Tillbakablickar och te (eller scenteknik)

Te är trevligt – men det är sällan bästa sättet att börja en berättelse.

Vad händer i början av ditt bokmanus? Av någon anledning verkar det väldigt vanligt att huvudpersonen dricker te, blickar ut över en sjö eller i vissa fall åker bil. I nästa ögonblick tänker huvudpersonen tillbaka på en avgörande händelse som är betydligt mer spännande än det rogivande nuet med den värmande tekoppen, den glittrande sjön eller fingrarna som trummar på ratten. Jag tror att det kan bero på att författaren själv sitter och funderar, vilket speglas i utförandet. Den här typen av tillbakablickande blir lätt problematisk och baktung, men nedan hittar du knep för att reda ut berättartråden. För övrigt tycker jag mycket om te, men det är sällan den bästa lösningen i början av ett bokmanus.*

Varje gång du skriver en tillbakablick bromsas berättelsen. Om det blir många eller långa tillbakablickar blir huvudberättelsen svår att följa och läsaren tappar intresset. I den här guiden diskuterar vi endast ”äkta tillbakablickar” med tempusväxling snarare än omkastning av kronologin (om det där lät förvirrande så läs gärna mer om äkta och falskatillbakablickar här: http://forfattarkurs.se/2015/05/falska-tillbakablickar/)

Te kan sätta stämning och ge en välbehövlig paus även i litteratur. Se bara upp så att läsaren inte blir uttråkad.

Ett vanligt mönster i utkast ser ut så här:
1. Scen där något mindre spännande händer, till exempel åka buss/bil, fika/dricka te eller öl, eller blicka ut över en vy.

2. Tillbakablick/ tankar. Huvudpersonen kommer att tänka på den senaste tiden/ något som hände igår. Ofta något betydligt mer dramatiskt än nutidshandlingen. Tillbakablicken blir lång, ibland mer berättande/ svävande (vilket riskerar att bli platt), ibland mer gestaltande (vilket är mer intressant men då tappar man tråden).

3. Scenen landar igen i den mindre spännande ramen, vilket ger en effekt av antiklimax. Det här mönstret gör läsaren förvirrad och manuset upplevs som ”baktungt”. Eller så glömmer författaren bort att landa i ramen och scenen uppfattas som formlös.

Så löser du problemet
Fundera över följande:
1. Kan tillbakablickarna skippas? Om svaret är ja, så gör det.

2. Är de nödvändiga men går att korta ner? Om tillbakablicken fyller ett syfte, till exempel ger någon viktig ledtråd eller information som är nödvändig för att driva berättelsen framåt, kan du behålla den, men håll den kort.

3. Kan de absolut inte skippas eller råkade de bli mer spännande än huvudspåret? Överväg att göra om dem till egna kapitel med scenteknik (= tagning, action, repliker, gestaltning). Det vill säga en falsk tillbakablick. Scenen kan behöva flyttas till en tidigare punkt i handlingen, eller signaleras i text/ via kapitelrubrik.

4. De mindre spännande sekvenserna i nutid kan strykas eller kortas ner till transportsträckor – eller användas till en välbehövlig paus för din huvudperson senare i manuset. Alternativt ser du till att tedrickandet faktiskt blir spännande oavsett om du lägger in konflikter i handlingen eller på stilnivå. Du kan också byta ut miljön och handlingen till en kontext som blir mer intressant för att gestalta din karaktär – och kanske mer originell.

Te kan bli mer spännande i en ny kontext.

Ditt nya mönster
När du jobbat klart har du ett mönster som grovt kan tänkas fungera så här:

1. Kapitel/ scen där det är på väg att bli spännande. Kapitlet slutar kanske med en cliffhanger (om man vill skriva en bladvändare) eller en laddning som inger nyfikenhet.

Notera att jag skrev på väg att bli spännande vilket inte är samma sak som att börja mitt i en kris, då blir det i nästa andetag en dramaturgisk nedförsbacke.

2. Nästa kapitel kan också innehålla spänning ELLER en text med lägre spänning/ vardag som ger en dramaturgisk paus inför nästa avstamp. Även pauser ska dock fylla en funktion och behålla läsarens intresse.

Varför … vem … var … vad
I vilken scen som helst är det dessutom en god idé att tänka på…
– varför läsaren ska bry sig om att läsa det här.
– visa läsaren vem vi ska fästa uppmärksamheten på.
– visa var vi är så att läsaren känner sig orienterad.
– se till att det finns minst ett lager konflikt (inom karaktär, mellan karaktärer, mellan karaktär och omgivning) men gärna flera.
– att se till att berättelsen driver framåt och visa vad som händer, även om huvudpersonen också tänker och funderar.

Vill du veta mer om scenteknik eller få hjälp att reda ut ett trassligt manus? Välkommen att anmäla dig till en författarkurs – de olika alternativen hittar du i toppmenyn.

* Ett historiskt undantag är Marcel Prousts legendariska madeleinekaka som doppas i te och för huvudpersonen tillbaka i minnenas värld. Det är dock svårare att komma undan med te utan konflikt i början av nutida manus. Då behöver du ett förtrollande språk och kunna skapa spänning med din ton.

Bildkällor
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Teaimg_Little-old-ladies-dressed-as-witches-drinking-tea_Anonymous_ref~AN136_mode~zoom.jpg

https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Cecil_Beaton_Photographs-_General_IB1882;_India_1944,_soldier_drinking_tea_next_to_a_Red_Cross_Mobile_tea_wagon_at_Calcutta_airport.jpg

Share

Världens äldsta virtuella verklighet

Berättelser är en simulerad verklighet. Vi underhåller barn med rim och sagor tills de kan berättandets grammatik lika säkert som sitt språk. När jag håller skrivarkurser händer det ibland att jag frågar vad deltagarna tycker ska hända om vi har en berättelse med en vidrig, ond människa som vägrar förändra sig. Svaret brukar komma simultant från flera i gruppen. Jag tror att du som läser kan gissa vad de säger; det står nämligen inskrivet i berättelsens moraliska kompass. Onda figurer ska rullas i tjära eller rullas utför berg i spiktunnor, eller låsas in. I ett klassiskt slut utdelas ofta både straff och belöningar (bland en rad andra vanliga ingredienser).

En del berättelser får eget liv trots författarens noggranna planering. Bildkälla: Wikicommons.

Berättelsens anatomi
De mönster och regler som finns i berättelser är urgamla, även om det förekommer kulturell variation. Jag upplever dessa strukturer som en sorts anatomi. Ibland sägs det att ”alla berättelser redan finns” eller att det bara finns ett visst antal berättelser. Visserligen finns en sanningshalt i dessa påståenden, men föreställ dig nu berättelsens anatomi som ett skelett i en människa. Vi människor har alla skelett som är väldigt likartade till sin struktur, ändå är varje individ unik och har en egen personlighet. Möjligheterna är oändliga vare sig det gäller genetik eller berättarteknik.
En del författare upplever att berättelsen eller karaktärerna har en egen vilja och ställer till med händelser som inte var planerade. Kanske är det berättarinstinkten som på det här viset ger sig till känna på ett så påtagligt vis att manuset känns mer som ett egensinnigt väsen, än som ett prydligt planerat projekt.

Och javisst, självfallet har vi en rad berättare och författare som medvetet väljer att bryta mot reglerna. Då brukar läsaren antingen bli överraskad eller irriterad – just för att reglerna sitter så djupt i oss att de kan upplevas som ren magkänsla. Märk väl att även en så kallad twist eller vändning består av en viss byggnadskonst (som kan vara instinktiv eller planerad från författarens sida), där ledtrådar och planteringar måste etableras i förväg. En modern berättelse består ofta av en kombination av urgamla mönster och ett och annat regelbrott. Det kräver fingertoppskänsla så att berättelsen fortfarande levererar budskap och känslor, och inte uppfattas som ett hån mot läsaren.

Hallucination eller drog?
Spelreglerna fascinerar för att de bygger på verkliga mänskliga behov. Lösa problem. Självförverkligande. Förstå sociala spelregler (det är därför vi bryr oss så mycket om karaktärerna). Överlevnad. Det är samma villkor som intresserar oss när vi spelar dataspel, eller rollspel.
Kommer min karaktär att klara sig och utvecklas?

När du läser uppstår den simulerade verkligheten i din hjärna och det finns forskare som menar att fenomenet är nära besläktat med att hallucinera. Din fantasi tolkar texten och framkallar känslor, bilder och förnimmelser. Jag kallar det lika gärna magi. Text som dansar fram på ett papper och kommer till liv i läsaren. Du kan till exempel få tillfälle att förvandlas till en tjänare vid ett historiskt hov, vara någon av det motsatta könet, ta ställning till förbjuden kärlek, tolka världen genom någon annans religion, uppleva ett förödande krig, försöka lösa ett brott, tvingas genom en smärtsam skilsmässa eller lista ut hur du ska klara dig i en värld där det inte längre finns elektricitet. Allt detta medan du befinner dig i din vardag.

Några läsare vill att bokens värld ska kännas välbekant, andra föredrar att förflyttas till en existens de aldrig någonsin kan uppleva i verkligheten. Oavsett smak finns en betydande skillnad jämfört med filmer och dataspel: hela läsupplevelsen är som en trans som uppstår innanför ditt pannben. Att maratonläsa en riktigt bra bok har vissa likheter med ett beroende: det är svårt att lägga boken ifrån sig och när berättelsen är slut kan läsaren drabbas av en upplevelse av svårmod. Abstinens. Den botas enklast genom att inom kort läsa en ny bok. Att läsa och skriva hör förmodligen till de mest hälsosamma beroenden en människa kan ägna sig åt.

Saga och verklighet
Den som skriver och fascineras av berättarmönster brukar också lära sig att se vad som blir historier i omvärlden, och hur man levererar en verklig upplevelse för att skapa spänning eller locka till skratt. Vår verklighet och sagovärlden speglar ständigt varandra. Du är inte längre begränsad till att leva ditt eget liv, utan kan ta del av andras, eller hitta på nya. Berika dina erfarenheter, eller fördjupa ditt sätt att tänka. Att läsa, skriva och spela spel är ett sätt att få nya perspektiv.  Samtidigt som vi genom berättelser simulerar andra världar, använder vi berättelser för att skapa mening ur våra livsupplevelser. Genom berättelser, oavsett form och genre, skapas inte bara människans massmedvetande och kultur, utan också en begripligare verklighet.

Vill du studera mer om berättarteknik? Varmt välkommen på en författarkurs hos mig – du hittar skrivarkurserna via menyn längst upp på sidan. 

Mer läsning om berättelser och människor (på engelska)
http://bigthink.com/errors-we-live-by/how-stories-configure-human-nature

Intervju med Jonathan Gottschall, författare till ”The Storytelling Animal”:
https://blogs.scientificamerican.com/literally-psyched/the-storytelling-animal-a-conversation-with-jonathan-gottschall/

Margaret Atwood: Why we tell stories
https://www.youtube.com/watch?v=T2FsnPzgZJw

Share

Skriva fackbok – så gör du en framgångsrik plan

”Att skriva fackbok är mer som en skulptur, en fråga om att forma sina efterforskningar till det färdiga verket.” Joan Didion

Allt fler hör av sig till mig om sina fackbokprojekt och här tänkte jag dela med mig av några tips kring arbetsprocessen. Jag har skrivit fackbok flera gånger vid det här laget och det är oerhört roligt och givande. Du får en hel del nytta av kunskaper om dramaturgi, gestaltning och stil, men du behöver tänka igenom ämne, vinkel, ton och struktur på ett lite annorlunda sätt. Med ett grundligt förarbete blir det enklare och roligare att skriva din bok.

1. Ämne och vinkel
En av de vanligaste fallgroparna är att skriva ytterligare en bok i ett ämne som är rätt i tiden – utan att fundera igenom vad du kan tillföra som är unikt. När du får en idé till en fackbok behöver du orientera dig och titta igenom vilka titlar som redan finns inom ditt område. För enkelhetens skull tänker vi oss en fackbok om trädgårdsarbete. Fördelen med ett sådant ämne är att det finns många potentiella läsare, men vad kan du skriva om som ingen annan redan avhandlat? Vad är det som ska vara speciellt med just din bok?

Exempel på olika vinklar
Latmansträdgården av Kerstin Engstrand (min personliga favorit!) En handbok för hobbyodlare som vill njuta mer och jobba mindre. Fylld av praktiska råd. Bokens styrka är att den är så praktisk och enkel att följa. Flexband passar fint till en bok som får följa med till kolonilotten.

Skillnadens trädgård: ett ekologiskt trädgårdsskafferi av Sara Bäckmo. Saras personliga historia om hur hon blev självförsörjande på grönsaker. Råd om hur du kan bli självförsörjande ingår. I Sara Bäckmos bok varvas det personliga med erfarenheter till dig som läsare.

The Secret Gardener, Dumsnåla tips för nygamla odlare av Elin Unnes. Rockjournalisten Elin Unnes skriver rappt och informativt om nördiga grönsakssorter och mat som medicin. Hennes stil är en av hennes främsta styrkor, men också urvalet av bilder.

Varför ska jag bry mig?
Fundera alltså igenom vad du vill ge din läsare. Ett knep är att vända på perspektivet: varför ska läsaren bry sig om just din bok? Du kan också fråga vänner och bekanta vad de skulle vilja få ut av en bok om ditt ämne. Vill de läsa en bok som känns rent informativ och saklig eller ta del av dina personliga erfarenheter? Önskar de sig praktiska råd? Till min bok Nära föräldrar: Om anknytning, samsovning och konsten att bära barn valde jag att genomföra intervjuer med en rad familjer som fick dela med sig av egna livshistorier. Dessa föräldrar gav mig också en bild av målgruppen och deras behov.

2. Målgrupp och ton
Redan innan du börjar skriva kan det vara klokt att tänka igenom vem du vänder dig till, vad de önskar sig och vad du vill skriva i för ton. När jag skrev min bok Nära föräldrar (som snart kommer att ges ut som ljudbok via Saga Egmont) var min utgångspunkt att skriva den bok jag själv önskade hade funnits när jag blev förälder – och den skulle skrivas som om jag vände mig till en god vän. Boken skulle vara enkel att ta till sig, men också vetenskapligt trovärdig. Din målgruppsanalys kommer så småningom att avgöra om du lyckas sälja in boken till förlag, eller ger ut på egen hand med goda försäljningssiffror.

Naturguiden – slutsåld på förlag men kan hittas på Bokbörsen.

Informativ eller personlig?
När du är klar med din målgruppsanalys kan du fundera över vad de vill läsa för typ av texter, vilken ton de förväntar sig. Det finns böcker som ska vara rent informativa, såsom Naturguiden som jag ofta har med mig i naturen. Trenden går mot att läsarna önskar sig engagerande fackböcker snarare än torra: det vill säga att du använder dig av storytelling (personliga historier) och gestaltning. En del författare trivs inte om att skriva ”för personligt” – men ofta är det när du vågar gå in i egna svårigheter och misslyckanden som läsaren blir som mest engagerad. Dessutom blir de mer benägna att lyssna till dina förslag på lösningar. Fundera över hur personlig du trivs med att vara. För mig hjälper det att skilja mellan vad som är personligt och vad som är privat: jag är gärna personlig och där går gränsen vid vad jag skulle kunna tänka mig att skriva på ett vykort eller i sociala media. Privatlivet är sådant som endast bästa vännerna och dagboken får veta.

LIX:a – gör en textanalys
Vill du testa om din stil passar målgruppen kan du använda verktyget LIX – klistra helt enkelt in din text för att undersöka hur svårläst den är. Om du vänder dig till allmänheten kan du sikta på ett LIX-värde på din text på 30 – 40 (vilket texten du just nu läser också har): https://www.lix.se/

3. Struktur
Ska boken delas upp utifrån teman eller följa din livshistoria? Bör det vara enkelt att slå upp i boken efter behov, eller ska den hellre läsas från början till slut? Om du vill ge råd till läsaren: ska dessa sammanfattas mot slutet av varje avsnitt? Tänk igenom din struktur, både för att underlätta ditt arbete med boken och för att din läsare enkelt ska kunna orientera sig.

Exempel på struktur
Boken ”Våga vara rädd – en bok om utmattningssyndrom” av Emma Holmgren går nära författarens personliga upplevelse av att gå in i väggen. Den är skriven i jag-form och i högsta grad personlig. Hon har valt att varva självbiografiska stycken med vetenskapliga fakta om stress, och tips till läsaren. Boken följer dessutom de fyra faserna i utmattningssyndrom: uppvarvning, kaos, återhämtning och nyorientering. Hon har även lagt till kapitel som riktar sig till anhöriga och arbetsgivare.

Om du inte redan är van vid att skriva eller arbetar som journalist kan det vara roligt och givande att gå en skrivarkurs inför fackbokprojektet. Jag har ofta deltagare som vill utveckla sin gestaltning och stil inför ett fackbokprojekt på distanskursen Skriv som en journalist och Författarkurs 1. Kontakta mig gärna på jorun.moden@gmail.com med några rader om ditt bokprojekt så guidar jag dig till den kurs som passar bäst.

Share

Författarkurs 1: Intensivhelg 25 – 26 mars och 22 – 23 april

”Jag har haft förmånen att få delta i Författarkurs 1 på Södermalm i Stockholm och Författarkurs 2 intensiv i Älta under våren. Båda kurserna var väldigt givande. Jorun är en lyhörd och omtänksam kursledare som skräddarsyr utbildningen så att den passar alla deltagares behov/önskemål.” Rolf Fjal

Vill du bli författare men har svårt att få tiden att räcka till? Författarkurs 1 ges den 25 – 26 mars på Söder i Stockholm och den 22 – 23 april på Älta kulturknut. Del 2 kommer att ges den 13 – 14 maj. Kursen har fått högsta betyg av tidigare deltagare (flera av dem är nu utgivna författare) och mitt mål är att du ska bli lika nöjd. (Läs obereonde recensioner via Kurser.se.)

Antalet timmar blir nästan detsamma som när du väljer att gå kursen under åtta veckor. Tempot är högt och du får många olika verktyg och tekniker som snabbt tar dig till nästa nivå i ditt skrivande.

Vårens helgkurser ges på Rutger Fuchsgatan 9 – 11 på Söder, eller på Älta kulturknut i vår fina kurslokal i naturnära Älta: buss 401 till Älta centrum tar ca 25 minuter från Slussen, med bil tar det ca 10 minuter.

skrivkramptipsFÖRFATTARKURS 1  INTENSIVHELG
Den 25 – 26 mars och den 22 – 23 april 2017
Författarkurs 1 ca 8 – 10 deltagare, pris 3.300 för två dagar inklusive kursdokumentation (levereras som pdf). En kurs för dig som önskar få en första verktygslåda till författandet på bara en helg.

Författarkurs 1 är en skrivarkurs som ger mer än bara skrivövningar; du kommer att höja din nivå som författare samtidigt som du får en första verktygslåda för skrivandet och massor av inspiration. Vill du ta med och utveckla en manusidé under helgen, går det utmärkt. Du har också möjlighet att få utbyta feedback på upp till 5 texter, max 3 sidor vardera. Kursledaren läser minst en av dina texter och ger dig lektörskritik. Vill du hellre skrivträna får du i stället övningar där du tränar på de verktyg vi gått igenom under dagen.

Jag som leder kursen är författare och lektör, samt grundare av forfattarkurs.se.

Kursen har fått högsta betyg från tidigare deltagare och jag hoppas att du ska bli lika nöjd. Den 25 – 26 mars ges kursen på Söder i mysig lokal på Rutger Fuchsgatan 9 – 11. Den 22 – 23 april ges kursen på Älta kulturknut i Nacka (på enkelt resavstånd från Slussen, Gullmarsplan och Tyresö).

Det är en fantastisk känsla när författarelever blir mina nya kollegor!

LÖRDAG
9:00 – 10:00 Inledning + att hitta sin bokidé
10:00 – 11:00 Drama
11:00 – 11.10 Fikapaus
11.10 – 12 Karaktärer
12 – 13 LUNCH
13:00 Feedbackgrupper
14:00 Dialoger
15:00 Feedbackgrupper + kaffe
16:00 Miljöer
17:00 Slut för dagen

SÖNDAG
9 :00 – 10:00 Språk, stil och gestaltning
10:00 – 11:00 Feedbackgrupper
11:00 – 11.10 Fikapaus
11.10 – 12:00 Berättarknep
12 – 13 LUNCH
13:00 Feedbackgrupper
14:00 Konsten att knyta ihop + redigering
15:00 Feedbackgrupper + kaffe
16:00 Publicering och manuspaket
17:00 Slut. Alla som önskar får studieintyg.

 

2016-03-17 16.11.53-1FÖRFATTARKURS 2 INTENSIV
13 – 14 maj på Älta kulturknut.

Har du tidigare gått Författarkurs 1 eller en annan skrivarkurs som omfattade drama, karaktärs-teckning, dialoger och gestaltning? Då är du välkommen att anmäla dig till Författarkurs 2 – Intensiv. Du kommer att få arbeta med både teori och skrivträning och det är även ett utmärkt tillfälle att ta med och utveckla ett manus. Under helgen har du möjlighet att få utbyta feedback på upp till 5 texter på 3 – 5 sidor vardera. Kursledaren läser minst en av dina texter och ger dig lektörskritik. Vill du hellre skrivträna får du i stället övningar där du tränar på de verktyg vi går igenom. Kursen pågår 9 – 17 både lördag och söndag och vi avslutar med utdelning av studieintyg.

Du får med dig:
– verktyg för drama på avancerad nivå
– effektiva verktyg för att utveckla karaktärer
– knep för att skriva dialog som ett proffs
– fördjupning kring gestaltning
– en vassare stilkänsla
– lektörsknep för redigering av manus
– kunskaper om guerillamarknadsföring för författare
– individuell feedback om hur du kan ta ditt skrivande till nästa nivå.

Jag som leder kursen är författare och lektör, samt grundare av forfattarkurs.se. Kursen har fått högsta betyg från tidigare deltagare och jag hoppas att du ska bli lika nöjd. Läs de senaste recensionerna HÄR.

Pris: 3.300 kr för två heldagar med avancerade verktyg för författare inklusive utförlig dokumentation (levereras som pdf).

Maila: jorun.moden@gmail.com om du har frågor eller önskar boka – hela kursprogrammet återfinns längre ner på sidan.

toni_skrivbokenLÖRDAG
9:00 – 10:00 Nystart och målsättning
10:00 – 11:00 Drama, berättelsens stigar, prolog och premiss.
11:00 – 11.10 Fikapaus
11.10 – 12 Levande karaktärer, konflikt och magiska frågor
12 – 13 LUNCH
13:00 Feedbackgrupper
14:00 Dialog, filter och pulsteknik
15:00 Feedbackgrupper + kaffe
16:00 Polaritet och berättarteknik
17:00 Slut för dagen.

SÖNDAG
9:00 – 10:00 Stilkänsla och gestaltning
10:00 – 11:00 Feedbackgrupper
11:00 – 11.10 Fikapaus
11.10 – 12 Scenteknik, gestaltning i miljöer
12 – 13 LUNCH
13:00 Feedbackgrupper
14:00 Stryka och förhöja
15:00 Feedbackgrupper + kaffe
16:00 Guerillamarknadsföring
17:00 Slut. Alla som önskar får studieintyg.

Kursen omfattar samma moment som när den ges med normal studietakt och vi arbetar under nästan lika många timmar, men tempot är något högre.

2016-03-01 15.13.23-1FIKA OCH LUNCH
För kursen den 18 – 19 mars på Rutger Fuchsgatan 9 – 11 kan du välja mellan att ta med dig egen lunch som du intar i kurslokalen, eller gå till någon av de restauranger som finns i närheten.

Ett stenkast från kurslokalen i Älta finns restauranger och en ICA-butik med salladsbuffé. Vi har tillgång till kök för att värma egen lunch.

Kaffe/ te, frukt och eftermiddagsfika ingår i kurspriset.

Så hittar du till Rutger Fuchsgatan 9-11
Kurslokalen ligger nära Skanstull T-bana.

Så hittar du till Älta Kulturknut
Adress: Älta Kulturknut, Oxelvägen 42, 138 30 Älta
Närmaste busshållplats är Älta centrum. Buss nr 401 från Slussen tar ca 25 minuter. När du kommer till Älta centrum korsar du gatan. Kulturknuten ligger i Älta Centrumhuset och ingången finns på övre gatuplan vid parkeringen (samma ingång som till apotek och butiker). Det går också bra att gå in via nedre gatuplan och ta trappan upp. Bussar går även från Tyresö och Gullmarsplan – sök på SL.se
Om du kör bil/ använder GPS, ställ in på Oxelvägen 42 i Älta (Obs! Skriv in ÄLTA – det finns en till Oxelvägen med samma namn i Huddinge). Fri parkering finns precis utanför Ältakulturknut. Du kan också hämta vägbeskrivning här: http://tinyurl.com/cp7hqmz

Välkommen önskar Jorun Modén, författare, trebarnsmamma och grundare av Författarkurs.se! Kontakt och anmälan: jorun.moden@gmail.com

altakulturknut_avlang

Share

Fem saker författare kan lära sig av violinister

fiolskrivaAtt vilja bli författare har stora likheter med att vilja lära sig att behärska ett instrument.

Disciplin
Romaner blir inte till om du inte avsätter skrivtid. Det är inte underligare än att du aldrig skulle bli en skicklig violinist om du bara gick och dagdrömde om att spela i stället för att ta itu med saken.

Övning
Kräv inte av dig själv att första utkastet ska vara perfekt. Då kommer du att köra fast innan du ens har kommit igång. Se varje text som en övning. Några kanske ska finnas med i ditt färdiga manus, andra ska kastas men ingen text är någonsin slöseri med tid. Om du tänker dig att vi skulle säga åt ett fiolspelande barn att sluta öva för att det inte låter bra, så förstår du varför det är så viktigt att vara tålmodig med att du också behöver öva. Med övning blir du allt skickligare tills skrivandet blir mer intuitivt.

Avslappning
Disciplinen ska inte sitta i fingrarna utan i den rutin du har skapat. När du väl skriver behöver du också kunna slappna av, precis som violinisten som behöver kunna hålla stråken med lätt hand. Tänk att du ska fulskriva så lossnar det lättare. Redigera kan du alltid göra senare.

Passion
Skriv om något du brinner för. Din bokstäver ska frammana känslor och förnimmelser i läsaren, de är inte bara mekaniska symboler. Dela med dig av de upplevelser och fantasier som väcker känslor i dig själv så når du också din läsare.

Musik
Texter är inte bara betydelser utan innehåller rytmer och melodier. En deckare kännetecknas ofta till stora delar av ett rakt och enkelt språk, en Augustprisvinnare av ett unikt, konstnärligt uttryck. Läs dina texter högt, lyssna och känn, så kommer du att vässa din stil tills den kan påverka läsarens puls, tankar och känslor.

Share

Fånga din läsare på första raden – knepet som funkar!

typewritergirl3Det sägs att lektörer på bokförlag läser upp till tio till tjugo sidor innan de bestämmer sig för om ditt manus är värt en genomgång eller ska refuseras. Dina första rader kommer att sätta tonen och ge läsaren svaret på frågan ”Är det här en berättelse jag ska ägna tid åt att läsa?” Precis som när du träffar en ny person har du chansen att ge ett första intryck som ger mersmak.

Om du läser första meningarna i några av dina favoritromaner kan de vid första anblicken tyckas mycket olika. En författare kan inleda med en dialog eller inre monolog, en annan går utan omsvep rakt in i en händelse (in medias res) och en tredje skildrar en miljö för att så småningom zooma in på karaktärerna. Kombinationer är också vanliga, men nyckeln till en bra början kan sammanfattas i en en enda mening.

Varför läser jag det här?
Något klassiker, bästsäljare och favoritböcker har gemensamt är att de alla väcker en nyfikenhet. En bra början innehåller en konflikt, en kontrast, ett problem, något som skaver eller en atmosfär. Ibland mer subtilt och på stilnivå. Samtidigt orienteras läsaren i tid och rum för att börja dras in i en historia. Fundera över om läsaren kommer att bli nyfiken, om du väcker en fråga, antingen rakt på sak eller mellan raderna. Frågan din läsare kommer att ställa sig, medvetet eller ej, är helt enkelt:
”Varför läser jag det här?”

7 exempel på att börja
Ställ dig samma fråga som författare för att skapa en början som engagerar, oavsett om det är med spänning i handlingen, hos karaktären, i miljön eller i språket. Nedan har jag plockat fram några exempel.

”När Döden kom in i mitt liv var jag oförberedd och mycket dålig på att säga nej. Jag släppte in honom när han bad om det och hade faktiskt inte en tanke på att jag hade kunnat stänga dörren och be honom dra, ja, varför inte åt helvete.”
(Caipirinha med döden, Maria Ernestam)

”Ingen vind. Inte ett ljud i träden på ön, ingen rörelse över sjön. Det är inte bra. Det gör att årtagen hörs.”
(För tidig död, Maria Küchen).

”Den lille pojken var rädd. Orm vidrörde varsamt hans heta panna. Bakom henne stod tre vuxna tätt tillsammans; iakttagande, misstänksamma, rädda att genom annat än tunna rynkor runt ögonen visa sin oro.”
(Om Gräs och Dis och Sand, Vonda N McIntyre).

”Bergen på andra sidan Ebrodalen var långa och vita. På denna sida fanns ingen skugga och inga träd och stationsbyggnaden låg mellan två långa järnvägsspår i solen. En smal remsa längs byggnadens ena sida låg i varm skugga och ett förhänge, tillverkat av sammanknutna små bambustavar, hängde för dörren till baren så att flugorna inte skulle komma in.”
(Berg som vita elefanter, Ernest Hemingway)

”Berättelsen om Zenia borde börja där Zenia började. Det måste ha varit någonstans för länge sedan och på långt avstånd, tänker Tony; en mycket blåmärkt och tilltrasslad plats.”
(Rövarbruden, Margaret Atwood)

”Cellen kramade om henne och luften var varm och stinkande. Alla leder i hennes kropp brann av hennes desperata vridande mot väggarna, hennes huvud var nedpressat mot bröstet och hennes ben krampade, men hennes kamp hade fungerat – en vägg kändes svagare.”
(The Bees, av Laline Paull)

”Semjon Ardaljonovitj sa just i förrgår till mig:
Tänker du bli nykter nån gång, Ivan Ivanitj, kan du säga mig det?
En underlig begäran. Jag blir inte stött, jag är en blyg människa: men nu har man gjort mig vansinnig också.”
(Bobok, Fjodor Dostojevskij)

Ibland utnyttjas en prolog för att väcka läsarens nyfikenhet och premissen (författarens löfte/ budskap till sin läsare) – kom bara ihåg att en prolog på sätt och vis är ett sätt att börja två gånger och att det inte är alldeles ovanligt att läsare hoppar över prologer. Kapitel 1 bör vara lika starkt som prologen.

Vänta med början till slutet
Slutligen: Jag brukar ge rådet att avstå från att fila på de första meningarna alltför mycket innan man har ett utkast klart. Början är förmodligen den del av boken man skriver om flest gånger och när du når slutet av manuset kommer du garanterat att vilja titta på dina första rader igen.

Övning: Plocka upp några böcker i din närhet som fångar dig. Läs de första raderna och fundera över vad det är som väcker ditt intresse. Finns där en konflikt eller kontrast? Något som väcker en fråga eller en spänning? En oväntad atmosfär? En stil som fångar dig?

Mer om att börja
Vill du bli riktigt skicklig på att skriva en bra början? Välkommen på Författarkurs 1 (i Stockholm och på distans) så ger jag dig lektörskritik och bollplank till ditt skrivprojekt! Har du kommit längre i ditt skrivande kan du gå en fördjupningskurs/ Författarkurs 2 eller delta i en manusgrupp.

Läs även:
Hur du skriver en spännande början
Nybörjarmissar i början
4 magiska frågor

Share

Falska tillbakablickar

avonfantasy

Vi lär oss skilja mellan falska tillbakablickar (eller omkastad kronologi) och de egentliga tillbakablickarna.

Har du hört att tillbakablickar är problematiska bromsklossar och börjat ifrågasätta om du kan blicka bakåt i tiden över huvud taget utan att tappa din läsare? I så fall kan det vara värt att veta att man ofta säger tillbakablickar om två typer av bakåtblickande som tekniskt sett är två helt olika saker.

1. Tillbakablick med tempusskifte
Det läsare och lektörer oftast hakar upp sig på är tillbakablickar med tempusskifte, i synnerhet de som blir mycket långa och kanske till och med börjar dominera berättelsen. Om huvudberättelsen skildras med i nutid/ presens sker tillbakablicken med hjälp av dåtid/ preterium.

Exempel: ”Hennes fingrar smeker mjukt över det vitnade ärret på låret och Luca minns hur hon en gång försökte karva in sin älskades namn med ett rakblad.”

Om huvudberättelsen skildras med dåtid/ preterium sker tillbakablicken med hjälp av pluskvamperfekt.

Exempel: ”Hennes fingrar smekte mjukt över det vitnade ärret på låret och Luca mindes hur hon en gång hade försökt karva in sin älskades namn med ett rakblad.”

Tillbakablickar med tempusskifte är ofta av en mer berättande karaktär och om de pågår länge riskerar läsaren att bli distanserad eller tappar tråden. Ett vanligt nybörjarfel är att skriva en lång tillbakablick i dåtid med hjälp av ”hade”-konstruktion vilket brukar kännas klumpigt. I stället kan man etablera tillbakablicken med ett eller ett par hade och därefter återgå till sin vanliga tidsform. När tillbakablicken är klar måste man vara noga med att orientera läsaren i tid och rum, gärna med hjälp av rekvisita och gestaltning. Tillbakablickar med tempusskifte brukar (oftast) fungera bäst när de hålls korta.

2. Omkastad kronologi
Författaren som i stället kastar om kronologin skriver hela tiden i sitt vanliga tempus. Tekniskt sett är detta inte en tillbakablick utan författaren har kastat om sina scener. De texter som utspelar sig i berättelsens dåtid upplevs av läsaren som lika levande och närvarande (just det – gestaltade) som de som utspelar sig i berättelsens nutid. Kronologin kan som sagt vara omkastad utan att man ändrar i tempus alls, men det händer att författaren väljer att konsekvent skildra nuet i presens och dåtiden i preterium. En ovanlig variant är att göra tvärt om: skriva nuet i preterium och dåtiden i presens som för att förstärka närvaron i det förflutna. Författaren undviker däremot den styltigare hade-konstruktionen. Den omkastade kronologin orsakar i sig inga problem i ett manus, men författaren behöver i vanlig ordning se till att hålla läsaren orienterad. Ibland sker det helt enkelt med ett nytt kapitel eller en blankrad. Ett annat sätt är att inleda med en tillbakablickande mening, för att därefter fortsätta med en gestaltad scen.

En författare som väljer att kasta om kronologin kanske gör så här med Luca (för att hålla exemplet kort lägger jag bara in en blankrad för att markera nytt avsnitt:

Hennes fingrar smekte mjukt över det vitnade ärret på låret.

* * *

Knivspetsen kittlade huden, hon tryckte till och kände ett stygn av smärta. Det var inte skinnet som var den svåraste barriären, det var självbevarelseinstinkten.”

Det är omkastad kronologi som är en ”falsk tillbakablick” – den förväxlas ofta med det verkliga problemet. För att undvika förvirring bör de falska tillbakablickarna hellre kallas något annat, såsom omkastad kronologi.

Så … en liten snabbrepetition:
1) Tillbakablickar med tempusskifte blir lätt problematiska, speciellt om de pågår länge , är av berättande karaktär och innehåller många ”hade”.

2) Omkastad kronologi orsakar sällan det här problemet. Teknist sett är det ju ingen skillnad på scener som utspelar sig i olika tidevarv! Gestaltningen kan hållas lika stark i dåtid som i nuet.

Ibland ser jag variant nr 2 men uppblandas med nr 1 (skribenten har råkat peta in en massa onödiga ”hade”). Då är det bara att rensa bort dessa, men ibland kan man som sagt vilja ha en till ett par tillbakablickande meningar som får bilda bro mellan scenerna.

Jag hoppas det här var till någon hjälp – kika gärna också på en till artikel om hur du skriver en spännande början. På mina författarkurser får du ytterligare material om hur du löser problem med tillbakablickar i ditt manus.

Share

Vässa dina actionscener

Holmgang_duel

Bildkälla: Wiki commons, Jake Powning. http://powning.com/jake/

”Konsten att skapa actionscener är kritisk för din kompetens i skönlitterärt skrivande, eftersom actionscener är en scen där man måste beskriva rörelsers mekanik på ett trovärdigt sätt, och med precision.”
David Alexander

De val författaren gör angående perspektiv kommer också att märkas när det blir dags att skriva actionscener. Det uppstår också konsekvenser för ditt dramabygge och dina möjligheter att skapa spänning. Naturligtvis finns även drama som sker under ytan och genom tankeström, men i den här artikeln fokuserar vi på den yttre handlingen,  där det pågår fysiska händelser.

vittext

Att följa perspektiv – första eller tredje person
Om du väljer första eller tredje person (också kallat ”följa karaktär” eller tankeström) kan du bara visa det som din karaktär upplever, vilket ger en naturlig begränsning. Det kan ge en stark känsla av realism om du är noggrann med att följa intryck i den ordning man kan tänka sig att de uppstår i medvetandet. Som författare kan du också välja att skildra subjektiv tid, till exempel hur ett händelseförlopp tycks utspela sig i ultrarapid, eller tvärt om, mycket snabbt. Nackdelen med att följa ett perspektiv kan vara att du inte får med alla vinklar som du skulle önska dig. Till viss del kan du kompensera detta genom att låta din huvudperson lägga pussel med information som han/ hon får när actionscenen är över.

Exempel: Vi föreställer vi oss att scenen vi ska skildra är ett slagfält i obestämd tidsålder. Huvudpersoner på slagfältet är den unge krigaren Eogrim, hans äldre vän Tam och hans hövding Magna. Vi följer huvudpersonen Eogrim, som blir uppslukad av närstrider med flera motståndare. Han fokuserar på en av dem i taget. Stridslarmet hörs som i fjärran och vi följer endast hans intryck. Efter striden saknas Tam, men Eogrim hittar honom till slut; Tam sitter på knä med tårarna rinnande framför en fallen fiende och har just tagit av dennes hjälm. Till slut börjar Tam prata och berättar att han har dödat sin gamle läromästare, som befann sig på fiendens sida. Hövdingen Magna berömmer Tam och säger att nu när läromästaren bytt sida, får han stå sitt kast. Genom de andra karaktärernas berättelser fyller du på information och kan även leka med att alla kanske inte talar sanning, eller att någon kan ha tagit fel. Du kan bli tvungen att acceptera att det blir luckor, men det ger också upphov till spänning och gestaltning.

Allvetaren och action
Om du i stället väljer allvetarperspektiv kan du först beskriva hela slagfältet mer svepande och därefter zooma in på de olika striderna, en i taget. Det kan ge en känsla av att allt utspelar sig simultant. Var noga med att inte gå in i tankar och känslor, dessa får du i stället beskriva eller gestalta. Exempel: Läsaren får se hur de båda styrkorna stormar mot varandra och drabbar samman. Därefter fokuserar författaren på Magna, som hela tiden rensar undan motståndare som hotar Eogrim, utan att pojken märker det. Varje gång ”kameran” flyttas inleder man en ny scen.

Nästa scen kan få visa hur Tam strider mot en storvuxen kämpe och mot alla odds till slut får övertaget. Och nästa kan växla till Eogrim som tycker att han klarar sig riktigt bra i sin första strid och är upprymd över att Magna väljer att strida vid hans sida (han förstår inte att hon försvarar honom). Allvetaren ljuger inte och här uppstår spänningen snarare i att läsaren vet de olika perspektiven, men karaktärerna är omedvetna.

Växla perspektiv
Du kan också växla mellan allvetare och tredje person, till exempel inleda med att svepa över slagfältet och därefter endast skildra en karaktärs upplevelse och tankeström (också kallat begränsad allvetare).

Tempo och stil
Actionscener kommer också att påverkas av hur du väljer att arbeta med stilen. Om du vill öka tempot och intensiteten: skriv avskalat och låt verben arbeta. I en text med många verb blir känslan av action starkare. Vill du i stället skapa en effekt av ultrarapid kan du arbeta mer med detaljer.

Om du vill höja läsarens puls kan du arbeta med ett eskalerande tempo där meningarna blir allt kortare, eller en rad korta meningar. Lär dig kontrollera tempot med olika typer av meningar, och med hjälp av detaljer.

Värdiga motståndare
Ge dina karaktärer slåss mot värdiga motståndare. Du hinner inte bygga upp någon spänning om det går för snabbt och för lätt. Det kan också vara en god idé att variera motståndarna så mycket som möjligt, som i vilket persongalleri som helst.

Variera
”Skriv inte om hur dina hjältar parerade och utdelade hugg efter hugg”, tipsar Rolf Fijal som går i min manusgrupp och skriver både fantasy och science fiction. ”Variera hellre, låt dem ramla, fumla med en hjälm som håller på att falla ner över ögonen, och söka efter öppningar.”

Källforska
Det blir lätt klumpigt om du försöker skildra exempelvis medeltida stridsteknik om det enda du vet är sådant du läst i böcker och sett på film. Ta en kurs i fäktning, så kommer du att få veta hur musklerna spänns, hur det känns att stå mitt emot en motståndare som du anar kommer att krossa dig fullständigt, hur det smakar när man är utmattad (metall) och hur en väl använd rustning kan stinka. Det här gäller naturligtvis om dina hjältar bär andra vapen än svärd också, eller om din actionscen kretsar kring något helt annat, till exempel en fotbollsmatch.

Att skapa trovärdighet
Jag vet att alla inte bryr sig om realism, men rätt många läsare kommer att störa sig på om din protagonist får ta emot flera sparkar i huvudet och sedan reser sig upp för att utdela ytterligare några stötar. Låt både din hjälte och din läsare känna på allvar – på köpet blir ditt drama starkare.

Ladda om
Tänk dig att berättelsen innehåller både ”action” och ”reaction”. Vad blir resultatet av striden på psykisk nivå, när det gäller relationer, i miljön och för handlingen? Här har du tillfälle att arbeta vidare med minst lika starka känslor men av ett annat slag, missa inte det.

Berättelsen är kung
Sist men inte ens: alla tekniker bör underordna sig berättelsen. Välj perspektiv medvetet innan du börjar, men tänk inte för mycket på teknik när du skriver, utan spara det till allra sist, när du redigerar.

Share

Vässa din känsla för röst och perspektiv

Yotsuyakaidan-2

Hans perspektiv? Hennes? Eller kanske en fluga på väggen?

Jag tänkte göra ett försök att reda ut berättarperspektiv och hur man skiljer på dem – och även ge några exempel som man kan lyssna på. Ett vanligt fenomen i nybörjartexter är att författaren ”hoppar från huvud till huvud” för att kunna visa vad alla tänker. Ibland får jag höra att det borde vara okej och att det är en form av allvetare, men det är en missuppfattning. Att skutta från huvud till huvud är snarare ”att följa karaktär och byta hjärna hipp som happ” vilket blir förvirrande för läsaren. Upplevelsen blir att perspektivet hela tiden bryts. För att lösa det här problemet behöver du först bli medveten om olika former av perspektiv.

Det finns visserligen både klassiska och moderna författare som skriver med allvetarperspektiv (omniscient) men det kräver en stadig och konsekvent röst där författaren distanserar sig lite mer. Om du vill jobba som allvetare fungerar det som en tumregel bättre att snarare beskriva tankarna – lyssna gärna på exemplen sist i artikeln.

Jag, Han och Hon – begränsat perspektiv
Vanligast i modernt berättande är begränsad första eller tredje person (limited first or third person), vilket betyder att man håller sig till en persons perspektiv i taget. Första person är en Jag-roman, medan tredje person är en Han- eller Hon-roman. Oavsett om du väljer ”Jag”, ”Han” eller ”Hon” som perspektiv för din huvudperson, behöver du tänka på att avgränsa dig. Om jag exempelvis följer Amanda, kan jag bara gå in i Amandas tankar och känslor, medan jag får visa de andras utifrån hennes upplevelse och tolkningar. Moderna romaner kan ha flera perspektivkaraktärer (förkortas till POV på engelska – ”point of view”) men följer oftast en karaktär i sänder. Perspektivskiftet sker ofta när man byter kapitel, men det finns undantag. Det finns också författare som varvar mellan allvetare och att följa tredje person, till exempel John Grisham.

Du-romanen då? Den är extremt sällsynt, de flesta författare experimenterar någon gång med en novell i du-form, men en hel roman som duar riskerar att kännas konstlad och tröttsam.

Bästa läraren när du vill bli skickligare på att hitta ditt perspektiv, är andra böcker, så jag har plockat ihop några exempel att lyssna på.

Allvetare
Allvetaren kan kommentera som en gud, men ibland är allvetaren snarare som en fluga på väggen. Allas tankar kan avslöjas, men allvetare blir ofta mer distanserad och beskriver tankar utifrån snarare än gestaltar dem inifrån karaktärernas huvuden.
Exempel ur Tyst i klassen av Björn Ranelid (allvetare/ kommenterar sig själv): http://www.laudio.se/B%C3%B6cker/Tyst-i-klassen/9173485667/
Exempel ur ”Harry Potter och de vises Sten”  av JK Rowling: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179532109

Första person/ begränsad = JAG
Man följer en karaktär i taget, det är bara jag-personens tankar som kan skildras, som om du befinner dig i den här karaktärens skor.
Exempel ur ”Grabben i graven bredvid” av Katarina Mazetti: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531164
Exempel ur ”Berättelsen om Pi” av Yann Martel:
http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531836

Tredje person/ begränsad = HAN/ HON
Man följer en karaktär i taget, det är bara hans eller hennes tankar som kan skildras.
Exempel ur ”Det grovmaskiga nätet” av Håkan Nesser: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531638
Exempel ur ”Den vidunderliga kärlekens historia” av Carl-Johan Vallgren: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531461

Blandformer
Det finns också vissa blandformer – den vanligaste är kanske den begränsade allvetaren. Tänk dig en berättarröst som kan se/ beskriva allt, men bara går in i huvudet på EN karaktär, en HON eller HAN, och nöjer sig med att beskriva kroppsspråk/ minspel etc hos de övriga. Den begränsade allvetaren kan tänkas fungera som en kamera som dels sveper över scenen (även där huvudpersonen inte ser) och därefter går in i tredje person. Var gärna uppmärksam på berättarperspektiv när du läser – böcker är dina bästa lärare!

Läs mer om berättarperspektiv
http://en.wikipedia.org/wiki/Narrative_mode (+ stoff om olika röster/ medvetandeström)

Bildkälla: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Yotsuyakaidan-2.jpg?uselang=sv

Share