusskifte brukar (oftast) fungera bäst när de hålls korta.

2. Omkastad kronologi
Författaren som i stället kastar om kronologin skriver hela tiden i sitt vanliga tempus. Tekniskt sett är detta inte en tillbakablick utan författaren har kastat om sina scener. De texter som utspelar sig i berättelsens dåtid upplevs av läsaren som lika levande och närvarande (just det – gestaltade) som de som utspelar sig i berättelsens nutid. Kronologin kan som sagt vara omkastad utan att man ändrar i tempus alls, men det händer att författaren väljer att konsekvent skildra nuet i presens och dåtiden i preterium. En ovanlig variant är att göra tvärt om: skriva nuet i preterium och dåtiden i presens som för att förstärka närvaron i det förflutna. Författaren undviker däremot den styltigare hade-konstruktionen. Den omkastade kronologin orsakar i sig inga problem i ett manus, men författaren behöver i vanlig ordning se till att hålla läsaren orienterad. Ibland sker det helt enkelt med ett nytt kapitel eller en blankrad. Ett annat sätt är att inleda med en tillbakablickande mening, för att därefter fortsätta med en gestaltad scen.

En författare som väljer att kasta om kronologin kanske gör så här med Luca (för att hålla exemplet kort lägger jag bara in en blankrad för att markera nytt avsnitt:

Hennes fingrar smekte mjukt över det vitnade ärret på låret.

* * *

Knivspetsen kittlade huden, hon tryckte till och kände ett stygn av smärta. Det var inte skinnet som var den svåraste barriären, det var självbevarelseinstinkten.”

Det är omkastad kronologi som är en ”falsk tillbakablick” – den förväxlas ofta med det verkliga problemet. För att undvika förvirring bör de falska tillbakablickarna hellre kallas något annat, såsom omkastad kronologi.

Så … en liten snabbrepetition:
1) Tillbakablickar med tempusskifte blir lätt problematiska, speciellt om de pågår länge , är av berättande karaktär och innehåller många ”hade”.

2) Omkastad kronologi orsakar sällan det här problemet. Teknist sett är det ju ingen skillnad på scener som utspelar sig i olika tidevarv! Gestaltningen kan hållas lika stark i dåtid som i nuet.

Ibland ser jag variant nr 2 men uppblandas med nr 1 (skribenten har råkat peta in en massa onödiga ”hade”). Då är det bara att rensa bort dessa, men ibland kan man som sagt vilja ha en till ett par tillbakablickande meningar som får bilda bro mellan scenerna.

Jag hoppas det här var till någon hjälp – kika gärna också på en till artikel om hur du skriver en spännande början. På mina författarkurser får du ytterligare material om hur du löser problem med tillbakablickar i ditt manus. Du hittar också mina bästa tips om skrivande i boken Skriv skriv skriv: Verktyg för författare som är utgiven på Bortbyting förlag.

Print Friendly, PDF & Email
Share

Jag heter Jorun och jobbar som författare, leder skrivkurser och frilansar. Som trebarnsmamma har jag en hel del knep och erfarenheter kring hur man skapar skrivtid och prioriterar. Jag brinner också för skrivandet som hantverk, från idéer och berättarknep till den magi som uppstår när karaktärerna får ett eget liv och berättelsen tar över.

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *