Med olust som drivkraft

”Kom ihåg, skyll aldrig på någonting, om motgången kommer … Börjar man att hängifva sig åt så kallade stämningar är helvetet nära. Blott en järnhård flit, oberoende av ekonomi som är svepskäl, oberoende av lust och olust kan göra dig till konstnär. Arbeta äfven om du kräks öfver saken. Arbeta helst när du känner olust.”
(Evert Taube, anteckning, 1910-talet)

why_write__by_schizoidsprite-d46egv6

Bild: Scizoidsprite/ Deviantart  (klicka på bilden).

Det är väl ingen som önskar sig olust och skrivkramp, men med åren har jag kommit att tro att det faktiskt finns en hel del att hämta även ur dessa obehagliga tillstånd. Fundera gärna över vad olusten har att säga dig, vilket budskap som egentligen finns under känslan.

1. Ibland blir belöningen som störst när man känner stark olust, kanske för att man tagit sig igenom en verklig utmaning, vilket kan ge upphov till flöde (flow) och eufori.

2. Olusten kan också vara en varning om att scenen faktiskt inte håller. Konversera en stund med olusten. Har den kanske något viktigt att säga om karaktärernas utveckling och vad du har tänkt berätta. Är det viktigt och relevant för berättelsen som helhet? Om inte, stryk eller bearbeta tanken. När du börjar känna dig fascinerad på nytt är du på rätt spår.

3. Det kan också handla om att du inte kan visualisera scenen eller inte har gjort tillräckligt med research. Om det stämmer: ta itu med detta.

4. Du kan ha kört fast för att hjärnan inte fått tillräckligt med tanketid. Pröva med att ta en promenad eller ett bad samtidigt som du lever dig in i scenen du ska skriva och lek med tankarna. Ha med papper och penna för att kunna anteckna.

5. Om du inte kommer någon vart med en scen, varför inte hoppa vidare till nästa? Ibland kan det till och med visa sig att scenen vi kände olust inför var onödig. Fundera över följande citat från Elmore Leonard: ”Jag försöker att låta bli att skriva de delar som folk hoppar över”.

6. Om olusten är lindrig kan du testa att läsa om en paragraf, peta lite här och där. Rätt som det är kanske du skriver vidare. Fastnar du bara här och var i texten för att du vill kolla lite fakta, skriv KOLLAS i fetstil och kolla senare.

7 ”Vem kommer att bry sig?” ”Det har skrivits så många liknande böcker redan.” ”Blir jag någonsin utgiven?” Alla konstnärer ifrågasätter ibland om de verkligen skapar mening och inte bara meningar. För mig är skrivandet en form av andning, ett behov som får mig att uppleva att jag är fullt ut levande – och publicering är något som kommer senare. Ditt svar kan vara ett helt annat! Bemöt dina egna frågor och skriv upp svaren någonstans där du kan läsa dem igen när du behöver det. Om du har ett sådant svar i bakhuvudet blir det lättare att bemöta olusten nästa gång.

8. När inget annat hjälper, läs Evert Taubes citat och slit vidare. Tänk på ditt övergripande mål som är viktigare än dagens olust: vad ville du med den här boken från början?

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *