Vad har din karaktär i glaset?

Caipirinha2Den kan låta som en oväsentlig fråga men kan du gissa vilken den absolut vanligaste drycken i nybörjarmanus är? Whisky. Kanske för att whisky ger associationer till hårdkokta hjältar och spänning, kanske för att whisky blivit så pass populärt under senare år. Om du med enkla medel vill undvika klichéer finns det dock all anledning att fundera över hur du kan använda drycker i dina berättelser för att säga något om din karaktär, sätta en atmosfär eller skapa en kontrast.

Caiphirina och döden
Den sötsyrliga drinken caipirinha finns med redan i titeln till Caipirinha med döden av Maria Ernestam och medan jag läste boken blandade jag drinken för att få veta hur den smakade (man mortlar limefrukter och socker i ett whiskyglas och tillsätter krossad is och cachaça). Smakupplevelser ökar inlevelsen till och med när vi bara läser om dem. När huvudpersonen Erica inleder ett förhållande med Döden med ett glas caipirinha i handen har drycken redan satt tonen.

Människolever och Chianti
Oberoende av genre kan drycker ge liv och djup till dina karaktärer. Den oförglömliga Lady Chablis i John Berendts Midnight in the Garden of Good and Evil är inspirerad av en verklig person som tog sitt artistnamn från en vinflaska. Om du läst Liftarens Guide till Galaxen av Douglas Adams känner du till en cocktail som heter The Pan Galactic Gargle Blaster. Bridget Jones favoritdryck är Chardonnay och hon har till och med fått skulden för att britter dricker allt mindre chardonnay. Hannibal Lecter i När Lammen tystnar av Thomas Harris berättar i både boken och filmen att han ätit människolever med favabönor och ett glas Chianti, vilket ger en kontrast mellan kannibal och finsmakare.

Whisky – klassiker eller kliché? 

hemingwaydrinkingHar du fortfarande svårt att släppa taget om whiskyn? Det behöver inte vara något fel med det, när allt kommer omkring förekommer den redan i klassiska verk. Fundera dock på vad du vill med whiskyn i ditt manus och hur du använder den i din gestaltning.

”The whiskey warmed his tongue and the back of his throat, but it did not change his ideas any, and suddenly, looking at himself in the mirror behind the bar, he knew that drinking was never going to do any good to him now. Whatever he had now he had, and it was from now on, and if he drank himself unconscious when he woke up it would be there.”

Ernest Hemingway, To Have and Have Not.

Övningar och tips

1. Spana efter drycker i film och böcker. Var uppmärksam på vad karaktärer dricker i filmer och i böcker. Kan du lära något av hur de använder drycker för att säga något om karaktären? Vill du hitta tips på filmer och böcker kan du kika på The Cocktail Chart of Film & Literature.

2. Testa olika drycker för karaktären. Fundera över vad som händer beroende på vilken dryck du ger din huvudperson. Vad händer om du ställer fram det du just nu råkar ha i barskåpet? Din favoritdryck från den senaste pubrundan? Eller kanske örtte med passionsfrukt och pepparmint?

3. Om du ändå vill använda whisky, var gärna specifik med vilken sort det är. Det blir inte samma stämning om hjältinnan gillar Tullamore Dew, Four Roses (en bourbon) eller Lagavulin. Jobba med whiskyn så att den inte bara klunkas ned i halsen på en trött kommissarie, det blir lätt en kliché. Kom också ihåg att whisky och whiskey inte är samma sak.

4. Blanda litterära drinkar. Författaren Tim Federle har tagit fasta på just ämnet drycker i litteraturen och skrivit en drinkbok med titeln Tequila Mockingbird (titeln anspelar på Harper Leees klassiker To Kill a Mockingbird).

Vid det här laget brukar jag få frågan om det är bra för kreativiteten att dricka. Det tycker jag inte personligen och de flesta författare jag känner skriver nyktra. Förr var myten om supande författargenier rätt vanlig men kreativiteten verkar dala ganska snabbt efter mer än ett glas eller en drink.

Bildkälla: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Cocktail(5).JPG

Share

Fyra magiska ord för författare

goodwitchbadwitchDet är rätt vanligt att nybörjartexter liksom trevar sig fram, men om du känner till de 4 frågor som läsare ställer på undermedveten nivå kan du snabbt förbättra din skrivteknik.

1. Varför läser jag det här? Vad ska läsaren bli nyfiken på och vilja följa vidare? Du behöver ge berättelsen ett driv och en riktning, även om denna riktning kan ändras under resans gång. Ett driv behöver inte betyda en explosion, det kan kännas under huden eller märkas i detaljer. Väck nyfikenhet kring din karaktär, ställ till med ett problem, låt något gå fel eller skeva. Om du inte ger svar på fråga nr 1 tappar du snart din läsare.

2. Vem följer jag? Vem i texten är huvudperson (alternativt flera) och vems perspektiv är det som gäller? Du behöver dessutom väcka en känsla för den här personen, få läsaren att bry sig oavsett om du vill skapa en hjälte eller en obehaglig person. Men se upp – i modern litteratur brukar läsaren tröttna om du tecknar karaktär och bakgrund som om det var ett stilleben. Låt oss hellre skapa en relation med karaktärerna under resans gång.

3. Vad händer? En hel del nybörjartexter blir lite av en betraktande dagdröm. Ofta är det klokt att tänka att berättelsen är kung och väva in tankar och funderingar där de blir relevanta i handlingen. Det tredje ordet är släkt med det första; båda kommer att påverka upplevelsen av att historien är på väg någonstans. Kanske har du hämtat inspiration från en författare som inleder sin bok med att skriva filosoferande/ i tankarna? Läs gärna den boken en gång till. Förmodligen får författaren fram svar på nr 1 och 2, vilket kan räcka till att börja med.

4. Var är jag? Någon detalj ur miljön eller ett ord i en replik kan visa detta. Det är särskilt viktigt att orientera läsaren inför något nytt, när du skapar en ny scen eller när du byter perspektiv.

När och hur då?
Du kanske känner igen de fyra magiska orden från journalistiken? Där har de ofta sällskap av när och hur. Även en läsare av skönlitteratur vill veta när och hur, och du kan lägga till de orden vid behov. När, var, hur, vad, vem och varför. Frågan ”varför” kan förstås också handla om berättelsen – varför hände det här?

Svar på 4 magiska ord i en mening
Ibland kan en författare få med svaren på alla de fyra magiska orden i en enda mening.
Exempel:
”Graven som Li hade grävt låg i lä för vinden”.
I den här meningen får du veta att Li (2 = aha – vi ska följa Li) står vid en grav som hon har grävt (3 = detta har hänt), vid graven är det är vindstilla (4 = var är jag?), och vi undrar också vem hon har begravt (1 =varför läser jag det här). Dessutom har meningen en vacker melodi.
(Första meningen ur Törnrosens nyckel av Tone Almhjell)

ÖVNINGAR
Använd de fyra frågeorden medan du läser första sidorna i en bok och fundera över hur snabbt du får svar på dina magiska ord. Ibland kan det ske på bara en mening, i andra böcker tar det ett antal sidor. På Provläs.se kan man träna samtidigt som man hittar nya böcker att läsa. Testa till exempel med Jaktturen av Agnès Desarthe.

b) Skriv en egen mening eller längre text där du använder alla de 4 magiska orden – och det ska inte märkas utan ske sömlöst.

Mer att läsa (du kan också söka skrivtips i högermarginalen)
Så skriver du en spännande början
Vässa din känsla för röst och perspektiv
Välja tempus

Share

Lyckas med dina vändpunkter

Varje liv – oavsett om det är i fiktion eller verklighet – innehåller punkter där beslut måste fattas och som blir avgörande för hela framtiden. Inom fiktion kan du dessutom experimentera med situationer som ligger bortom vardagen.

När dina karaktärer närmar sig en vändpunkt i historien, bör de ha så starka motiv inför den förändring eller det beslut de måste fatta, att det blir nödvändigt för dem att agera. De flesta romaner innehåller flera vändpunkter, ofta av eskalerande karaktär (det blir allt värre).

Övning:
a) Försök identifiera vändpunkter för karaktärerna i din historia. Du kan också ta ett av exemplen på vändpunkter sist i den här texten som utgångspunkt för att träna.

b) Har du sett till att de har tillräckliga motiv för en förändring? Om inte, bearbeta.

c) Vad blir konsekvenserna/ reaktionen för din karaktär? För människor i hans/ hennes närhet?

Exempel på vändpunkter:
1. Toni känner sig kvävd av småstadslivet samtidigt som hon har ansvar för sin gamla mamma, som blir allt mer senildement. Toni blir förälskad i Lionel, en karismatisk kursledare i afrikansk dans. Lionel har i sin tur tvingats lämna sina föräldrar i Kongo Kinshasa, där han är efterlyst för att ha arbetat för oppositionen. När Lionel blir utvisad tvingas Toni fatta ett snabbt beslut om hur hon ska agera.

2. Förståndshandikappade Lennie tycker om att vidröra mjuka saker. Han har en bäste vän som heter George. De båda vännerna får arbete på en gård, där Lennie dras till fruns röda bomullsklänning och inte kan låta bli att smeka den. Frun blir livrädd och skriker – och Lennie blir skrämd och tar ett ännu hårdare grepp om klänningen. När frun lyckas slita sig lös flyr hon till sin man och säger att Lennie har våldtagit henne.
(John Steinbeck, Om möss och människor)

3. I en framtid där arbetslösa uppmuntras att ta livet av sig i utbyte mot ett löfte om evigt liv i en digital värld, behöver läkaren Almund värva en eller flera personer för att slå ut systemet. Almund träffar de perfekta kandidaterna – en ung hjärtsjuk pojke och hans mor Tea. Almund blir djupt attraherad av Tea. Ska han skicka henne på uppdraget ändå?
(Jorun Modén, Socioterna)

Bonustips: Sök efter vändpunkter när du läser en bok eller ser på film för att vässa författarinstinkten.

Share

Vässa din känsla för röst och perspektiv

Yotsuyakaidan-2

Hans perspektiv? Hennes? Eller kanske en fluga på väggen?

Jag tänkte göra ett försök att reda ut berättarperspektiv och hur man skiljer på dem – och även ge några exempel som man kan lyssna på. Ett vanligt fenomen i nybörjartexter är att författaren ”hoppar från huvud till huvud” för att kunna visa vad alla tänker. Ibland får jag höra att det borde vara okej och att det är en form av allvetare, men det är en missuppfattning. Att skutta från huvud till huvud är snarare ”att följa karaktär och byta hjärna hipp som happ” vilket blir förvirrande för läsaren. Upplevelsen blir att perspektivet hela tiden bryts. För att lösa det här problemet behöver du först bli medveten om olika former av perspektiv.

Det finns visserligen både klassiska och moderna författare som skriver med allvetarperspektiv (omniscient) men det kräver en stadig och konsekvent röst där författaren distanserar sig lite mer. Om du vill jobba som allvetare fungerar det som en tumregel bättre att snarare beskriva tankarna – lyssna gärna på exemplen sist i artikeln.

Jag, Han och Hon – begränsat perspektiv
Vanligast i modernt berättande är begränsad första eller tredje person (limited first or third person), vilket betyder att man håller sig till en persons perspektiv i taget. Första person är en Jag-roman, medan tredje person är en Han- eller Hon-roman. Oavsett om du väljer ”Jag”, ”Han” eller ”Hon” som perspektiv för din huvudperson, behöver du tänka på att avgränsa dig. Om jag exempelvis följer Amanda, kan jag bara gå in i Amandas tankar och känslor, medan jag får visa de andras utifrån hennes upplevelse och tolkningar. Moderna romaner kan ha flera perspektivkaraktärer (förkortas till POV på engelska – ”point of view”) men följer oftast en karaktär i sänder. Perspektivskiftet sker ofta när man byter kapitel, men det finns undantag. Det finns också författare som varvar mellan allvetare och att följa tredje person, till exempel John Grisham.

Du-romanen då? Den är extremt sällsynt, de flesta författare experimenterar någon gång med en novell i du-form, men en hel roman som duar riskerar att kännas konstlad och tröttsam.

Bästa läraren när du vill bli skickligare på att hitta ditt perspektiv, är andra böcker, så jag har plockat ihop några exempel att lyssna på.

Allvetare
Allvetaren kan kommentera som en gud, men ibland är allvetaren snarare som en fluga på väggen. Allas tankar kan avslöjas, men allvetare blir ofta mer distanserad och beskriver tankar utifrån snarare än gestaltar dem inifrån karaktärernas huvuden.
Exempel ur Tyst i klassen av Björn Ranelid (allvetare/ kommenterar sig själv): http://www.laudio.se/B%C3%B6cker/Tyst-i-klassen/9173485667/
Exempel ur ”Harry Potter och de vises Sten”  av JK Rowling: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179532109

Första person/ begränsad = JAG
Man följer en karaktär i taget, det är bara jag-personens tankar som kan skildras, som om du befinner dig i den här karaktärens skor.
Exempel ur ”Grabben i graven bredvid” av Katarina Mazetti: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531164
Exempel ur ”Berättelsen om Pi” av Yann Martel:
http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531836

Tredje person/ begränsad = HAN/ HON
Man följer en karaktär i taget, det är bara hans eller hennes tankar som kan skildras.
Exempel ur ”Det grovmaskiga nätet” av Håkan Nesser: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531638
Exempel ur ”Den vidunderliga kärlekens historia” av Carl-Johan Vallgren: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531461

Blandformer
Det finns också vissa blandformer – den vanligaste är kanske den begränsade allvetaren. Tänk dig en berättarröst som kan se/ beskriva allt, men bara går in i huvudet på EN karaktär, en HON eller HAN, och nöjer sig med att beskriva kroppsspråk/ minspel etc hos de övriga. Den begränsade allvetaren kan tänkas fungera som en kamera som dels sveper över scenen (även där huvudpersonen inte ser) och därefter går in i tredje person. Var gärna uppmärksam på berättarperspektiv när du läser – böcker är dina bästa lärare!

Läs mer om berättarperspektiv
http://en.wikipedia.org/wiki/Narrative_mode (+ stoff om olika röster/ medvetandeström)

Bildkälla: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Yotsuyakaidan-2.jpg?uselang=sv

Share

Hur väljer man mellan nutid och dåtid för sin berättelse?

Övning: Sätt en klocka på 5 minuter och skriv en text om bilden ovan i nutid. När du är klar skriver du om texten till dåtid. Alternativ: Gör precis tvärt om, börja med dåtid och skriv om till nutid.

Jag får ofta frågor kring val av tempus och om det är bättre att skriva i nutid/ presens eller dåtid/ preterium. De flesta föreställer sig spontant att presens förstärker närvaron (det ligger en viss sanning i det och vi återkommer till detta), men en hel bok skriven i presens uppfattas ungefär likadant som en skriven i preterium.

Psykologiskt sett spelar det alltså inte någon större roll för läsarens inlevelse och om man frågar läsare om de minns vilket tempus en favoritbok har, brukar de sällan komma ihåg detta. Samma sak brukar gälla om man funderar över vilket som är bäst av jag-perspekiv och han/hon-perspektiv; för läsaren är det oftast rätt oväsentligt.

Mitt råd brukar vara att skriva i den tidsform där man får mer flöde. Presensromaner blir allt vanligare men preterium är fortfarande vanligast. Det du däremot kan behöva fundera över är vad som händer på berättarteknisk nivå när du väljer mellan nutid och dåtid. Skriver man en presensroman har man till exempel ingen möjlighet att blicka framåt i tiden, vilket man ibland kan göra i en preteriumroman.

Exempel:
”Dagen då jag fyllde tolv år hade pappa fått ledigt från sjukhuset och jag hade ännu ingen aning om att han skulle vara död bara några månader senare.”

”Äntligen är det min födelsedag, jag fyller tolv år och pappa har fått ledigt från sjukhuset.”

I det senare exemplet kan man inte kasta in en framåtblick – däremot kan man jobba med att ge läsaren föraningar ändå, till exempel genom pappans fysiska skick, eller att han försöker ta farväl utan att barnet tar in det.

Vill du ha scener med förstärkt närvaro kan det gå att få till genom att först förankrar tiden i ditt vanliga tempus, det vill säga preterium/dåtid och sedan skiftar till nutid/ presens – då får du en effekt av förhöjd spänning/närvaro. Man brukar därefter återgå till sitt vanliga tempus/ preterium.

Det finns rätt många författare som byter tempus för att ge starkare närvaro och intensitet, från Tomas Bannerhed till Moa Martinsson för att ta ett par exempel. Ofta lägger läsaren knappt märke till att de byter tempus, just för att det samspelar med handling/känsla. Sådana tempusskiften kan komma mitt i ett textflöde. Mönstret är oftast preterium och därefter presens när känslan/närvaron blir starkare, därefter preterium igen. Ett bra exempel här: http://www.sprakkonsulterna.se/sprakbrevet/arkiv/sprakbrev7_2004.shtml

Knepet kan jämföras med vad man brukar kalla för ”historiskt presens” som man mycket väl kan leka med som ett stilmedel för att förstärka närvaron. Hittade en artikel på wikipedia som kanske kan ge lite idéer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Historiskt_presens

Att skifta tempus i ett nytt kapitel riskerar dock att krångla till det för läsaren i onödan – gör det bara om du verkligen vill markera att bokens olika delar är tänkta att utspela sig i olika tider. Tempus är en del av läsarens orientering i boken, precis som rum/scen. Om tempusskiftet kan misstolkas eller är tvetydigt, blir läsaren helt enkelt förvirrad över var/när de befinner sig i bokens kronologi.

Fortfarande tveksam över vilket tempus du ska välja? Provskriv ett kapitel först i nutid och sedan i dåtid (som i övningen vid bilden till den här artikeln). Var upplevde du mest flyt och inlevelse? Låt det bli en kompass till ditt val.

Share

Skrivövning: Miljöspaning

Den här övningen kan du göra precis var som helst, varför inte på en hållplats där du ändå måste vänta? Försök vara närvarande i nuet (just det, som i mindfulness). Svep över scenen och lägg märke till de stora dragen och färgerna. Vilka intryck dominerar? Ljudet mot rälsen, röklukt eller löven som böljar i vinden? Vilka detaljer sticker ut? Finns det kontraster? En maskros som lyser gul i grå asfalt?
Hur känns miljön under dina skor eller mot huden? Anteckna dina intryck.

Om du vill, välj ut en karaktär ur omgivningen och fundera över hur hon eller han upplever miljön. Hur påverkas miljön om du föreställer dig olika sinnesstämningar och humör?

Extra utmaning: Ta fram dina anteckningar och använd intrycken för en scen där något oväntat händer. Skriv utan att tänka för mycket. Läs igenom när du är klar och undersök hur tempot funkar. Ett stort antal detaljer kan dra ner tempot medan ett fåtal eller inga höjer pulsen. Miljö är inte en tavla som ska sättas upp på en vägg i handlingen, utan en del i din berättarväv.

Share

Cliffhangers – sno knepen


Vill du skriva en bladvändare, är cliffhangers en effektiv teknik. Själva ordet visar vad det handlar om: att skapa känslan av att hänga vid ett stup. Kapitlet kapas innan läsaren når klimax/ upplösningen (som kommer i nästa kapitel). Många bästsäljare består av två eller tre sammanflätade perspektiv och varje kapitel avslutas med en stigande spänning. Effekten blir att läsaren vill vidare till upplösningen men först måste läsa det andra perspektivet, som i sin tur avslutas med en cliffhanger.

Vi tänker gärna på thrillers när vi hör ordet cliffhanger, men det är också en gammal och välbeprövad teknik. I Tusen och en natt avslutar Scheherazade varje berättelse när den är som mest spännande, vilket får sultanen att ständigt fråga efter henne igen. Hennes cliffhangerteknik räddar till och med hennes liv.*

3 fallgropar
1. Det finns både läsare och författare som ogillar cliffhangers, speciellt om de blir alltför uppenbara. En uppenbar cliffhanger kan bli som rör och ledningar utanpå ett hus.

2. Om du jobbar med alternerande perspektiv, se till att samtliga är spännande att följa. Ibland kan ett perspektiv vara svagare än de andra och då kan läsaren bli irriterad.

3. Läsare kan bli frustrerade över slut som i sig är en cliffhanger. Man behöver inte knyta ihop allt i en historia, men de flesta läsare vill få en känsla av avslut. Av samma anledning blir vi frustrerade av TV-serier där spänningen hela tiden höjs men ingen egentlig upplösning kommer.

5 cliffhangerlägen
Här är en handfull situationer du kan använda för att träna på cliffhangers. Skapa gärna egna varianter och fundera också på hur du kan skapa mer subtil spänning och gå under huden.

1. Låt din karaktär närma sig en fara.

2. Utsätt din huvudkaraktär för ett dilemma.

3. Låt en karaktär klanta till det, fysiskt eller psykiskt.

4. Viktig information är på väg att avslöjas.

5. En person är inte den han/ hon verkade vara.

* Tips om cliffhangers från Christina Hamlett (med exempel): http://www.ehow.com/how_8456972_write-cliffhanger-ending.html

Share

Sätt en skrivrutin nu!

Här får du rakt på sak en teknik som hjälper dig att snabbt sätta en skrivrutin. Tekniken är främst till för dig som jobbar med ett bokprojekt eller frilansar. Det är viktigt att göra de olika stegen i den här ordningen – en vanlig miss är exempelvis att sätta ett alltför högt skrivmål som med tiden visar sig omöjligt att uppnå och sedan ge upp.

1. Avsätt en bestämd skrivtid varje dag i en vecka, exempelvis en halvtimme eller två timmar. Skriv.
2. Räkna hur många ord du skrev på en vecka och dela resultatet med sju. Det här blir ditt dagsmål. Minst så här många ord vill du skriva varje dag.
3. Skriv ner hur många ord du uppnått i valfri dagbok eller kalender.

Låter det trist att mäta? Pröva ändå! Jag är raka motsatsen till siffermänniska men den verkliga vitsen med den här tekniken är inte matematik, utan att väcka mer motivation. Under veckan kommer du förmodligen att märka av att du blir tillfreds över flödet du hamnar i medan du skriver, att du känner dig belönad när du når dagens mål och att du får en tydligare bild av att du gör framsteg varje dag, vilket gör att romanen inte längre verkar vara en avlägsen dröm, utan en tidsfråga.

Share

Släng ut din inre kritiker

Julia Cameron är författare till den kultförklarade The Artist’s Way (Öka din kreativitet heter den på svenska) och har en inre kritiker som är så påtaglig att hon gett honom ett namn – Nigel. Hennes Nigel har fått henne att slänga färdiga romaner i byrålådan och han hatade även Camerons senaste bok The Creative Life: True Tales of Inspiration och menade att meningarna var för korta och trubbiga, att den var alltför självbiografisk och att alla skulle hata den (Källa: Writer’s Digest July/August 2011). Trots hans påhopp, fortsatte hon skriva, som så många gånger förut – och trots Nigels pessimism, är hon en framgångsrik författare, med både romaner och fackböcker i sin bibliografi.

Vilken avväpnande idé att ge sin inre kritiker ett namn och en personlighet! Har du en alltför besvärlig inneboende kritiker, kanske han till och med behöver sägas upp, så att du kan låta någon annan flytta in?

Övning
Del 1: Skriv ett avskedsbrev till din jobbiga inre kritiker. Var gärna personlig och förklara varför kontraktet är uppsagt från och med nu.

Del 2: Skriv en annons riktad till den kritiker du skulle vilja få sällskap av i fortsättningen, kanske någon som varken sågar eller berömmer urskillningslöst? Jag vill exempelvis gärna ha en skarpsinnig kritiker som talar om när något inte håller, men som också nickar instämmande när något är riktigt bra.

Släng eller posta brevet till okänd ort. Spara annonsen, eller sätt upp den över skrivbordet.

Share

Bli författare på fem minuter

Upptäckte precis att Margret Geraghtys bok ”The Five Minute Writer” finns att läsa online HÄR (på engelska). Margret Geraghty tar upp flera av de element som också ingår i min metod som författare. Nedan följer några saker vi är överens om och en femminutersövning för varje punkt. Två övningar från Geraghty, de andra från mig.

1. Skapa en skrivritual, det hjälper dig att ta dig över tröskeln. Övning: Skriv i fem minuter om din ritual (Geraghty).
2. Skriv minst fem minuter om dagen för att träna hjärnan till att bli mer kreativ och inspirerad (ja, du kan öva upp din förmåga att bli inspirerad). Övning: Skriv om de intryck du just nu har utanför ditt fönster.
3. Unna dig skrivtid. Ett citat ur boken: ”Framgångsrika författare är oftast inte människor som har tid att slå ihjäl. Framgångsrika författare är människor vars behov att skriva är större än – eller åtminstone så stort som – deras behov av att göra andra saker.” Fråga dig själv om du vid din dödsbädd kommer att ångra att du aldrig skrev. Där har du svaret på om det är värt att prioritera skrivtiden. Övning: Skriv om varför skrivandet är viktigt för dig i fem minuter.
4. Undvik klichéer. En sliten kliché har inte samma kraft som den kanske hade när den först blev till. Övning: Skriv om några slitna talesätt till dina egna uttryck: Glad som en lärka. Tyst som i graven. Våga satsa på en ny vana (tidningsklyscha).
5. Tänk ”vad skulle hända om…?” Fantasifulla människor funderar ofta över vad som skulle kunna hända om ett element i en situation förändrades. Det är som en magisk formel som leder till nya idéer. Tips: Du kan öva upp din fantasi genom att ställa frågan i olika situationer i din vardag. Övning: Läs en nyhet ur valfri dagstidning. Fundera över vad som skulle kunna hända om en ny person klev in, om en hemlighet avslöjades, om vädret förändrades eller vad du vill. Skriv sedan i fem minuter (Geraghty).

Share