Leklust och skrivande

”Som att leka med lego men först efter en stund fått veta att det är lego.”
(Niklas på Bootcamp/ Författarkurs 1 efter att vi har gått igenom gestaltning)

Vill du ta ditt skrivande till nya nivåer, så utforska din leklust. Ambition kan vara en styrka, men även de skarpaste vetenskapsmän leker sig ofta fram för att bli mer kreativa och produktiva. Kör nu iväg din inre perfektionist (åtminstone tills det blir dags att redigera och korrläsa) och lek dig fram. Planering är som att bygga med legobitar, berättarknep som att ha en påse full med magiska trick, att göra karaktärer påminner om att rita och själva skrivandet kan upplevas som både måleri och som barns fantasilekar; tänk att få kliva in i en alternativ verklighet och låtsas på riktigt.

”Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskap begränsar sig till allt vi vet och kan förstå, medan fantasi omger hela världen och allt som någonsin kommer att vetas och förstås.” Albert Einstein

Share

Hur man skriver en spännande början

girlbikers”Återblickar alldeles i början av berättelsen, utan att man etablerat vare sig personer eller något problem, riskerar att distansera läsaren från huvudhandlingen.”
Lars Åke Augustsson (Så skriver du romaner och noveller, Voltaire Publishing 2009).

Att börja i händelsernas förlopp, också kallat in medias res, är ett effektivt sätt att skapa intresse och nyfikenhet för din berättelse. ”Äntligen stod prästen i predikstolen.” är ett välkänt exempel från Selma Lagerlöfs debutroman Gösta Berlings saga. Läsaren vill genast veta hur prästen hamnade där och varför det står ”äntligen”. Även Iliaden och Pulp Fiction börjar in medias res, liksom ett stort antal moderna romaner.

För att knepet ska fungera behöver du dock avstå från att i nästa andetag lägga in tillbakablickar eller en genomarbetad bakgrund till karaktären. Effekten blir att du bromsar ner berättelsen och läsaren undrar var du egentligen är på väg. Några tumregler för dig som vill börja in medias res:

1. Börja vid en brännpunkt, någonstans där historien tar fart och börjar bli spännande. Det är inte samma sak som att börja mitt i en kris eller ett klimax.
2. Fortsätt berättelsen. Etablera dina karaktärer där de är NU, se till att lägga grunderna till ett problem, en konflikt eller en spänning.
3. Planera in tillbakablickarna där de blir nödvändiga. Ett bra skrivarknep generellt är relevans. Tillbakablicken bör tillföra något till handlingen, säga något om karaktären, sätta atmosfär eller ge ledtrådar.
4. Få balans på berättelsen genom att låta den huvudsakliga berättartråden dominera och hålla tillbakablickar kortare.

Share

Fånga din läsare på första raden – knepet som funkar!

typewritergirl3Det sägs att lektörer på bokförlag läser upp till tio till tjugo sidor innan de bestämmer sig för om ditt manus är värt en genomgång eller ska refuseras. Dina första rader kommer att sätta tonen och ge läsaren svaret på frågan ”Är det här en berättelse jag ska ägna tid åt att läsa?” Precis som när du träffar en ny person har du chansen att ge ett första intryck som ger mersmak.

Om du läser första meningarna i några av dina favoritromaner kan de vid första anblicken tyckas mycket olika. En författare kan inleda med en dialog eller inre monolog, en annan går utan omsvep rakt in i en händelse (in medias res) och en tredje skildrar en miljö för att så småningom zooma in på karaktärerna. Kombinationer är också vanliga, men nyckeln till en bra början kan sammanfattas i en en enda mening.

Varför läser jag det här?
Något klassiker, bästsäljare och favoritböcker har gemensamt är att de alla väcker en nyfikenhet. En bra början innehåller en konflikt, en kontrast, ett problem, något som skaver eller en atmosfär. Ibland mer subtilt och på stilnivå. Samtidigt orienteras läsaren i tid och rum för att börja dras in i en historia. Fundera över om läsaren kommer att bli nyfiken, om du väcker en fråga, antingen rakt på sak eller mellan raderna. Frågan din läsare kommer att ställa sig, medvetet eller ej, är helt enkelt:
”Varför läser jag det här?”

7 exempel på att börja
Ställ dig samma fråga som författare för att skapa en början som engagerar, oavsett om det är med spänning i handlingen, hos karaktären, i miljön eller i språket. Nedan har jag plockat fram några exempel.

”När Döden kom in i mitt liv var jag oförberedd och mycket dålig på att säga nej. Jag släppte in honom när han bad om det och hade faktiskt inte en tanke på att jag hade kunnat stänga dörren och be honom dra, ja, varför inte åt helvete.”
(Caipirinha med döden, Maria Ernestam)

”Ingen vind. Inte ett ljud i träden på ön, ingen rörelse över sjön. Det är inte bra. Det gör att årtagen hörs.”
(För tidig död, Maria Küchen).

”Den lille pojken var rädd. Orm vidrörde varsamt hans heta panna. Bakom henne stod tre vuxna tätt tillsammans; iakttagande, misstänksamma, rädda att genom annat än tunna rynkor runt ögonen visa sin oro.”
(Om Gräs och Dis och Sand, Vonda N McIntyre).

”Bergen på andra sidan Ebrodalen var långa och vita. På denna sida fanns ingen skugga och inga träd och stationsbyggnaden låg mellan två långa järnvägsspår i solen. En smal remsa längs byggnadens ena sida låg i varm skugga och ett förhänge, tillverkat av sammanknutna små bambustavar, hängde för dörren till baren så att flugorna inte skulle komma in.”
(Berg som vita elefanter, Ernest Hemingway)

”Berättelsen om Zenia borde börja där Zenia började. Det måste ha varit någonstans för länge sedan och på långt avstånd, tänker Tony; en mycket blåmärkt och tilltrasslad plats.”
(Rövarbruden, Margaret Atwood)

”Cellen kramade om henne och luften var varm och stinkande. Alla leder i hennes kropp brann av hennes desperata vridande mot väggarna, hennes huvud var nedpressat mot bröstet och hennes ben krampade, men hennes kamp hade fungerat – en vägg kändes svagare.”
(The Bees, av Laline Paull)

”Semjon Ardaljonovitj sa just i förrgår till mig:
Tänker du bli nykter nån gång, Ivan Ivanitj, kan du säga mig det?
En underlig begäran. Jag blir inte stött, jag är en blyg människa: men nu har man gjort mig vansinnig också.”
(Bobok, Fjodor Dostojevskij)

Ibland utnyttjas en prolog för att väcka läsarens nyfikenhet och premissen (författarens löfte/ budskap till sin läsare) – kom bara ihåg att en prolog på sätt och vis är ett sätt att börja två gånger och att det inte är alldeles ovanligt att läsare hoppar över prologer. Kapitel 1 bör vara lika starkt som prologen.

Vänta med början till slutet
Slutligen: Jag brukar ge rådet att avstå från att fila på de första meningarna alltför mycket innan man har ett utkast klart. Början är förmodligen den del av boken man skriver om flest gånger och när du når slutet av manuset kommer du garanterat att vilja titta på dina första rader igen.

Övning: Plocka upp några böcker i din närhet som fångar dig. Läs de första raderna och fundera över vad det är som väcker ditt intresse. Finns där en konflikt eller kontrast? Något som väcker en fråga eller en spänning? En oväntad atmosfär? En stil som fångar dig?

Mer om att börja
Vill du bli riktigt skicklig på att skriva en bra början? Välkommen på Författarkurs 1 (i Stockholm och på distans) så ger jag dig lektörskritik och bollplank till ditt skrivprojekt! Har du kommit längre i ditt skrivande kan du gå en fördjupningskurs/ Författarkurs 2 eller delta i en manusgrupp.

Läs även:
Hur du skriver en spännande början
Nybörjarmissar i början
4 magiska frågor

Share

Fyra magiska ord för författare

goodwitchbadwitchDet är rätt vanligt att nybörjartexter liksom trevar sig fram, men om du känner till de 4 frågor som läsare ställer på undermedveten nivå kan du snabbt förbättra din skrivteknik.

1. Varför läser jag det här? Vad ska läsaren bli nyfiken på och vilja följa vidare? Du behöver ge berättelsen ett driv och en riktning, även om denna riktning kan ändras under resans gång. Ett driv behöver inte betyda en explosion, det kan kännas under huden eller märkas i detaljer. Väck nyfikenhet kring din karaktär, ställ till med ett problem, låt något gå fel eller skeva. Om du inte ger svar på fråga nr 1 tappar du snart din läsare.

2. Vem följer jag? Vem i texten är huvudperson (alternativt flera) och vems perspektiv är det som gäller? Du behöver dessutom väcka en känsla för den här personen, få läsaren att bry sig oavsett om du vill skapa en hjälte eller en obehaglig person. Men se upp – i modern litteratur brukar läsaren tröttna om du tecknar karaktär och bakgrund som om det var ett stilleben. Låt oss hellre skapa en relation med karaktärerna under resans gång.

3. Vad händer? En hel del nybörjartexter blir lite av en betraktande dagdröm. Ofta är det klokt att tänka att berättelsen är kung och väva in tankar och funderingar där de blir relevanta i handlingen. Det tredje ordet är släkt med det första; båda kommer att påverka upplevelsen av att historien är på väg någonstans. Kanske har du hämtat inspiration från en författare som inleder sin bok med att skriva filosoferande/ i tankarna? Läs gärna den boken en gång till. Förmodligen får författaren fram svar på nr 1 och 2, vilket kan räcka till att börja med.

4. Var är jag? Någon detalj ur miljön eller ett ord i en replik kan visa detta. Det är särskilt viktigt att orientera läsaren inför något nytt, när du skapar en ny scen eller när du byter perspektiv.

När och hur då?
Du kanske känner igen de fyra magiska orden från journalistiken? Där har de ofta sällskap av när och hur. Även en läsare av skönlitteratur vill veta när och hur, och du kan lägga till de orden vid behov. När, var, hur, vad, vem och varför. Frågan ”varför” kan förstås också handla om berättelsen – varför hände det här?

Svar på 4 magiska ord i en mening
Ibland kan en författare få med svaren på alla de fyra magiska orden i en enda mening.
Exempel:
”Graven som Li hade grävt låg i lä för vinden”.
I den här meningen får du veta att Li (2 = aha – vi ska följa Li) står vid en grav som hon har grävt (3 = detta har hänt), vid graven är det är vindstilla (4 = var är jag?), och vi undrar också vem hon har begravt (1 =varför läser jag det här). Dessutom har meningen en vacker melodi.
(Första meningen ur Törnrosens nyckel av Tone Almhjell)

ÖVNINGAR
Använd de fyra frågeorden medan du läser första sidorna i en bok och fundera över hur snabbt du får svar på dina magiska ord. Ibland kan det ske på bara en mening, i andra böcker tar det ett antal sidor. På Provläs.se kan man träna samtidigt som man hittar nya böcker att läsa. Testa till exempel med Jaktturen av Agnès Desarthe.

b) Skriv en egen mening eller längre text där du använder alla de 4 magiska orden – och det ska inte märkas utan ske sömlöst.

Mer att läsa (du kan också söka skrivtips i högermarginalen)
Så skriver du en spännande början
Vässa din känsla för röst och perspektiv
Välja tempus

Share

Lyckas med dina vändpunkter

Varje liv – oavsett om det är i fiktion eller verklighet – innehåller punkter där beslut måste fattas och som blir avgörande för hela framtiden. Inom fiktion kan du dessutom experimentera med situationer som ligger bortom vardagen.

När dina karaktärer närmar sig en vändpunkt i historien, bör de ha så starka motiv inför den förändring eller det beslut de måste fatta, att det blir nödvändigt för dem att agera. De flesta romaner innehåller flera vändpunkter, ofta av eskalerande karaktär (det blir allt värre).

Övning:
a) Försök identifiera vändpunkter för karaktärerna i din historia. Du kan också ta ett av exemplen på vändpunkter sist i den här texten som utgångspunkt för att träna.

b) Har du sett till att de har tillräckliga motiv för en förändring? Om inte, bearbeta.

c) Vad blir konsekvenserna/ reaktionen för din karaktär? För människor i hans/ hennes närhet?

Exempel på vändpunkter:
1. Toni känner sig kvävd av småstadslivet samtidigt som hon har ansvar för sin gamla mamma, som blir allt mer senildement. Toni blir förälskad i Lionel, en karismatisk kursledare i afrikansk dans. Lionel har i sin tur tvingats lämna sina föräldrar i Kongo Kinshasa, där han är efterlyst för att ha arbetat för oppositionen. När Lionel blir utvisad tvingas Toni fatta ett snabbt beslut om hur hon ska agera.

2. Förståndshandikappade Lennie tycker om att vidröra mjuka saker. Han har en bäste vän som heter George. De båda vännerna får arbete på en gård, där Lennie dras till fruns röda bomullsklänning och inte kan låta bli att smeka den. Frun blir livrädd och skriker – och Lennie blir skrämd och tar ett ännu hårdare grepp om klänningen. När frun lyckas slita sig lös flyr hon till sin man och säger att Lennie har våldtagit henne.
(John Steinbeck, Om möss och människor)

3. I en framtid där arbetslösa uppmuntras att ta livet av sig i utbyte mot ett löfte om evigt liv i en digital värld, behöver läkaren Almund värva en eller flera personer för att slå ut systemet. Almund träffar de perfekta kandidaterna – en ung hjärtsjuk pojke och hans mor Tea. Almund blir djupt attraherad av Tea. Ska han skicka henne på uppdraget ändå?
(Jorun Modén, Socioterna)

Bonustips: Sök efter vändpunkter när du läser en bok eller ser på film för att vässa författarinstinkten.

Share

Vässa din känsla för röst och perspektiv

Yotsuyakaidan-2

Hans perspektiv? Hennes? Eller kanske en fluga på väggen?

Jag tänkte göra ett försök att reda ut berättarperspektiv och hur man skiljer på dem – och även ge några exempel som man kan lyssna på. Ett vanligt fenomen i nybörjartexter är att författaren ”hoppar från huvud till huvud” för att kunna visa vad alla tänker. Ibland får jag höra att det borde vara okej och att det är en form av allvetare, men det är en missuppfattning. Att skutta från huvud till huvud är snarare ”att följa karaktär och byta hjärna hipp som happ” vilket blir förvirrande för läsaren. Upplevelsen blir att perspektivet hela tiden bryts. För att lösa det här problemet behöver du först bli medveten om olika former av perspektiv.

Det finns visserligen både klassiska och moderna författare som skriver med allvetarperspektiv (omniscient) men det kräver en stadig och konsekvent röst där författaren distanserar sig lite mer. Om du vill jobba som allvetare fungerar det som en tumregel bättre att snarare beskriva tankarna – lyssna gärna på exemplen sist i artikeln.

Jag, Han och Hon – begränsat perspektiv
Vanligast i modernt berättande är begränsad första eller tredje person (limited first or third person), vilket betyder att man håller sig till en persons perspektiv i taget. Första person är en Jag-roman, medan tredje person är en Han- eller Hon-roman. Oavsett om du väljer ”Jag”, ”Han” eller ”Hon” som perspektiv för din huvudperson, behöver du tänka på att avgränsa dig. Om jag exempelvis följer Amanda, kan jag bara gå in i Amandas tankar och känslor, medan jag får visa de andras utifrån hennes upplevelse och tolkningar. Moderna romaner kan ha flera perspektivkaraktärer (förkortas till POV på engelska – ”point of view”) men följer oftast en karaktär i sänder. Perspektivskiftet sker ofta när man byter kapitel, men det finns undantag. Det finns också författare som varvar mellan allvetare och att följa tredje person, till exempel John Grisham.

Du-romanen då? Den är extremt sällsynt, de flesta författare experimenterar någon gång med en novell i du-form, men en hel roman som duar riskerar att kännas konstlad och tröttsam.

Bästa läraren när du vill bli skickligare på att hitta ditt perspektiv, är andra böcker, så jag har plockat ihop några exempel att lyssna på.

Allvetare
Allvetaren kan kommentera som en gud, men ibland är allvetaren snarare som en fluga på väggen. Allas tankar kan avslöjas, men allvetare blir ofta mer distanserad och beskriver tankar utifrån snarare än gestaltar dem inifrån karaktärernas huvuden.
Exempel ur Tyst i klassen av Björn Ranelid (allvetare/ kommenterar sig själv): http://www.laudio.se/B%C3%B6cker/Tyst-i-klassen/9173485667/
Exempel ur ”Harry Potter och de vises Sten”  av JK Rowling: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179532109

Första person/ begränsad = JAG
Man följer en karaktär i taget, det är bara jag-personens tankar som kan skildras, som om du befinner dig i den här karaktärens skor.
Exempel ur ”Grabben i graven bredvid” av Katarina Mazetti: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531164
Exempel ur ”Berättelsen om Pi” av Yann Martel:
http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531836

Tredje person/ begränsad = HAN/ HON
Man följer en karaktär i taget, det är bara hans eller hennes tankar som kan skildras.
Exempel ur ”Det grovmaskiga nätet” av Håkan Nesser: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531638
Exempel ur ”Den vidunderliga kärlekens historia” av Carl-Johan Vallgren: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531461

Blandformer
Det finns också vissa blandformer – den vanligaste är kanske den begränsade allvetaren. Tänk dig en berättarröst som kan se/ beskriva allt, men bara går in i huvudet på EN karaktär, en HON eller HAN, och nöjer sig med att beskriva kroppsspråk/ minspel etc hos de övriga. Den begränsade allvetaren kan tänkas fungera som en kamera som dels sveper över scenen (även där huvudpersonen inte ser) och därefter går in i tredje person. Var gärna uppmärksam på berättarperspektiv när du läser – böcker är dina bästa lärare!

Läs mer om berättarperspektiv
http://en.wikipedia.org/wiki/Narrative_mode (+ stoff om olika röster/ medvetandeström)

Bildkälla: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Yotsuyakaidan-2.jpg?uselang=sv

Share

Cliffhangers – sno knepen


Vill du skriva en bladvändare, är cliffhangers en effektiv teknik. Själva ordet visar vad det handlar om: att skapa känslan av att hänga vid ett stup. Kapitlet kapas innan läsaren når klimax/ upplösningen (som kommer i nästa kapitel). Många bästsäljare består av två eller tre sammanflätade perspektiv och varje kapitel avslutas med en stigande spänning. Effekten blir att läsaren vill vidare till upplösningen men först måste läsa det andra perspektivet, som i sin tur avslutas med en cliffhanger.

Vi tänker gärna på thrillers när vi hör ordet cliffhanger, men det är också en gammal och välbeprövad teknik. I Tusen och en natt avslutar Scheherazade varje berättelse när den är som mest spännande, vilket får sultanen att ständigt fråga efter henne igen. Hennes cliffhangerteknik räddar till och med hennes liv.*

3 fallgropar
1. Det finns både läsare och författare som ogillar cliffhangers, speciellt om de blir alltför uppenbara. En uppenbar cliffhanger kan bli som rör och ledningar utanpå ett hus.

2. Om du jobbar med alternerande perspektiv, se till att samtliga är spännande att följa. Ibland kan ett perspektiv vara svagare än de andra och då kan läsaren bli irriterad.

3. Läsare kan bli frustrerade över slut som i sig är en cliffhanger. Man behöver inte knyta ihop allt i en historia, men de flesta läsare vill få en känsla av avslut. Av samma anledning blir vi frustrerade av TV-serier där spänningen hela tiden höjs men ingen egentlig upplösning kommer.

5 cliffhangerlägen
Här är en handfull situationer du kan använda för att träna på cliffhangers. Skapa gärna egna varianter och fundera också på hur du kan skapa mer subtil spänning och gå under huden.

1. Låt din karaktär närma sig en fara.

2. Utsätt din huvudkaraktär för ett dilemma.

3. Låt en karaktär klanta till det, fysiskt eller psykiskt.

4. Viktig information är på väg att avslöjas.

5. En person är inte den han/ hon verkade vara.

* Tips om cliffhangers från Christina Hamlett (med exempel): http://www.ehow.com/how_8456972_write-cliffhanger-ending.html

Share

Nybörjarmissar i början

Ett fenomen jag ser då och då på mina författakurser är en svävande början. Ofta börjar det med en ”Han” eller ”Hon” som har starka känslor eller tillbakablickande tankar, men det blir svårt för läsaren att få grepp om vem det handlar om och varför man ska läsa vidare. Tänk gärna att du ska etablera en huvudkaraktär som läsaren kan bonda med och att din början ska ha någon form av upptakt eller rörelse. Nybörjarmissar är ett populärt ämne på författarkurser och Bickham har samlat inte mindre än 38 varningar i sin bok The 38 Most Common Fiction Mistakes. Det finns regler som kan vara intressanta att bryta, men precis som med stavfel fungerar det som bäst när det sker medvetet.
Jack M. Bickham tipsar om att börja berättelsen från första meningen snarare än att beskriva eller bygga bakgrund. Tre saker som kan bromsa manuset redan i början är för mycket beskrivning, tillbakablickar och att det saknas ett hot. Läs mer om hur du skriver en spännande början här.

Bonustips: Är du intresserad av scen och strukturbygge kan du läsa i stort sett hela Bickhams bok Scene and Structure på Google Books.

Share

Vässa din berättarstruktur

Tre av mina husgudar i samma intervju: Christoffer Vogler, James Scott Bell och Donald Maas… och ämnet är berättarstruktur. Massor av guldkorn för att skriva historier utöver det vanliga: http://www.writersdigest.com/whats-new/donald-maass-james-scott-bell-and-christopher-vogler-discuss-story-structure?et_mid=517416&rid=232764323

Du får veta vad som skiljer en odödlig arketyp från en paranormal sötnos, knep för att skapa starkare drama, hur dina karaktärer blir än mer fascinerande och vilken dimension inom berättandet som var och en anser är viktigast.

Christoffer Vogler, James Scott Bell och Donald Maas kommer att sammanstråla i Houston, Texas den 3 – 6 november för att dela med sig av sina hemligheter under Story Master Workshop, men du kan också söka efter deras böcker på Adlibris eller Amazon.

Share

Bli författare på fem minuter

Upptäckte precis att Margret Geraghtys bok ”The Five Minute Writer” finns att läsa online HÄR (på engelska). Margret Geraghty tar upp flera av de element som också ingår i min metod som författare. Nedan följer några saker vi är överens om och en femminutersövning för varje punkt. Två övningar från Geraghty, de andra från mig.

1. Skapa en skrivritual, det hjälper dig att ta dig över tröskeln. Övning: Skriv i fem minuter om din ritual (Geraghty).
2. Skriv minst fem minuter om dagen för att träna hjärnan till att bli mer kreativ och inspirerad (ja, du kan öva upp din förmåga att bli inspirerad). Övning: Skriv om de intryck du just nu har utanför ditt fönster.
3. Unna dig skrivtid. Ett citat ur boken: ”Framgångsrika författare är oftast inte människor som har tid att slå ihjäl. Framgångsrika författare är människor vars behov att skriva är större än – eller åtminstone så stort som – deras behov av att göra andra saker.” Fråga dig själv om du vid din dödsbädd kommer att ångra att du aldrig skrev. Där har du svaret på om det är värt att prioritera skrivtiden. Övning: Skriv om varför skrivandet är viktigt för dig i fem minuter.
4. Undvik klichéer. En sliten kliché har inte samma kraft som den kanske hade när den först blev till. Övning: Skriv om några slitna talesätt till dina egna uttryck: Glad som en lärka. Tyst som i graven. Våga satsa på en ny vana (tidningsklyscha).
5. Tänk ”vad skulle hända om…?” Fantasifulla människor funderar ofta över vad som skulle kunna hända om ett element i en situation förändrades. Det är som en magisk formel som leder till nya idéer. Tips: Du kan öva upp din fantasi genom att ställa frågan i olika situationer i din vardag. Övning: Läs en nyhet ur valfri dagstidning. Fundera över vad som skulle kunna hända om en ny person klev in, om en hemlighet avslöjades, om vädret förändrades eller vad du vill. Skriv sedan i fem minuter (Geraghty).

Share