Världens äldsta virtuella verklighet

Berättelser är en simulerad verklighet. Vi underhåller barn med rim och sagor tills de kan berättandets grammatik lika säkert som sitt språk. När jag håller skrivarkurser händer det ibland att jag frågar vad deltagarna tycker ska hända om vi har en berättelse med en vidrig, ond människa som vägrar förändra sig. Svaret brukar komma simultant från flera i gruppen. Jag tror att du som läser kan gissa vad de säger; det står nämligen inskrivet i berättelsens moraliska kompass. Onda figurer ska rullas i tjära eller rullas utför berg i spiktunnor, eller låsas in. I ett klassiskt slut utdelas ofta både straff och belöningar (bland en rad andra vanliga ingredienser).

En del berättelser får eget liv trots författarens noggranna planering. Bildkälla: Wikicommons.

Berättelsens anatomi
De mönster och regler som finns i berättelser är urgamla, även om det förekommer kulturell variation. Jag upplever dessa strukturer som en sorts anatomi. Ibland sägs det att ”alla berättelser redan finns” eller att det bara finns ett visst antal berättelser. Visserligen finns en sanningshalt i dessa påståenden, men föreställ dig nu berättelsens anatomi som ett skelett i en människa. Vi människor har alla skelett som är väldigt likartade till sin struktur, ändå är varje individ unik och har en egen personlighet. Möjligheterna är oändliga vare sig det gäller genetik eller berättarteknik.
En del författare upplever att berättelsen eller karaktärerna har en egen vilja och ställer till med händelser som inte var planerade. Kanske är det berättarinstinkten som på det här viset ger sig till känna på ett så påtagligt vis att manuset känns mer som ett egensinnigt väsen, än som ett prydligt planerat projekt.

Och javisst, självfallet har vi en rad berättare och författare som medvetet väljer att bryta mot reglerna. Då brukar läsaren antingen bli överraskad eller irriterad – just för att reglerna sitter så djupt i oss att de kan upplevas som ren magkänsla. Märk väl att även en så kallad twist eller vändning består av en viss byggnadskonst (som kan vara instinktiv eller planerad från författarens sida), där ledtrådar och planteringar måste etableras i förväg. En modern berättelse består ofta av en kombination av urgamla mönster och ett och annat regelbrott. Det kräver fingertoppskänsla så att berättelsen fortfarande levererar budskap och känslor, och inte uppfattas som ett hån mot läsaren.

Hallucination eller drog?
Spelreglerna fascinerar för att de bygger på verkliga mänskliga behov. Lösa problem. Självförverkligande. Förstå sociala spelregler (det är därför vi bryr oss så mycket om karaktärerna). Överlevnad. Det är samma villkor som intresserar oss när vi spelar dataspel, eller rollspel.
Kommer min karaktär att klara sig och utvecklas?

När du läser uppstår den simulerade verkligheten i din hjärna och det finns forskare som menar att fenomenet är nära besläktat med att hallucinera. Din fantasi tolkar texten och framkallar känslor, bilder och förnimmelser. Jag kallar det lika gärna magi. Text som dansar fram på ett papper och kommer till liv i läsaren. Du kan till exempel få tillfälle att förvandlas till en tjänare vid ett historiskt hov, vara någon av det motsatta könet, ta ställning till förbjuden kärlek, tolka världen genom någon annans religion, uppleva ett förödande krig, försöka lösa ett brott, tvingas genom en smärtsam skilsmässa eller lista ut hur du ska klara dig i en värld där det inte längre finns elektricitet. Allt detta medan du befinner dig i din vardag.

Några läsare vill att bokens värld ska kännas välbekant, andra föredrar att förflyttas till en existens de aldrig någonsin kan uppleva i verkligheten. Oavsett smak finns en betydande skillnad jämfört med filmer och dataspel: hela läsupplevelsen är som en trans som uppstår innanför ditt pannben. Att maratonläsa en riktigt bra bok har vissa likheter med ett beroende: det är svårt att lägga boken ifrån sig och när berättelsen är slut kan läsaren drabbas av en upplevelse av svårmod. Abstinens. Den botas enklast genom att inom kort läsa en ny bok. Att läsa och skriva hör förmodligen till de mest hälsosamma beroenden en människa kan ägna sig åt.

Saga och verklighet
Den som skriver och fascineras av berättarmönster brukar också lära sig att se vad som blir historier i omvärlden, och hur man levererar en verklig upplevelse för att skapa spänning eller locka till skratt. Vår verklighet och sagovärlden speglar ständigt varandra. Du är inte längre begränsad till att leva ditt eget liv, utan kan ta del av andras, eller hitta på nya. Berika dina erfarenheter, eller fördjupa ditt sätt att tänka. Att läsa, skriva och spela spel är ett sätt att få nya perspektiv.  Samtidigt som vi genom berättelser simulerar andra världar, använder vi berättelser för att skapa mening ur våra livsupplevelser. Genom berättelser, oavsett form och genre, skapas inte bara människans massmedvetande och kultur, utan också en begripligare verklighet.

Vill du studera mer om berättarteknik? Varmt välkommen på en författarkurs hos mig – du hittar skrivarkurserna via menyn längst upp på sidan. 

Mer läsning om berättelser och människor (på engelska)
http://bigthink.com/errors-we-live-by/how-stories-configure-human-nature

Intervju med Jonathan Gottschall, författare till ”The Storytelling Animal”:
https://blogs.scientificamerican.com/literally-psyched/the-storytelling-animal-a-conversation-with-jonathan-gottschall/

Margaret Atwood: Why we tell stories
https://www.youtube.com/watch?v=T2FsnPzgZJw

Share

Skriva fackbok – så gör du en framgångsrik plan

”Att skriva fackbok är mer som en skulptur, en fråga om att forma sina efterforskningar till det färdiga verket.” Joan Didion

Allt fler hör av sig till mig om sina fackbokprojekt och här tänkte jag dela med mig av några tips kring arbetsprocessen. Jag har skrivit fackbok flera gånger vid det här laget och det är oerhört roligt och givande. Du får en hel del nytta av kunskaper om dramaturgi, gestaltning och stil, men du behöver tänka igenom ämne, vinkel, ton och struktur på ett lite annorlunda sätt. Med ett grundligt förarbete blir det enklare och roligare att skriva din bok.

1. Ämne och vinkel
En av de vanligaste fallgroparna är att skriva ytterligare en bok i ett ämne som är rätt i tiden – utan att fundera igenom vad du kan tillföra som är unikt. När du får en idé till en fackbok behöver du orientera dig och titta igenom vilka titlar som redan finns inom ditt område. För enkelhetens skull tänker vi oss en fackbok om trädgårdsarbete. Fördelen med ett sådant ämne är att det finns många potentiella läsare, men vad kan du skriva om som ingen annan redan avhandlat? Vad är det som ska vara speciellt med just din bok?

Exempel på olika vinklar
Latmansträdgården av Kerstin Engstrand (min personliga favorit!) En handbok för hobbyodlare som vill njuta mer och jobba mindre. Fylld av praktiska råd. Bokens styrka är att den är så praktisk och enkel att följa. Flexband passar fint till en bok som får följa med till kolonilotten.

Skillnadens trädgård: ett ekologiskt trädgårdsskafferi av Sara Bäckmo. Saras personliga historia om hur hon blev självförsörjande på grönsaker. Råd om hur du kan bli självförsörjande ingår. I Sara Bäckmos bok varvas det personliga med erfarenheter till dig som läsare.

The Secret Gardener, Dumsnåla tips för nygamla odlare av Elin Unnes. Rockjournalisten Elin Unnes skriver rappt och informativt om nördiga grönsakssorter och mat som medicin. Hennes stil är en av hennes främsta styrkor, men också urvalet av bilder.

Varför ska jag bry mig?
Fundera alltså igenom vad du vill ge din läsare. Ett knep är att vända på perspektivet: varför ska läsaren bry sig om just din bok? Du kan också fråga vänner och bekanta vad de skulle vilja få ut av en bok om ditt ämne. Vill de läsa en bok som känns rent informativ och saklig eller ta del av dina personliga erfarenheter? Önskar de sig praktiska råd? Till min bok Nära föräldrar: Om anknytning, samsovning och konsten att bära barn valde jag att genomföra intervjuer med en rad familjer som fick dela med sig av egna livshistorier. Dessa föräldrar gav mig också en bild av målgruppen och deras behov.

2. Målgrupp och ton
Redan innan du börjar skriva kan det vara klokt att tänka igenom vem du vänder dig till, vad de önskar sig och vad du vill skriva i för ton. När jag skrev min bok Nära föräldrar (som snart kommer att ges ut som ljudbok via Saga Egmont) var min utgångspunkt att skriva den bok jag själv önskade hade funnits när jag blev förälder – och den skulle skrivas som om jag vände mig till en god vän. Boken skulle vara enkel att ta till sig, men också vetenskapligt trovärdig. Din målgruppsanalys kommer så småningom att avgöra om du lyckas sälja in boken till förlag, eller ger ut på egen hand med goda försäljningssiffror.

Naturguiden – slutsåld på förlag men kan hittas på Bokbörsen.

Informativ eller personlig?
När du är klar med din målgruppsanalys kan du fundera över vad de vill läsa för typ av texter, vilken ton de förväntar sig. Det finns böcker som ska vara rent informativa, såsom Naturguiden som jag ofta har med mig i naturen. Trenden går mot att läsarna önskar sig engagerande fackböcker snarare än torra: det vill säga att du använder dig av storytelling (personliga historier) och gestaltning. En del författare trivs inte om att skriva ”för personligt” – men ofta är det när du vågar gå in i egna svårigheter och misslyckanden som läsaren blir som mest engagerad. Dessutom blir de mer benägna att lyssna till dina förslag på lösningar. Fundera över hur personlig du trivs med att vara. För mig hjälper det att skilja mellan vad som är personligt och vad som är privat: jag är gärna personlig och där går gränsen vid vad jag skulle kunna tänka mig att skriva på ett vykort eller i sociala media. Privatlivet är sådant som endast bästa vännerna och dagboken får veta.

LIX:a – gör en textanalys
Vill du testa om din stil passar målgruppen kan du använda verktyget LIX – klistra helt enkelt in din text för att undersöka hur svårläst den är. Om du vänder dig till allmänheten kan du sikta på ett LIX-värde på din text på 30 – 40 (vilket texten du just nu läser också har): https://www.lix.se/

3. Struktur
Ska boken delas upp utifrån teman eller följa din livshistoria? Bör det vara enkelt att slå upp i boken efter behov, eller ska den hellre läsas från början till slut? Om du vill ge råd till läsaren: ska dessa sammanfattas mot slutet av varje avsnitt? Tänk igenom din struktur, både för att underlätta ditt arbete med boken och för att din läsare enkelt ska kunna orientera sig.

Exempel på struktur
Boken ”Våga vara rädd – en bok om utmattningssyndrom” av Emma Holmgren går nära författarens personliga upplevelse av att gå in i väggen. Den är skriven i jag-form och i högsta grad personlig. Hon har valt att varva självbiografiska stycken med vetenskapliga fakta om stress, och tips till läsaren. Boken följer dessutom de fyra faserna i utmattningssyndrom: uppvarvning, kaos, återhämtning och nyorientering. Hon har även lagt till kapitel som riktar sig till anhöriga och arbetsgivare.

Om du inte redan är van vid att skriva eller arbetar som journalist kan det vara roligt och givande att gå en skrivarkurs inför fackbokprojektet. Jag har ofta deltagare som vill utveckla sin gestaltning och stil inför ett fackbokprojekt på distanskursen Skriv som en journalist och Författarkurs 1. Kontakta mig gärna på jorun.moden@gmail.com med några rader om ditt bokprojekt så guidar jag dig till den kurs som passar bäst.

Share

Leklust och skrivande

”Som att leka med lego men först efter en stund fått veta att det är lego.”
(Niklas på Bootcamp/ Författarkurs 1 efter att vi har gått igenom gestaltning)

Vill du ta ditt skrivande till nya nivåer, så utforska din leklust. Ambition kan vara en styrka, men även de skarpaste vetenskapsmän leker sig ofta fram för att bli mer kreativa och produktiva. Kör nu iväg din inre perfektionist (åtminstone tills det blir dags att redigera och korrläsa) och lek dig fram. Planering är som att bygga med legobitar, berättarknep som att ha en påse full med magiska trick, att göra karaktärer påminner om att rita och själva skrivandet kan upplevas som både måleri och som barns fantasilekar; tänk att få kliva in i en alternativ verklighet och låtsas på riktigt.

”Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskap begränsar sig till allt vi vet och kan förstå, medan fantasi omger hela världen och allt som någonsin kommer att vetas och förstås.” Albert Einstein

Share

Stressad? Skippa att-göra-listan!

Vi är många som lärt oss att anteckna ”att-göra-listor” och deadlines. Jag har börjat använda ett annat system som är mycket snällare mot hjärnan och där du tänker precis tvärt om – med hjälp av ”fått-gjort-listor”. Inget system är väl perfekt, men det fungerar så bra att jag inte kan låta bli att dela med mig av verktygen! I stället för att bli stressad över allt du inte hunnit med, hoppas jag att du ska känna dig helnöjd med allt du klarat av, oavsett om du är författare eller har ett jobb där struktur är viktigt.

Sätt upp strukturen
I korthet gör du så här:

1. Lämna hela veckans blad tomma (i fysisk kalender eller dator). Skriv bara in verkliga deadlines. En verklig deadline är till exempel din skattedeklaration, den måste in vid ett visst datum. Kolla mailen är ingen verklig deadline, det är bara bra att få den gjord varje veckodag (varannan brukar också vara helt okej).

2. Sortera allt du behöver få gjort i kategorier. Det kan se ut på olika sätt, men jag brukar sortera så att allt som går att få gjort vid samma tid och plats hör ihop. Organisera/ mail är till exempel en grej, författare en annan, familj en tredje. Jag har också en kategori för hälsa. Jag skriver alltså både jobb och privatliv i samma lista, men om du vill kan du skilja på dem.

3. Nu börjar det roliga! Du får stilpoäng för allt du får gjort under veckan, både sådant från listan och sådant som dyker upp fastän det inte var planerat. Helst ska du se till att något från alla kategorier blir gjort för att få en vettig livsbalans. Jag inleder varje dag med hundpromenad och sedan skrivtid i minst en timme. Då kan jag bocka av skrivtid och promenad. Därefter väljer jag något block som behöver bli gjort. Om det dyker upp något oplanerat, till exempel att jag behöver ta ett barn till doktorn, så skriver jag in att det blev gjort. Det är ju också något att vara nöjd över!

4. Flytta allt ogjort till nästa lista. Saker som inte blivit gjorda ännu från veckolistan flyttas över till nästa veckas lista på en dag som passar dig, till exempel fredag eller söndag.

5. Njut! Luta dig nu tillbaka och kolla vad fint du har jobbat på under veckan. Grattis!

Och så det här med maillådan …
En av mina absolut viktigaste principer för att få saker gjorda är att aldrig någonsin börja med maillådan. Det urartar lätt i brandsläckning som aldrig tycks ta slut. Testa i stället att sortera mailen senare under dagen och så här:
a) Radera snabbt allt onödigt.
b) Svara att du snart ska ta hand om sådant som är icke-akut, så att mottagaren vet att du är på bana. Spara dessa mail och gör alla på en gång vid ett annat tillfälle, återigen sorterat utifrån vilken typ av ärende det gäller (till exempel tio fakturor, eller tio liknande svar).
c) Besvara sådant som verkligen är akut. Tänk efter noga! Nästan inga mail kräver att du svarar omedelbart.
d) Om du ofta får fler än 30 mail om dagen kan du ha ett automatiskt mailsvar på, där du bekräftar att du har fått mailet och snart tar hand om det.

Har du några tips för att hålla sig organiserad och samtidigt njuta av livet så lämna gärna en kommentar!

Share

Hur många ord ska det vara i en roman? I en novell? I ett kapitel?

raknarodJag får ofta frågor som ”hur många ord ska det vara i en bok” och ”hur långt tycker du att ett kapitel ska vara”. Egentligen tycker jag inte att svaret har att göra med matematik över huvud taget, utan vad berättelsen, stilen och drivet behöver. Det ska ju inte bara vara ett antal ord, utan meningsfulla ord med kraft att beröra och ge läsaren den upplevelse du hade hoppats på som författare. Samtidigt fick jag höra från ett förlag att min debutroman var på tok för lång och jag blev tvungen att korta ned det episka sidantalet, så jag förstår att frågan kan vara väl så viktig. Nedan har jag försökt sammanställa några tumregler, men siffror och önskemål kan variera lite beroende på förlag och vem du frågar om råd.

Längd på böcker
Innan vi går in på siffror, så föreslår jag att du ställer två böcker av olika längd bredvid varandra för att se hur olika format kan vara. Ta din tunnaste bok, till exempel ”Möss och människor” av John Steinbeck, och ställ den bredvid din tjockaste volym, såsom”Sagan om ringen” av J.R.R. Tolkien (den var tänkt som en bok men behövde delas upp för att den blev alltför episk). Det är två väldigt olika böcker både till utförande och innehåll och jag tror inte att någondera av författarna skulle ha låtit sig styras av hur många sidor en bok borde ha.

Genreböcker: thriller, chic lit, fantasy, SF
Om du är genreförfattare, det vill säga vill ge ut exempelvis en thriller eller underhållningsroman, kan det vara klokt att skriva en bok av medelmåttig längd. Samma regel gäller dock här: skriv aldrig ett visst antal ord för att fylla en bok, utan skriv så många ord som just din historia behöver för att bli som mest angelägen och spännande, för att karaktärerna ska utvecklas och för att ge läsaren en fantastisk läsupplevelse. Det verkar som om fantasy, science fiction och historiska romaner kan få vara lite längre.

För de allra flesta författare: skriv din berättelse, stryk, redigera, fyll på, stryk igen och låt boken anta den form som behövs.

Några siffror
Episk roman (på engelska epic novel): 200.000 ord eller mer.

Roman (på engelska novel): Över 40.000 ord. En genreroman ligger ofta på ca 80 – 100.000 ord men inom fantasy och science fiction är upp till 115.000 ord rätt vanligt. Även historiska romaner kan vara längre.

Kortroman eller novella: Under 100 sidor, det vill säga ca 17.500 – 40.000 ord. Romaner för unga vuxna ligger ofta på 55.000 – 70.000 ord.

Långnovell (på engelska novelette): 7.500 – 17.500 ord.

Novell: 2000 – 7.500 ord (men de kan också vara längre).

Flash fiction: Under 2.000 ord.

Twitteratur: Under 140 tecken.

Räkna ut själv
Du kan också ta några böcker i din favoritgenre eller från ett förlag du gärna skulle vilja bli utgiven på, och själv räkna ut ungefär hur många ord de innehåller med hjälp av Vulkans tabell: https://www.vulkanmedia.se/egenutgivning/boksidor/

Längd på kapitel
Det finns inga regler för exakt längd på ett kapitel. Viktigare är att det ska ha ett syfte/ en spänning och vara levande skrivet, samt driver historien vidare. Du kan gärna titta i böcker ur den genre du jobbar med (eller liknande) och titta på hur långa de kapitlen är. Det handlar också om var du ska klippa i kapitlet. Det finns kapitel som bara är ett par meningar och kapitel som är fyrtio sidor!

Noveller
Längden på noveller kan skifta men när du ska delta i en novelltävling gäller det att vara uppmärksam. Då brukar arrangören tydligt ange hur många ord eller tecken som gäller (oftast ord – men se upp – om det är tecken har du en helt annan rymd att röra dig inom).

Siffrorna är framtagna med hjälp av följande källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Roman
https://sv.wikipedia.org/wiki/Novell
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kortroman
https://sv.wikipedia.org/wiki/Twitteratur
http://www.writersdigest.com/editor-blogs/guide-to-literary-agents/word-count-for-novels-and-childrens-books-the-definitive-post
https://en.wikipedia.org/wiki/Word_count
http://berattarskolan.se/sa-lang-ar-en-novell/

Vill du bli författare? I toppmenyn hittar du Författarkurs 1 (grundkurs), Skriv som en journalist, Flow Power för att komma över skrivkramp, utveckla din kreativitet och hitta flow, helgkurser och skrivarkurs i Frankrike med flera. Du är också välkommen till min sida på Facebook om du vill ha inspiration och tips till ditt författarskap. Hälsningar från Jorun, författare, trebarnsmamma och grundare av Författarkurs.se

Share

Hur man skriver en spännande början

girlbikers”Återblickar alldeles i början av berättelsen, utan att man etablerat vare sig personer eller något problem, riskerar att distansera läsaren från huvudhandlingen.”
Lars Åke Augustsson (Så skriver du romaner och noveller, Voltaire Publishing 2009).

Att börja i händelsernas förlopp, också kallat in medias res, är ett effektivt sätt att skapa intresse och nyfikenhet för din berättelse. ”Äntligen stod prästen i predikstolen.” är ett välkänt exempel från Selma Lagerlöfs debutroman Gösta Berlings saga. Läsaren vill genast veta hur prästen hamnade där och varför det står ”äntligen”. Även Iliaden och Pulp Fiction börjar in medias res, liksom ett stort antal moderna romaner.

För att knepet ska fungera behöver du dock avstå från att i nästa andetag lägga in tillbakablickar eller en genomarbetad bakgrund till karaktären. Effekten blir att du bromsar ner berättelsen och läsaren undrar var du egentligen är på väg. Några tumregler för dig som vill börja in medias res:

1. Börja vid en brännpunkt, någonstans där historien tar fart och börjar bli spännande. Det är inte samma sak som att börja mitt i en kris eller ett klimax.
2. Fortsätt berättelsen. Etablera dina karaktärer där de är NU, se till att lägga grunderna till ett problem, en konflikt eller en spänning.
3. Planera in tillbakablickarna där de blir nödvändiga. Ett bra skrivarknep generellt är relevans. Tillbakablicken bör tillföra något till handlingen, säga något om karaktären, sätta atmosfär eller ge ledtrådar.
4. Få balans på berättelsen genom att låta den huvudsakliga berättartråden dominera och hålla tillbakablickar kortare.

Share

Fånga din läsare på första raden – knepet som funkar!

typewritergirl3Det sägs att lektörer på bokförlag läser upp till tio till tjugo sidor innan de bestämmer sig för om ditt manus är värt en genomgång eller ska refuseras. Dina första rader kommer att sätta tonen och ge läsaren svaret på frågan ”Är det här en berättelse jag ska ägna tid åt att läsa?” Precis som när du träffar en ny person har du chansen att ge ett första intryck som ger mersmak.

Om du läser första meningarna i några av dina favoritromaner kan de vid första anblicken tyckas mycket olika. En författare kan inleda med en dialog eller inre monolog, en annan går utan omsvep rakt in i en händelse (in medias res) och en tredje skildrar en miljö för att så småningom zooma in på karaktärerna. Kombinationer är också vanliga, men nyckeln till en bra början kan sammanfattas i en en enda mening.

Varför läser jag det här?
Något klassiker, bästsäljare och favoritböcker har gemensamt är att de alla väcker en nyfikenhet. En bra början innehåller en konflikt, en kontrast, ett problem, något som skaver eller en atmosfär. Ibland mer subtilt och på stilnivå. Samtidigt orienteras läsaren i tid och rum för att börja dras in i en historia. Fundera över om läsaren kommer att bli nyfiken, om du väcker en fråga, antingen rakt på sak eller mellan raderna. Frågan din läsare kommer att ställa sig, medvetet eller ej, är helt enkelt:
”Varför läser jag det här?”

7 exempel på att börja
Ställ dig samma fråga som författare för att skapa en början som engagerar, oavsett om det är med spänning i handlingen, hos karaktären, i miljön eller i språket. Nedan har jag plockat fram några exempel.

”När Döden kom in i mitt liv var jag oförberedd och mycket dålig på att säga nej. Jag släppte in honom när han bad om det och hade faktiskt inte en tanke på att jag hade kunnat stänga dörren och be honom dra, ja, varför inte åt helvete.”
(Caipirinha med döden, Maria Ernestam)

”Ingen vind. Inte ett ljud i träden på ön, ingen rörelse över sjön. Det är inte bra. Det gör att årtagen hörs.”
(För tidig död, Maria Küchen).

”Den lille pojken var rädd. Orm vidrörde varsamt hans heta panna. Bakom henne stod tre vuxna tätt tillsammans; iakttagande, misstänksamma, rädda att genom annat än tunna rynkor runt ögonen visa sin oro.”
(Om Gräs och Dis och Sand, Vonda N McIntyre).

”Bergen på andra sidan Ebrodalen var långa och vita. På denna sida fanns ingen skugga och inga träd och stationsbyggnaden låg mellan två långa järnvägsspår i solen. En smal remsa längs byggnadens ena sida låg i varm skugga och ett förhänge, tillverkat av sammanknutna små bambustavar, hängde för dörren till baren så att flugorna inte skulle komma in.”
(Berg som vita elefanter, Ernest Hemingway)

”Berättelsen om Zenia borde börja där Zenia började. Det måste ha varit någonstans för länge sedan och på långt avstånd, tänker Tony; en mycket blåmärkt och tilltrasslad plats.”
(Rövarbruden, Margaret Atwood)

”Cellen kramade om henne och luften var varm och stinkande. Alla leder i hennes kropp brann av hennes desperata vridande mot väggarna, hennes huvud var nedpressat mot bröstet och hennes ben krampade, men hennes kamp hade fungerat – en vägg kändes svagare.”
(The Bees, av Laline Paull)

”Semjon Ardaljonovitj sa just i förrgår till mig:
Tänker du bli nykter nån gång, Ivan Ivanitj, kan du säga mig det?
En underlig begäran. Jag blir inte stött, jag är en blyg människa: men nu har man gjort mig vansinnig också.”
(Bobok, Fjodor Dostojevskij)

Ibland utnyttjas en prolog för att väcka läsarens nyfikenhet och premissen (författarens löfte/ budskap till sin läsare) – kom bara ihåg att en prolog på sätt och vis är ett sätt att börja två gånger och att det inte är alldeles ovanligt att läsare hoppar över prologer. Kapitel 1 bör vara lika starkt som prologen.

Vänta med början till slutet
Slutligen: Jag brukar ge rådet att avstå från att fila på de första meningarna alltför mycket innan man har ett utkast klart. Början är förmodligen den del av boken man skriver om flest gånger och när du når slutet av manuset kommer du garanterat att vilja titta på dina första rader igen.

Övning: Plocka upp några böcker i din närhet som fångar dig. Läs de första raderna och fundera över vad det är som väcker ditt intresse. Finns där en konflikt eller kontrast? Något som väcker en fråga eller en spänning? En oväntad atmosfär? En stil som fångar dig?

Mer om att börja
Vill du bli riktigt skicklig på att skriva en bra början? Välkommen på Författarkurs 1 (i Stockholm och på distans) så ger jag dig lektörskritik och bollplank till ditt skrivprojekt! Har du kommit längre i ditt skrivande kan du gå en fördjupningskurs/ Författarkurs 2 eller delta i en manusgrupp.

Läs även:
Hur du skriver en spännande början
Nybörjarmissar i början
4 magiska frågor

Share

Falska tillbakablickar

avonfantasy

Vi lär oss skilja mellan falska tillbakablickar (eller omkastad kronologi) och de egentliga tillbakablickarna.

Har du hört att tillbakablickar är problematiska bromsklossar och börjat ifrågasätta om du kan blicka bakåt i tiden över huvud taget utan att tappa din läsare? I så fall kan det vara värt att veta att man ofta säger tillbakablickar om två typer av bakåtblickande som tekniskt sett är två helt olika saker.

1. Tillbakablick med tempusskifte
Det läsare och lektörer oftast hakar upp sig på är tillbakablickar med tempusskifte, i synnerhet de som blir mycket långa och kanske till och med börjar dominera berättelsen. Om huvudberättelsen skildras med i nutid/ presens sker tillbakablicken med hjälp av dåtid/ preterium.

Exempel: ”Hennes fingrar smeker mjukt över det vitnade ärret på låret och Luca minns hur hon en gång försökte karva in sin älskades namn med ett rakblad.”

Om huvudberättelsen skildras med dåtid/ preterium sker tillbakablicken med hjälp av pluskvamperfekt.

Exempel: ”Hennes fingrar smekte mjukt över det vitnade ärret på låret och Luca mindes hur hon en gång hade försökt karva in sin älskades namn med ett rakblad.”

Tillbakablickar med tempusskifte är ofta av en mer berättande karaktär och om de pågår länge riskerar läsaren att bli distanserad eller tappar tråden. Ett vanligt nybörjarfel är att skriva en lång tillbakablick i dåtid med hjälp av ”hade”-konstruktion vilket brukar kännas klumpigt. I stället kan man etablera tillbakablicken med ett eller ett par hade och därefter återgå till sin vanliga tidsform. När tillbakablicken är klar måste man vara noga med att orientera läsaren i tid och rum, gärna med hjälp av rekvisita och gestaltning. Tillbakablickar med tempusskifte brukar (oftast) fungera bäst när de hålls korta.

2. Omkastad kronologi
Författaren som i stället kastar om kronologin skriver hela tiden i sitt vanliga tempus. Tekniskt sett är detta inte en tillbakablick utan författaren har kastat om sina scener. De texter som utspelar sig i berättelsens dåtid upplevs av läsaren som lika levande och närvarande (just det – gestaltade) som de som utspelar sig i berättelsens nutid. Kronologin kan som sagt vara omkastad utan att man ändrar i tempus alls, men det händer att författaren väljer att konsekvent skildra nuet i presens och dåtiden i preterium. En ovanlig variant är att göra tvärt om: skriva nuet i preterium och dåtiden i presens som för att förstärka närvaron i det förflutna. Författaren undviker däremot den styltigare hade-konstruktionen. Den omkastade kronologin orsakar i sig inga problem i ett manus, men författaren behöver i vanlig ordning se till att hålla läsaren orienterad. Ibland sker det helt enkelt med ett nytt kapitel eller en blankrad. Ett annat sätt är att inleda med en tillbakablickande mening, för att därefter fortsätta med en gestaltad scen.

En författare som väljer att kasta om kronologin kanske gör så här med Luca (för att hålla exemplet kort lägger jag bara in en blankrad för att markera nytt avsnitt:

Hennes fingrar smekte mjukt över det vitnade ärret på låret.

* * *

Knivspetsen kittlade huden, hon tryckte till och kände ett stygn av smärta. Det var inte skinnet som var den svåraste barriären, det var självbevarelseinstinkten.”

Det är omkastad kronologi som är en ”falsk tillbakablick” – den förväxlas ofta med det verkliga problemet. För att undvika förvirring bör de falska tillbakablickarna hellre kallas något annat, såsom omkastad kronologi.

Så … en liten snabbrepetition:
1) Tillbakablickar med tempusskifte blir lätt problematiska, speciellt om de pågår länge , är av berättande karaktär och innehåller många ”hade”.

2) Omkastad kronologi orsakar sällan det här problemet. Teknist sett är det ju ingen skillnad på scener som utspelar sig i olika tidevarv! Gestaltningen kan hållas lika stark i dåtid som i nuet.

Ibland ser jag variant nr 2 men uppblandas med nr 1 (skribenten har råkat peta in en massa onödiga ”hade”). Då är det bara att rensa bort dessa, men ibland kan man som sagt vilja ha en till ett par tillbakablickande meningar som får bilda bro mellan scenerna.

Jag hoppas det här var till någon hjälp – kika gärna också på en till artikel om hur du skriver en spännande början. På mina författarkurser får du ytterligare material om hur du löser problem med tillbakablickar i ditt manus.

Share

Fyra magiska ord för författare

goodwitchbadwitchDet är rätt vanligt att nybörjartexter liksom trevar sig fram, men om du känner till de 4 frågor som läsare ställer på undermedveten nivå kan du snabbt förbättra din skrivteknik.

1. Varför läser jag det här? Vad ska läsaren bli nyfiken på och vilja följa vidare? Du behöver ge berättelsen ett driv och en riktning, även om denna riktning kan ändras under resans gång. Ett driv behöver inte betyda en explosion, det kan kännas under huden eller märkas i detaljer. Väck nyfikenhet kring din karaktär, ställ till med ett problem, låt något gå fel eller skeva. Om du inte ger svar på fråga nr 1 tappar du snart din läsare.

2. Vem följer jag? Vem i texten är huvudperson (alternativt flera) och vems perspektiv är det som gäller? Du behöver dessutom väcka en känsla för den här personen, få läsaren att bry sig oavsett om du vill skapa en hjälte eller en obehaglig person. Men se upp – i modern litteratur brukar läsaren tröttna om du tecknar karaktär och bakgrund som om det var ett stilleben. Låt oss hellre skapa en relation med karaktärerna under resans gång.

3. Vad händer? En hel del nybörjartexter blir lite av en betraktande dagdröm. Ofta är det klokt att tänka att berättelsen är kung och väva in tankar och funderingar där de blir relevanta i handlingen. Det tredje ordet är släkt med det första; båda kommer att påverka upplevelsen av att historien är på väg någonstans. Kanske har du hämtat inspiration från en författare som inleder sin bok med att skriva filosoferande/ i tankarna? Läs gärna den boken en gång till. Förmodligen får författaren fram svar på nr 1 och 2, vilket kan räcka till att börja med.

4. Var är jag? Någon detalj ur miljön eller ett ord i en replik kan visa detta. Det är särskilt viktigt att orientera läsaren inför något nytt, när du skapar en ny scen eller när du byter perspektiv.

När och hur då?
Du kanske känner igen de fyra magiska orden från journalistiken? Där har de ofta sällskap av när och hur. Även en läsare av skönlitteratur vill veta när och hur, och du kan lägga till de orden vid behov. När, var, hur, vad, vem och varför. Frågan ”varför” kan förstås också handla om berättelsen – varför hände det här?

Svar på 4 magiska ord i en mening
Ibland kan en författare få med svaren på alla de fyra magiska orden i en enda mening.
Exempel:
”Graven som Li hade grävt låg i lä för vinden”.
I den här meningen får du veta att Li (2 = aha – vi ska följa Li) står vid en grav som hon har grävt (3 = detta har hänt), vid graven är det är vindstilla (4 = var är jag?), och vi undrar också vem hon har begravt (1 =varför läser jag det här). Dessutom har meningen en vacker melodi.
(Första meningen ur Törnrosens nyckel av Tone Almhjell)

ÖVNINGAR
Använd de fyra frågeorden medan du läser första sidorna i en bok och fundera över hur snabbt du får svar på dina magiska ord. Ibland kan det ske på bara en mening, i andra böcker tar det ett antal sidor. På Provläs.se kan man träna samtidigt som man hittar nya böcker att läsa. Testa till exempel med Jaktturen av Agnès Desarthe.

b) Skriv en egen mening eller längre text där du använder alla de 4 magiska orden – och det ska inte märkas utan ske sömlöst.

Mer att läsa (du kan också söka skrivtips i högermarginalen)
Så skriver du en spännande början
Vässa din känsla för röst och perspektiv
Välja tempus

Share

Kört fast i romanprojektet? Få ny styrfart i 5 steg!

Fastnat i romanprojektet? Då fixar vi lite ny styrfart!

Det är jättelätt att skriva en bok tills man har försökt på allvar.
Om du skriver på ett romanprojekt men har kört fast är du inte ensam, det händer nog de allra flesta författare förr eller senare. Den senaste tiden har jag pratat flera författare som beskriver en upplevelse av att det bara känns dimmigt, man vet inte längre vart historien ska ta vägen eller om den är meningsfull, och framför allt vet man inte hur man ska fortsätta. Jag befann mig själv i en sådan dimma i början av sommaren och tänkte dela med mig av hur man kan lösa detta.

När man fastnat i ett bokprojekt kan det vara viktigt att ta ett steg tillbaka och revidera planen. Det du behöver tänka på är att inte genast fastna i detaljerna utan pröva snarare att göra så här:
1. Försök beskriva handlingen i en mening. Alternativt uttrycka premissen. Max 20 ord.
2. Skriv ett nytt synopsis på 1 – 2 sidor. Om du redan har ett synopsis kollar du att det fortfarande stämmer, annars uppdaterar du allt som har blivit annorlunda än du planerade från början (vilket är ganska vanligt och till och med ett gott tecken – berättelsen har fått ett eget liv).
3. Gå nu igenom planen, kolla om den fortfarande stämmer. Strunta i detaljer, kolla bara på scener, vad du har och vad som behöver fyllas i.
4. Skriv en att-göra-lista, sådant som behöver lösas innan du kan fortsätta.
5. Vid det här laget brukar inspirationen komma smygande tillbaka. Titta på din mening som beskriver handlingen varje dag. Jobba igenom din att-göra-lista och fortsätt sedan skriva nya scener.

Den här artikeln skrev jag medan jag lyssnade på Caro Emeralds låt ”Stuck” – lyssna här.

LYCKA TILL!

Share