berättarknep,  författarkurs,  författarkurs distans,  författartips,  skrivövningar,  stil,  teknik

Vässa din känsla för röst och perspektiv

Yotsuyakaidan-2
Hans perspektiv? Hennes? Eller kanske en fluga på väggen?

Jag tänkte göra ett försök att reda ut berättarperspektiv och hur man skiljer på dem – och även ge några exempel som man kan lyssna på. Ett vanligt fenomen i nybörjartexter är att författaren ”hoppar från huvud till huvud” för att kunna visa vad alla tänker. Ibland får jag höra att det borde vara okej och att det är en form av allvetare, men det är en missuppfattning. Att skutta från huvud till huvud är snarare ”att följa karaktär och byta hjärna hipp som happ” vilket blir förvirrande för läsaren. Upplevelsen blir att perspektivet hela tiden bryts. För att lösa det här problemet behöver du först bli medveten om olika former av perspektiv.

Det finns visserligen både klassiska och moderna författare som skriver med allvetarperspektiv (omniscient) men det kräver en stadig och konsekvent röst där författaren distanserar sig lite mer. Om du vill jobba som allvetare fungerar det som en tumregel bättre att snarare beskriva tankarna – skaffa gärna hem exemplen sist i artikeln för att jämföra de olika rösterna (samtliga bör finnas att låna på biblioteket).

Jag, Han och Hon – begränsat perspektiv
Vanligast i modernt berättande är begränsad första eller tredje person (limited first or third person), vilket betyder att man håller sig till en persons perspektiv i taget. Första person är en Jag-roman, medan tredje person är en Han- eller Hon-roman. Oavsett om du väljer ”Jag”, ”Han” eller ”Hon” som perspektiv för din huvudperson, behöver du tänka på att avgränsa dig. Om jag exempelvis följer Amanda, kan jag bara gå in i Amandas tankar och känslor, medan jag får visa de andras utifrån hennes upplevelse och tolkningar. Moderna romaner kan ha flera perspektivkaraktärer (förkortas till POV på engelska – ”point of view”) men följer oftast en karaktär i sänder. Perspektivskiftet sker ofta när man byter kapitel, men det finns undantag. Det finns också författare som varvar mellan allvetare och att följa tredje person, till exempel John Grisham.

Du-romanen då? Den är extremt sällsynt, de flesta författare experimenterar någon gång med en novell i du-form, men en hel roman som duar riskerar att kännas konstlad och tröttsam.

Bästa läraren när du vill bli skickligare på att hitta ditt perspektiv, är andra böcker, så jag har plockat ihop några exempel att lyssna på.

Allvetare
Allvetaren kan kommentera som en gud, men ibland är allvetaren snarare som en fluga på väggen. Allas tankar kan avslöjas, men allvetare blir ofta mer distanserad och beskriver tankar utifrån snarare än gestaltar dem inifrån karaktärernas huvuden.
Exempel ur Tyst i klassen av Björn Ranelid (allvetare/ kommenterar sig själv): http://www.laudio.se/B%C3%B6cker/Tyst-i-klassen/9173485667/
Exempel ur ”Harry Potter och de vises Sten”  av JK Rowling: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179532109
Anthony Marra är en författare som ibland förebådar handlingen i sin roman Definitionen av liv.

Första person/ begränsad = JAG
Man följer en karaktär i taget, det är bara jag-personens tankar som kan skildras, som om du befinner dig i den här karaktärens skor.
Exempel ur ”Grabben i graven bredvid” av Katarina Mazetti: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531164
Exempel ur ”Berättelsen om Pi” av Yann Martel:
http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531836

Tredje person/ begränsad = HAN/ HON
Man följer en karaktär i taget, det är bara hans eller hennes tankar som kan skildras.
Exempel ur ”Det grovmaskiga nätet” av Håkan Nesser: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531638
Exempel ur ”Den vidunderliga kärlekens historia” av Carl-Johan Vallgren: http://www.bonnieraudio.se/titlar/sasongens/Bok/?isbn=9789179531461

Blandformer
Det finns också vissa blandformer – den vanligaste är kanske den begränsade allvetaren. Tänk dig en berättarröst som kan se/ beskriva allt, men bara går in i huvudet på EN karaktär, en HON eller HAN, och nöjer sig med att beskriva kroppsspråk/ minspel etc hos de övriga. Den begränsade allvetaren kan tänkas fungera som en kamera som dels sveper över scenen (även där huvudpersonen inte ser) och därefter går in i tredje person. Var gärna uppmärksam på berättarperspektiv när du läser – böcker är dina bästa lärare!

Läs mer om berättarperspektiv
http://en.wikipedia.org/wiki/Narrative_mode (+ stoff om olika röster/ medvetandeström)

Bildkälla: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Yotsuyakaidan-2.jpg?uselang=sv

Osäker på perspektiv? Du är varmt välkommen att gå en författarkurs på distans – ges även fysiskt i Stockholm så snart som omständigheterna tillåter.

Print Friendly, PDF & Email
Share

Jag heter Jorun och jobbar som författare, leder skrivkurser och frilansar. Som trebarnsmamma har jag en hel del knep och erfarenheter kring hur man skapar skrivtid och prioriterar. Jag brinner också för skrivandet som hantverk, från idéer och berättarknep till den magi som uppstår när karaktärerna får ett eget liv och berättelsen tar över.

En kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *