författardrömmar,  författartips,  inspiration,  skrivövningar,  yrkesförfattare

Anställ din inre kritiker

Har du också en inre kritiker som viskar hånfulla ord i ditt öra när du som minst behöver dem? Jag har märkt att många beskriver sin inre kritiker på just det sättet – en varelse som sitter på axeln. Jag är just nu sysselsatt med att skriva en roman och en fackbok. För en gångs skull säger min inre kritiker Helmut inte så mycket om romanen, men han hånar mig över att det tar längre tid än jag hade tänkt med fackboken.

Vi känner varandra väl vid det här laget, min inre kritiker och jag. Jag har förstått att de allra flesta skrivande människor har en och deltagare på författarkurser märker ofta att den inre kritikern tycks bli värre ju mer man lär sig. Det beror på att den inre kritikern passar på att gå på kurs tillsammans med dig. Då kan det vara viktigt att skriva avskedsbrev till den inre kritikern och bjuda in en mer konstruktiv röst.

Ibland kan jag dock tycka att den inre kritikern är alltför fruktad. Bakom de dräpande kommentarerna finns nämligen en smart och analytisk del i dig själv. Den inre kritikern manar ständigt till utveckling samtidigt som vi behåller en hälsosam ödmjukhet (bara vi inte låter den attackera självkänslan tills endast stoftet av en aspirerande författare återstår).

Sedan ett par år tillbaka har jag sett min inre kritiker som en fågel. Det gav mig idén att vidareutveckla den här figuren. Jag gjorde det för ros skull, men övningen fick mig att inse att den inre kritikern är samma förmåga som hjälper mig med alltifrån lektörsläsning till andra former av kritiskt tänkande. Processen påminner om att skapa en karaktär, som du sedan kan resonera med – eller sätta i arbete. Det uppstår en välbehövlig distans.

1. Hur ser din inre kritiker ut?
Försök beskriva din inre kritikers utseende – hur en varelse med dess dräpande tonfall skulle se ut i verkligheten. Min inre kritiker har en brunsvart, svavelosande fjäderdräkt och börjar bli skallig, ungefär som en gam. Han lyckas med konsten att vara både tufsig och elegant på samma gång. När min inre kritiker gör mig sällskap, har han på sig mörk kostym och fjäderboa – och lyckas få alla övertygade om att han är den mest välklädde i hela rummet.

2. Vad heter din inre kritiker?
Författaren Julia Cameron kallar sin för Nigel. Ett tag kallade jag min för Terminator men jag har nu bestämt att han (det är absolut en han) heter Helmut. Ett stiligt, germanskt namn: helm betyder hjälm och muth står för sinne. Namnet kan få påminna mig om att han må vara krigisk, men han är ändå bara en varelse i mitt sinne.

3. Vad säger din inre kritiker?
Helmut brukar alltid inleda med ett milt överseende och håndrypande skratt. Ibland låtsas han vara hjälpsam, men det slutar alltid med att han levererar ett svidande rapp.
”Alltså jag förstår att du tror att du har skrivit en roman, men det här är en enda sörja av ord som med nöd och näppe håller ihop. Du gillar författare som Margaret Atwood men du är inte ens värdig att kräla i gyttjan vid hennes fötter – i form av en daggmask.”
”Du behöver i alla fall inte oroa dig över hur din staty ska se ut … ”
”Vem bryr sig om vad du skriver? Du är död innan du vet ordet av.”

4. Motargument/ motpol
I takt med att Helmut blev mer konkret upptäckte jag att det inte är så svårt att komma med motargument så att han låter mig vara ifred:
”Jag kan tänka mig värre varelser än daggmaskar, de förvandlar löv, bark, matrester, svamphyfer och fjädrar till näringsrik jord.”
”Bry dig inte om vad kritikerna tycker och säger. Ingen har någonsin rest en staty till minne av en kritiker.” (Sagt av Sibelius som har räddat min självkänsla sedan jag var tonåring.)
”Då ska jag ta och citera ur August Strindbergs pjäs Den fredlöse: Jag vågar mer än dö. Jag vågar bli glömd.”

Allt oftare nöjer jag mig med att påminna Helmut om att han ska jobba för mig och inte tvärt om: ”Kom ihåg att det är jag som är författaren och du är min inre kritiker.Jag har redan gett ut ett antal böcker och noveller. Visst har du hjälpt till här och var, men du kan ingenting om kreativitet eller flow.”

Eller helt enkelt: ”Inte nu.”

Din inre kritiker som tillgång
När du försöker ta dig över skrivartröskeln eller vill bibehålla ditt flöde måste den inre kritikern obönhörligen motas bort. Inre kritiker kan emellertid vara mycket skickliga när det blir dags för redigering och de har precis det hänsynslösa sinnelag som krävs för att döda älsklingar i manus. Så – i redigeringsfasen kan det uppstå en sällsam vänskap mellan författaren och den inre kritikern.

Har du man  alltför förintande inre kritiker kan man däremot ge upp, så det gäller att hitta en balans (du hittar en övning för detta via länken nedan). Lycka till!

Övning: Släng ut din inre kritiker, för dig som behöver få vara ifred från din inre kritiker. Glöm inte att bjuda in en mer konstruktiv röst.

P.S. När jag hade postat den här artikeln såg Helmut att jag skrivit ”faktiskt” två gånger. Så han var verkligen till nytta även den här gången, även om han inte behöver säga ”ha ha ha!” varje gång. D.S.

Författarkurser för dig som vill skriva romaner och noveller
Vill du bli av med din inre kritiker eller omskola den inre kritikern till en konstruktiv lektör? Välkommen på en författarkurs på distans eller i Stockholm! Du får verktyg för att skriva noveller och romaner, oavsett om du är nybörjare eller redan skriver på avancerad nivå. Skrivkurserna har fått högsta betyg av tidigare deltagare och mitt mål är att du ska bli lika nöjd.

Vill du läsa mer om romaner och noveller av författaren Jorun Modén? Klicka här.

Print Friendly, PDF & Email
Share

Jag heter Jorun och jobbar som författare, leder skrivkurser och frilansar. Som trebarnsmamma har jag en hel del knep och erfarenheter kring hur man skapar skrivtid och prioriterar. Jag brinner också för skrivandet som hantverk, från idéer och berättarknep till den magi som uppstår när karaktärerna får ett eget liv och berättelsen tar över.