Vägen till publicering del 7:
Att överleva en oväntad intervju

Husdjur och velour är oumbärliga vid oväntade intervjuer.

Mitt under en välbehövlig sovmorgon ringer en journalist som vill intervjua mig om min bok Embla – Om du ändå levde nu, gärna redan i dag. Jag hör min lindrigt urholkade stämma svara:
”Klart det går bra, vad roligt!”. Vi bestämmer en tid innan jag lägger på och tittar på klockan. Att bli stressad brukar sällan vara gynnsamt i tillvaron, men min reaktion är en salig blandning av rutin och panik. Min exekutiva förmåga i oväntade situationer är inte alldeles optimal och det händer att jag blir tidsblind, det vill säga att jag gör felbedömningar om hur lång tid saker och ting ska ta. Så även denna gång.

Att ställa fram muminte är helt onödigt men kan ha en viss lugnande effekt.

Snabbstädning och muminte
Jag sveper en kopp kaffe lika svart som en norrländsk tjärn, och snabbstädar lägenheten. Placerar några av mina böcker och även kursdeltagares verk i bokhyllan, utifall att det kommer frågor om skrivarkurserna (det gör det). Kastar in en del grejer som inte ska vara framme i garderoben (en klassiker). Ställer fram en ask mumintepåsar och tio stycken muminmuggar. Inser att det här är fullständigt irrationellt, det är ju EN journalist och inte tio, men det känns på något vis lugnande med alla tedofter, och att han kan få välja vilken muminmugg som känns rätt. Hjärncellerna tycks flyga kors och tvärs, såsom de ofta gör, vilket är välgörande för kreativiteten men mindre bra för att fungera i det jordiska livet.

Tidsoptimist på strövtåg
Hunden ska så klart ha sitt inser jag, släpper allt och jag går ut i skogen med Shiva. Känslan av tid löser upp sig i skogens välgörande andetag. Skogens famn är verkligen magisk. Säger åt mig själv att jag inte behöver tänka ut vad jag ska säga, för journalisten kommer att ställa sina frågor och det löser sig nog. Att jag har begränsat med tid har jag helt glömt bort, vilket för all del säkert var välgörande för både Shiva och mig.

Ett hyllplan böcker av kursdeltagare – och några av mina böcker.

En journalist – och arkeolog!
Väl hemma igen inser jag att journalisten kommer om en halvtimme. Skogspromenaden var visserligen välgörande, men jag tappade alla koncept om tidens natur, något som visserligen är ett tema i Embla, men just nu innebär blixtsnabba kalkyler. På trettio minuter ska jag duscha både hundens leriga tassar och mig själv, byta om och kamma mig, äta frukost och sätta på kaffe. Visst räknas en halv mörk chokladkaka med torkade tranbär som frukost? Gissar på att journalisten är tio minuter försenad, för det brukar alla som kör bil vara. På soffan ligger kläder jag hade tänkt ha på mig, men jag hinner inte stryka den svarta tishan. Kastar in dem i garderoben och tar på mig ett skimrande velourset i stället. Sammet behöver som bekant inte strykas, perfekta plagg för en förvirrad författare.

Journalisten ringer sju minuter försenad. Hunden är fortfarande lite blöt men jag har fyllt på energi och är redo. Säger hej och välkommen till Lennart Spetz från Nacka Värmdö Posten – och det visar sig att han tidigare har studerat arkeologi, precis som min huvudperson Axel! Vilka är oddsen för att få besök av en journalist med just arkeologi som specialområde? Även om Lennart tackar nej till te i muminmugg och i stället ber om ett tar ett glas vatten, uppstår genast en positiv kemi. Resultatet får vi se i Nacka Värmdö Posten på tisdag nästa vecka.

Medieträning för författare
1. Förbered dig i god tid, för du vet aldrig när journalister ringer.

2. Tänk igenom vad din bok har för nyhetsvärde. Om du är osäker: be någon annan ställa frågor till dig. Det kan vara ett visst ämne, en oväntad vinkel, något annorlunda om dig själv som författare, eller en utmaning kring boken som journalisten tycker är som mest intressant. Svårigheter och utmaningar under skrivprocessen eller med utgivningen kan ibland ha ett nyhetsvärde.

3. Tänk igenom vilka som är målgruppen för din bok, och vilka som är målgruppen för journalistens uppdragsgivare. Vad kan du ge dem som de upplever som intressant, spännande eller värdefullt?

4. Är du väldigt ovan vid intervjuer kan du öva. Skriv upp tänkta frågor på papperslappar och skriv svaret på baksidan, eller be en vän intervjua dig.

5. Bokförlaget ska se till att journalisten får intresseväckande material om dig och din bok, samt lite om din bakgrund. Om du ger ut på egen hand tar du fram ett motsvarande mail eller en pressrelease på egen hand.

6. Se gärna till att fylla på din hemsida med en presentation om dig också, samt med pressbilder. Dels tvingas du fundera igenom hur du ska prata om dig själv, dels har du då en sida att hänvisa till vid behov.

7. När journalisten väl är på väg behöver du inte vara nervös, det är ett proffs som kommer.

8. Se upp med att snöa in på sidospår under intervjun. Allt du säger kan komma att citeras.

9. Har du några guldkorn att berätta kring boken, så nämn dessa. Exempel: en upplevelse under källforskningsfasen. Om journalisten inte verkar så intresserad, är det dock bättre att vänta på nästa fråga.

10. Du kan be att få titta igenom den färdiga intervjun. Ofta är det okej, och då kan du hjälpa till med att ändra fakta eller citat. Visa respekt för journalistens arbete genom att rätta så lite som tänkas kan.

Det här är del 7 i serien ”Vägen till publicering”. Nästa del kommer att handla om att hantera sociala media som författare, och därefter följer boksläpp och bubbel.  I december utkommer min nästa roman Embla – Om du ändå levde nu hos Bokförlaget Mormor. Lyssna på en intervju om Embla HÄR. Under processen från manus till utgiven bok passar jag på att blogga om utgivningsprocessen.

Relaterade artiklar:
Vägen till publicering del 6:
Vänd motgång till medvind

Vägen till publicering del 5:
Manusvässning och omslag

Vägen till publicering del 4:
Äntligen kontrakt

Vägen till publicering del 3:
Att hantera refuseringar

Vägen till publicering del 2:
Dags att skicka manus!

Vägen till publicering del 1:
Ett välarbetat manus

Vill du utveckla ditt skrivande på en författarkurs med mig?
Välkommen att botanisera i kursprogrammet.

Share