10 tips för mer skrivtid

”Jag hittar inte tid. Jag skapar tid. Det är mitt jobb.” Nora Roberts

Att skapa skrivtid och rutiner brukar vara en ständig utmaning, oavsett om du är nybörjare eller utgiven författare. Det känns så självklart att du ska skriva i dag, men rätt som det är börjar det bli kväll och du har inte fått ur dig ett ord. I stället har det hänt en massa andra saker. Här har jag samlat några tips för att skapa mer skrivtid.

1. För dagbok i en vecka över hur du använder tid. På så sätt kan du se hur dina dagar verkligen ser ut: vilka tider du brukar bli som mest stressad och när du råkar surfa lite väl länge. Jag fick tips om den här övningen för ett par år sedan och blev förvånad över all information jag fick, så att jag kunde skapa en bättre planering.

2. Unna dig skrivtid. Många väntar på inspiration och tänker att då är det bara att boka in skrivtiden. I verkligheten fungerar det precis tvärt om. När du bokar in skrivtid, kan inspirationen flöda. Skriv in skrivtid i kalendern med samma självklarhet som du bokar in andra aktiviteter och roliga evenemang. Var beredd på att du kan behöva ta bort några saker ur ditt schema om du verkligen vill skriva. Tänk inte för mycket på perfektion: det kan du göra när det är dags för redigering.

3. Skriv innan du gör något annat. När du unnar dig ett skrivpass innan du sätter igång med andra arbetsuppgifter har du en skarp hjärna. Dessutom är skrivande välgörande mot stress och förbättrar korttidsminnet, så du kommer att vara väl rustad för allt annat du behöver göra under dagen.

”Den vackra delen av skrivandet är att du inte behöver få till det rätt första gången, till skillnad från, till exempel, en hjärnkirurg.” Robert Cormier

4. Vik en halvtimme av lunchen till din bok. Andra tränar på lunchen så du kan väl skriva? Om du är för trött för att skriva när du kommer hem efter en tuff arbetsdag, kan lösningen vara att boka in skrivtid under dagen och stanna på jobbet lite längre.

5. Utnyttja tanketid. Många författare planerar scener och lyssnar in dialoger i huvudet medan de diskar, promenerar eller väntar på bussen. På så sätt är du påfylld med idéer när du nästa gång sätter dig vid datorn. Ha alltid en skrivbok i väskan – då kan du inte ursäkta dig med att det är för ljust för att skriva. Det kan också vara klokt att se till att det finns papper och penna vid sängen. Författare som skriver dagbok och antecknar tankar brukar bli mer produktiva med sina noveller och romaner också.

”Den bästa tiden för att planera en bok är medan du diskar.” Agatha Christie

6. Använd mobilen. Spela in röstmeddelanden, skicka idé-sms till dig själv eller ladda hem Evernote, ett program som är till för att samla ihop olika idéer och intryck och sedan komma åt dem snabbt (fungerar med de flesta mobila enheter, telefoner och datorer). Se bara upp så att mobilen inte blir en tidstjuv i stället – alla författare har råkat slösa bort skrivpasset genom att kolla Facebook eller ”källforska”.

7. Ta kontroll över mobil- och skärmvanor. Testa att inte använda mobilen på morgonen, utan vänta till senare på dagen. Överväg att kolla mail sent på dagen också. Att skriva, forska och göra krävande arbetsuppgifter fungerar som bäst när du har gott om energi. Svara på mail och kolla mobilen kan oftast vänta. Ibland kan spel, sociala media och film fungera som belöning efter skrivpasset. Forskning visar att surf och mobiltid tenderar att klippa upp tankarna i korta bitar – och för att skriva behöver du de långa tankarna. Mer om internethjärna.

”Du måste skydda din skrivtid. Du måste skydda den in i döden.” William Goldman.

8. Dela upp dagen i arbetsblock. Det här kan så klart se olika ut beroende på vad du har för jobb/ åtaganden i övrigt, men så här kan det se ut för mig: Morgonblock: Skriva, krävande arbetsuppgifter. Efter lunch: Feedback och lektörsläsning. Eftermiddag/ kväll: Mail, uppdatera hemsidor, research och planering. Du får mycket mer gjort om du koncentrerar dig på en sak i sänder än om du försöker kombinera skrivandet med maillåda och barnpassning.

9. Skriv först, städa sedan. Fråga dig själv om du kan skriva när du är trött. Det är det inte många som kan. Däremot går det hyfsat att svinga en diskborste vid midnatt – och efter en fantastisk skrivsession kommer du kanske till och med tycka att det känns helt naturligt att diska i morgon i stället.

”Jag gjorde en förbluffande upptäckt. Tid ägnad till att skriva = producerat arbete.” Ann Pachett. 

10. Skriv in dina rutiner i en kalender. På mina författarkurser lär jag ut hur du skapar skrivrutiner – eftersom det är själva grunden till att bli klar med en bok. Ett av de viktigaste tipsen är faktiskt att vara förlåtande mot dig själv när du missar att skriva en dag. Missmod kan vara ett större hot mot skrivandet än att du råkade bryta vanan. Om du dessutom har en väl genomtänkt plan för ditt skrivprojekt så blir det lättare att komma igen på nytt.

”Om du inte skriver när du inte har tid, så kommer du inte att skriva när du har tid.” Katerina Stoykova Klemer

Välkommen på skrivarkurs – redan i början av varje program går vi igenom konsten att skapa skrivtid. Författarkurserna hittar du i toppmenyn.

Share

Tillbakablickar och te (eller scenteknik)

Te är trevligt – men det är sällan bästa sättet att börja en berättelse.

Vad händer i början av ditt bokmanus? Av någon anledning verkar det väldigt vanligt att huvudpersonen dricker te, blickar ut över en sjö eller i vissa fall åker bil. I nästa ögonblick tänker huvudpersonen tillbaka på en avgörande händelse som är betydligt mer spännande än det rogivande nuet med den värmande tekoppen, den glittrande sjön eller fingrarna som trummar på ratten. Jag tror att det kan bero på att författaren själv sitter och funderar, vilket speglas i utförandet. Den här typen av tillbakablickande blir lätt problematisk och baktung, men nedan hittar du knep för att reda ut berättartråden. För övrigt tycker jag mycket om te, men det är sällan den bästa lösningen i början av ett bokmanus.*

Varje gång du skriver en tillbakablick bromsas berättelsen. Om det blir många eller långa tillbakablickar blir huvudberättelsen svår att följa och läsaren tappar intresset. I den här guiden diskuterar vi endast ”äkta tillbakablickar” med tempusväxling snarare än omkastning av kronologin (om det där lät förvirrande så läs gärna mer om äkta och falskatillbakablickar här: http://forfattarkurs.se/2015/05/falska-tillbakablickar/)

Te kan sätta stämning och ge en välbehövlig paus även i litteratur. Se bara upp så att läsaren inte blir uttråkad.

Ett vanligt mönster i utkast ser ut så här:
1. Scen där något mindre spännande händer, till exempel åka buss/bil, fika/dricka te eller öl, eller blicka ut över en vy.

2. Tillbakablick/ tankar. Huvudpersonen kommer att tänka på den senaste tiden/ något som hände igår. Ofta något betydligt mer dramatiskt än nutidshandlingen. Tillbakablicken blir lång, ibland mer berättande/ svävande (vilket riskerar att bli platt), ibland mer gestaltande (vilket är mer intressant men då tappar man tråden).

3. Scenen landar igen i den mindre spännande ramen, vilket ger en effekt av antiklimax. Det här mönstret gör läsaren förvirrad och manuset upplevs som ”baktungt”. Eller så glömmer författaren bort att landa i ramen och scenen uppfattas som formlös.

Så löser du problemet
Fundera över följande:
1. Kan tillbakablickarna skippas? Om svaret är ja, så gör det.

2. Är de nödvändiga men går att korta ner? Om tillbakablicken fyller ett syfte, till exempel ger någon viktig ledtråd eller information som är nödvändig för att driva berättelsen framåt, kan du behålla den, men håll den kort.

3. Kan de absolut inte skippas eller råkade de bli mer spännande än huvudspåret? Överväg att göra om dem till egna kapitel med scenteknik (= tagning, action, repliker, gestaltning). Det vill säga en falsk tillbakablick. Scenen kan behöva flyttas till en tidigare punkt i handlingen, eller signaleras i text/ via kapitelrubrik.

4. De mindre spännande sekvenserna i nutid kan strykas eller kortas ner till transportsträckor – eller användas till en välbehövlig paus för din huvudperson senare i manuset. Alternativt ser du till att tedrickandet faktiskt blir spännande oavsett om du lägger in konflikter i handlingen eller på stilnivå. Du kan också byta ut miljön och handlingen till en kontext som blir mer intressant för att gestalta din karaktär – och kanske mer originell.

Te kan bli mer spännande i en ny kontext.

Ditt nya mönster
När du jobbat klart har du ett mönster som grovt kan tänkas fungera så här:

1. Kapitel/ scen där det är på väg att bli spännande. Kapitlet slutar kanske med en cliffhanger (om man vill skriva en bladvändare) eller en laddning som inger nyfikenhet.

Notera att jag skrev på väg att bli spännande vilket inte är samma sak som att börja mitt i en kris, då blir det i nästa andetag en dramaturgisk nedförsbacke.

2. Nästa kapitel kan också innehålla spänning ELLER en text med lägre spänning/ vardag som ger en dramaturgisk paus inför nästa avstamp. Även pauser ska dock fylla en funktion och behålla läsarens intresse.

Varför … vem … var … vad
I vilken scen som helst är det dessutom en god idé att tänka på…
– varför läsaren ska bry sig om att läsa det här.
– visa läsaren vem vi ska fästa uppmärksamheten på.
– visa var vi är så att läsaren känner sig orienterad.
– se till att det finns minst ett lager konflikt (inom karaktär, mellan karaktärer, mellan karaktär och omgivning) men gärna flera.
– att se till att berättelsen driver framåt och visa vad som händer, även om huvudpersonen också tänker och funderar.

Vill du veta mer om scenteknik eller få hjälp att reda ut ett trassligt manus? Välkommen att anmäla dig till en författarkurs – de olika alternativen hittar du i toppmenyn.

* Ett historiskt undantag är Marcel Prousts legendariska madeleinekaka som doppas i te och för huvudpersonen tillbaka i minnenas värld. Det är dock svårare att komma undan med te utan konflikt i början av nutida manus. Då behöver du ett förtrollande språk och kunna skapa spänning med din ton.

Bildkällor
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Teaimg_Little-old-ladies-dressed-as-witches-drinking-tea_Anonymous_ref~AN136_mode~zoom.jpg

https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Cecil_Beaton_Photographs-_General_IB1882;_India_1944,_soldier_drinking_tea_next_to_a_Red_Cross_Mobile_tea_wagon_at_Calcutta_airport.jpg

Share

7 tips för att klara av jobbstress och skapa skrivtid

En tidigt morgon i januari 2015 vaknade jag av att min son kräktes i min säng för att en kvart senare få ett telefonsamtal om att en nära släkting låg i koma i främmande land (han vaknade aldrig igen). Sedan dess har det dykt upp fler oväntade tacklingar kring mig, mina nära och kära. Jag är djupt tacksam för alla fantastiska upplevelser som också har kantat livets väg , men är numera inställd på att vad som helst kan hända, oavsett hur min tidsplan ser ut. Det är därför jag skriver oavsett vad. Skrivandet är som syre, ett sätt att skapa mening ur det obegripliga, och om jag väntade på bättre tider så skulle jag kanske inte skriva några böcker alls.

Det jag inte skriver om på Facebook
Min senaste bok Vidunder skrev jag med en deadline på tre månader samtidigt som jag kämpade som en tiger för en av mina nära som inte mådde bra. Det finns sådant jag inte skriver om på Instagram eller Facebook. Inte för att det är hemligt, utan för att det känns för privat, eller handlar om andras integritet. Men jag vill berätta att mitt liv inte heller är perfekt, Jag kämpar med skrivtid, jobb och privatliv. Varje dag. Den här artikeln kom till för att jag ofta hör av aspirerande författare som känner att livet bjuder på mer än det var tänkt. Känner du att tillvaron bjuder på mer än du hade tänkt dig så är du i gott sällskap – det är något som de flesta av mina kursdeltagare känner igen. Här kommer därför ett försök till en överlevnadsguide för författare och andra kreativa människor.

annetyler1. Din bästa tid är nu
Under mina år som författare och kursledare har jag insett att den där dagen då en mecenat ringer på min dörr och säger ”Nu ska jag ge dig en stor summa pengar så att du kan skriva i precis den takt du vill och få massor av tid över för dina barn” inte lär inträffa i första taget. Livet tar ständiga strypgrepp på oss med extrajobb, flyttbestyr, tentor, förkylningar, sjukdomar, skador och oväntade händelser . Just därför hjälper det inte att skjuta skrivandet på framtiden, även om det kan behöva pausas ibland. Om du inte tar dig tiden trots alla hinder finns risken att du aldrig gör det.

2. Skaffa inspirerande förebilder
Fundera över författare som skrivit även när de haft mycket att göra så får du perspektiv på din egen situation. Nelson Mandela skrev så många brev han fick tillstånd till medan han under 27 år satt i fängelse. Jag har svårt för att tänka mig svårare omständigheter för skrivandet och tänker ofta på Mandela när jag frestas att hoppa över en skrivsession.

Skrivande vänner och kursdeltagare ger mig också inspiration: författaren som förlorade sin dotter två gånger och skrev en bok om det, den pensionerade journalisten som efter flera cancerbehandlingar knappt kunde röra ena armen men ändå skrev varje dag, och sjuksköterskan som tog sig en stunds skrivtid under vissa ambulansfärder när läget var under kontroll. De skapade mening genom skrivandet – och delade även sina upplevelser med andra.

3. Sätt rutiner – även om det blir i liten skala

monetlivsdromEtt av mina bästa knep för att hinna med skrivandet är att göra det först på dagen, oavsett vad. Allt annat hinner man på något sätt med ändå men om man sparar skrivandet till sist blir det inte gjort. Skrivandet är en av mina bästa vänner och även en kort stunds skrivande ger själen utlopp och vila. Det kan ske i form av att skriva dagbok eller genom att unna sig så lite som en kvart med ditt skrivprojekt (en kvart har man alltid). Att unna dig själv skrivtid är en viktig del i att förebygga stress; forskning visar att kreativt skrivande kan förbättra förmågan till inlärning, öka förmågan att hantera känslor och förebygga depression. Så tänk inte på skrivandet som oviktigt eller något som kan prioriteras bort, utan som din livsdröm och en del av din hälsa.

4. Skaffa en arbetsplan
Kanske har du redan en arbetsplan men det är vanligt att det vi tänkte uträtta blir avbrutet av mail, telefonsamtal och andra intryck som får hjärnan att uppleva nya prioriteringar. Ett av mina bästa tips är att vänta med att kolla mail och internet till EFTER skrivtiden och andra uppgifter som kräver fokus. När det kommer in nya arbetsuppgifter skriver jag in de flesta i min kalender i stället för att omedelbart agera på dem. Texter för kursdeltagare sorterar jag så att jag hela tiden ger feedback i datumordning.

5. Sluta multitaska
Vi är utsatta för en bluff: att det skulle vara positivt att ”hålla många bollar i luften” men forskning visar att hjärnan blir förvirrad och fördummad när vi gör flera saker på en gång. Härom dagen skrev jag också om teknikstress och varför det är viktigt för författare att hitta ett förhållningssätt till teknik. Gör i stället en sak i sänder så blir du mer effektiv samtidigt som du blir lugnare. Jag får ibland frågan om hur jag kan klara av så många kursdeltagare simultant – svaret är att det gör jag inte. Varje gång jag läser en text finns bara den författaren och den texten.

6. Ta hand om dig
Stress skadar hjärnceller i hippocampus och ökar risken för sjukdomar, depression och försämrat korttidsminne. Om jobbet håller på att ta död på dig: försök hantera det innan du rusar rakt in i en betongvägg. Det är en illusion att du får mer gjort när du stressar runt, du håller snarare på med att förstöra ditt eget medvetande och din hälsa, vilket leder till att du blir allt sämre på att sköta ditt jobb. Att gå in i skrivflöde med en stressad hjärna är svårt. Genom att skapa utrymme för vila, träning, dina vänner och ditt skrivande kommer du inte att hinna mindre, utan mer. Samtidigt skapar du en livsresa som är värd varje andetag. Se upp om du känner dig frestad att sluta träna, träffa vänner, vila och ägna dig åt dina intressen – det är vanligt att hoppa över just de aktiviteter som ger energi när du är stressad.

7. Smartare och friskare med tupplurar
Ladda om genom att vila eller meditera i minst en kvart om dagen för att minska stress, få bättre minne och bli mer effektiv. Några berömda människor som rutinmässigt tagit tupplurar är Leonardo da Vinci, Thomas Edison och Albert Einstein. Som en trevlig sidoeffekt sjunker risken för hjärtsjukdom med ca 37%. Om du behöver övertyga ledningen på din arbetsplats om meditation för lönsamhet och vinst kan du nämna namn som David Lynch, John Lennon, Bill Ford, Steve Jobs och Arianna Huffington. Forskning och tips för den ultimata tuppluren hittar du här.

BOKTIPS

Om ditt liv börjar kännas som ”Skriket”
– var extra rädd om dig!

Do it Tomorrow av Mark Forster. En fantastisk bok om att överleva en pressad arbetssituation.

Control Stress av Paul McKenna. Det finns många böcker om stresshantering men jag tycker om att Paul McKenna är så pass praktiskt inriktad. Boken och övningarna ger resultat från dag 1.

LÄS OCKSÅ …

Skrivtid – flera artiklar om du skapar skrivtid, något jag också jobbar mycket med på mina skrivarkurser.

8 skrivhinder och lösningar
– en samling vanliga skrivhinder och hur du tar dig över dem.

Kreativt skrivande har positiva effekter för din hälsa:
www.huffingtonpost.com/2013/11/12/writing-health-benefits-journal_n_4242456.html

Så drabbas din hälsa av stress:
www.stressmottagningen.nu/stress-och-stressjukdomar/kroppens-reaktioner-vid-langvarig-stress/

Share

Intervju med Jorun Modén om boken Vidunder

Mer läsning och möjlighet att lyssna på intervjun på P4 Sveriges Radio Jämtland HÄR.

Saxat ur texten av Fredrik Alverland:

Författaren Jorun Modén har i sin nya bok Vidunder kartlagt många av fantasins väsen – inklusive deras läten.

– Det är en bok som är tänkt att bygga broar mellan generationer. Från barn som fascineras av varelser och vidunder från film, dataspel och böcker till föräldrar, vuxna och äldre som har minnen av rollspel, fantasylitteratur och folktro, säger Jorun Modén.

Hennes skrivande karriär började blygsamt i hemstaden:

– Mitt första skrivjobb landade jag som fjortonåring när jag klev in på Länstidningen i Östersund iklädd en blyertsgrå trenchcoat. Första uppgiften blev att passa telefonen, skriver Jorun Modén själv på sin sajt.

Läs mer om Vidunder: Om magiska väsen och deras läten eller köp din egen bok här.

Share

Kört fast i romanprojektet? Få ny styrfart i 5 steg!

Fastnat i romanprojektet? Då fixar vi lite ny styrfart!

Det är jättelätt att skriva en bok tills man har försökt på allvar.
Om du skriver på ett romanprojekt men har kört fast är du inte ensam, det händer nog de allra flesta författare förr eller senare. Den senaste tiden har jag pratat flera författare som beskriver en upplevelse av att det bara känns dimmigt, man vet inte längre vart historien ska ta vägen eller om den är meningsfull, och framför allt vet man inte hur man ska fortsätta. Jag befann mig själv i en sådan dimma i början av sommaren och tänkte dela med mig av hur man kan lösa detta.

När man fastnat i ett bokprojekt kan det vara viktigt att ta ett steg tillbaka och revidera planen. Det du behöver tänka på är att inte genast fastna i detaljerna utan pröva snarare att göra så här:
1. Försök beskriva handlingen i en mening. Alternativt uttrycka premissen. Max 20 ord.
2. Skriv ett nytt synopsis på 1 – 2 sidor. Om du redan har ett synopsis kollar du att det fortfarande stämmer, annars uppdaterar du allt som har blivit annorlunda än du planerade från början (vilket är ganska vanligt och till och med ett gott tecken – berättelsen har fått ett eget liv).
3. Gå nu igenom planen, kolla om den fortfarande stämmer. Strunta i detaljer, kolla bara på scener, vad du har och vad som behöver fyllas i.
4. Skriv en att-göra-lista, sådant som behöver lösas innan du kan fortsätta.
5. Vid det här laget brukar inspirationen komma smygande tillbaka. Titta på din mening som beskriver handlingen varje dag. Jobba igenom din att-göra-lista och fortsätt sedan skriva nya scener.

Den här artikeln skrev jag medan jag lyssnade på Caro Emeralds låt ”Stuck” – lyssna här.

LYCKA TILL!

Share

Förlagsskål för Vidunder: magiska väsen och deras läten

Måndag den 28 augusti skålade vi i bubbel för Vidunder: magiska väsen och deras läten av Jorun Modén. Här är några bilder från festen – tack till nära och kära som tog bilderna. Vidunder är rikligt illustrerad av Henrik Tamm och Peter Bergting, samt ljudsatt av Nakatomi Productions.
Se fler bilder och beställ ditt eget exemplar av Vidunder här.

Share

Sista platserna – Författarkurs 1 & 2 i Gamla Stan

På grund av ett par sena avbokningar kan jag nu erbjuda plats på ett par av skrivarkurserna som börjar denna vecka. Eftersom det är så pass kort varsel är det först till kvarn som gäller. Om platserna tagit slut går det bra att maila mig på jorun.moden@gmail.com för att stå på kö inför nästa tillfälle.

FYSISKA KURSER
EN PLATS KVAR. Författarkurs 1 i Gamla Stan, start 29 augusti. Boka online: https://simplesignup.se/event/99379-direktbokning-foerfattarkurs-1-i-gamla-stan

Författarkurs 2 i Gamla Stan, start 31 augusti
1 PLATS KVAR. Boka online: https://simplesignup.se/event/99446-direktbokning-foerfattarkurs-2-i-gamla-stan

Share

Är boken bra? Om genre och konsten att bedöma litterär kvalitet

För mig är genre ungefär som den yttersta glasyren på en tårta: ett första intryck. Längden och formen kan få motsvaras av tårtans form: platt, hög eller kanske en hel stapel (serie)? Viktigast av allt är ändå fyllningen, det vill säga utförandet, stilen och berättelsens själ. Det är därför det alltid har känts främmande för mig att säga att jag gillar en specifik genre – det handlar för mig framför allt om fyllningen. En tårta eller bok kan verka enormt frestande men jag kan inte säga vad jag tycker förrän jag har provsmakat.

Innan jag går in lite djupare på mina tankar om konsten att bedöma litteratur och genre vill jag lägga korten på bordet: det finns sammanhang där jag är rätt obegåvad eller om man så vill, flummig. Jag kom igår hem från närbutiken ICA med två varma påsar fyllda med croissanter, tre i varje prasslande förpackning, sex totalt, och jag var övertygad om att dessa skulle räcka till två var i en familj på fem personer. Hur räknade jag egentligen? Min organisatoriska talang är tyvärr obefintlig. Utan listor, scheman och post-it-lappar skulle min tillvaro förmodligen urarta i kaos.

En typisk arbetsdag hemma hos mig … med dagbok och post-its.

Det är för mig en gåta att jag har fått en son som skrattar av glädje när han kommer på matematiska lösningar. När en vän som är professor i matematik berättade att det finns vacker matematik och att de räkningsuppgifter vi får i skolan ”inte är matematik” blev jag fängslad och insåg att det finns ett universum av siffror som jag bara kan ana är lika fascinerande som yttre rymden för den vars hjärna är skickad för räkning (en förmåga som givetvis kan övas upp). Om jag säger att det finns enkel och avancerad litteratur kan jag dock räkna med att det höjs ett och annat ögonbryn.

Finns bättre och sämre litteratur?
Menar jag då att det finns bättre eller sämre litteratur? Jag förstår inte riktigt varför det skulle vara så farligt om det verkligen var så, men det jag menar är snarare att det finns litteratur med olika funktion, liksom att det finns vardagsmatte och djupare matematik.
Impulsen att skriva om alternativa sätt att sortera läsupplevelser fick jag från en av de allra vanligaste frågor jag får när jag presenterar mitt författarskap. Jag har skrivit en roman om ättlingar till fallna änglar som kan skapa egna världar (Samael) och jobbar på en vansinnig kärlekshistoria med inslag av magisk realism. Nu i höst utkommer min bok Vidunder – om magiska varelser och deras läten. När jag kommit så långt får jag obönhörligen frågan om jag gillar Harry Potter. Nej, verkligen inte, men jag har rätt många vänner som gör det och jag tycker det är kul att se på filmerna med mina barn.

Några av mina favoritböcker ur olika genrer.

Jag har svårt för Game of Thrones inte bara för de misogynistiska inslagen utan också på grund av utförandet (ja jag pratar om böckerna och inte TV-serier eller filmatiseringar), och Twilight-serien kunde jag inte ta mig igenom eftersom jag inte orkade med en kvinnlig huvudperson som hela tiden måste bli räddad. Samtidigt har jag en yrkesmässig respekt inför författarna. Jag tror också att jag skulle ha tyckt mer om Harry Potter om jag varit i rätt ålder när de publicerades, eftersom jag inte brydde mig lika mycket om stil och originalitet på den tiden. Vissa av de böcker jag gillade som barn tycks numera oläsliga, medan andra är evigt fantastiska (ja det är klart att jag tänker på Astrid Lindgren). Barn har ofta en fantastisk förmåga att agera medläsare, det vill säga berika läsningen med sin intensitet och fantasi. Tillbaka till ursprungsfrågan: hur kommer det sig att jag som vuxen varken uppskattar Harry Potter eller Game of Thrones? men tycker att Ringarnas Herre och Trollkarlen från Övärlden är underbara?

Genre – ett system med brister
Jag har alltid upplevt genre som ett undermåligt system för att sortera litteratur, och jag har pratat med tillräckligt många författare för att kunna dra slutsatsen att många skrivande människor delar den upplevelsen. De som från början uppfann genrer var bokhandeln, i ett försök att hjälpa läsarna hitta böcker i sin smak och kanske köpa någon extra bok på väg mot kassan. Numera sorterar jag i stället böcker lite grovt enligt följande variabler (observera att sortera varken betyder värdera eller tycka om):

Populär – Litterär
I den engelskspråkiga delen av världen har det länge varit brukligt att prata om populär och litterär fiktion. Den populära fiktionen är besläktad med snabbmat och popmusik; den är skriven för att tilltala många och har ett enkelt och drivet språk. Precis som när det gäller snabbmat och pop så krävs det gedigna kunskaper i hantverket för att skriva populär fiktion. Det finns genial popmusik – och genial populär fiktion, men också urvattnad pop och illa skriven populär fiktion. Eller varför inte popfiktion för enkelhetens skull? Både popmusik och popfiktion har syftet att nå en bred massa, även om det inte alltid lyckas. Populär fiktion är den typ av bok som du plockar upp när du vill veta vad du kan förvänta dig – du vill bli underhållen eller ta mental semester. Boken är lätt att lägga ifrån sig och plocka upp igen. Du läser den kanske bara en gång. Begreppet populär avser alltså stil och tillgänglighet, inte hur många exemplar boken säljer. Det är dock mer sannolikt att en bok som är populär och upp till medelmåttigt litterär blir bästsäljande, än en höglitterär roman.

Litterär fiktion innebär större konstnärliga friheter vad gäller stil och gestaltning. Det är ofta romaner som befinner sig från mitten och uppåt på skalan ”populär – litterär” som vinner litterära priser och ett fåtal av dessa blir vad vi brukar kalla för klassiker. En litterär roman kan innebära en viss tröskel (och ibland en mycket hög!) men om du tar dig över utmaningen kan du bli fullständigt absorberad. I vissa fall kan upplevelsen snarare bli att boken är svårläst eller pretentiös – det vill säga otillgänglig och knappast ”bra”. I en litterär roman brukar stilen vara medveten men inte nödvändigtvis komplicerad (även om den får vara det). En skicklig litterär författare kan förstärka känslor och förnimmelser med hjälp av rytm, stil och rekvisita, eller sinnesintryck. Det kan också handla om att väcka tankar kring ett tema, eller subtexten. Visserligen kan en litterär roman ge avkoppling, men det här är böcker du väljer när du är beredd på en viss utmaning och är nyfiken på nya perspektiv.

Var går gränsen?
Att bedöma var gränsen mellan populär och litterär kan tyckas vanskligt och som en fråga för tycke och smak, men bokslukare och författare utvecklar sitt sinne för fiktion, ungefär som någon som är förtjust i whisky och börjar med vaniljdoftande Tullamore Dew för att så småningom uppskatta nyanserna av salt, rök och tjära i Lagavulin. På samma sätt ser jag snabbt om en text är mer eller mindre gestaltande, hur författaren använder sig av perspektiv – och om den är mer åt popfiktionhållet eller snarare litterär.

Att läsa litterär fiktion främjar empati – medan läsning av fackböcker och popfiktion inte ger någon mätbar effekt (läs mer här).

Realism
Skillnaden mellan realism och fantastik är inte heller något som kan stoppas i prydliga lådor, utan utspelar sig precis som popfiktion/ litterär fiktion snarare på en glidande skala. Eftersom hjärnan hela tiden skriver om våra minnen är det omöjligt att skriva en realistisk och ”sann” historia, utan den får bli så sann som författaren förmår. Reportage, dokumentärer och självbiografier hör till de mest renodlade realistiska uttrycken. Anne Franks dagbok är kanske ett av de bästa exemplen med tanke på att den unga författaren inte avsåg att ge ut sin självbiografi, utan helt enkelt dokumenterade sina upplevelser. Den som skriver realism kan hela tiden använda verkligheten som facit, medan ett ökande inslag av fantastik kräver att författaren skapar ett facit, som ger logik och konsekvenser. Realismens uppgifter kan variera, några av de viktigaste är att dela upplevelser vidare, öka förståelse för olika situtioner, dokumentera människans relationer och känsloliv och öka ge ökad kunskap i olika ämnen. Arbetarförfattarna skildrar livsvillkor och sin egen miljö, men använder fiktion och karaktärer för sin gestaltning.

Gabriel Garcías Hundra år av ensamhet är ett exempel på magisk realism.

Fantastik
Inom fantastik återfinner vi genrer som science fiction, fantasy, skräck, spekulativ fiktion och surrealism. Magisk realism brukar utspela sig i den värld vi känner till men där finns märkliga inslag, som att Döden kommer och knackar på din dörr (som i Maria Ernestams Caiphirina med döden). Några författare vill helst inte använda orden fantasy och science fiction; inte helt olikt vissa rockband föredrar de nya genreord såsom spekulativ fiktion (används om science fiction som kan tänkas inträffa i framtiden). J.R.R. Tolkien brukar räknas som grundare av fantasygenren, och han är definitivt den som satt tonen för det vi i modern tid spontant tänker på när vi hör ordet fantasy: en sagovärld för vuxna läsare och som utspelar sig i en fiktiv svunnen tid. Sagor och myter har dock roat mänskligheten i alla tider och många av dem var avsedda att underhålla alla, oavsett ålder.

Inom fantastiken återfinner vi också författare som arbetar med inslag av surrealism, det absurda och bisarra, till exempel Eugène Ionesco och Franz Kafka. Det är svårt att föreställa sig riktigt extrem fantastik då den skulle riskera att bli obegriplig, men ju fler egna regler, märkliga varelser och påfund, desto högre grad av fantastik.

Thriller – en sorts fantastik?
Jag har ibland träffat individer som ogillar fantasy för att det är en ”verklighetsflykt”. Inget fel med mental semester enligt min åsikt, men all skönlitteratur är ju påhittad och innehåller ofta något av fantastik utan att vi tänker på det. Även en genomsnittlig thriller har drag av fantastik; ytterst få litterära seriemördare beter sig som de som finns i verkligheten. Fiktionens mördare brukar vara mer karismatiska och intressanta, annars skulle ingen vilja läsa om dem. Brotten manipuleras för att bli mer spännande och strukturerade – något jag haft förmånen att diskutera med en professor i rättspsykologi. Feelgoodromanerna har tydliga element från sagans värld, till exempel i form av en prinsessfigur (huvudpersonen) som får sin älskade i ett lyckligt slut.

Octavia Butler signerar en av sina romaner.

Symboler och abstraktion
Science fiction finns också i skiftande nyanser och med olika syften, från framtidscenarion som ger uttryck för samhällssatir till spekulativ science fiction och berättelser som snarare är science fantasy; vi tror ju inte att framtiden kommer att se ut så, utan det är en sorts saga. Ett exempel på science fantasy är prisbelönta Octavia Butlers Wild Seed.

Fantastikens funkton kan givetvis vara att underhålla, men också att skapa en moralisk kompass, ge starkare symbolik, eller ställa hypotetiska frågor såsom ”Vad skulle hända om.” Inom fantastik ställs också frågor om överlevnad, att kämpa för gott och ont eller vara modig inför något enormt skrämmande. Läsaren behöver vara beredd att leva sig in i abstraktioner, en förmåga som även är vital för att kunna resonera kring moral, forska och uppfinna.

Längd/ form
Jag får ofta frågan ”hur lång ska en bok vara” – och mitt svar är att den ska var precis så lång som berättelsen och det författaren har att förmedla. Fyll aldrig någonsin ut sidor, utan skriv då hellre en bra novell. Det finns historier som helt enkelt kräver episka mått och de som snarare gör sig bäst som blixtprosa. August Strindbergs Ett halvt ark papper skulle kanske kunna vara en bra roman, men den skulle nog aldrig få samma själ eller kraft. Ray Bradbury hade redan skrivit flera noveller som berörde temat att bränna upp litteratur innan han beslöt sig för att utvidga temat till kortromanen Brandmannen och så småningom Fahrenheit 451. Bradburys berättelse krävde mer och och mer utrymme. Berättelser som innehåller historiska skeenden, komplicerade relationsdramer som sträcker sig över flera generationer, eller över lång tid, kan behöva episka format.

Serier
En episk roman är dock inte samma sak som en serie. Ringarnas herre av Tolkien är exempelvis egentligen en roman som behövde delas upp på tre av praktiska skäl: den fick helt enkelt inte plats i en volym. Det är rätt vanligt att populär fiktion serveras i serieform, där ett eller flera skeenden nystas ut i varje bok men karaktärerna och deras konflikter lever vidare i bok efter bok. Exempel finns ur alla genreformer, till exempel Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith, Outlanderserien av Diana Gabaldon och Game of Thrones av George Martin. Mindre vanligt är en litterär serie men de förekommer också, till exempel Karl Ove Knausgårds Min Kamp och Ursula le Guins Trollkarlen från övärlden som följer flera karaktärer men i olika tidsperioder och ur olika perspektiv.

Ett försök att sortera litteratur
Det kan tänkas att jag får fundera vidare kring konsten att sortera böcker men här kommer i alla fall ett försök. I mitt huvud är J.R.R. Tolkiens Ringarnas Herre närmare besläktad med Lev Tolstojs Krig och Fred, än J.K. Rowling, som jag i sin tur snarare skulle jämföra med Camilla Läckberg.

Episka litterära romaner
J.R.R. Tolkiens Ringarnas Herre, Brian Aldiss’ Helliconia och Lev Tolstojs Krig och fred samt Karl Ove Knausgårds Min kamp är samtliga litterära, episka verk. De två förstnämnda är fantasy/ science fiction, den tredje och fjärde realism. Min kamp är dessutom en serie.

Litterära romaner av medellängd
Margaret Atwoods Rövarbruden, Octavia Butlers Lilith’s Brood och Donna Tartts Den hemliga historien kännetecknas samtliga av en uppslukande medvetandeström och är litterära romaner. Margaret Atwoods roman har inslag av magisk realism, Octavia Butler skriver prisbelönt science fiction och Donna Tartts Den hemliga historien är realism med inslag av klassisk grekisk tragedi.

Medellitterära romaner
När jag skriver medellitterär menar jag på intet sätt medelmåttiga, utan romaner som till utförandet befinner sig någonstans mellan populära och litterära: där finns en konstnärlighet men utförandet är ändå drivet och enkelt nog för att tilltala en stor publik, till exempel John Ajvide Lindqvists Människohamn, Maria Ernestams Busters öron och Patrick Süskinds Parfymen. En självbiografi jag nyligen läste ut, Born on a Blue Day av språkgeniet Daniel Tammet passar också in här.

Serieform/ populär fiktion
Ett stort antal deckarserier återfinns givetvis i kategorin ”serieform/ populär fiktion”, till exempel Camilla Läckbergs Fjällbackaserien och Anna Janssons serie om Maria Wern. George Martins Game of Thrones är populär fiktion i serieform (och har en hel del likheter med tv-serier med politiskt spel som tema) och i fantasygenren. Det gäller även JK Rowlings Harry Potter och Robert Jordans Sagan om Drakens återkomst. Hit räknas även Twilight-serien av Stephenie Meyer. Två äldre populära serier för barn är Martha Sandwall-Bergströms Kulla-Gulla (som jag slukade som barn) och Fem-böckerna av Enid Blyton.

Litterär kortroman
Ernest Hemingways Den gamle och havet, Pär Lagerkvists Dvärgen och Bödeln samt Karin Boyes Kallocain är litterära kortromaner, liksom John Steinbecks Om möss och människor och George Orwells Djurfarmen. Du som har läst någon eller några av dem vet att de hör till vitt skilda genrer, från realism till science fiction. De kortromaner jag kommer att tänka på är samtliga av litterärt slag … om du kommer på någon med populärt utförande så kommentera gärna. Mitt emellan populära och litterära hamnar kanske Richard Bachs Måsen, enkelt skriven men också vacker och filosofisk, liksom Lille Prinsen av Antoine de Saint-Exupéry …  som dessutom hör till den franska litteraturens största försäljningsframgångar. Båda bör räknas till fantastik: Måsen är något av en modern fabel medan Lille Prinsen kommer från planeten B612.

Om du har orkat läsa så här långt så ska jag också avslöja att jag för det mesta föredrar medel- till höglitterära romaner oavsett längd och genre. Popfiktion i serieform läser jag ytterst sällan. Viktigare än längd och genre är dock den känsla som vilar kvar hos mig när jag har läst ut boken, något som kanske kan kallas berättelsens premiss eller själ.

Källor
Fraktaler i skönlitteraturens värld
https://www.theguardian.com/books/2016/jan/27/scientists-reveal-multifractal-structure-of-finnegans-wake-james-joyce

Fiktion förbättrar förmågan till empati
https://www.scientificamerican.com/article/novel-finding-reading-literary-fiction-improves-empathy/

Läsförmågan förändrar hjärnan
https://www.svd.se/att-lara-sig-lasa-forandrar-hjarnan

Share

Vidunder av Jorun Modén: Magiska väsen och deras läten

Vidunder av Jorun Modén (Max Ström förlag) är ett bestiarium illustrerat av Henrik Tamm och Peter Bergting, samt ljudsatt av Nakatomi Productions.

Ur presstexten: 
”Författaren Jorun Modén är expert på dessa magiska väsen. Hennes intresse startade redan som barn då hon plöjde varenda sagohylla i biblioteket.

– Mina bröder introducerade mig till rollspel, där jag fick möta drakar och demoner i många olika skepnader och Tolkiens Bestiarium var en tidig favoritbok. Som en del av min fil kand skrev jag om medeltida alver, och fick förstapris för en uppsats om monstren i Beowulf. Det är speciellt roligt att utforska gränslandet mellan fantasi och verklighet: var myter och varelser kommer ifrån. Ofta har de uråldriga anor och de lever vidare i nutida filmer och dataspel, vilket visar hur ikoniska de är.

Bilderna i boken är något utöver det vanliga och har skapats av några av Sveriges absolut bästa i genren, Peter Bergting och Henrik Tamm.

Arbetet med att få fram de rätta ljuden har varit omfattande och letts av Nakatomi Productions, samma bolag som står bakom ljudet i prisade filmen Kung Fury.

– Ljuden tillför en filmisk dimension och kan nog också upplevas som lite skrämmande (det vill säga extra spännande!), säger Jorun Modén.”

Ett innerligt tack till alla inblandade i detta drömprojekt, bland annat Jeanna Eklund, Marika Stolpe, Jeppe Wikström, Simon Hohn, Jennifer Paterson och Fredrika Siwe.

Hederstack till:
Johnny Salty för rådgivning om havets fasor.
Ferenc Mikael Mansen för vittnesmål om vampyrer.
Árdís för värdefullt bollplank om drakar.
Seida för synpunkter om enhörningar.
Brand för att du kollade att det fanns tillräckligt med spännande fakta.
Joar och Nora för tidig testläsning 
Kola Krauze för kärlek, uppmuntran och för att du varit sommarens DM.

Share

Världens äldsta virtuella verklighet

Berättelser är en simulerad verklighet. Vi underhåller barn med rim och sagor tills de kan berättandets grammatik lika säkert som sitt språk. När jag håller skrivarkurser händer det ibland att jag frågar vad deltagarna tycker ska hända om vi har en berättelse med en vidrig, ond människa som vägrar förändra sig. Svaret brukar komma simultant från flera i gruppen. Jag tror att du som läser kan gissa vad de säger; det står nämligen inskrivet i berättelsens moraliska kompass. Onda figurer ska rullas i tjära eller rullas utför berg i spiktunnor, eller låsas in. I ett klassiskt slut utdelas ofta både straff och belöningar (bland en rad andra vanliga ingredienser).

En del berättelser får eget liv trots författarens noggranna planering. Bildkälla: Wikicommons.

Berättelsens anatomi
De mönster och regler som finns i berättelser är urgamla, även om det förekommer kulturell variation. Jag upplever dessa strukturer som en sorts anatomi. Ibland sägs det att ”alla berättelser redan finns” eller att det bara finns ett visst antal berättelser. Visserligen finns en sanningshalt i dessa påståenden, men föreställ dig nu berättelsens anatomi som ett skelett i en människa. Vi människor har alla skelett som är väldigt likartade till sin struktur, ändå är varje individ unik och har en egen personlighet. Möjligheterna är oändliga vare sig det gäller genetik eller berättarteknik.
En del författare upplever att berättelsen eller karaktärerna har en egen vilja och ställer till med händelser som inte var planerade. Kanske är det berättarinstinkten som på det här viset ger sig till känna på ett så påtagligt vis att manuset känns mer som ett egensinnigt väsen, än som ett prydligt planerat projekt.

Och javisst, självfallet har vi en rad berättare och författare som medvetet väljer att bryta mot reglerna. Då brukar läsaren antingen bli överraskad eller irriterad – just för att reglerna sitter så djupt i oss att de kan upplevas som ren magkänsla. Märk väl att även en så kallad twist eller vändning består av en viss byggnadskonst (som kan vara instinktiv eller planerad från författarens sida), där ledtrådar och planteringar måste etableras i förväg. En modern berättelse består ofta av en kombination av urgamla mönster och ett och annat regelbrott. Det kräver fingertoppskänsla så att berättelsen fortfarande levererar budskap och känslor, och inte uppfattas som ett hån mot läsaren.

Hallucination eller drog?
Spelreglerna fascinerar för att de bygger på verkliga mänskliga behov. Lösa problem. Självförverkligande. Förstå sociala spelregler (det är därför vi bryr oss så mycket om karaktärerna). Överlevnad. Det är samma villkor som intresserar oss när vi spelar dataspel, eller rollspel.
Kommer min karaktär att klara sig och utvecklas?

När du läser uppstår den simulerade verkligheten i din hjärna och det finns forskare som menar att fenomenet är nära besläktat med att hallucinera. Din fantasi tolkar texten och framkallar känslor, bilder och förnimmelser. Jag kallar det lika gärna magi. Text som dansar fram på ett papper och kommer till liv i läsaren. Du kan till exempel få tillfälle att förvandlas till en tjänare vid ett historiskt hov, vara någon av det motsatta könet, ta ställning till förbjuden kärlek, tolka världen genom någon annans religion, uppleva ett förödande krig, försöka lösa ett brott, tvingas genom en smärtsam skilsmässa eller lista ut hur du ska klara dig i en värld där det inte längre finns elektricitet. Allt detta medan du befinner dig i din vardag.

Några läsare vill att bokens värld ska kännas välbekant, andra föredrar att förflyttas till en existens de aldrig någonsin kan uppleva i verkligheten. Oavsett smak finns en betydande skillnad jämfört med filmer och dataspel: hela läsupplevelsen är som en trans som uppstår innanför ditt pannben. Att maratonläsa en riktigt bra bok har vissa likheter med ett beroende: det är svårt att lägga boken ifrån sig och när berättelsen är slut kan läsaren drabbas av en upplevelse av svårmod. Abstinens. Den botas enklast genom att inom kort läsa en ny bok. Att läsa och skriva hör förmodligen till de mest hälsosamma beroenden en människa kan ägna sig åt.

Saga och verklighet
Den som skriver och fascineras av berättarmönster brukar också lära sig att se vad som blir historier i omvärlden, och hur man levererar en verklig upplevelse för att skapa spänning eller locka till skratt. Vår verklighet och sagovärlden speglar ständigt varandra. Du är inte längre begränsad till att leva ditt eget liv, utan kan ta del av andras, eller hitta på nya. Berika dina erfarenheter, eller fördjupa ditt sätt att tänka. Att läsa, skriva och spela spel är ett sätt att få nya perspektiv.  Samtidigt som vi genom berättelser simulerar andra världar, använder vi berättelser för att skapa mening ur våra livsupplevelser. Genom berättelser, oavsett form och genre, skapas inte bara människans massmedvetande och kultur, utan också en begripligare verklighet.

Vill du studera mer om berättarteknik? Varmt välkommen på en författarkurs hos mig – du hittar skrivarkurserna via menyn längst upp på sidan. 

Mer läsning om berättelser och människor (på engelska)
http://bigthink.com/errors-we-live-by/how-stories-configure-human-nature

Intervju med Jonathan Gottschall, författare till ”The Storytelling Animal”:
https://blogs.scientificamerican.com/literally-psyched/the-storytelling-animal-a-conversation-with-jonathan-gottschall/

Margaret Atwood: Why we tell stories
https://www.youtube.com/watch?v=T2FsnPzgZJw

Share